Blir det mer rättvist utan domare?

I ett febermosigt tillstånd skrev jag ett inlägg igår. Det blev inte direkt dåligt men något otydligt och hade inte en särskilt sexig titel… Så fort jag använder ett ord som förknippas med politik så flyr folk. Men jag ska förtydliga lite. 

Det finns alltså människor vårt land som tycker att skatterna är för höga och att staten har för mycket att säga till om. Därför röstar de på de mest nyliberala partierna som finns i Sverige, även kallade ”Alliansen”. Alliansen har haft makten i snart 8 år och det har blivit en hel del skattesänkningar, flertalet för dem som redan jobbar och har det ganska bra men en del av dessa fanns kvar sedan sen småborgerliga sossetiden (ja, Socialdemokraterna bör väl få sin del av kängan). Men lite krasst så finns det en del saker som Svenska folket har röstat fram, saker som gett oss ett hårdare samhällsklimat…

Tillbaks till de högerflummare som på riktigt tror på en självreglerande marknad. Jag omformulerar mig: En marknad som kommer reglera sig själv! Till saken tror de att naturresurserna är oändliga och att kärnkraft är svaret på alla energiproblem… Ska en skratta eller gråta? Dags att vakna och känna kaffedoften…

Ponera att världen är som en fotbollsmatch.

Det finns vissa regler som vi bör hålla oss till för att spelet ska ge samma förutsättningar för alla spelare och lag. Det finns också domare som ska se till att reglerna efterföljs. Vad jag menar är att det inte kommer att bli ett schysstare spel bara för att domarens makt inskränks. De som kan sätta in flera spelare kommer göra det, offside-regeln blir en myt och de allra bästa lagen är de som byggt en mur för sitt eget mål. 

Finns inget som reglerar så kommer de starkaste att ta makten. TA makten. Och den kommer att ges av oss, den stora massan. Det finns bättre och sämre domare men det är väldigt få som tror att en VM-final i fotboll skulle bli bättre om det inte fanns någon domare som såg till att reglerna följdes… Däremot verkar det finnas människor som tror att marknaden skulle bli bättre om den bara lämnades ifred…

Eftersom vi inte har samma förutsättningar i livet/världen så kommer de rikaste att utnyttja de fattigaste. Så är det och det är så det har varit under hela mänsklighetens historia. Nu har vi dock kommit så långt (vill jag tro) att vi kan känna medmänsklighet med andra människor och se bortom våra egna direkta begär…? Eller? 

Med frihet som ledstjärna så trampar nyliberalismen framåt. Med fina utbildningar och svåra ekonomiska ord (då måste de ju veta vad de pratar om..) så visar de vägen. En väg som inte verkar leda till något hållbart, men en väg i alla fall…

Men ni har rätt. Det är inte en fri marknad som eftersträvas. Inte egentligen. Det är en ”fri” marknad där alla är fria att göra som de vill – så länge de följer i storföretagens ledband…

Läs mer:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

Om miljön vore en mätbar resurs

I den politiska debatten finns klimatfrågan med som en perifer fråga, det är en fråga som är underordnad både tillväxt och jobb. Varken tillväxt eller arbetstillfällen kan, rent faktiskt, må bra innan vi väljer att tänka om kring vår miljö och våra naturresurser. Naturen kan vara abstrakt för många ekonomer så jag väljer att göra en liknelse.

Tänk att du i din ungdom får ett stort arv av en rik släkting. Detta arv verkar oändligt och du vilar på det även i ditt vuxna liv. Nu, när du arbetat något decennium och har en stabil ekonomi så har du ett konsumtionsutrymme som gör att du fortfarande behöver ta en del av arvet, varje månad. Arvet står för nästan en tredjedel av dina månatliga utgifter så det är en väsentlig del. Du ser på kontot att arvet börjar ta slut men tänker att det nog löser sig. Det kommer ju inte ta slut ”på riktigt”. Och så tuffar du på…

Oavsett vilken ekonomisk utbildning du nu har så kan vi nog tänka oss att du kommer säga något i stil med: ”Men varför anpassas inte utgifterna efter inkomsterna? Det är inte hållbart att göra av med mer pengar än vad som kommer in, det är faktiskt motsatsen till tillväxt.”

Precis så ser det ut med naturresurserna. Vi har haft ett överflöd av naturresurser, vilka vi började använda på allvar tack vare industrialiseringen (jämför med att flytta hemifrån). I dagsläget använder vi ungefär 1,5 gånger så mycket naturresurser mot vad som återväxer, årligen. Ekonomer, politiker, företag, alla som har den egentliga makten, väljer att ignorera detta och menar att vi ska fortsätta plocka ut mer än vad vi faktiskt har. Det funkar ju än så länge. Detta görs mot bättre vetande eftersom de flesta är fullt medvetna om detta (precis som du skulle se hur pengarna från arvet minskar) och förstår att det mest är en tidsfråga tills resurserna når en kritisk gräns – där vi på andra sidan gränsen kan vänta oss konflikter om naturresurser och/eller extrema prisökningar på ex. olja, livsmedel och odlingsmark.

Helena Riviére och försörjningen

Den 28:e februari fick vi det tveksamma nöjet att läsa en debattartikel av Helena Riviére. Riviére är en av de före detta moderatpolitiker som utformat socialförsäkringarna genom sitt arbete i socialförsäkringsutskottet och riksdagsledamot för (M). Den text hon skrev speglar en del av det tänk som Moderaterna propagerar för och du kan ta del av texten genom att klicka här. Nu riktar hon kritik mot Mp men det är ett slag mot alla som inte går med på devisen: ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag kände mig helt enkelt tvungen att svara henne. Texten är inskickad till SvD men jag har inte hört ett pip och chansen att få den publicerad där ligger väl mellan ”låg” och ”obefintlig”. Tur att jag har en blogg då…

Mitt svar:

Det finns många som uttrycker sig kring medborgarlön/basinkomst och diskussionerna börjar väga över till det positiva för reformen. Vad som förvånar är att en person som Helena Riviére får plats att skriva om (eller ner) socialförsäkringar i en av de största morgontidningarna.

Basinkomsthelg i Malmö

Nu sitter jag på tåget efter att ha varit nere i Malmö på en av de största svenska basinkomstträffarna på flera år. Träffen arrangerades av Basinkomst.nu:s lokala Malmöavdelning. Programmet går att se här. Vi som var där blev väl omhändertagna av Kontrapunkt och Malmögruppen – grymt bra jobbat! Det här är upplevelsen från mitt perspektiv.

Den första aktiviteten var en serieläsning, först av några bilder av Max Gustavsson och sedan av Sara Granér. Sara Granér var på plats och läste upp sina serier själv:

Sara Granér läser upp sina egna serier

Detta var en trevlig inledning till tankar kring arbete, ekonomi, basinkomst, livet… Den andra punkten (som jag var med på) var partipolitiska strategier. Två andra aktiviteter gick samtidigt men jag valde att lyssna på Valter Mutt och hans tankar kring basinkomst och hur han ser på reformen ur ett politiskt perspektiv. Vi fick ta del av projekt som har gjorts ute i världen samt hur det politiska klimatet gällande basinkomst ser ut i Riksdagen – att intresset är svalt är en underdrift. Valter betonade värdet i att nå ut och få med sig aktörer utanför politiken, exempelvis fackföreningar och andra samhällsbärande grupper. Yrkesgrupper som verkligen tjänar på basinkomst är frilansare, journalister och personer inom produktionen. Basinkomströrelsen behöver få fram sitt budskap även till dessa grupper och få upp frågan på debattbordet.

Valter Mutt pratar basinkomst

Ni som har klickat er in i programmet ser att nästa del var tredelad där en kunde välja var en ville gå. Jag satt och förberedde mig inför delen efter då det var min tur att stå på scen tillsammans med Kristian Borg (redaktör till boken After Work: farväl till arbetslinjen) och Samira Ariadad (författare till kapitlet ”Att rekonstruera de gemensamma rummen” i samma bok, samt redaktör till Tidningen Brand).

Fr. vänster: Samria Ariadad, Andreas Meijer, Kristian Borg

Vi höll varsin del där Kristian talade om boken, varför den tillkommit och diskussionen kring arbetslinjen i stort. Samira anknöt till sitt kapitel, hur hon tänkte när hon skrev det och berättade mer om allmänningar. Jag utgick från basinkomströrelsen och hur det skulle kunna gå att samarbeta utifrån vissa kriterier och mina tankar kring arbete som en gemensam folkrörelse med varierat innehåll.

Andreas talar inför en publik som inte var så trött som den ser ut på bilden..

Jag utgick från några punkter och den som vill se presentationen igen så finns den tillgänglig via denna länk. Utgångspunkten var att ”tänka åt samma håll” och utgå från att basinkomst är en verklig reform som bör användas. En tanke om att vi behöver ta oss bort från försvarspositionen och hur vi når fram med basinkomstreformen som den seriösa ekonomiska och sociala reform den är.

Själva panelsamtalet utgick från en del frågor (ställda av Kristian) som jag och Samira sedan besvarade. Basinkomst Malmö har filmat detta och jag kommer länka till klippet när det är färdigt. En artikel som publicerades i Flamman diskuterades och en replik är skriven av mig och Joakim Pihlstrand Trulp, vilken kommer publiceras inom kort (då kommer länk här). Avslutningsvis fick publiken ställa frågor, där frågor kring hur hållbarhet, tillväxt och basinkomst hänger ihop (mina tankar kring detta finns på denna blogg).

Kvällen fortsatte i diskussioner kring basinkomst och jag fick samtala med människor som jag enbart träffat på nätet, vilket var mycket trevligt och givande.

Under söndagen fortsatte arbetet med att ta fram strategier för framtiden. Basinkomströrelsen håller på att organisera sig och de som stannade kvar fick fundera och formera sig i arbetsgrupper – utifrån ett avstamp i den svenska basinkomströrelsen är på väg att tas. Det jag kommer jobba för, och som inte kräver någon större kraftansträngning är att allt som skrivs om basinkomst samlas under hashtagen #basinkomst. På sociala medier och i texter. Det är ett enkelt sätt att samla debatten, ocensurerat och fritt för alla och envar att bidra. Ingen organisation står bakom #basinkomst men olika organisationer och rörelser kan delta – på sina egna villkor.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som var med och gjorde detta till en fantastisk helg. Nu kör vi!

Andreas Meijer, en av talespersonerna för Gröna partiet.

Replik i Corren

Igår skrev Håkan Edler (LUF) en debattartikel om hur dyrt och ineffektivt det är med lokalproducerad mat. Detta har jag och Ellen Dolk, genom Gröna partiet, svarat på:

”Billig mat kan ha ett högt pris

Replik till Håkan Edler, LUF, Debatt 20/1. 06:01

Håkan Edler skrev hur viktigt det är att protektionismen inte skall få råda och vikten av global livsmedelshandel. Artikeln menar att vi har den globala handeln att tacka för att vi mår bättre och lever längre i dag än tidigare. Den går vidare med att vi skulle falla tillbaks om vi satsade på lokalproducerat livsmedel.

För det första har vi livsmedelskontroll. Inom Sverige har vi möjlighet att påverka hur våra livsmedel produceras gällande besprutning, djurhållning och antibiotika. Importerad mat har lägre krav när det gäller kontroll och produktionsförhållanden. Cancer, fetma och resistens mot antibiotika börjar bli folksjukdomar i väst, en möjlig konsekvens av effektivt jordbruk.

När det gäller produktion i länder som inte har stor tillgång på rent vatten så förflyttas deras rena vatten, vilket ofta är en bristvara, genom livsmedel till väst. Det enda vi ger tillbaks är pengar. Pengar som förvisso ingår i producentlandets BNP men främst hamnar i näringslivets fickor – på bekostnad av de fattiga. Vi har i dag en enorm överproduktion av livsmedel, vilket dock tillfaller de rikare länderna eftersom en knapp miljard fortfarande svälter. Det är med andra ord inte ett produktionsproblem utan ett fördelningsproblem.

Vi kan välja lokalproducerat eftersom det gynnar oss. Arbetar vi på samma gång för global rättvisa, så att de fattigare länderna får behålla sina naturtillgångar så kan de producera mat nog att klara sig själva, utan att samma resurser till 25 procent ska hamna på västvärldens komposthögar. Att producera mat på ett hållbart sätt är dyrt. Att utnyttja billig arbetskraft, odlingsmarker och dyrbart vatten i fattiga länder är knappast något som hjälper dem – eller i förlängningen oss. Ja, lokalproducerat är dyrare – det kan ju vara idé att fundera på varför det är så?

Ellen Dolk och Andreas Meijer Gröna Partiet”

Dela och kommentera

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

På juldagen talade Fredrik Lindström om julen och kommersialismen. Programmet når du genom denna länk: Vinter i P1 med Fredrik Lindström.

Det är inga nyheter Fredrik talar om företeelser som har kritiserats av många och i flera omgångar. Jag skrev om tillväxtkritik och medborgarlön för något år sedan, Guy Standing har skrivit om problemet med tillväxt och klassfrågor. När detta togs upp i Aftonbladet häromdagen valdes lösningen, enligt Standing, bort. Nämligen basinkomst/medborgarlön som är en lösning som kan utjämna klyftor och fördela resurser mer rättvist.

Lindström går så långt att han talar om att vi redan gått under men att undergången av stora imperium är så långsam att de som lever i tiden för undergången inte märker det. Det ligger något i det.

Mitt examensarbete handlade om konsumtion och hur konsumtionsbehov skapas av de som vill sälja saker till oss. En förutsättning är, som även Fredrik menar, att vi är missnöjda – missnöjets makt är stor. Skulle vi vara nöjda så skulle vi inte konsumera, skulle vi inte konsumera så skulle tillväxten (olika definitioner av tillväxt, i detta fall ekonomisk) hotas. Marknadsekonomis grundar sig alltså i ett beroende. Vårt beroende till missnöje, trots att vi har en levnadsstandard som är mycket bättre än vi någonsin haft så vill vi ha mer.

Jag fick en fråga hur Basinkomst kan fungera i en marknadsekonomi. Svaret är att marknadsekonomin som den ser ut idag inte fungerar. Den grundar sig i att vi måste konsumera mer och att behovet för den ökade konsumtionen skapas av säljarna. I en balanserad marknadsekonomi så gäller tillgång och efterfrågan, så är det. Men när det inte längre finns någon egentlig efterfrågan, utan den skapas genom reklam och genom att möta påhittade ”fel” med oss (utseende, prylar, inredning, kläder etc. som inte är ”inne”) – inte möta våra faktiska behov… De behöver (för de som har råd att lyxkonsumera idag) inte mötas eftersom vi redan klarar oss bättre än de flesta i världen. Det är inte saker vi behöver för att leva, det är saker vi behöver för att möta den konsumerande samhällsnormen.

”Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar” – Clive Hamilton

På förekommen anledning kommer dessa tankar att utvecklas, främst för den som är mer insatt i systemet som vilar på konstant tillväxt, masskonsumtion och idén om basinkomst. Texten nedan är en utläggning och fortsättning på tillväxt/basinkomst/kapitalism.