Om dagens debattklimat

Jag hade ett trevligt samtal med en vän idag. Min vän och jag tycker inte helt lika i alla frågor och det är alltid lärorikt att få sina tankar ifrågasatta. Nu orkade jag inte ta det hela via internet så det blev ett telefonsamtal. Många frågor han diskuteras och min vän insåg att jag inte är en av de ”godtyckligt goda” som tycker som jag tycker baserat på rena floskler. Jag ska försöka förklara.

Invandring, migration, islam, feminism, kolonialism, sexualitet, rättvisa, ekonomi… Det finns många saker som jag debatterat genom åren och jag har ibland gjort mig några fiender. Det är ok. Konstigt vore det annars.

Det är två saker som verkligen stör mig i debatten. Dessa två ska jag nu ta upp.

1. Att de som ser sig som antirasister/goda/etiska etc. är så jävla snabba på att påpeka fel hos de som strider för samma sak som de själva. Vafan är grejen med det? Så länge det inte är en uppenbar kränkning eller generalisering utan mer att något angrips på fel sätt så huggs det. Feminister med snopp genomför mansplaining, vita antirasister ska minsann hålla käft etc. Ärligt talat. Skärp er. Försök att se vad som stämmer, påpeka gärna saker som kan vara kränkande (det är oftast omedvetet) och visa att vi står på samma sida. De rasistiska grupper som jag valt att gå med i (för att se hur de diskuterar) har en sak gemensamt: De trycker inte ner varandra. Så länge vi fortsätter inbördes pajkastning så kommer antirasism och arbete för jämlikhet att gå otroligt långsamt. Förklara vad som kan vara problematiskt och hjälp varandra att diskutera på ett sakligt och fruktsamt sätt – idiotförklara inte människor som har intentionen att göra gott. Det sker för ofta och leder bara till splittring.

2. Att diskutera ”svåra frågor”. Kan ju bli lite som att jag säger emot mig själv nu… men ändå inte. Det finns många frågor som faktiskt behöver diskuteras utan att värderingar ska behöva flyttas in i debatten. De som följer denna blogg är väl medvetna om hur jag ställer mig mot rasism och dylikt – annars kan ni ju läsa lite olika inlägg här.

Vi behöver diskutera hedersvåld, antisemitism från muslimskt håll, subkulturer, integration, krav på immigranter, migrationskvoter, åldersbestämmande, rasism, nazism, kränkningar, rättigheter, jämlikhet, patriarkat, makt etc. Det är saker som måste få ha plats i den offentliga debatten. Problemet är att det är väldigt få som tar tag i dessa frågor på ett sakligt sätt. När någon delar en artikel om hedersvåld så är det gärna från en sida med kopplingar till högerextremism, vilka använder sig av uttryck som jag absolut inte kan stå bakom. Även om sakfrågan behöver få sin plats i det offentliga rummet så går det inte att föra diskussioner med kränkande epitet som grundbult. Semantik spelar roll. När det gäller ”vanliga” informationskanaler så tas sällan problem upp. Det är ett problem.

Att det sedan inte är så jävla svårt att identifiera problem är en annan sak. Det kan ju de flesta göra. Att sedan försöka lösa problemen utifrån den verklighet vi lever i är en helt annan sak. USA har fått en ny president som skiter i att lösa problem utifrån hur världen fungerar. De högerextrema jublar, de vänsterextrema jublar, rasisterna jublar och resten av världen hånar. Skillnaden mellan tidigare politik (säg senaste 20 åren) är inte gigantisk utan det handlar om HUR Trump uttalar sig och för sig i det sociala rummet. Obama kom undan med mer för att han kunder bomba skiten ur Mellanöstern och se ut som att han var tvungen till detta. Om Trump infekterar relationer som varit uppbyggda länge (säg med Kina) så räcker det med handelsembargon för att störta det amerikanska imperiet.

Så snälla. Ha överseende med de som vill väl men som inte förstår att de inte har riktigt bra koll på vad de gör. Om du är osäker så lyssna på kritiken och värdera, gå inte in i försvarsställning direkt. Om du medvetet försöker stigmatisera en viss etnicitet eller religion så får du räkna med mothugg av oss som tröttnat på att detta får ta så mycket plats i den offentliga debatten. Om du skriver/pratar/uttalar dig i ”vanliga” informationskällor: var inte rädd att ta svåra frågor men gör det utan värderingar och kränkningar så kan vi kanske komma någonstans och inte släppa den sociala makten till rasisterna.

Kommentera gärna men försök förstå vad det är jag vill ha sagt först…

/

Andreas

Annonser

Om islamofobi

På senaste tid har jag befunnit mig i flera debatter kring den islamkritik som har tilltagit den senaste tiden, och då främst normaliseringen av att kritisera islam – som någon form av folkrörelse.

Hur jag ställer mig till religion överlag har jag tagit upp i ett tidigare inlägg, där de viktigaste aspekterna är dessa:

”Något att komma ihåg är dock att religion fyller ett syfte, speciellt för de som tror på den. Som jag har uppfattat det så finns det några saker som är gemensamt för de flesta religioner:

  • Trygghet i livet
  • Mening med livet
  • En tro på liv efter döden
  • Upprättelse för ett liv i dygd
  • Hopp när allt känns hopplöst
  • Glädje i gemenskap

Sen finns en användning av religionen som också följer med, för de flesta religioner:

  • Maktmissbruk av människor som påstår sig företräda religion för att kunna styra över andra människor
  • Se till att regler och lagar följs även när de världsliga resurserna inte räcker (tänk gud/gudar som Panopticon)
  • Använda religion för att främja vissa mänskliga beteenden (dygd, måttfullhet, vänlighet etc.)
  • Skapande av religiös tillhörighet, för att kunna definiera ett ”vi” och ”de” (tänk Israeliter och Filistéer i Bibeln, trots att alla är ”Guds barn…?)

Självfallet ska människor få tro på vad de vill. Min respekt för religion sträcker sig till de första sex punkterna. När vi är inne på de fyra sista så kan jag inte tycka att det är religionens (med dess företrädare) plats att befinna sig i den samhällspositionen. Som jag försökte visa med berättelsen så finns det inget unikt för en en speciell religion (inte världsreligionerna i alla fall). De är relativt lika och vill ge trygghet och normer för den som tror på religionen.”

Med det sagt ska jag nu välja hur jag ser på vissa typer av islamkritik.
Slår vi upp ”islamofobi” på Wikipedia så kan vi läsa:

”Begreppet islamofobi används som beskrivning av negativa eller kulturrasisitska generaliseringar kring kulturella särdrag bland muslimer, till följd av att muslimer betraktas som ett kollektiv med oförändliga kulturella särdrag istället för som individer från en rad skilda kulturer (det finns inte bara en muslimsk kultur).”

Det är just dessa kulurrasistiska generaliseringar som utgör skillnaden mellan att kritisera islam och att underordna sig en islamofobisk världsbild. Om en person betraktar muslimer som ett kollektiv, i anslutning till att de anser att detta kollektiv inte kan förändras så är det en, enligt definitionen ovan, en islamofobisk inställning.

Däremot finns det människor som gör skillnad på olika typer av muslimer eller olika syn på islam. I dessa skillnader synliggörs aspekter som kan strida mot ett visst lands (ex. Sveriges) lagstiftning eller de mänskliga rättigheterna. Att synliggöra dessa aspekter och verka för en förändring kring detta är inte islamofobi. Att kritisera sharialagar, homofientlighet, barnaga, kvinnoförakt/patriarkala strukturer, brott mott MR etc. är inte något som ingår i definitionen islamofobi. Det kan utan större problem skrivas som islamkritik och lär förmodligen inte stöta på några större mothugg (möjligtvis från islamistiska organisationer som anser sig ha tolkningsföreträde för religionen islam).

Det är just i generaliseringen som islamofobin gör sig gällande. Tillsammans med den kan även en rädsla för ett samhälle om ökat islamistiskt inflytande finnas, eller som det kan kallas ”ökad islamisering”. Den definitionen (islamisering) ligger också på gränsen då den indirekt anser att islam är homogen och utgör ett kollektivt hot.

Att sedan gå vidare och diskutera som att ”ökad islamisering” är ett överhängande hot, utan att specificera vad med islam och vilka delar det är som kan utgöra detta hot, så når vi just det generaliserande resonemang som utgör grunden i ”islamofobi”.

Det finns krafter i Sverige som verkar för att förändra islam för att mer passa in i ett mer sekulärt samhälle, precis som kristendomen gjort det senaste århundradet, i alla fall i de nordiska länderna, Västeuropa och stora delar av Nordamerika. I denna artikel är det kunskapen om att dessa människor finns som jag vill visa.

”Att religionen, i det här fallet islam, i viss mån förändras av det omgivande samhället och av den kultur som man lever i, är inte bara naturligt utan även nödvändigt, menar Tahir Selava.” – Länk ovan

På samma sätt går det att diskutera nödvändigheten av att reformera islam, precis som kristendomen har reformerats utan att behöva se sig som islamofob, där jag kan se flera goda poänger av Mohamed Omar. De konkreta saker som ifrågasätts är:

Det är dags för de muslimska ledarna att börja prata om hur dessa texter ska förstås. Ska man förkasta texten som förordar stening som oäkta? Eller ska man anse att den gällde då men inte nu? Och hur kommer det att påverka hur man ser på andra texter? Om steningstexten inte längre gäller, varför ska då andra texter gälla? Vilka nya kriterier har man för att bedöma äkthet?” – Länk ovan

Det är en avsevärd skillnad att då ifrågasätta och kritisera specifika delar av en religion, i detta fall Islam, mot att kritisera religionen som en homogen och stagnerad grupp.

Att spä på fördomarna om att alla som tillhör islam vill införa sharialagar eller att alla muslimer vill nedvärdera kvinnor bidrar enbart till att skapa rädsla i samhället. Att kritisera de islamska krafter som faktiskt vill radikalisera världen mot en religiös stat och då utifrån de aspekterna är något som vi alla både bör och får göra – i enlighet med etiska och lagliga rättigheter.

Att generalisera islam och se religionen som en homogen grupp, där gruppen då ska utgöra någon form av kollektivt hot är dock att uttrycka sig islamofobiskt.

Strukturer eller trams?

Varför finns det inte ett enkelt sätt att se på samhället?

Att befinna sig i debatten som handlar om människor och värderingar är lite knepig. Det finns de, på båda sidor, som menar att allt är väldigt svart eller vitt. Det är till dessa jag riktar detta inlägg. Till er som tycker att ”det gått lite långt” när det gäller att se ”stukturer i kaffesump och val av skosnören”.

Antingen så är det på ett sätt, till hundra procent, eller så gäller det motsatta till hundra procent. Det blir ett problem när vi talar om människor, vilket också syns i den vetenskapliga världen. Jag ska försöka förklara.

Vissa saker kan vi se på som ”sanning” eller i alla fall som ”mycket trovärdigt”. Om vi släpper ett föremål hemma så kan vi vara tämligen övertygade om att föremålet kommer att falla till marken. Vi har lärt oss att detta beror på något som heter tyngdkraften och att den alltid gäller. Det finns naturligtvis undantag även här (saker som är lättare än atmosfären kommer lyfta etc.) men det är inget som stannar kvar på samma ställe och svävar i alla fall. Detta kan bevisas. Släpper vi en boll med en viss densitet i ett visst lufttryck så kommer den att falla, hundra gånger av hundra. Samma boll kommer, vid samma förutsättningar, att reagera på samma sätt. Det kan vetenskapligt bevisas genom att göra otaliga undersökningar, samla ihop data (empiri) och dra slutsatser som skapar fysiska lagar. Vetenskap har skapats.

Läs mer

Halalslaktad mat i skolan

Jag har nåtts av ett upplopp. Föräldrar till elever i Svedala, Skåne, har anmält en skola för att de serverar halalslaktad kyckling. Anledningen ska vara att skolan är icke-konfessionell och detta strider mot detta.

Det är i stort sett bara trams och nu ska jag berätta varför.

Jag börjar med ett litet sidospår. Jag har tidigare skrivit om halalslaktat kött i Sverige. Det finns ingen etisk skillnad när det gäller svensk halalslakt. Dock är jag emot köttkonsumtion överlag, än mer konsumtion av importerat kött – inklusive halalslaktat kött.

Nu till skolmaten.

Det kan verka som om halalmaten är det som gäller i skolan, vilket det inte är. Den ”vanliga” skolmaten kan innehålla halalslaktat kött, men likväl vara uppblandat i en baconsås. Det är helt enkelt pengarna som styr. Det billigaste, inom ramarna för kraven, är det som köps in – halal eller inte. Det handlar med andra ord inte om religion, utan om ekonomi (pengar kan väl förvisso ses som religion).

Läs mer

Så lätt blir du rasist!

Hur kommer det sig att vi börjar skapa oss negativa uppfattningar om människor som är precis som vi? Otaliga experiment har genomförts inom detta forskningsområde. Det är dock ganska komplicerade saker som sker i all sin enkelhet, vilket gör att det är mycket lättare att tro på lögnerna än att inse att det är våra mänskliga faktorer som ligger bakom en hel del av den rasism som så enkelt genomsyrar vårt samhälle idag. Jag börjar med att visa några exempel på filmatiserade experiment. Vi börjar med ett som gick bra:

Det finns också en filmserie som fortsätter där Jane Elliott avslutade, den serien börjar här.

Läs mer

Min tro, min penis!

Sprang på något intressant. Ska sammanställa en berättelse, som skulle ha kunnat sammanställas av en läskunnig för sisådär 1500 år sedan…

Kanhända att jag trampar på ömma tår, men jag väljer att ignorera det (förklarar mot slutet), vi börjar berättelsen:

Han hamnade i sin moders mage utan att sexuell förbindelse skett mellan modern och den värdslige fadern. En far som ska ha arbetat som snickare. Den riktige fadern ska ha varit en gud, som befruktade modern genom en helig ande. När barnet var fött, runt den 25:e december, kom visa män, som guidats till födelseplatsen av stjärnor på himmelen.

När barnet var i tolvårsåldern befann han sig i ett tempel, där han fick en uppenbarelse som skulle förändra hans liv. Barnet kom att växa upp och kallas för ”lejonet av sin stam”, en god man utan synd. Det tog ett tag innan han började genomföra sitt livsverk, han blev döpt i en flod och började se ett syfte med sitt liv. När han var i trettioårsåldern började mannen utföra mirakel, som att hela sjuka, gå på vatten och återge synen till blinda, men inte innan en period av fastande genomförts (ungefär 40-50 dagar). Människor samlades kring honom, de trodde på hans upphöjdhet och hjälpte till med spridandet av de ord och handlingar han uppförde. Han blev kritiserad för att ha umgåtts med syndare, han blev likställd med ett hot mot makten. Innan han blev korsfäst så förgav han sina fiender. Han dog och återuppstod för deklarera ett löfte om ett himmelrike på jorden. 

Känner du igen något?

Läs mer

”Bevara o bevara”…

”Bevara Sverige Svenskt” eller som det brukar förkortas: BSS. Jag har tidigare varit inne och nosat på SD:s historia eftersom det är ur den organisationen SD sprungit. Läser vi om SD:s principer så finns tanken kvar:

”Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen. Kärnan i assimilationstanken är att slå fast att den svenska staten inte är ett kulturellt vakuum och att den svenska nationens kultur i kraft av sin historia, med undantag endast för de nationella minoriteterna, är överordnad andra nationers kulturer inom den svenska statens område. Som en logisk konsekvens av detta skall allt statligt och kommunalt stöd som syftar till att invandrare skall bevara och stärka sina ursprungliga kulturer och identiteter dras in. Parallellt med detta skall stödet till bevarandet och levandegörandet av det svenska kulturarvet öka.”Länk till SD:s hemsida

Eller som det också går att skriva: Den som kommer till Sverige ska anpassa sig efter Sverige, Sverige ska på inget sätt främja kulturella intryck utifrån – de hämtas i den svenska historien. Alltså: Bevara Sverige Svenskt.

Läs mer