Ett skepp kommer lastat…

Historiskt sett har stora maffiga civilisationer gått i stöpet. Det finns ingen kvar av de gamla klassiska civilisationerna, med undantag kanske för Kina som har varit en konstant maktfaktor väldigt länge. De blev omsprungna när Europa industrialiserades men har inte kollapsat. Nu säger jag inte att totalitär diktatur är det bästa sättet när det gäller hållbara civilisationer men det är något att tänka på.

Människan verkar vara inställd på att förgöra sin egen omgivning. Girighet och maktbegär kantar vår historia, precis som för många andra djur. Skillnaden är att vi bör kunna se konsekvenserna av vårt handlande. De med makt vill ha mer makt, så länge det inte drabbar en själv så kan makten användas för att få den egna näromgivningen (familj, samhällsklass, företag etc.) att blomstra. Vi har en historia av att använda slavar, förr och idag. Allt för att girigheten och habegäret ska få sitt. Läs mer

Att sparka in egen dörr

EDIT: Detta inlägg är riktat mot våldet och de som utför våldshandlingar (bränna bilar/skolor/hus, kasta sten etc.), inte mot att kämpa för social rättvisa. de bakomliggande orsakerna tar jag upp i mitt förra inlägg.

Det fortsätter. Tydligen. Våldet i Stockholms förorter. Den gnutta av förståelse som fanns, från min sida är slut. Förståelsen av en frustration så stor att den inte hittade några vägar ut. De som lever i dessa förorter är marginaliserade. Sant. De har inte tillträde till Sverige på samma sätt som de människor som har bott här länge, byggt upp ett socialt skyddsnät och interagerar med människor från olika samhällsklasser. Sant. Politiken under de senaste åren har inte förts till fördel för de som bor i dessa förorter. Sant. MEN

Nu räcker det. Det räckte när våldet påbörjades. Det räckte med att demonstrera. De enda som vill att detta skall fortsätta är de som håller på. Och rasisterna, för då kan de peka finger och säga ”vad var det jag sa”. Vi andra. Vi som jobbar, pluggar, sliter kämpar, njuter, skrattar, gråter , umgås och verkar för att få vår värld att bli lite bättre. Vi ser med fasa på det som händer. De som arbetar med att släcka bränder (metafor och defacto) har inte bett om att få komma till förorten för att bli stenade. De jobbar.

Läs mer