Den som söker den finner…

Den som söker den finner. Så brukar det låta och det ligger en stor mängd sanning i detta. Den som söker efter mönster i sin omvärld kommer att finna mönster – från rasism till genus och varför samhället ser ut som det gör. Det som skiljer en lös åsikt från en verklig problematisering är just att ta upp olika perspektiv för den tes och/eller slutsats som sedan ges. Den lösa åsikten behöver inte stå till svart för vilka källor som ligger bakom åsikten eller hur representativ/överensstämmande med verkligheten åsikten är. Sedan går det bra att dunka på med många sådana åsikter och sprida ett ”budskap”.

Jag har arbetat nära en sida som heter ”Motargument.se” där en hel del myter och felaktigheter tas upp. Viralgranskaren brukar också knäcka myter och reda upp felaktigheter. Det är ett massivt arbete bakom detta men problemet är att de människor som skulle behöva ta till sig av informationen har slagit dövörat till. Det uttalas som ”vänsterflumfeministpropaganda” och sedan är det bra där. Men jag vill tro att det finns en större del människor som ändå vill ha någon form av objektivitet. De som aktivt är ute och söker efter information. Den som söker den finner…

För inte så länge sedan så delades det en text om hur sharia-poliser var lagliga i Tyskland. Grunden ska ha varit att de som greps, iförda västar med texten ”sharia police”, blev friade. Det var inte olagligt att bära dessa västar… Snabbt skrev ett inlägg som delades friskt och helt plötsligt såg det ut som att det var lagligt att islamistiska extremister fick gå runt och döma folk inom lagens gräns. Något som den något källkritiska individen avfärdar snabbt men som ändå fick spridning med ”Så hemskt, snart har vi det i Sverige”. Vad…? Folk som går i reflexväst med diverse budskap? Folk som beter sig risigt och dömande? Så fort något kommer upp om att det är rätt långsökt så dör diskussionen ut. Till förmån för en ny… Lika tramsig.

Den som söker den finner…

Ja… Den som söker efter information om hur dålig integrationen är, hur mycket problem det finns i landet eller hur mycket pengar vi skulle spara om vi stoppade all invandring, alltid, kan hitta information som stödjer detta. Kanske inte helt korrekt info, eller relevant, eller överhuvudtaget kopplad till verkligheten men informationen finns. På samma sätt går det att hitta sidor som inte på något sätt tar upp det negativa med att vi i Sverige tänker att vi ska integrera alla på samma sätt, oavsett varifrån de kommer eller vilka konflikter som kan finnas från olika hemländer. Det finns många medier som inte tar upp problem med att blanda olika muslimska grupper, folk från samma inbördeskrig eller olika kulturell bakgrund i samma hyreshus i en förort. Vi väljer så klart var vi tar vår information ifrån och vilka det är vi litar på. Så oavsett vilken ståndpunkt det är vi vill visa så kan vi se till att finna stöd i den. Den som söker den finner…

Den väsentliga skillnaden är dock om vi söker efter lösningar. Om vi vill tro på det positiva och se till att överkomma de hinder som faktiskt finns. De som enbart söker stöd i det negativa kommer kunna finna det. De som ser förklaringsmodeller som går ut på att ställa svaga grupper emot varandra, för att de ska kunna fortsätta vara nertrycka i leran, utan att fundera över var den stora pengapungen ens finns. De som förkastar forskning, journalistik, logik och medmänsklighet kommer att kunna finna vatten till sin kvarn. Den som söker den finner…

Men tänk om frågan var föräldraskap. Tänk om all din kunskap och alla dina känslor kring föräldraskap kom från sidor som enbart tog upp det negativa. Sömnlösa nätter, oro inför allt, mobbing i skolan, kiss i sängen, konstiga sjukdomar, syskonbråk, krävande barn, aldrig få vara ifred, skolångest, social samvaro, den där jävla datorn/telefonen/paddan, vilka kompisar har hen, mer oro, fylla, duger jag som förälder, vilka regler gäller, droger, sex, barnbarn, skilsmässa, curla, pengar, älskar mitt barn mig…

Eller vad det nu kan vara som kan vara negativt med barn. Tänk om detta är allt du söker om barn. Om detta är din inställning till barn, vare sig du har barn eller inte, och detta är synen du har på barn och föräldraskap. Det är ju inte fel. Men heller inte hela bilden av föräldraskapet (även om det ibland kan kännas så… kanske…). Den som söker den finner…

Den som söker efter hur mycket skit det finns i världen kommer också att hitta en stor del av den skit som finns i världen. Om vi nu ska plocka in det där vattenglaset som är halvfullt eller halvtomt så slutar det inte bara med att personens glas är halvtomt. Den del som är full, är full med skit…

Den som har ett halvtomt glas som är fullt med skit har till stor del sig själv att skylla… Letar du efter skit så är det vad du komma att ha att fylla livet med.

God fortsättning och ta hand om dig!

Länk till Motargument.se

Länk till Viralgranskaren

”Ta hand om invandrarna själv då”

Detta är skrivet för Motargument.se

Argument: ”Om du nu tycker så mycket om invandrare/romer/tiggare/muslimer varför tar du då inte in dem i ditt eget hem och ser till att de får det bra? Jag har ingen lust med det och ska inte behöva göra det!”

Motargument: Denna typ av argument brukar ske när jag diskuterar mänskligt värde. Då tas argumenten ner till mikronivå där jag som försvarare av mänskliga rättigheter och värdig behandling av behövande skall stå som personligt ansvarig för olika samhällsgruppers väl och ve.

Det vanligaste är att jag förklarar hur orimligt argumentet är för att sedan visa på skillnaden mellan att vilja göra något på nationell/global nivå och mellan att använda de egna privata medlen för att förändra omvärlden.

Vi i Sverige kan inte ta hand om alla fattiga och utsatt i världen, så är det. Dock kan vi, som medlemmar i EU och tillhörande de rikare länderna på jorden, agera och kräva större globala insatser för utsatta länder/folk/grupper.

Vi kan inrikespolitiskt arbeta för att öka inkludering och integration, detta görs genom välkomnande och utbildande. Förutsättningen för det är att våra skattemedel används på ett vettigt sätt, där vi skapar ett tryggt klimat utan våld. Det våldsutövande som skulle krävas för att förhindra tiggeri (hur nu det är en långsiktig och/eller human lösning) är inget som jag vill se i Sverige – eller någon annanstans.

Frågan är om förespråkarna för dessa tuffa tag (om vi tar bort alla humana aspekter) verkligen är beredda att lägga stora summor pengar på att upprätthålla denna “ordning”? Frågan är om de inser att det kostar pengar att upprätthålla hårda tag? Frågan är om de inser att lagar som förbjuder folk att röra sig på ett viss sätt eller kriminaliserar existens faktisktkostar pengar? Eller är tanken att medborgargarden ska stå för vår säkerhet och se till att lagen följs…?

För någon dag sedan reagerade jag på ett inlägg i en grupp som inte hade det minsta att göra med invandring eller ekonomisk fördelning i samhället:

FB - viskningar

Detta skrevs av en person som uppenbarligen ville få det att se ut som om denne skrivit inlägget själv, vilket den inte hade gjort. Originalet är en blogg (som jag väljer att inte länka till) som lätt hittades genom att kopiera in ett stycke i webbläsarens sökmotor. Anledningen till att jag ens blev misstänksam var att språket skiljde sig rätt mycket i följande kommentarer. Nåväl, jag svarade:

Svar 1 viskningar

Svaret dröjde inte:

FB - viskningar2

Jag hann svara att jag inte var villig att ge mig in i en pajkastning och frågade varför personen var tvungen att ta till personliga påhopp, flytta diskussionen samt påpeka att huvudinlägget inte ens var relevant för den grupp som inlägget klistrades in i.

Efter lite fundering så kollade jag upp texten i huvudinlägget och fann bloggen, vilket jag påpekade. Nu är tråden borta men denna typ av argumentation finns därute. Det är därför jag valde att konkretisera det motargument jag har använt i flera år, grundat i saklighet och fakta.

Invandring eller välfärd?

Det var exemplet som min kollega och redaktionsmedlem på Motargument.se, Johan Löfström, skrev i en utmärkt artikel om SD och falsk dikotomi.

Jag har tidigare skrivit om SD och ekonomi, vilket gör att jag kommer fatta mig kort.

Dikotomi innebär, förenklat, att något inte kan samexistera. Det finns en skillnad mot hierarki där saker samexisterar men tillskrivs olika värden.

SD menar att vi inte kan ha en fungerande välfärd och en generös invandringspolitik. De vill minska den nuvarande invandringen med ca 90 % (eller mer eftersom dessa 90 % fanns med innan inbördeskriget i Syrien). Visst är det så att utgiftsposterna tar pengar från varandra, det är vi alla medvetna om. Men det är här det kluriga kommer in. Jag ska ge ett exempel från privatekonomin.

Hyran = välfärden

Klädinköp = invandring

Allt annat är diverse utgiftsposter.

Vi har en hyra på 5000:- och spenderar 400:- per månad på kläder.

Påstående: ”Vi kan inte betala hyran eftersom vi lägger för mycket pengar på kläder!”

Alternativet är att gå i trasiga eller, för årstiden, felaktiga kläder. Behöver vi nya skor så behöver vi det.

Jag kommer då med frågan: ”Men klädinköpet är en ganska liten del i det hela, du tror inte att det finns annat som är viktigare att se över? Som nya och dyra teknikprylar, designerstolarna du köpte i våras eller faktumet att du är på krogen 3 dagar i veckan?”

Lite så är det. SD beräknar en besparing på ca 120 miljarder per mandatperiod (gjorde innan Syrienkrisen). Det är 30 miljarder per år. Staten förlorar ca 80 – 100 miljarder per år i privata uttag inom välfärden. Ca 20 miljarder för utbetalning av ROT/RUT, ca 80 miljarder på jobbskatteavdrag och några fler poster som kan ses över för att skrapa ihop dessa 30 miljarder per år. Sammanlagt gav jag just förslag på en besparing om ca 180 – 200 miljarder per år (dvs. 6 gånger mer än SD sparar på minskad invandring). Jag har tagit upp detta i diskussioner med SD-anhängare. En gång fick jag svar (gällande att stoppa vinstuttagen inom välfärden och spara 80 – 100 miljarder årligen): ”Men de som får dessa pengar har ju gjort något och lär ju ha förtjänat dem.”

Att sedan SD slår följe med Alliansregeringen (om den kommer finnas kvar) är knappast något som kommer få landet på fötter. Felaktig logik och samma politik som nu (nästan), förutom gällande invandringen.

Logik och fakta kanske inte biter på rasister. Om du inte är rasist så bör dock detta vara klart som korvspad: SD löser ingenting, de gör bara saker värre.

Fakta och ideologier

I dag har vi kunnat läsa en mycket intressant krönika, signerad Marcus Priftis. Krönikan går ut på att det inte går att resonera med rasister då de inte lyssnar eller bryr sig om fakta. Antingen slår de dövörat till eller så anklagar de fakta som inte överensstämmer med deras verklighet för att vara konspiratorisk, felaktig eller bara ”PK”. Så kan det naturligtvis vara.

Dock ser jag några problem i texten (även om jag tycker att den har goda poänger).

För det första är detta inte bara förknippat med rasism eller rasister, det går att använda för all typ av ideologisk och religiöst tänkande (han går ju in på politiska åsikter). För det andra hugger han mot initiativ som Motargument.se (där jag skriver då och då) och menar att de är lovvärda men verkningslösa. Här kommer jag att stanna till lite.

Ponera att fakta verkligen inte biter på människor som är övertygade om att deras rasistiska världsbild stämmer. Då blir det svårt att argumentera. Dock är det inte så svart och vitt som det verkar. I och med att några vågar ta debatten och möta de felaktiga uppgifter/fakta/argument som sprids genom rasistiska kanaler så kan vi påverka alla andra. Alla som inte är övertygade om att en rasistisk världsbild är den sanna. Alla som tror på deras fakta, även om det känns fel att stödja deras lösningar. Alla som frustrerade får lyssna till propaganda som de vet är felaktig. Vi vänder oss till alla som inte är emotionellt kopplade till en rasistisk ideologi. Till de som tillämpar kritiskt tänkande, till de som inte köper att ”Den ocensurerade sanningen” varken är censurerad eller sann.

Även om vi inte kommer att påverka rasisterna så kan vi påverka debatten. I debatten är vi många fler. I debatten kan vi behöva stärka oss själva och visa att vi står på rätt sida, inte bara genom en känsla – utan genom gedigen fakta och en stabil vetenskaplig grund. Alternativet vore att inte diskutera fakta, vilket skulle innebära att det enbart finns en sida av myntet att tillgå. Den vägen vill inte jag vandra. Och inte den majoritet som inte tror på en rasistisk värdegrund. För att kunna styrka vår känsla behöver vi ibland kunskap. Där fyller vi alla en viktig del av samhällspusslet. Det gäller naturligtvis inte bara Motargument.se utan alla som vågar stå upp för jämlikt bemötande och rättvisa – vare sig det är en blogg, Facebook, Twitter, tidning, arbetsplats, parmiddag, lekpark eller varhelst vi möter ”fakta” som helt enkelt inte stämmer. Oavsett om det är en ”rasist” eller inte som kommer med denna ”fakta” så är det skönt att ha torrt på fötterna och kunna bemöta den med information som baserar sig på forskning istället för på känsla och vanmakt.

Soran Ismail och rasism

Skrivet för Motargument.se

Det finns få personer som har en tunga som är så vass och träffsäker som Soran Ismail. Förutom att gå och se honom uppträda, eller på något av alla de radio- eller tv-program han deltagit i och deltar i så går det att lyssna på det han säger i något av de två radioprat han gjort.

Soran Ismail
joakima2 / Foter / CC BY-NC-SA

Ett mycket uppskattat prat gjorde han i P1 Sommar, 2012. Under hösten 2012 blossade den s.k. ”järnrörsskandalen” upp, där Soran om och om igen fick återberätta om vad som hade hänt honom 2 år tidigare, då han blev hotad och filmad av tre riksdagsledamöter. All uppståndelse kring Soran och denna incident ledde till att hans nästa prat hördes av många, ett ”Vinterprat” i Sveriges Radio samma år. Efter skandalen pågått i media i några veckor skrev Soran även en mycket uppmärksammad debattartikel i Expressen.

Jag laddade ner och lyssnade på Sorans vinterprat ännu en gång för ett par dagar sedan och ger här en liten smakbit av vad han pratade om;

I samtalet, idag, så missbrukas ofta ordet ’yttrandefrihet’, tycker jag. Efter att man sagt något som sårar så blir svaret, inte sällan: ’men vi har väl yttrandefrihet, får jag inte säga vad jag vill längre?’. Jo, det är klart att du får. Men jag får ju också bli upprörd. Att försvara det man precis har sagt, enbart med att det inte strider mot lagen – det är inte värdigt en vuxen människa. Då kan du lika gärna penetrera en gris och bajsa i ditt handfat, det är nämligen också lagligt. Allt som är lagligt är inte klokt.

– Vinter i P1 med Soran Ismail, 10:40

Mot slutet av programmet (45:47) får vi ta del av en ljudupptagning från en stand-up-föreställning som Soran gjort. Han berättar om incidenten med SD för kanadensisk radio (KR):

KR: Så du var alltså ute på stan och sedan var du på McDonalds?

— Ja precis.

KR: Vad skulle du göra på McDonalds?

— Eeeh, jag ville ha nuggets…

KR: Ok, vad hände sedan då?

— När jag står i kön och ska beställa mina nuggets så kommer det fram tre män bakifrån, som frågar: ’varför snackar du skit om Sverigedemokraterna för’? För jag hade lagt upp videoklipp på Youtube där jag hade gjort det.

KR: Ok, Sverigedemokraterna är ett politiskt parti i Sverige eller?

— Ja, precis. De sitter i våran Riksdag.

KR: Ok, och de här människorna var sympatisörer med partiet?

— Ehh, nej det var politiker…

KR: Jaha, några… Ute i någon kommun i glesbygden…?

— Neeej, Riksdagen…

KR: Ok… Vad hände sedan då?

— Sen blev det lite hätsk stämning så vakterna där inne på McDonalds föreslår att vi ska gå ut, så går vi ut och fortsätter diskutera och så säger de olika rasistiska och sexistiska saker och förklarar för mig att det ’är inte mitt land’ och att jag har pass spelar ingen som helst roll och det är upp till dem att avgöra och så börjar de tjafsa med någon kille och någon tjej lägger sig i och tycker att det är fegt att gå på tre mot en och då säger de att hon är en hora.

KR: Va? Finns det bevis för det här?

— Ja, det finns på film.

KR: Ah, du har filmat det här?

— Nej det var de…

KR: Vad sa du? Har de själva filmat det här?

— Det var det som hände…

KR: Ok, det är det som är den stora skandalen, så tog det slut där?

— Nä… Eeeh… De gick vidare sen… Och så hittade de några järnrör som låg och skräpade på gatan så de bestämde sig för att… ’ah men vafan… det är bästa att vi plockar upp ett varsitt…’. Och så plockade de upp ett varsitt järnrör och så går de runt på stan och letar upp någon som kanske kan hota dem.

KR: Va, så de går med varsitt järnrör på stan?

— Ja…

KR: Hur vet man det här?

— De fortsatte filma…

KR: Ok, men de har blivit uteslutna ur partiet nu då?

— Nä…

KR: Ok, men väljarstödet – det har minskat?

— Tvärtom… Det… Det är det som händer i Sverige… Hur är läget i Kanada?

Ja, vi kan fråga oss. Vad är det som händer i Sverige? Egentligen?

Farlig mentalitet

Detta inlägg publiceras på motargument.se imorgon, lördag.

”Kritiserar man invandringen så kallas man rasist!”. Så brukar det låta – främst från de som kritiserar invandringen och sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag och andra som kritiserar SD och den typen av segregerande ideologi, fyller ibland i de luckor som SD lämnar tomma. Främst luckan som handlar om hur politiken kring integration skall föras. När SD är tystlåtna väljer jag att falla tillbaka på historia: SD för en politik som strävar mot ett etniskt och kulturellt homogent samhälle.

Head for Chess 62:365
andreasnilsson1976 / Foter / CC BY-NC-ND

I en diskussion fick jag frågan om jag inte ser något mellanting mellan att ta in alla som söker asyl, och att genomföra etnisk rensning. Jo, det gör jag. Realistiskt så kommer vi inte kunna ta emot alla som skulle behöva vår hjälp. C:a 750 miljoner människor lever idag utan daglig tillgång till rent vatten. C:a 1,4 miljarder lever i extrem fattigdom. Vi har inte den kapaciteten även om vi så skulle vilja. Vi måste ha regler och vi måste arbeta utefter den verklighet vi lever i. Lösningen är global, vilket gör att vi måste agera globalt och ställa krav på våra ”vänner” i den globala överklassen. Utan ett globalt samarbete så kommer detta aldrig att lösas. Det handlar om att vi måste komma överens om att sluta utnyttja och exploatera fattiga länder (vi står på axlarna på de länder som vi tar emot invandrare från, tro inget annat).

Det finns dock något som är än viktigare än att diskutera intagsnivåer och ekonomisk påverkan: mentalitet.

Det skrämmande är mentaliteten

Det som skrämmer mig i och med att SD blivit etablerat är inte så mycket deras politik. Ibland kan jag känna: ”men låt dem få som de vill så att de som röstar på dem förstår att det inte finns något gott att hämta från det hållet – invandringen är inte problemet och inte heller lösningen”.

Det jag ogillar är den mentalitet som har fått ta plats i den svenska själen. En mentalitet som tillåter oss att nedvärdera andra människor bara för att de är av en annan etnisk härkomst. En mentalitet som tillåtet rasistiska skämt och en rasistisk jargong. En mentalitet som hela tiden måste försvaras genom att upprepa mantran som: ”jag är inte rasist, men…” eller ”men det får man väl inte säga för då är man väl rasist?”. Med uttryck som ”utisar” och ”skäggbarn” för de som söker asyl och med hån som ”batikhäxa” eller ”blattekramare” för de som väljer att stå upp för ett humant ideal. Den mentaliteten skrämmer mig.

När den mentaliteten börjar få fotfäste och göras till vardag så närmar vi oss ett farligt samhälle. Det finns krafter som ligger bakom diverse främlingsfientliga nätsidor, där detta är vardag. Där de uttryck jag just nämnde inte ens väcker någon uppmärksamhet, som om det var ohyra vi talade om! Jag är rädd i och med att SD, som nu är ett riksdagsparti, är med och stödjer den här typen av mentalitet. I och med att flertalet av de som befinner sig i den här delen av internet röstar på SD – det är normen – så är det också den bilden som förmedlas till mig, som betraktar utifrån. Och det jag ser skrämmer mig.

Verkliga problem istället för ihopfantiserade dito

Det är här SD kommer in i bilden på riktigt. De är mycket duktiga på att forma politiken så att all skuld kan läggas på invandringen. Enligt mig har de sociala problem vi ser i Sverige helt andra orsaker:

  • Finanspolitik och devalvering av valutan
  • Fokus på ett individualiserat samhälle
  • Rationaliseringar av produktionssektorn
  • Utflyttad produktion
  • Minskat socialt skydd
  • Utförsäljning av välfärden
  • Möjlighet att försnilla skattepengar genom ”legitima” företag
  • En övertro på materiell och ekonomisk tillväxt för en säkrad framtid
  • Överdrivet omhuldande av näringslivet, t.ex. flytta vinstutbetalning från löntagare till aktieägare
  • En mentalitet som går ut på: ”sköt dig själv och skit i andra”

Att lösa dessa saker med ”en ansvarsfull invandringspolitik” är inget annat än nonsens. Migration är en del av samhället. De problem som finns inom området måste naturligtvis diskuteras, men inte på bekostnad av alla andra frågor. Inte på bekostnad av en human människosyn. Inte på bekostnad av det vi alla har rätt till – ett egenvärde som medmänniska.

Mer läsning

– Alex Bengtsson på Stiftelsen Expo skriver om folkmordsretorik med vissa beröringspunkter till denna artikel.