Om dagens debattklimat

Jag hade ett trevligt samtal med en vän idag. Min vän och jag tycker inte helt lika i alla frågor och det är alltid lärorikt att få sina tankar ifrågasatta. Nu orkade jag inte ta det hela via internet så det blev ett telefonsamtal. Många frågor han diskuteras och min vän insåg att jag inte är en av de ”godtyckligt goda” som tycker som jag tycker baserat på rena floskler. Jag ska försöka förklara.

Invandring, migration, islam, feminism, kolonialism, sexualitet, rättvisa, ekonomi… Det finns många saker som jag debatterat genom åren och jag har ibland gjort mig några fiender. Det är ok. Konstigt vore det annars.

Det är två saker som verkligen stör mig i debatten. Dessa två ska jag nu ta upp.

1. Att de som ser sig som antirasister/goda/etiska etc. är så jävla snabba på att påpeka fel hos de som strider för samma sak som de själva. Vafan är grejen med det? Så länge det inte är en uppenbar kränkning eller generalisering utan mer att något angrips på fel sätt så huggs det. Feminister med snopp genomför mansplaining, vita antirasister ska minsann hålla käft etc. Ärligt talat. Skärp er. Försök att se vad som stämmer, påpeka gärna saker som kan vara kränkande (det är oftast omedvetet) och visa att vi står på samma sida. De rasistiska grupper som jag valt att gå med i (för att se hur de diskuterar) har en sak gemensamt: De trycker inte ner varandra. Så länge vi fortsätter inbördes pajkastning så kommer antirasism och arbete för jämlikhet att gå otroligt långsamt. Förklara vad som kan vara problematiskt och hjälp varandra att diskutera på ett sakligt och fruktsamt sätt – idiotförklara inte människor som har intentionen att göra gott. Det sker för ofta och leder bara till splittring.

2. Att diskutera ”svåra frågor”. Kan ju bli lite som att jag säger emot mig själv nu… men ändå inte. Det finns många frågor som faktiskt behöver diskuteras utan att värderingar ska behöva flyttas in i debatten. De som följer denna blogg är väl medvetna om hur jag ställer mig mot rasism och dylikt – annars kan ni ju läsa lite olika inlägg här.

Vi behöver diskutera hedersvåld, antisemitism från muslimskt håll, subkulturer, integration, krav på immigranter, migrationskvoter, åldersbestämmande, rasism, nazism, kränkningar, rättigheter, jämlikhet, patriarkat, makt etc. Det är saker som måste få ha plats i den offentliga debatten. Problemet är att det är väldigt få som tar tag i dessa frågor på ett sakligt sätt. När någon delar en artikel om hedersvåld så är det gärna från en sida med kopplingar till högerextremism, vilka använder sig av uttryck som jag absolut inte kan stå bakom. Även om sakfrågan behöver få sin plats i det offentliga rummet så går det inte att föra diskussioner med kränkande epitet som grundbult. Semantik spelar roll. När det gäller ”vanliga” informationskanaler så tas sällan problem upp. Det är ett problem.

Att det sedan inte är så jävla svårt att identifiera problem är en annan sak. Det kan ju de flesta göra. Att sedan försöka lösa problemen utifrån den verklighet vi lever i är en helt annan sak. USA har fått en ny president som skiter i att lösa problem utifrån hur världen fungerar. De högerextrema jublar, de vänsterextrema jublar, rasisterna jublar och resten av världen hånar. Skillnaden mellan tidigare politik (säg senaste 20 åren) är inte gigantisk utan det handlar om HUR Trump uttalar sig och för sig i det sociala rummet. Obama kom undan med mer för att han kunder bomba skiten ur Mellanöstern och se ut som att han var tvungen till detta. Om Trump infekterar relationer som varit uppbyggda länge (säg med Kina) så räcker det med handelsembargon för att störta det amerikanska imperiet.

Så snälla. Ha överseende med de som vill väl men som inte förstår att de inte har riktigt bra koll på vad de gör. Om du är osäker så lyssna på kritiken och värdera, gå inte in i försvarsställning direkt. Om du medvetet försöker stigmatisera en viss etnicitet eller religion så får du räkna med mothugg av oss som tröttnat på att detta får ta så mycket plats i den offentliga debatten. Om du skriver/pratar/uttalar dig i ”vanliga” informationskällor: var inte rädd att ta svåra frågor men gör det utan värderingar och kränkningar så kan vi kanske komma någonstans och inte släppa den sociala makten till rasisterna.

Kommentera gärna men försök förstå vad det är jag vill ha sagt först…

/

Andreas

Min ”naiva” världsbild

När jag befunnit mig i vissa debatter eller fört mig i diskussioner kring samhället så är det inte bara en eller annan gång som jag har blivit kallad ”naiv” eller ”okunnig”. Somliga har nedvärderat mig genom att berätta att allt ändrar sig när jag ”växer upp”… Tyvärr brukar jag inte få svar på vad det är som är naivt eller var min kunnighet brister. Att jag exempelvis inte litar på alla källor utan ifrågasätter källans tendens är en självklarhet eftersom jag faktiskt arbetar med att utbilda om källkritik och de källkritiska principerna. Med det sagt så har jag fått ta tillbaka vissa saker under åren eller så har jag varit tvungen att hitta mindre tendentiösa källor för att underbygga mina argument. Men jag har lite svårt att tro på hur väl en viss bransch stöttar samhället, utifrån branschorganisationens egen hemsida etc.

Utifrån inlägget jag precis skrev, som handlar om skattehöjningar och varför jag stödjer dem så ska jag gå igenom två frågor som jag har diskuterat vid flera tillfällen. Jag försöker skriva pedagogiskt och trevligt men i detta fall är det personligt och då blir jag också personlig.

Jag går igenom varför jag säger som jag säger i frågorna om bensinskatten och ROT-avdraget.

För det första går det att ifrågasätta mina kunskaper i dessa ämnen. Vad ger mig rätten att uttala mig i frågor om ekonomi, samhällsutveckling och miljöpolitik? Egentligen ingenting. Förutom att det är mitt jobb att följa med i debatten och forskningen kring detta – det är en av de saker som jag får betalt för… Vad mitt jobb går ut på är att problematisera samhället, de lösningar jag sedan väljer att presentera är dock i egen regi och helt personliga. De lösningar jag skriver om på min blogg. Eftersom jag då kan förutsätta att de jag diskuterar med är väldigt insatta i dessa frågor så kommer jag inte förklara alla begrepp, de som inte hänger med kan använda valfri sökmotor på internet…

Naivt att stå bakom en höjning av bensinskatten.

Konsensus inom det relevanta forskningsfältet (klimatologi/paleoklimatologi, ekologi) är att människans utsläpp av koldioxid och koldioxidekvivalenter har påverkan på förhöjda värden av just dessa gaser.

ppm co2

Konsekvenserna av ökad CO2 i atmosfären är ökad medelltemperatur. Följderna kan bli ett allvarligt hot mot civilisationen, höjd havsnivå, tinad permafrost (vilket ger ökad andel metangas i atmosfären etc.), rubbad balans i havsströmmarna, ökenspridning etc. Detta är vetenskapligt vedertaget – motbevisa mig gärna. Det är ett underbyggt argument till mindre andel fossila bränslen.

Det andra argumentet är begränsade resurser. Vi har inte hur mycket fossilt bränsle som helst. Vi har nog så att det räcker längre än vad atmosfären klarar att ta emot men det är inte lika lättilgängligt som tidigare, vilket gör att företag spekulerar i oljeprospektering på platser som får radikalt förändrade ekosystem om besluten går igenom. Oljasand, skiffergas etc. är helt vansinniga saker att hålla på med, det har vi prövat och det gick åt skolag (sök gärna på Kvarntorpshögen om du inte vet något om detta).

Så… Till mitt stöd för ökade energiskatter.

Det är självklart att jag stödjer detta. MEN vi måste komma ihåg att vi har människor som är beroende av bensin idag och att alternativa transportmedel inte fungerar eller är väldigt dyra. Den ökade energiskatten måste såklart gå in och subventionera grön energiväxling. Gällande ekonomin så är det inte relevant vilket drivmedel det är som används utan att det finns en marknad att agera på. Den restriktion vi måste ha är att energiskatten inte får vara avgörande för utveckling och utbredning av den gröna energiväxlingen för då blir vi beroende av att människor väljer miljövidriga produkter (så får vi in massor av skatt). I utformandet som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gjort det så har de dock knutit detta till BNP och även inkluderat förnybara energislag i skattehöjningarna. Det är inget jag tycker är rimligt.

Alltså går det inte att bara trycka upp skatten utan att jobba aktivt för en relevant lösning. Genom ekonomiska incitament till de aktörer som faktiskt vill arbeta för en grön energiväxling. Det börjar komma experiment och det kommer bli dyrt och ineffektivt till en början men är helt avgörande för kommande generationer och för vår ekonomi.

För er som är lite mer nationalistiska så kanske det inte känns toppen att hela vårt samhälle bygger på mellanösterns välvilja att sälja olja till oss…

Gällande ROT:

Jag har skrivit om det jag ser som det stora problemet med ROT är att det är en orättvis fördelning. Det ska i sådana fall gälla alla köp av dessa tjänster, oavsett vilken inkomst/bidrag etc. köparen har. I annat fall så är det ytterligare ett jobbskatteavdrag för de som arbetar och redan tjänar mer. Det vi behöver är fler hyresrätter, inte kök som rivs ut och byggs om eller altaner som ploppar upp i villaförorterna.

Min stora kritik har inte varit mot reformen i sig även om jag skulle kunna ge den en känga.

”Men den skapar arbetstillfällen och får bort svartbyggen”

Ja. Lägger vi (skattebetalare) 16 miljarder på ROT/RUT så får vi inse att någon betalat 32 miljarder för jobben. Det är många arbetstillfällen. Men dessa 16 miljarder skulle kunna ha brukats inom välfärden och skapat arbetstillfällen där också. Jag gör en fuling och väger in hur mycket dessa 16 miljarder skulle kunna ha gjort för att påverka skolan, vården, omsorgen. Nu hamnar dessa pengar hos en byggbransch som redan anpassat sin prisbild till ROT. Tar vi bort ROT så får vi syn på hur dyrt det är…

Svartbyggen. Japp. Men varför är det byggbranschen (då allt som inte är allmännytta, eller för att rusta upp för de med låga eller ingen inkomst) som ska få fördel av skattesubventioner? I vanliga fall införs restriktioner för skattesmitare, det är väl det rimliga? I detta fall har det fuskats så mycket att staten har gett upp…

Så att kalla mig naiv utan att faktiskt diskutera sakfrågor utifrån nuvarande förutsättningar är helt enkelt jävligt märkligt. Min syn på vad som är naivt är dock att tro på expansiv naturresursförbrukning, högintensiv produktion (även av mat) och ökad materiell konsumtion utan att ta med långsiktiga konsekvenser och kostnader för ex. avfallshantering, återställande av ekosystem eller till och med fallerade ekosystemtjänster. 

Hälften av de ”hobbyekonomer” som diskuterat på nätet förstår inte ens vad begreppen innebär eller vad konsekvenserna kan leda till…

Själv går jag på föreläsningar som hålls av ledande forskare, som denna: Makten och den gröna ekonomin

Jag arbetar aktivt för att ta reda på vad forskningen säger i de frågor jag diskuterar. Det mesta jag diskuterar har jag någon form av underbyggda argument för – är de inte underbyggda så försöker jag förtydliga. Har jag fel så ändrar jag min åsikt, det är inte min förhoppning att vandra runt i världen och sprida felaktig information.

Relaterade inlägg:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

Den hyllade fadern, eller moderns plikt.

Det finns otaliga grupper på Facebook och det går ju inte att ha koll på hälften av dem. Det var länge sedan någon gjorde något som bara var sådär-jävla-skitbra så att jag måste skriva om det. Nu hände det…

För det första kom en ganska provocerande bild upp i bildens flöde:

Genus1

”Och vilken jävla poäng kan det vara då”, tänkte jag. Får väl ta mig ner i tråden och kolla…

Det var några som skrev. Inte direkt otrevligt men dock i vilket syfte hon (det är faktiskt en poäng med att det var en hon som lade upp bilden) lade upp denna bild. Sedan kom förklaringen. En förklaring som mer än nog gav svar på varför:

Genus2

 

Bilden hon pratade om (notera ”likes”):

Genus3

Det var en del i gruppen (Genusmedvetet föräldraskap) som undrade om hon inte lade ut bilden i samma grupp som pappan. Det hade hon gjort. Reaktionerna var dock inte drygt 200 likes…

Genus4

 

Poängen är otroligt tydlig men för de som ändå känner att de inte riktigt är med så väljer jag att ge en kort förklaring på hur det går att se på detta.

Normen i samhället är att kvinnan tar hand om barnen medan mannen gör något annat (i vissa kulturer är det arbete som gäller men inte alltid). Han blir inte ifrågasatt för detta men däremot hyllad när han ”tar ansvar”. Ska vi kunna prata om jämlikhet så måste detta förändras. Ska vi kunna ha en jämställd arbetsmarknad så kan vi inte behålla gamla föreställningar om att kvinnan är hemma (varför ska hon dubbelarbeta) medan mannen är försörjningsansvarig. Ansvar för försörjning och hem/barn är faktiskt inte kopplat till vad vi har mellan benen.

Det enda undantaget är amningen, vilket främst gäller den första tiden av barnets liv (för de som väljer amning). Att anknyta, ta hand och och faktiskt ha en relation med sitt/sina barn är inget som är en ”plikt” för ett kön och ”ett positivt undantag” för ett annat kön.

Den som tycker att det är tramsigt med dessa ”småsaker” får gärna läsa detta inlägg: Strukturer eller trams

Eller förklaringen till varför ordet ”hen” är ett bra ord att använda: Hen – hela inlägget

 

Ondska i sagans värld

Vi, eller jag i alla fall, ser med förskräckelse på omvärlden och ser hur den så kallade polariseringen tilltar för fler och fler frågor och delar befolkningen i ett svart/vitt tänk som verkligen kan leda till stora konflikter. Vi har ökade sociala och ekonomiska klyftor, ökad segregation och fler människor som hamnar i marginaliserade grupper.

”Att vara marginaliserad innebär att individen inte på egen hand kan förändra sin livssituation till det bättre” 

De människor som anser sig tillhöra den sociala normen (har en helt ok livssituation) kan antingen se till att de människor som inte har en självklar plats i samhället blir inbjudna eller så kan vi välja att stänga dörren och leva i någon form av parallellsamhälle, där klass och etnicitet styr vad vi tillhör (kanske också kön men där är det främst skillnader inom de olika grupperna – en ”vit” rik kvinna har mer social makt än en ”svart” fattig man). Det finns politiska och samhälleliga krafter som drar i denna polarisering allt vad de kan för att flytta makten än mer åt de som tillhör en viss etnicitet eller de som redan nu har den befintliga makten. Historiskt sett har resultatet blivit krig/konflikter/revolution, vilket är vad som händer när någon/några blir förtryckta för länge…

Vi kan dra en parallell till sagornas värld för att se på ”skurken” och dennes plats i samhället.

Vi kan börja med Bamse där vi har den nedrige Vargen, som pendlar mellan att vara snäll och vara riktigt elak. I flera av berättelserna är Vargen elak för att han inte får vara med de andra och det är en form av avundsjuka som gör att han stjäl julklappar eller karameller… Bamse säger ”Ingen har någonsin blivit snäll av stryk” och tar med Vargen vid julfirandet. När Vargen får vara en del av helheten, av vännerna, så ”blir” han snäll.

I ”Folk och rövare i Kamomilla stad” så vill rövarna enbart få röra sig i stan som alla andra. De vill åka spårvagn och gå på gatorna. De vill vara en del av samhället. När de sedan får möjlighet att delta så visar det sig att de har drömmar om att hjälpa till och vara goda medmänniskor. Sagan slutar med att Kasper blir brandmästare, Jesper blir cirkusdirektör och Jonathan blir bagare. Det viktiga är inte deras yrken utan att de inte längre ses som något utanför samhället utan som en naturlig och välkommen del i helheten – ett mänskligt drag då vi är ett flockdjur.

Det finns flera exempel men det gemensamma är att de ”onda” befinner sig i periferin av samhället. Det är från periferin de utgör ett hot mot den rådande ordningen. de får inte vara med i den uppsatta ordningen, deras värde räcker inte till (enligt samhället eller enligt dem själva) för att få delta.

I sagan räcker det med att erbjuda möjligheten att delta. I verkligheten är det inte lika enkelt. Däremot har vi möjligheten att släppa in dessa människor, att se till att deras människovärde erkänns och att de får delta i den sociala samhörigheten på samma villkor som alla som redan är ”inne”.

Något som verkligen motarbetar detta är alla krafter som avhumaniserar människor på grund av etnicitet, klass eller kön. Att göra detta kan göras i syfte att ”nå ett bättre mål” eller ”stabilisera samhället”. Det enda som görs när människor får sitt människovärde ifrågasatt är att öka klyftorna och föra samhället närmre en konflikt. I sagan är det den lilla människan som kämpar mot den förtryckande överheten som är ”den goda”.

Förtryck och elitism har prövats tidigare. Det har alltid slutat på samma sätt. I misär.

Avhumanisering genom ”humor”

Om islamofobi

På senaste tid har jag befunnit mig i flera debatter kring den islamkritik som har tilltagit den senaste tiden, och då främst normaliseringen av att kritisera islam – som någon form av folkrörelse.

Hur jag ställer mig till religion överlag har jag tagit upp i ett tidigare inlägg, där de viktigaste aspekterna är dessa:

”Något att komma ihåg är dock att religion fyller ett syfte, speciellt för de som tror på den. Som jag har uppfattat det så finns det några saker som är gemensamt för de flesta religioner:

  • Trygghet i livet
  • Mening med livet
  • En tro på liv efter döden
  • Upprättelse för ett liv i dygd
  • Hopp när allt känns hopplöst
  • Glädje i gemenskap

Sen finns en användning av religionen som också följer med, för de flesta religioner:

  • Maktmissbruk av människor som påstår sig företräda religion för att kunna styra över andra människor
  • Se till att regler och lagar följs även när de världsliga resurserna inte räcker (tänk gud/gudar som Panopticon)
  • Använda religion för att främja vissa mänskliga beteenden (dygd, måttfullhet, vänlighet etc.)
  • Skapande av religiös tillhörighet, för att kunna definiera ett ”vi” och ”de” (tänk Israeliter och Filistéer i Bibeln, trots att alla är ”Guds barn…?)

Självfallet ska människor få tro på vad de vill. Min respekt för religion sträcker sig till de första sex punkterna. När vi är inne på de fyra sista så kan jag inte tycka att det är religionens (med dess företrädare) plats att befinna sig i den samhällspositionen. Som jag försökte visa med berättelsen så finns det inget unikt för en en speciell religion (inte världsreligionerna i alla fall). De är relativt lika och vill ge trygghet och normer för den som tror på religionen.”

Med det sagt ska jag nu välja hur jag ser på vissa typer av islamkritik.
Slår vi upp ”islamofobi” på Wikipedia så kan vi läsa:

”Begreppet islamofobi används som beskrivning av negativa eller kulturrasisitska generaliseringar kring kulturella särdrag bland muslimer, till följd av att muslimer betraktas som ett kollektiv med oförändliga kulturella särdrag istället för som individer från en rad skilda kulturer (det finns inte bara en muslimsk kultur).”

Det är just dessa kulurrasistiska generaliseringar som utgör skillnaden mellan att kritisera islam och att underordna sig en islamofobisk världsbild. Om en person betraktar muslimer som ett kollektiv, i anslutning till att de anser att detta kollektiv inte kan förändras så är det en, enligt definitionen ovan, en islamofobisk inställning.

Däremot finns det människor som gör skillnad på olika typer av muslimer eller olika syn på islam. I dessa skillnader synliggörs aspekter som kan strida mot ett visst lands (ex. Sveriges) lagstiftning eller de mänskliga rättigheterna. Att synliggöra dessa aspekter och verka för en förändring kring detta är inte islamofobi. Att kritisera sharialagar, homofientlighet, barnaga, kvinnoförakt/patriarkala strukturer, brott mott MR etc. är inte något som ingår i definitionen islamofobi. Det kan utan större problem skrivas som islamkritik och lär förmodligen inte stöta på några större mothugg (möjligtvis från islamistiska organisationer som anser sig ha tolkningsföreträde för religionen islam).

Det är just i generaliseringen som islamofobin gör sig gällande. Tillsammans med den kan även en rädsla för ett samhälle om ökat islamistiskt inflytande finnas, eller som det kan kallas ”ökad islamisering”. Den definitionen (islamisering) ligger också på gränsen då den indirekt anser att islam är homogen och utgör ett kollektivt hot.

Att sedan gå vidare och diskutera som att ”ökad islamisering” är ett överhängande hot, utan att specificera vad med islam och vilka delar det är som kan utgöra detta hot, så når vi just det generaliserande resonemang som utgör grunden i ”islamofobi”.

Det finns krafter i Sverige som verkar för att förändra islam för att mer passa in i ett mer sekulärt samhälle, precis som kristendomen gjort det senaste århundradet, i alla fall i de nordiska länderna, Västeuropa och stora delar av Nordamerika. I denna artikel är det kunskapen om att dessa människor finns som jag vill visa.

”Att religionen, i det här fallet islam, i viss mån förändras av det omgivande samhället och av den kultur som man lever i, är inte bara naturligt utan även nödvändigt, menar Tahir Selava.” – Länk ovan

På samma sätt går det att diskutera nödvändigheten av att reformera islam, precis som kristendomen har reformerats utan att behöva se sig som islamofob, där jag kan se flera goda poänger av Mohamed Omar. De konkreta saker som ifrågasätts är:

Det är dags för de muslimska ledarna att börja prata om hur dessa texter ska förstås. Ska man förkasta texten som förordar stening som oäkta? Eller ska man anse att den gällde då men inte nu? Och hur kommer det att påverka hur man ser på andra texter? Om steningstexten inte längre gäller, varför ska då andra texter gälla? Vilka nya kriterier har man för att bedöma äkthet?” – Länk ovan

Det är en avsevärd skillnad att då ifrågasätta och kritisera specifika delar av en religion, i detta fall Islam, mot att kritisera religionen som en homogen och stagnerad grupp.

Att spä på fördomarna om att alla som tillhör islam vill införa sharialagar eller att alla muslimer vill nedvärdera kvinnor bidrar enbart till att skapa rädsla i samhället. Att kritisera de islamska krafter som faktiskt vill radikalisera världen mot en religiös stat och då utifrån de aspekterna är något som vi alla både bör och får göra – i enlighet med etiska och lagliga rättigheter.

Att generalisera islam och se religionen som en homogen grupp, där gruppen då ska utgöra någon form av kollektivt hot är dock att uttrycka sig islamofobiskt.

Debatten om invandringens pris

Vi har i dagarna kunnat läsa ett utmärkt inlägg av Henrik Schyffert, där han talade till alla som tyckte att invandring var ”för dyrt”. Läs gärna texten här om du missat den.

Kritiken lät inte vänta på sig och det finns människor som (på riktigt) skrivit (sammantaget och med hårdare ord):

”Schyffert kan inte räkna, de arbetslösa, bidragstagarna, barnen och gamla betalar inte för detta så det är mycket dyrare för oss!”. Nå… Det första Schyffert gör är att ta den verkliga summan (de initiala kostnaderna, utan att lägga till det landet tjänar på skatter som inkommer när de som invandrat börjar kunna försörja sig) och 20-dubblar den…

Skulle vi hamna på de 12 miljarder han börjar på och att hälften (5 miljoner) av alla som bor här är med och betalar så landar vi på 2400:- per betalande (halva befolkningen) och år… Alltså kan de kritikerna stoppa upp sin kritik någonstans…

OECD menade att vi tjänar på att människor kommer hit och etablerar sina liv, inte så konstigt då det innebär att människor behöver köpa mat och saker – vilket är vad vår ekonomi baseras på (jag har kritiserat det rätt mycket så det får ni leta efter själva…).

Nu till det andra sidan av myntet. Vad kostar nu de svenskar som tagit del av det svenska skattesystemet från början.

Siffrorna är snitt för landet och källorna är SCB, SKL, Högskoleverket. Sammanställningen är från 2009 och länk till min källa hittar du här.

Grundskolan: 87 958:- per år

Gymnasiet: 100 249:- per år

Högskola (gäller inte alla): 69 029:- per år

Läkarstudent: Varierande siffror men runt 200 000:- per år

Det betyder egentligen ingenting och det är fler som gjort beräkningar (på fult friska barn utan behov av särskilt stöd), ex. Cornucopia som kommer fram till att en person som gått upp till högstadiet har kostat staten 2 503 200:- fram till nittonårsdagen…

Det gör att vi lägger ungefär: 5006 400 000 000/18 = 27 813 333 333 avrundat 28 miljarder per år för våra barn. I snitt… Och då ingår enbart barnomsorg och barnbidrag (beräknat på de 2 000 000 barn som finns i landet).

Det innebär att det tar ett par år innan ”svensken” har betalat tillbaks sin ”skuld”, ännu längre om den varit sjuk eller valt att studera på högskola/universitet.

Det finns också en beräkning där du kan se vad dina skattepengar används till, där går det snabbt att jämföra olika utgiftsposter. En snabb jämförelse (vid 25 000:- i lön) ger:

Migration, integration, jämställdhet 1500:- per år

Avgift till EU: 3000:- per år, Statsskuldsräntor: 1300:- per år, Lönebidrag och Samhall (ex. Fas 3): 1400:- per år

Och så vidare…

Jag har talat med en person som kom till Sverige för över 30 år sedan. Hen tyckte att det var riktigt dåligt att det inte talades om hur mycket hens generation har gett landet. Som högutbildad och talandes flytande engelska så flydde hen hit och började arbeta efter ett par månader. Tillsammans med många andra kunde de komma in i arbete snabbt och har utgjort en stor grundbult i vårt svenska välfärdssystem.

Så om det är kostnader som ska diskuteras så behöver en del jämförelser göras. Eller så kan vi bara inse att det är något annat som ligger bakom alla dessa röster om att vi måste ”stoppa den ansvarslösa massinvandringen”. En sak vi faktiskt behöver göra är att bättra på integrationen. Ja, det kostar mer. Initialt. Men om vi ska jämföra med vad vi lägger på de som föds in i vårt samhälle så är det en droppe i havet – och vi får igen väldigt mycket för den investeringen.

Kostnadsfrågan är svår att få bukt med och det beror på att det går att räkna på väldigt många olika sätt. Vi kan få fram hur mycket av våra skattepengar det är som läggs direkt på migration men inte hur mycket mer pengar som läggs på ökad infrastruktur eller ökade samhällskostnader. Vi kan se hur mycket pengar vi får in via skatter/moms etc. men inte vem det är som betalar in skatterna (är det första, andra, tredje, nittonde generationens invandrare…?). Vi kan inte se om företag skulle ha tappat kunder om invandringen inte fanns och vi kan inte veta om skatterna skulle ha kunnat sänkas om vi inte tog emot människor från andra länder. Det kanske är en vattendelare i landet men att ”stoppa/förbjuda/inskränka” brukar sällan vara en rimlig väg att gå. Att bjuda in/visa/inkludera kan vända nästan vilket fenomen som helst till näst intill odelat positiv. Vi behöver bjuda in men också våga ställa krav – krav som är rimliga (åtgärder som innebär att dra undan mattan för folk och sedan förvänta sig stordåd funkar dåligt) och som vi ger förutsättningarna att uppfylla.

Tidigare text om detta: Invandringens nettokostnader

Skolvalet och friheten

Jag lade nyss upp en bild med text, på min privata FB-sida. Dock har det helt klart med samhället att göra så jag lägger ut den här också, med tillhörande bildtext:

skolval

”Hej!

Varför ska jag bry mig om att välja skola? Arbetar inte staten för att ha en likvärdig och högkvalitativ skola oberoende av geografisk plats? Arbetar inte skolpolitikerna för att de skolor som behöver resurser också får dem? Om detta görs så är det bara att tilldela mig den skola som är närmast – så att det blir lätt att hämta/lämna/besöka skolan.

Hur menar ni att jag, som privatperson, ska kunna göra ett kvalificerat val för mitt barn? Varför lämnas ansvaret till mig som privatperson, när det är skolans och kommunens ansvar att se till att mitt barn får en bra skolgång? Varför tar inte staten sitt ansvar för skolan utan lämnar ansvaret till kommunerna?

Hur vet jag vad som är rätt och fel?”

Detta går att applicera på många saker i samhället. När blev valfrihet symbolen för frihet? Speciellt när det inte finns en chans att vi ska kunna ha koll på vad som är ”bäst”? Varför kan vi inte ställa kravet på likvärdig kvalitet för den offentliga sektorn?

Ansvariga för detta är både den blå regeringen som nyss lämnade av (halvt om halvt) och den tidigare röda som var inne på samma spår.