Att, som idag, fortsätta särskilja ”invandrare” från ”svenskar” genom fördelaktiga ekonomiska lösningar (åtgärdspaket) är en icke-lösning. Det skulle förutsätta ett stopp av invandring eftersom det är en kortsiktig lösning som måste upprepas för alla nya som kommer. Kan fungera i en värld med stoppad invandring. Inte annars. Stöd behövs för de som inte är uppvuxna i, eller delaktiga i, Sveriges samhälle på ett sätt som gör att de har samma chans att hävda sig på den tänkta ”marknaden”.
S, genom Sahlin, kom upp med ett förlag om att nykomna invandrare inte längre ska ha rätt att bestämma vart de ska bo. Det kan vara en lösning eftersom människor, av naturen, söker sig till sina gelikar och en ”naturlig” segregation kan ta plats. Detta bör ej omfatta anhöriginvandring eftersom det finns goda grunder för att de som redan har anknytning i Sverige kan komma in i samhället och lättare bli en del av befolkningen.
En lösning på det ekonomiska problemet med att vissa kommuner har svårigheter när det gäller att ta emot nykomna immigranter kan vara att slopa valfriheten för kommuner att välja om de vill ta emot flyktingar eller inte. Det hela bör skötas statligt eftersom det, initialt, är en ekonomisk förlust att husera nyankomna immigranter. Denna kostnad bör spridas över hela samhällsstrukturen, eftersom inkomsterna genom konsumtion sedan tillkommer staten (speciellt om kommunalskatt inte betalas eftersom det är fler inom denna kategori som inte har arbete). Staten betalar och staten får intäkterna. Kommunen behöver inte integrera detta i sin budget.
Ett arbete för att se varje människa som en individ och inte efter sin etnicitet är också nödvändigt. Olika individer behöver olika saker för att kunna fungera i samhället. De som inte är födda i Sverige kommer att ha sämre svenska än de som är infödda, då krävs insatser för att se till att de som behöver, får den utbildning som är nödvändig för att kunna delta i samhället. Det är en investering i framtiden och bör ej ses enbart som en kostnad – det kostar mer att undanhålla utbildning, oavsett etnicitet.
De som har blivit svenska medborgare bör ha samma rättigheter och bedömas efter samma mall. Tankar som ”andra generationens invandrare”, och liknande etiketter, motverkar en fungerande integration.
Respekt för olikheter skall vara en självklarhet. Vårt system skall vara jämställt. De värderingar och traditioner som varje individ har är det som definierar en kultur. Den är dynamisk och förändras över tid. Traditioner som inte längre vidhålls kommer att fasas ut för att ge plats åt andra. Att värdera de individuella traditionerna hierarkiskt skapar klyftor och alienerar individer och grupper (från den normativa traditionen).
Det är ett digert arbete att jämställa ”svenskar” och ”invandrare” men är möjligt. Det kräver i sig en omställning av ekonomin.
Att människor kommer till Sverige för att leva gott på bidrag är inte överensstämmande med verkligheten. Försörjningsstödet för människor är inte så högt som vissa vill påstå. Jag vill bemöta påståendet om att det går att leva ett liv i ”lyx” genom stödet till flyktingar. Se denna länk för summor som utbetalas beroende på vilken kategori den invandrade har.
För en familj med fyra större barn hamnar summan på 9660:- per månad (30 dagar). Det är för de som har hushåll och köper egen mat. Samma summa för de som inte har hushåll och som får mat är 2220:-. I mina ögon är det inte ”lyx”. Den summa de har kommer att spenderas på konsumtion, vilket är en viktig del i den mer jämlika beskattningen. Mer om det under ekonomi.
Detta är inte hela lösningen på integrationsproblematiken. Om det kommer att lösa sig eller inte är inget jag kan svara på då detta, liksom mycket annat är teori. De ekonomiska aspekterna kommer att gås igenom mer noggrant i den delen.
Världen, politiken och miljön 