Min ”naiva” världsbild

När jag befunnit mig i vissa debatter eller fört mig i diskussioner kring samhället så är det inte bara en eller annan gång som jag har blivit kallad ”naiv” eller ”okunnig”. Somliga har nedvärderat mig genom att berätta att allt ändrar sig när jag ”växer upp”… Tyvärr brukar jag inte få svar på vad det är som är naivt eller var min kunnighet brister. Att jag exempelvis inte litar på alla källor utan ifrågasätter källans tendens är en självklarhet eftersom jag faktiskt arbetar med att utbilda om källkritik och de källkritiska principerna. Med det sagt så har jag fått ta tillbaka vissa saker under åren eller så har jag varit tvungen att hitta mindre tendentiösa källor för att underbygga mina argument. Men jag har lite svårt att tro på hur väl en viss bransch stöttar samhället, utifrån branschorganisationens egen hemsida etc.

Utifrån inlägget jag precis skrev, som handlar om skattehöjningar och varför jag stödjer dem så ska jag gå igenom två frågor som jag har diskuterat vid flera tillfällen. Jag försöker skriva pedagogiskt och trevligt men i detta fall är det personligt och då blir jag också personlig.

Jag går igenom varför jag säger som jag säger i frågorna om bensinskatten och ROT-avdraget.

För det första går det att ifrågasätta mina kunskaper i dessa ämnen. Vad ger mig rätten att uttala mig i frågor om ekonomi, samhällsutveckling och miljöpolitik? Egentligen ingenting. Förutom att det är mitt jobb att följa med i debatten och forskningen kring detta – det är en av de saker som jag får betalt för… Vad mitt jobb går ut på är att problematisera samhället, de lösningar jag sedan väljer att presentera är dock i egen regi och helt personliga. De lösningar jag skriver om på min blogg. Eftersom jag då kan förutsätta att de jag diskuterar med är väldigt insatta i dessa frågor så kommer jag inte förklara alla begrepp, de som inte hänger med kan använda valfri sökmotor på internet…

Naivt att stå bakom en höjning av bensinskatten.

Konsensus inom det relevanta forskningsfältet (klimatologi/paleoklimatologi, ekologi) är att människans utsläpp av koldioxid och koldioxidekvivalenter har påverkan på förhöjda värden av just dessa gaser.

ppm co2

Konsekvenserna av ökad CO2 i atmosfären är ökad medelltemperatur. Följderna kan bli ett allvarligt hot mot civilisationen, höjd havsnivå, tinad permafrost (vilket ger ökad andel metangas i atmosfären etc.), rubbad balans i havsströmmarna, ökenspridning etc. Detta är vetenskapligt vedertaget – motbevisa mig gärna. Det är ett underbyggt argument till mindre andel fossila bränslen.

Det andra argumentet är begränsade resurser. Vi har inte hur mycket fossilt bränsle som helst. Vi har nog så att det räcker längre än vad atmosfären klarar att ta emot men det är inte lika lättilgängligt som tidigare, vilket gör att företag spekulerar i oljeprospektering på platser som får radikalt förändrade ekosystem om besluten går igenom. Oljasand, skiffergas etc. är helt vansinniga saker att hålla på med, det har vi prövat och det gick åt skolag (sök gärna på Kvarntorpshögen om du inte vet något om detta).

Så… Till mitt stöd för ökade energiskatter.

Det är självklart att jag stödjer detta. MEN vi måste komma ihåg att vi har människor som är beroende av bensin idag och att alternativa transportmedel inte fungerar eller är väldigt dyra. Den ökade energiskatten måste såklart gå in och subventionera grön energiväxling. Gällande ekonomin så är det inte relevant vilket drivmedel det är som används utan att det finns en marknad att agera på. Den restriktion vi måste ha är att energiskatten inte får vara avgörande för utveckling och utbredning av den gröna energiväxlingen för då blir vi beroende av att människor väljer miljövidriga produkter (så får vi in massor av skatt). I utformandet som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gjort det så har de dock knutit detta till BNP och även inkluderat förnybara energislag i skattehöjningarna. Det är inget jag tycker är rimligt.

Alltså går det inte att bara trycka upp skatten utan att jobba aktivt för en relevant lösning. Genom ekonomiska incitament till de aktörer som faktiskt vill arbeta för en grön energiväxling. Det börjar komma experiment och det kommer bli dyrt och ineffektivt till en början men är helt avgörande för kommande generationer och för vår ekonomi.

För er som är lite mer nationalistiska så kanske det inte känns toppen att hela vårt samhälle bygger på mellanösterns välvilja att sälja olja till oss…

Gällande ROT:

Jag har skrivit om det jag ser som det stora problemet med ROT är att det är en orättvis fördelning. Det ska i sådana fall gälla alla köp av dessa tjänster, oavsett vilken inkomst/bidrag etc. köparen har. I annat fall så är det ytterligare ett jobbskatteavdrag för de som arbetar och redan tjänar mer. Det vi behöver är fler hyresrätter, inte kök som rivs ut och byggs om eller altaner som ploppar upp i villaförorterna.

Min stora kritik har inte varit mot reformen i sig även om jag skulle kunna ge den en känga.

”Men den skapar arbetstillfällen och får bort svartbyggen”

Ja. Lägger vi (skattebetalare) 16 miljarder på ROT/RUT så får vi inse att någon betalat 32 miljarder för jobben. Det är många arbetstillfällen. Men dessa 16 miljarder skulle kunna ha brukats inom välfärden och skapat arbetstillfällen där också. Jag gör en fuling och väger in hur mycket dessa 16 miljarder skulle kunna ha gjort för att påverka skolan, vården, omsorgen. Nu hamnar dessa pengar hos en byggbransch som redan anpassat sin prisbild till ROT. Tar vi bort ROT så får vi syn på hur dyrt det är…

Svartbyggen. Japp. Men varför är det byggbranschen (då allt som inte är allmännytta, eller för att rusta upp för de med låga eller ingen inkomst) som ska få fördel av skattesubventioner? I vanliga fall införs restriktioner för skattesmitare, det är väl det rimliga? I detta fall har det fuskats så mycket att staten har gett upp…

Så att kalla mig naiv utan att faktiskt diskutera sakfrågor utifrån nuvarande förutsättningar är helt enkelt jävligt märkligt. Min syn på vad som är naivt är dock att tro på expansiv naturresursförbrukning, högintensiv produktion (även av mat) och ökad materiell konsumtion utan att ta med långsiktiga konsekvenser och kostnader för ex. avfallshantering, återställande av ekosystem eller till och med fallerade ekosystemtjänster. 

Hälften av de ”hobbyekonomer” som diskuterat på nätet förstår inte ens vad begreppen innebär eller vad konsekvenserna kan leda till…

Själv går jag på föreläsningar som hålls av ledande forskare, som denna: Makten och den gröna ekonomin

Jag arbetar aktivt för att ta reda på vad forskningen säger i de frågor jag diskuterar. Det mesta jag diskuterar har jag någon form av underbyggda argument för – är de inte underbyggda så försöker jag förtydliga. Har jag fel så ändrar jag min åsikt, det är inte min förhoppning att vandra runt i världen och sprida felaktig information.

Relaterade inlägg:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

Annonser

Den hyllade fadern, eller moderns plikt.

Det finns otaliga grupper på Facebook och det går ju inte att ha koll på hälften av dem. Det var länge sedan någon gjorde något som bara var sådär-jävla-skitbra så att jag måste skriva om det. Nu hände det…

För det första kom en ganska provocerande bild upp i bildens flöde:

Genus1

”Och vilken jävla poäng kan det vara då”, tänkte jag. Får väl ta mig ner i tråden och kolla…

Det var några som skrev. Inte direkt otrevligt men dock i vilket syfte hon (det är faktiskt en poäng med att det var en hon som lade upp bilden) lade upp denna bild. Sedan kom förklaringen. En förklaring som mer än nog gav svar på varför:

Genus2

 

Bilden hon pratade om (notera ”likes”):

Genus3

Det var en del i gruppen (Genusmedvetet föräldraskap) som undrade om hon inte lade ut bilden i samma grupp som pappan. Det hade hon gjort. Reaktionerna var dock inte drygt 200 likes…

Genus4

 

Poängen är otroligt tydlig men för de som ändå känner att de inte riktigt är med så väljer jag att ge en kort förklaring på hur det går att se på detta.

Normen i samhället är att kvinnan tar hand om barnen medan mannen gör något annat (i vissa kulturer är det arbete som gäller men inte alltid). Han blir inte ifrågasatt för detta men däremot hyllad när han ”tar ansvar”. Ska vi kunna prata om jämlikhet så måste detta förändras. Ska vi kunna ha en jämställd arbetsmarknad så kan vi inte behålla gamla föreställningar om att kvinnan är hemma (varför ska hon dubbelarbeta) medan mannen är försörjningsansvarig. Ansvar för försörjning och hem/barn är faktiskt inte kopplat till vad vi har mellan benen.

Det enda undantaget är amningen, vilket främst gäller den första tiden av barnets liv (för de som väljer amning). Att anknyta, ta hand och och faktiskt ha en relation med sitt/sina barn är inget som är en ”plikt” för ett kön och ”ett positivt undantag” för ett annat kön.

Den som tycker att det är tramsigt med dessa ”småsaker” får gärna läsa detta inlägg: Strukturer eller trams

Eller förklaringen till varför ordet ”hen” är ett bra ord att använda: Hen – hela inlägget

 

Om islamofobi

På senaste tid har jag befunnit mig i flera debatter kring den islamkritik som har tilltagit den senaste tiden, och då främst normaliseringen av att kritisera islam – som någon form av folkrörelse.

Hur jag ställer mig till religion överlag har jag tagit upp i ett tidigare inlägg, där de viktigaste aspekterna är dessa:

”Något att komma ihåg är dock att religion fyller ett syfte, speciellt för de som tror på den. Som jag har uppfattat det så finns det några saker som är gemensamt för de flesta religioner:

  • Trygghet i livet
  • Mening med livet
  • En tro på liv efter döden
  • Upprättelse för ett liv i dygd
  • Hopp när allt känns hopplöst
  • Glädje i gemenskap

Sen finns en användning av religionen som också följer med, för de flesta religioner:

  • Maktmissbruk av människor som påstår sig företräda religion för att kunna styra över andra människor
  • Se till att regler och lagar följs även när de världsliga resurserna inte räcker (tänk gud/gudar som Panopticon)
  • Använda religion för att främja vissa mänskliga beteenden (dygd, måttfullhet, vänlighet etc.)
  • Skapande av religiös tillhörighet, för att kunna definiera ett ”vi” och ”de” (tänk Israeliter och Filistéer i Bibeln, trots att alla är ”Guds barn…?)

Självfallet ska människor få tro på vad de vill. Min respekt för religion sträcker sig till de första sex punkterna. När vi är inne på de fyra sista så kan jag inte tycka att det är religionens (med dess företrädare) plats att befinna sig i den samhällspositionen. Som jag försökte visa med berättelsen så finns det inget unikt för en en speciell religion (inte världsreligionerna i alla fall). De är relativt lika och vill ge trygghet och normer för den som tror på religionen.”

Med det sagt ska jag nu välja hur jag ser på vissa typer av islamkritik.
Slår vi upp ”islamofobi” på Wikipedia så kan vi läsa:

”Begreppet islamofobi används som beskrivning av negativa eller kulturrasisitska generaliseringar kring kulturella särdrag bland muslimer, till följd av att muslimer betraktas som ett kollektiv med oförändliga kulturella särdrag istället för som individer från en rad skilda kulturer (det finns inte bara en muslimsk kultur).”

Det är just dessa kulurrasistiska generaliseringar som utgör skillnaden mellan att kritisera islam och att underordna sig en islamofobisk världsbild. Om en person betraktar muslimer som ett kollektiv, i anslutning till att de anser att detta kollektiv inte kan förändras så är det en, enligt definitionen ovan, en islamofobisk inställning.

Däremot finns det människor som gör skillnad på olika typer av muslimer eller olika syn på islam. I dessa skillnader synliggörs aspekter som kan strida mot ett visst lands (ex. Sveriges) lagstiftning eller de mänskliga rättigheterna. Att synliggöra dessa aspekter och verka för en förändring kring detta är inte islamofobi. Att kritisera sharialagar, homofientlighet, barnaga, kvinnoförakt/patriarkala strukturer, brott mott MR etc. är inte något som ingår i definitionen islamofobi. Det kan utan större problem skrivas som islamkritik och lär förmodligen inte stöta på några större mothugg (möjligtvis från islamistiska organisationer som anser sig ha tolkningsföreträde för religionen islam).

Det är just i generaliseringen som islamofobin gör sig gällande. Tillsammans med den kan även en rädsla för ett samhälle om ökat islamistiskt inflytande finnas, eller som det kan kallas ”ökad islamisering”. Den definitionen (islamisering) ligger också på gränsen då den indirekt anser att islam är homogen och utgör ett kollektivt hot.

Att sedan gå vidare och diskutera som att ”ökad islamisering” är ett överhängande hot, utan att specificera vad med islam och vilka delar det är som kan utgöra detta hot, så når vi just det generaliserande resonemang som utgör grunden i ”islamofobi”.

Det finns krafter i Sverige som verkar för att förändra islam för att mer passa in i ett mer sekulärt samhälle, precis som kristendomen gjort det senaste århundradet, i alla fall i de nordiska länderna, Västeuropa och stora delar av Nordamerika. I denna artikel är det kunskapen om att dessa människor finns som jag vill visa.

”Att religionen, i det här fallet islam, i viss mån förändras av det omgivande samhället och av den kultur som man lever i, är inte bara naturligt utan även nödvändigt, menar Tahir Selava.” – Länk ovan

På samma sätt går det att diskutera nödvändigheten av att reformera islam, precis som kristendomen har reformerats utan att behöva se sig som islamofob, där jag kan se flera goda poänger av Mohamed Omar. De konkreta saker som ifrågasätts är:

Det är dags för de muslimska ledarna att börja prata om hur dessa texter ska förstås. Ska man förkasta texten som förordar stening som oäkta? Eller ska man anse att den gällde då men inte nu? Och hur kommer det att påverka hur man ser på andra texter? Om steningstexten inte längre gäller, varför ska då andra texter gälla? Vilka nya kriterier har man för att bedöma äkthet?” – Länk ovan

Det är en avsevärd skillnad att då ifrågasätta och kritisera specifika delar av en religion, i detta fall Islam, mot att kritisera religionen som en homogen och stagnerad grupp.

Att spä på fördomarna om att alla som tillhör islam vill införa sharialagar eller att alla muslimer vill nedvärdera kvinnor bidrar enbart till att skapa rädsla i samhället. Att kritisera de islamska krafter som faktiskt vill radikalisera världen mot en religiös stat och då utifrån de aspekterna är något som vi alla både bör och får göra – i enlighet med etiska och lagliga rättigheter.

Att generalisera islam och se religionen som en homogen grupp, där gruppen då ska utgöra någon form av kollektivt hot är dock att uttrycka sig islamofobiskt.

Skolvalet och friheten

Jag lade nyss upp en bild med text, på min privata FB-sida. Dock har det helt klart med samhället att göra så jag lägger ut den här också, med tillhörande bildtext:

skolval

”Hej!

Varför ska jag bry mig om att välja skola? Arbetar inte staten för att ha en likvärdig och högkvalitativ skola oberoende av geografisk plats? Arbetar inte skolpolitikerna för att de skolor som behöver resurser också får dem? Om detta görs så är det bara att tilldela mig den skola som är närmast – så att det blir lätt att hämta/lämna/besöka skolan.

Hur menar ni att jag, som privatperson, ska kunna göra ett kvalificerat val för mitt barn? Varför lämnas ansvaret till mig som privatperson, när det är skolans och kommunens ansvar att se till att mitt barn får en bra skolgång? Varför tar inte staten sitt ansvar för skolan utan lämnar ansvaret till kommunerna?

Hur vet jag vad som är rätt och fel?”

Detta går att applicera på många saker i samhället. När blev valfrihet symbolen för frihet? Speciellt när det inte finns en chans att vi ska kunna ha koll på vad som är ”bäst”? Varför kan vi inte ställa kravet på likvärdig kvalitet för den offentliga sektorn?

Ansvariga för detta är både den blå regeringen som nyss lämnade av (halvt om halvt) och den tidigare röda som var inne på samma spår.

Äcklad av en viss typ av politik

Nu händer det igen. Folkpartiet (med Major Björkis i spetsen) visar vad de går för. Inte bara det att Björkis (och Batra-Kindberg från M) vägrar lyssna till expertis inom skolan, nu ger sig Fp in i integrationsdebatten med ett nytänk från 90-talet.

I en debattartikel signerad Fp får vi reda på att Fp vill:

1. Ställa försörjningskrav på anhöriginvandrare.

2. Jobb är avgörande för PUT.

3. Lägre lön för instegsjobb (ingen fundering kring arbetsmarknadens nuvarande brister…).

4. Avskaffa vårdnadsbidraget (invandrarkvinnor är överrepresenterade… Ta bort bidrag så får de incitament att jobba…)

5. Språkkrav för medborgarskap (här har ju Centern ett vettigare förslag med SFI redan på asylboendet…)

När fan ska Fp inse att det inte går att höja ribban och öka kraven på de som har det tufft. Det är inte rätt väg att gå. Stöd, stöttning och positiva incitament är jag med på men varför ska det alltid handla om ”ökade krav” och ”tuffare tag”? Tror fan mannen behöver en rejäl kram av någon…

Inser att det är M och Fp som inte riktigt har tänkt till. Hoppas den där jävla Alliansen spricker och att Centern kan införa lite bonförnuft – det skulle ju kunna vara ett alternativ (grundtanken är ju liksom bra…).

Som avslutning vill jag göra några liknelser (helt tagna ur ingenting).

VM i höjdhopp, inför sista hoppet ska den som ligger på andraplats snöra ihop skorna, som incitament för att hoppa högre…

I bebyggelse, ta bort alla rullstolsramper, som incitament för att alla rullstolsburna ska upp och hoppa lite…

I skolan, öka arbetsbördan för lärarna, klipp hårt i budget och dra in på all kringpersonal, som incitament att eleverna ska prestera bättre (hoppsan, här verkar det som att det redan är gjort)…

I skolan2, Gör som ovan men lägg till betyg så snart som möjligt, som incitament att trivas bättre, både i skolan och för att göra läraryrket mer attraktivt (hoppsan igen)…

Matlagnings-VM, Sverige har enbart med inhemska råvaror som potatis, bergssalt och surströmming, som incitament att skapa kulinariska mästerverk…

Hockey-VM, Rundslipa alla skridskor, som incitament att skapa ett riktigt vasst landslag…

Sist, men inte minst:

Säg till alla fattiga, lata, fula, utstötta, sjuka, trötta, utbrända, stressande, småbarnsföräldrande, diagnosstinna, odugliga människor att de fan får rycka upp sig, som incitament att skapa ett tryggt och fungerande samhälle…

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

(nej jag har ingen lust att vara saklig, ta det för vad det är – eller skit i det).

Magin kring Astrid Lindgren

Jag har precis sett färdigt på den sista delen i dokumentärserien (3 avsnitt) om Astrid Lindgren. Min respekt för henne har tagit helt andra proportioner och inte helt oväntat för det sätt hon tagit sig an världen även utanför författarskapet. När jag såg färdigt det sista avsnittet så fick jag en nästan religiös upplevelse, vilket jag sällan får, och jag återkommer till det mot slutet.

Inlägget kommer kopplas till den svenska kulturen, vilket kan gå tillbaks drygt 1000 år (vilket är helt fantastiskt när vi tänker på det). Däremot kan vi inte tala om att det har varit särskilt bra för en vanlig person förrän efter andra världskriget. Innan dess var det kallt, fattigt och eländigt för de flesta i Sverige. Svårt att hylla den kulturen och att sträva efter att återgå till tidigare århundradens ”svenskhet”. På samma sätt fanns inte tanken på miljöproblem eller rasism tidigare eftersom Sverige var ett relativt ensamt land dit ingen egentligen ville flytta.

Astrid beskriver rädslorna hon hade under kriget och sätter ord på dem i en krigsdagbok (som jag gärna skulle vilja läsa). Människor med makt förtrycker andra människor, men med olika motiv. Ur det hela springer sagor som Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Hennes rädslor för förtryckare och samhällets faror får gestaltas genom våra kända barnböcker, där denna empatiska kvinna beskriver hur det kan krävas att goda människor utför onda handlingar för att försvara det som är rätt. För den som inte står upp för det som är rätt är ingen riktig människa. Den är bara en liten lort.

Astrid väljer att inte förklara varför det är fel att slå och kränka barn, eller varför människor ska ha lika värde och bli behandlade med respekt. Hon behöver inte statistiskt säkerställa varför rasism är dåligt eller hur det kommer sig att vi inte ska låta välfärden blöda. Hon ställer sig på samma sida som Linje 3 (emot kärnkraft) eftersom det inte är ett hållbart och säkert alternativ, inte då och såhär i backspegeln kan vi se att hon hade rätt. Vissa saker ska inte behöva förklaras – det är bara så att vi ska skydda dem som förtrycks och stå upp för alla som inte kan föra sin egen talan.

Det finns få saker som har präglat det ”svenska kulturarvet” så mycket som Astrids litteratur. Det finns få författare som tydligt har stått upp för den svages rätt, för den kvinnliga emancipationen, för allas lika värde och för sunt förnuft. Det finns få författare, eller andra vuxna för den delen, som har hyllat barnens klokskap och som gjort de starka flickorna till norm. Inte bara genom Pippi utan Madicken/Elisabeth, Ronja, Kajsa kavat, bullerbybarnen, Lotta, barnen på Saltkråkan och Ylva-Li visar hur starka flickor har en självklar plats i samhället – även om de är starkt normbrytande.

Samtidigt har hon problematiserat de svåra sociala förhållanden som barn i samhället står inför med föräldrar som kanske inte klarar av att hantera sina barn eller som har problem med droger/är sjuka eller frånvarande. Hon visar hur den starke kan hjälpa den svage genom att bara finnas till hands och stötta den som behöver stöd. Hon visar hur ondska förgör den onde mer än de andra och vilka konsekvenser det ger för samhället.

Finns det något i det svenska kulturarvet som jag gärna är med och sprider så är det Astrid och hennes ord, jag är gärna med och sprider det men jag vill också värna om att det inte försvinner från våra tankar och sinnen.

Jag talade om en nästan religiös upplevelse och den går ut på en tydlig bild av onda och goda krafter som använder mänskligheten som spelbrickor i sin kamp om makt. Det finns människor som, genom sina handlingar, verkar för något gott och de gör det i liten skala och i stor skala. I stor skala har vi Moder Teresa, Gandhi, Lindgren, Malala, Schindler etc. På samma sätt finns de som verkar för det onda och där har vi människor som Hitler, Stalin, Pol-pot, Breivik etc. Dessa människor ÄR inte onda eller goda men kan utföra handlingar som på det stora hela kan anses som onda eller goda. Förmodligen anser de alla att de gör det de gör för att de tycker att det är rätt väg att gå och att de agerar utifrån ”det goda”. När jag tänker kring Astrids böcker så är det just detta jag tycker mig utläsa mellan raderna…

Tyvärr verkar det som att mänskligheten än en gång verkar genomlida en period där de onda får mer makt och kan agera utifrån en position med mer makt. Självfallet anser jag att jag står på de godas sida men det är ju bara min egen uppfattning som ger mig rätt eller fel. Däremot står jag upp för att inte kränka/skada/döda oskyldiga människor – vilket ändå fungerar på ett rent etiskt plan. Vi som vill att stoppa maktmissbruk behöver stå upp, enade, mot rasism, nazism, diktatur och makthungriga religiösa extremister. De agerar efter samma premisser och agerar genom att sprida rädsla för vår näste (vår ”näste” är alltså de människor som finns i vår närhet). När vi blir misstänksamma och missunsamma mot våra medmänniskor så vinner den onda sidan lite mer mark (så ser jag på det). Det gör att det blir än viktigare att stå upp för lika värde, att verkligen fundera varför vissa grupper an människor trycks ner av vissa organisationer (religiösa/de med fel religion/de med viss hudfärg/viss sexuell läggning/visst kön/viss klass/funktionshinder etc.). Och bekämpa orättvisorna. För om vi inte gör det så är vi inga riktigt människor – då är vi bara små lortar.

Slänger också in en länk till Svt:s serie ”Fosterland”

Nu räcker det med daltandet!

Vi är så demokratiska att det nästan bli läskigt. Inte positivt på det sätt att vi låter alla komma till tals utan på ett sätt som gör att vi inte ens kan sätta ner foten mot rasism och kränkningar utan att ifrågasätta oss själva om vi inte ”överdriver lite”. Svaret är nej. Nej vi överdriver inte när vi blir illa till mods när vi läser det våra ”vänner” delar på Facebook. När vi läser om, eller hör jargongen i vårt eget sociala sammanhang. När människor som hörs och syns får kränka andra människor och ivrigt påhejas av likasinnade. När en moské brinner så är det inte huruvida branden är anlagd eller inte som skrämmer mig (eller jo… lite…). Det är hur människor reagerar på det hela.

Vi överdriver lika mycket som den partner som får en hurring av sin respektive då och då. Vi ska skämmas lika mycket som ett barn som blir misshandlat av sin/sina drogpåverkade föräldrar. Vi bör skuldbelägga oss precis lika mycket som den kvinna som blivit våldtagen på en fest.

Det hävdas yttrandefrihet titt som tätt men den gäller bara om du inte kränker någon. Kränker du någon så har du ingen rätt att uttrycka din åsikt. Det är lagen. Förutom allt tok som skrivs på diverse bloggar och sidor som förhärligar rasism och xenofobi (och islamofobi) så finns alltså ett gäng politiker som uttalat sig kränkande och våldsförhärligande. IRM har listat några: IRM listar SD och jag har skrivit om det tidigare.

Och nej. Du får inte uttrycka dig nedsättande om olika etniciteter, religioner, folkgrupper etc. utan att kallas för det du då blir: rasist. Detta var en självklarhet när jag växte upp men det börjar ruckas på dessa ideal. Självfallet går det att diskutera de flesta frågor, konstruktivt och sakligt. Men att uttrycka sig rasistiskt är inget som vi bör tolerera. Det är dags att sluta dalta med de främlingsfientliga åsikterna och helt enkelt säga stopp. Diskutera, ja. Kränka, nej. Självfallet.

Det är dags att reagera med lite sunt förnuft och säga ifrån. Det finns diskussioner om invandring och integration, som inte är rasistiska. Faktiskt…

Gnäll

När det gäller integration så skrevs en krönika om kostnader: Invandring är en investering. Jag har också tagit upp detta i ett tidigare inlägg: Invandringens nettokostnad. Främst förespråkar jag en samhällsomställning som ger möjlighet att lösa många integrationsproblem, men det krävs ganska mycket innan vi kan komma dit och det kanhända att jag är lite väl visionär (eller naiv som vissa skulle säga): Integrationsomställningen.