En blick i den politiska kristallkulan

Omtumlande. Det är väl det ord som bäst beskriver hur regeringsskiftet har varit? Vi har ett gäng ministrar på plats men det har ju inte varit jubel som har mött dem direkt. Om det är ren och skär missunnsamhet vet jag inte men det finns ändå ett korn av intresse för att gå vidare med diverse ”påhopp” som har skett emot ministrarna. Vi kan väl börja där för att avsluta med att skåda in i kristallkulan?

Den nya statsministern, Ulf Kristersson, har ju varit i blåsväder tidigare. Det var en del lägenhetsaffärer som kanske inte var helt på det klara och under hans tid som socialborgarråd så reades ett gäng verksamheter ut och privata aktörer gjorde fina pengar på utförsäljningarna. Runt 65 miljoner kronor om jag inte missminner mig. Dåvarande justitieminister Beatrice Ask kommenterade Kristerssons förehavanden med: ”Det är inte olagligt att vara korkad eller att göra dåliga affärer eller att ha dåligt omdöme.”. Ask har naturligtvis rätt i detta men det kommer att påverka resten av landet om det är den person som nu är statsminister som det hänvisas till. Kristersson har ju inte ens hunnit sätta tandborsten på plats i Rosenbad innan han började fara med osanning, såpass mycket att han blir KU-anmäld av Mp. Kristersson menade att Sverige har varit en av världens ”nästan fossilfria” nationer. Det är ju helt fel och när vi ser hur det ser ut med klimatet globalt så är det en tydlig signal att Kristersson helt och fullt ignorerar att det skulle finnas ett klimatproblem.

Fortsätter vi till de nya ministrarna så har vi skolminister Lotta Edholm som gjorde ett schysst klipp i och med att sälja sina aktier i Tellusgruppen, något som gav en fin vinst. Det hade ju gått att lösa på annat sätt men vi behöver fråga oss vilken agenda den nya ministern har när det kommer till skolan. Nu kanske vi får mer koll eftersom även Edholm blivit KU-anmäld just för detta, inte av Mp utan av S. Som yrkesverksam i skolan så blir jag lite förskräckt när den som har sista ordet rörande skolan är en person som har intressen i att skolan fortsätter vara ett läckande såll som delar ut skattepengar till riskkapitaliser istället för att trygga en god utbildning för elever och en god arbetsmiljö för de som jobbar i skolan.

Vidare har vi Parisia Liljestrand som numera är kulturminister. Det är personen som inte har någon utbildning i litteraturvetenskap men som menar att hon är ”litteraturvetare i grund och botten”. Nu är det inte olagligt att ljuga om sin utbildning men det är knappast förtroendeingivande. Jag har inte röstat på M så det är väl frågan om M:s väljare helt ignorerar ärlighet, som sittandes på sidlinjen så gör jag inte det.

Nästa minister är Romina Pourmokhtari som är miljö-, och klimatminister numera är en tidigare LUF-ordförande och som tidigare har varit väldigt tydlig med sin ideologiska tillhörighet. Nu har hon hamnat som minister tack vare Liberalernas överenskommelse med SD och Pourmokhtari menar att hon vill ändra inifrån för att det är enda sättet. Själv kan jag tycka att hon kunde ha agerat i enlighet med sin övertygelse och avgått när L gjorde gemensam sak med SD. Nu sitter hon där så länge SD och Ebba vill ha henne på plats. För något eget departement får hon inte, det ska underställas näringslivsdepartementet (det finns ju ingen tänkande människa som tror att Ebba ska underställa sig en 26-årig liberalpolitiker i deras gemensamma departement). I detta blir hon en bricka i spelet och det är synd, för henne, att hon inte insett det och i alla fall räddat sitt eget namn innan skeppet sjunker – det hade kunnat skapa en framtida karriär.

Vår nya integrationsminister och den liberala ledaren är ju den som styrt det liberala skeppet mot klipporna. Förvåningen när partigruppen RE valde att utesluta L kan ju inte vara annat än spelad. Antingen förstår han inte bättre eller så har han blivit så djupt förtrollad av makten att han inte har något emot att deras historiskt tydligaste motståndare (aukoritära organisationer) får makten tack vare hur hans parti har agerat.

I korthet så vill vår nya migrationsminister Maria Malmer Stenergard att fler ska bli av med sitt uppehållstillstånd, Tobias Billström har jag berört på denna blogg förra gången M hade makt. Senast när Johan Forsell var rättspolitisk talesperson för M så har hans utspel fått en del kritik, från forskare och från GW – iofs underhållande men inte en merit för en minister. Gunnar strömmer som nu är justitieminister blev ju omtalad när han gav tips på hur någon skulle kunna ge anonyma donationer till M, något som är olagligt men vår nya justitieminister verkar ha koll på lagarna – eller hur man kringgår dem i alla fall.

Det är flera ministrar som säkert är helt reko och den jag ser som positiv är Acko Ankarberg Johansson som förvisso varit del av KD:s sjukvårdspolitik men verkar ha insett att staten bör vara ansvarig för vården så det är positivt.

Skådar jag in i kristallkulan för det svenska politiska landskapet så kag jag se att några saker är rimliga.

1. Lotta Edholm kommer att avsättas eftersom det inte går ihop med hennes två stolar.
2. Romina Pourmokhtari, som just nu inte ger några intervjuer, kommer självmant att lämna sitt uppdrag inom ett par veckor.
3. Kravet från Liberaler kommer att pressa Johan Persson väldigt hårt. Antingen bryter de uppgörelsen med SD under Perssons ledning eller så kommer han att få avgå och partiet bryter uppgörelsen.
4. När detta har hänt så kommer inte Kristersson att få sitta kvar utan en mer turbulent tid inom M kommer att ställa till det för dem.

Då är ju frågan hur oppositionen väljer att göra. Antingen bildar de regering med nuvarande underlag och får en minoritetsregering igen. Eller så spelar de det högre spelet och utlyser nyval.
Alla som röstade på M, KD, L men som inte vill se SD herre över regeringen får en ny chans att se över sin moraliska kompass. Det verkar som att samarbete med SD inte längre är en ”red line” och det är helt ok i en demokratisk värld. Men att rösta på det sättet innebär att man är ok med den politiken och att man är ok med att SD är de som styr ens partis ageranden. Då kan man lika gärna gå hela vägen och rösta på SD – eller så lägger man ner sin röst.