Om vinster i välfärden

”Men vinsterna inom välfärden behöver nödvändigtvis inte sänka kvaliteten på verksamheten – den kan till och med bli bättre och mer effektiv!”. Så kan det låta när röster som försvarar vinster och vinstuttag i välfärden får komma till tals. Personligen har jag tyckt att vinsterna inte var något problem utan att det var vinstuttagen som var den stora boven. Jag har svängt. Vinsterna i sig är minst lika problematiska…

Artikeln

Jag ska nu kasta ut några citat från samma artikel, vill du läsa hela artikeln så hittar du den här: Djupa hål i sjukhusens kassor men de måste spara ännu mer. De som uttalar sig är (till yrket) VD:ar, ekonomidirektör, ekonomichef och sjukhusdirektör – samtliga yrkesverksamma på sjukhus. Varför jag inte citerar forskare kommer lite senare.

”Nu ökar kritiken mot sjukhusens årliga effektiviseringskrav på två procent. – Besparingarna har nått vägs ände, nästan alla sjukhus går back, säger Peter Graf, vd för Tiohundra, som driver sjukhuset i Norrtälje.”

Färre men sjukare patienter, ökade personalkostnader och personalbrist är huvudorsakerna enligt sjukhusledningarna. Nu kräver vissa att det årliga effektiviseringskravet på två procent slopas.”

”– Man kan inte effektivisera så hårt år efter år. Nästan alla sjukhus visar röda siffror och då måste det vara ett systemfel. Frågan är om modellen nått vägs ände, säger Peter Graf, vd för Tiohundra i Norrtälje.”

”– Det är väldigt tufft att effektivisera med två procent så många år i rad./…/säger Hans Mirsch, ekonomidirektör på Danderyds sjukhus.”

”Anställningsstopp, restriktioner mot resor och utbildning och indragna tjänster blir konsekvensen när intäkterna minskar.”

”Personalbrist är främsta orsaken till varför patienter och därmed intäkter minskar. I år har man 160 färre anställda än förra året och ett stort antal vakanta platser.”

”– Jag håller med om att tumregeln om effektivisering har kommit till vägs ände./…/säger Birgir Jakobsson [sjukhusdirektör på Karolinska]”

Analysen

Och vad betyder nu detta? För det första ska vi ha klart för oss att de ”vinster” som görs inom välfärden (de som har blivit krav att skaka fram ur våra sjuka/gamla/elever) görs inte som i affärsvärlden. Det är inte en expanderad marknad och ett större behov/ökad konsumtion som ligger bakom ”vinsterna”. Det är regleringar/effektiviseringar och besparingar som skapar dessa ”vinster”. Varför jag kallar dem ”vinster” och inte vinster är för att det förvisso skapas ekonomisk vinst för investerare och företag, men knappast för patienter och arbetstagare inom dessa organisationer.

2 %! Så mycket ska sparas in på verksamheterna. Varje år. I näringslivet pratar vi om att öka omsättningen med ca 3 % för att gå runt och möta inflation, löneutveckling och den ekonomiska tillväxten. Det enda som skulle göra detta är om fler blev sjuka, men då skulle det enbart ge mer klirr i kassan eftersom mer pengar skulle delas ut från våra skattepengar – det är knappast en långsiktig vinst. Vi har nått en punkt där vi så smått börjar se resultatet av dessa 2 % per år.

Konsekvenser

Konsekvenserna av dessa besparingar brukar landa i att det dras in på personal, eller att personalstyrkan är så ”optimerad” som det bara går att vara. Att arbeta under så stressande förhållanden är inte helt rimligt, inte i längden, men just nu är besparingskraven helt avgörande för den fortsatta offentliga verksamheten. Något som har tvingats fram av dessa vinstkrav. När det gäller de inrättningar som driva av kommuner eller landsting så har de inte haft något annat val än att hänga med i ”vinstkravshetsen”, för att inte tappa verksamheten till förmån för de privata aktörerna. Eftersom det är budgeten som kommer först så blir verksamheten fast i en fixerad ekonomi, även om behovet är mer omfattande än vad budget tillåter. Den chef som äskar mer pengar är en chef som inte ”klarar sitt uppdrag” och kommer inte att få fortsätta som chef för verksamheten – budget först, oavsett vilka långsiktiga kostnader det får. Jag skrev om detta i relation till skolan men det går att applicera även här: Varför saknas det pengar i skolan?

Resultatet blir det jag skrev om i Den långsamma vårdskandalen.

Att den privata vården skulle innebära bättre vård är inget som finns dokumenterat. ett fåtal studier, som är mycket begränsade och som enbart visar privata vårdföretag i expansionsfasen (den tid som investerarnas pengar fortfarande är en del av verksamheten). Nobelpristagaren Paul Krugman har uttalat sig i frågan och säger såhär:

”Men att vinstutdelande vård har lika bra kvalitet som inte vinstutdelande vård är vad Nobelpristagaren Paul Krugman kallar en kackerlacksidé ( cockroach idea): ett uppenbart felaktigt påstående som motbevisats men som ändå dyker upp igen och igen – som kackerlackor veckan efter saneringsmannens besök.”länk

Det är helt enkelt så att det inte finns så mycket forskning i ämnet, varken för eller emot vinster i välfärden. Det går att utläsa faktiska summor som kanske genererar vinst eller effektiviserar verksamheten men det går inte att se hur detta påverkar verksamheten i sin helhet eller vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Socialstyrelsen skriver:

”Endast små skillnader i kvalitet framträder när enskilda utförare som är vinstdrivande jämförs med dem som är icke-vinstdrivande. För att kunna dra några säkra slutsatser behövs fördjupande undersökningar.” – länk

Vad vi behöver veta är att det Socialstyrelsen skriver enbart gäller äldrevård och inte ens då går det att dra slutsatser med nuvarande forskning. Så grunden till dagens vinster i välfärden är en förhoppning och en tro på att vinsterna ska effektivisera verksamheten till något bra. Tyvärr är inte den offentliga verksamheten något som kan fungera på samma sätt som ex. en verkstadsindustri. Självfallet är det bra om välfärden är effektiv, men än viktigare är att den ser till att människor får vård, utbildning och omsorg. OCH att de som arbetar med dessa människor (vilket kan vara ganska tufft, mentalt) får det stöd och de förutsättningar de behöver för att kunna arbeta med det de gör.

Kejsarens nya kläder – eller ”Marknadskapitalismen”

Desto mer jag funderar över vilka det är som styr vårt land desto mer bedrövad blir jag. Det senaste tillskottet heter Batra och är numera nu partiledare för Moderaterna. Hennes inledande satsningar ska vara att ”skapa fler jobb” då hon anser att det är nyckeln till att lyckas med att få ihop samhället. Lycka till med det säger jag bara… Det går att frigöra fler arbetsmöjligheter genom att tillsätta de tjänster som samhället skulle behöva men det går inte att ”skapa jobb” ur tomma intet. Näringslivet ställer inte upp på det… Att skapa jobb inom den offentliga sektorn är vad som behövs men det är inte en lika kortsiktig ekonomisk vinst som att skjuta över ansvaret till näringslivet.

Näringslivet förresten… De har haft fantastiska år den senaste tiden eftersom vi (Olof Palme) bestämde att vi skulle lönedumpa för att skapa mer vinst till företagen. Denna vinst skulle sedan kunna användas som återinvesteringar i företag och skapa jobb… Nå det gick ju åt skogen. Vinsterna kom men investeringarna uteblev. I alla fall i svenska företag. Således skapades inga jobb. Vi har hållit på med detta i 30 år utan framgång men det verkar som att det är något som vi inte får kritisera.

En av regeringens utredare, faktiskt i frågan kring den svenska lönebildningen, Nils Gottfries har ingen koll på vad som händer när systemet med aktiv återhållsamhet (lönedumpning) införs. Vi fick reda på det genom programmet ”Dokument inifrån – Lönesänkarna” där den här problematiken togs upp. Men det verkar som att det inte spelar någon roll. Samma fanatiska tro på att göda näringslivet är starkt inrotad i de svenska riksdagspolitikerna. Kolla hur briljant (not) Gottfries resonerar när han blir ifrågasatt i ämnet:

Det verkar inte funka att bädda in från en tidpunkt men om du klickar på denna länk så kommer du 46:47 in i programmet, där Gottfries blir intervjuad.

Jag känner mig som barnet i ”Kejsarens nya kläder”. Allt jag vill utbrista (och gör) är: ”Men ser ni inte att det inte funkar att bygga ekonomin på skulder. Ser ni inte att lönedumpning inte ger fler jobb. Ser ni inte att vi inte kan basera en framtid på konstant tillväxt”.

Men den som påstår att kejsaren är naken är ju inte lämpad för sitt ämbete… Så det är väl bara att knipa igen och le.

Knip igen och le…

Fler texter i ämnet:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

En jämnare skattesats går att införa…

Jag har vid flera tillfällen sagt att vi ska ta bort de privilegier som tillhör oss som arbetar. Dock skulle borttagandet av jobbskatteavdraget slå hårt mot låginkomsttagare, vilket gör att jag väljer att presentera en alternativ lösning:

Progressiv skatt

Skillnaden är att alla skattar lika mycket inom ett visst spann. Även om du tjänar 50 000:- så betalar du lika mycket i skatt för dina första 15 000 eller 20 000 kronor som en person som har detta som sin fulla lön. 

Detta gör att incitamenten för att ha deltidsarbeten ökar. Fler kommer i sysselsättning (hatar det ordet dock). Incitamenten att ha fantasilöner minskar eftersom du inte tjänar lika mycket per arbetad timme som tidigare. För de riktigt låga lönerna så skulle detta kunna innebära att de tjänar på det även när jobbskatteavdragen är inkluderade. I tabellen så ser du skillnaden mellan dagens läge och med denna typ (nivåer kan ju alltid diskuteras…) av inkomstskatt. Skatten är till och med lägre för en som tjänar 15 000:- än med dagens system OCH jobbskatteavdrag. När vi kliver upp över 20 000:- så skulle den progressiva skatten bli något högre – men bara för att jobbskatteavdraget är där och ger tillbaks pengar (samtidigt som det tar från välfärd och statsfinanserna). Tar vi bort jobbskatteavdraget så är skillnaderna inte så stora ända upp till ca 48 000:- (vilket egentligen är rätt hög lön…) men de växer i samma takt som de riktigt höga lönerna gör det…

Jag har beräknat jobbskatteavdragen på en person som är i 30-årsåldern och bor i Stockholm…

Skulle vi kunna jämna ut lönerna mer på detta sätt, samtidigt som vi kan ta bort jobbskatteavdragen utan att det drabbar låginkomsttagare så vore det ju fint… Vi kan ju införa basinkomst i samma veva så finns incitament att jobba deltid även fast basinkomsten finns där – arbetsfördelning och förkortad arbetstid ligger inte så långt efter. Förhoppningsvis kan ökad folkhälsa och färre sjukskrivningar (läs kostnader för välfärd) minska i långa loppet. 

Marknaden kommer att stimuleras genom att fler blir köpkraftiga och får större trygghet i vardagen, samtidigt som egenföretagare vågar satsa på sina företag och anställa deltidsarbetare som kan bidra med stort engagemang (då de klarar sig på sitt deltidsarbete). 

Jag bjuder på denna till valfritt parti…

Det går inte att ”skapa” jobb!

För ett tag sedan skrev jag en ärlig fråga till Alliansväljarna. Det var rätt tomt med svar men jag fick i alla fall ett svar som jag har grunnat på ett tag nu. Svaret går i korthet ut på att det är jobben som är det viktigaste och att de goda effekter som jobb innebär är värt allt. För att stimulera arbetsmarknaden så görs en massa åtgärder, vilka ska resultera i fler anställningar och fler möjligheter för folk att känna sig delaktiga i samhället. 

Vi tar några saker som är tänkta att stimulera jobben (så att de ökar):

  • Fas3 (och liknande arbetsmarknadsåtgärder).
  • Jobbskatteavdrag
  • Lägre arbetsgivaravgift för unga

Den första har jag besvarat tidigare: Arbetsmarknadens brister

Lägre arbetsgivaravgift för unga (ungdomsjobb) är ju bra för att få ut folk i arbetslivet. Det är säkert tänkt att ungdomen ska få stanna svar även när ”ungdomstiden” är slut, det är ju inte alltid det blir så. Sen verkar det som att det är rätt dyrt för samhället när det gäller ungdomsjobben

Nu kommer vi till jobbskatteavdragen som ska vara ”så bra för samhället”. Häng med här nu…

Vi tar alltså bort del av inkomstskatten för ALLA som jobbar. För att det ska generera i fler jobb. Så att vi får in mer skatt än vi fått om vi inte hade avdraget. Detta ska alltså gynna alla som inte jobbar…? Det kan hända att det bli fler jobb – OM det är så att marknaden expanderar och tjänar på fler jobb… Detta gynnar knappast de som är i behov av skattepengarna.

Här kommer två citat från ett tidigare inlägg:

”Om staten är bonden, näringslivet är hästen och folket är småfåglar så funkar det så här: Småfåglarna behöver mat men istället för att mata fåglarna direkt så proppar bonden hästen full med havre. Desto mer havre hästen äter, desto mer skiter den. Småfåglarna klarar sig gott på spillningen så det är en lysande lösning” – Ronnie Eriksson

”Tanken med den nuvarande ekonomin är att vi skall fylla ett glas med innehåll. När glaset är fullt så spiller det över till alla på jorden. Nu är det så att glaset hela tiden växer så att det inte spills över någonting till de som befinner sig utanför glaset” – Påven

Länk till inlägget: Bakåtsträvande marknadskapitalister.

Att sänka skatten i toppen, för att hoppas att fler får jobb, är en väldigt konstig och omotiverad lösning. Några snabba tips istället:

  • Inför progressiv inkomstskatt
  • Ta bort extraförmånerna för dem (oss) som redan har.
  • Lägg de tänka subventionspengarna direkt på fler anställningar inom välfärden.
  • Inför basinkomst.
  • Sätt ett tak på politikerlöner (typ medellön är ju rimligt).
  • Förbjud politiker att äga företag eller sitta i dess styrelser (åtminstone under tiden de jobbar åt oss väljare).
  • Agera med lite jävla sunt förnuft!

Att gulla med näringslivet (är inte rätt lösning. Det finns något som heter utbud och efterfrågan… Det är vad som ska styra en marknadsekonomi – inte en massa förmåner och subventioner i toppen av pyramiden. 

Blir det mer rättvist utan domare?

I ett febermosigt tillstånd skrev jag ett inlägg igår. Det blev inte direkt dåligt men något otydligt och hade inte en särskilt sexig titel… Så fort jag använder ett ord som förknippas med politik så flyr folk. Men jag ska förtydliga lite. 

Det finns alltså människor vårt land som tycker att skatterna är för höga och att staten har för mycket att säga till om. Därför röstar de på de mest nyliberala partierna som finns i Sverige, även kallade ”Alliansen”. Alliansen har haft makten i snart 8 år och det har blivit en hel del skattesänkningar, flertalet för dem som redan jobbar och har det ganska bra men en del av dessa fanns kvar sedan sen småborgerliga sossetiden (ja, Socialdemokraterna bör väl få sin del av kängan). Men lite krasst så finns det en del saker som Svenska folket har röstat fram, saker som gett oss ett hårdare samhällsklimat…

Tillbaks till de högerflummare som på riktigt tror på en självreglerande marknad. Jag omformulerar mig: En marknad som kommer reglera sig själv! Till saken tror de att naturresurserna är oändliga och att kärnkraft är svaret på alla energiproblem… Ska en skratta eller gråta? Dags att vakna och känna kaffedoften…

Ponera att världen är som en fotbollsmatch.

Det finns vissa regler som vi bör hålla oss till för att spelet ska ge samma förutsättningar för alla spelare och lag. Det finns också domare som ska se till att reglerna efterföljs. Vad jag menar är att det inte kommer att bli ett schysstare spel bara för att domarens makt inskränks. De som kan sätta in flera spelare kommer göra det, offside-regeln blir en myt och de allra bästa lagen är de som byggt en mur för sitt eget mål. 

Finns inget som reglerar så kommer de starkaste att ta makten. TA makten. Och den kommer att ges av oss, den stora massan. Det finns bättre och sämre domare men det är väldigt få som tror att en VM-final i fotboll skulle bli bättre om det inte fanns någon domare som såg till att reglerna följdes… Däremot verkar det finnas människor som tror att marknaden skulle bli bättre om den bara lämnades ifred…

Eftersom vi inte har samma förutsättningar i livet/världen så kommer de rikaste att utnyttja de fattigaste. Så är det och det är så det har varit under hela mänsklighetens historia. Nu har vi dock kommit så långt (vill jag tro) att vi kan känna medmänsklighet med andra människor och se bortom våra egna direkta begär…? Eller? 

Med frihet som ledstjärna så trampar nyliberalismen framåt. Med fina utbildningar och svåra ekonomiska ord (då måste de ju veta vad de pratar om..) så visar de vägen. En väg som inte verkar leda till något hållbart, men en väg i alla fall…

Men ni har rätt. Det är inte en fri marknad som eftersträvas. Inte egentligen. Det är en ”fri” marknad där alla är fria att göra som de vill – så länge de följer i storföretagens ledband…

Läs mer:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

Nyliberalism har inget med frihet att göra

Det är svårt att undgå valkampanjerna som har dragit igång, inte med full kraft – men igång är de. Det jag främst ser från Allianspartierna (jag har inte hängt med, är de en allians även till detta val eller har de splittrats?) är ett egenutnämnt mandat för frihetens väl. För friheten…?

Frihet, eller valfrihet, vilket vissa vill koppla till liberalism, sedemera (när marknadsekonomin tog järngrepp om politiken) nyliberalism, borde väl innefatta just det – ett VAL. Kampanjerna från det blå hållet verkar utgå från att de som inte håller med dem vill ha någon form av ofrihet? Att statlig styrning innebär en ofrihet för massan? Utgår vi från totalitära diktaturer så finns såklart en poäng, men det är inte vad jag utgår från. Det jag vill visa är den poäng som jag försökt få fram så många gånger:

Etik del 2, frihet

Fördelning av rikedom – ett systemfel

Ett inlägg kring problematiken med ”för mycket” frihet: Välja själv? Nej tack!

Eller det mer sarkastiska inlägget: Är ekonomisk frihet synonym med frihet

De kvasiliberala partier som säger sig stå (ensamma?!) för frihet kan tänka på några saker:

  • Finns det någon som väljer fattigdom?
  • Väljer vi hudfärg/kön/etnicitet/sexuell läggning?
  • Väljer vi vårt sociala och ekonomiska kapital?
  • Väljer vi våra förutsättningar inför livet (vi kanske kan välja att påverka, men bara inom våra givna ramar)?
  • Väljer vi våra barn eller deras behov (vi kanske väljer att ha barn, men inte vilka barn vi får)?

Det finns en massa annat att ta upp men listan är inte det väsentliga. Det väsentliga är mycket kort, enkelt och lätt att förstå:

Om vi inte har någon möjlighet att välja så är det inte frihet. Inte förrän vi jämnar ut klyftor/strukturer/förutsättningar så kan vi inte tala om frihet. Behåll er ideologi, kämpa för samma saker. Men kom fan inte och mena att det är frihet ni kämpar för!

Ett instick i detta är att jag för den delen inte behöver höra hur dåliga de rödgröna riksdagspartierna är eftersom jag inte sympatiserar med dem heller, läs gärna denna innan påhoppen börjar: DGM – Den Grå Massan

Idioti om privatekonomi… (Superspararna)

Omständigheter har gjort att jag nu sitter och tittar på TV, något jag inte gör i min vardag men mitt sällskap tittar gärna och då blir det så (ja, jag måste ursäkta mig eftersom jag nästan skäms för att titta på det skräp som visas på burken).

I vilket fall som helst så finns ett program som heter ”Superspararna” och som hyllar människor som sparar pengar. Det kanske är detta som är kvaliteten på den TV som produceras men jag känner mig enbart irriterad. Vi får följa några människor:

1. En person från Säter som sparar genom att minimera sina inköp. Verkar helt ok eftersom hen enbart väljer att inte slösa pengarna – dock kan tandkräm/hygienartiklar vara trevligt men det går säkert ändå.

2. Ett par med ett litet barn som ska ha en ”alternativ livsstil” för att spara. Helt krasst så är det inte sparande när en stjäl varor från snabbmatskedjor och/eller tigger prylar från föräldrar/släktingar. En sak att inte ha råd, en annan sak att hylla sig själv som ”supersparare”.

3. En förälder i en familj som vill ha gratissaker till varje pris. Det blir inte så mycket billigare att packa in familjen i bilen, åka till affären och utnyttja kuponger för varsin liten burk med kvarg… Helt krasst så sparas nog ganska mycket om föräldern typ delade ut lokaltidningen under samma tid som hen ”sparade” pengar till familjen…

4. En person i Norrland som kommer med spartips, typ lägga frysta flaskor med vatten i kylen, tigga godis (som vuxen) på Halloween eller bajsa borta. Har fan ingen kommentar på denna lirare.

5. En person som kokar egen deodorant. Är hen nöjd så är det väl bra, lättare att köra en stor förpackning natriumbikarbonat (länken ger info om användning) och gnugga loss – men alla sätt är väl bra…?

Ok… Varför blir jag irriterad då?

Jo, det är ju uppenbart att det är fler som befinner sig i lyxfällan än som befinner sig i snålfällan. Det verkar alltså som att folk överlag inte vet vad ekonomi (hushållning) egentligen är. Kort sagt: mätta mun efter magsäck – gör inte av med mer pengar är du har. Det är helt OK att inte har mycket pengar, min fru berättade att våra barn tydligen vuxit upp under den uppsatta fattigdomsgränsen (inte för att det direkt har känts så men enligt vår inkomst som studenter så är det väl så…) så vi har knappast varit bortskämda med feta löner.

OM det nu är någon som känner att de vill ta till sig av de ”tips” som ges i det puckade programmet så vill jag kontra med några egna:

1. Skriv kassabok (eller motsvarande) för att ha koll på vad pengarna går till.

2. Betala alla fasta utgifter på en gång – det som blir över är det som finns att röra sig med.

3. Snåla inte på försäkringar/säkerhet etc.

4. Bedöm om saken är ett behov eller vilja. Är det något som ”vore gött att ha” så kan ett datum för inköp sättas upp (typ 2 veckor fram i tiden) – är det fortfarande lika hett och du har längtat efter saken så är det väl bara att köra (och du har råd). Behövs inköpet så är det inte ett val…

5. Släng inte mat. Släng inte mat. (tåls att upprepas, köp inte mer än vad som behövs, planera maten och laga utifrån det som finns hemma).

6. Laga/fixa saker själv. Mat från grunden/ bröd/sylt/saft/saker som behövs och inte är alltför svåra att fixa/kolsyra vatten hemma etc.

7. Om du äter onyttigt (som jag) så kan det funka att ha en matdagbok (inte lika gött att skriva upp 2 Snickers och en Coca-Cola som det är att skriva upp 1 banan) för att minska sockerintag och därmed småinköp.

8. Låna inte för att konsumera. Boende, bil, studier är en sak medan resor, prylar, krogen enbart är puckat att låna till. Spara hellre innan (du slipper räntan) och köp när pengarna finns (kan du inte spara innan så blir det ännu jobbigare att betala i efterhand).

9. Spara. Även om det bara är en liten slant så försök spara någonting varje månad. Går inte det så är det månad för månad eller +/- 0 hela tiden – något som ingen mår bra av (tro mig, jag vet).

Ja… Jag vet att detta är självklarheter för de flesta. Ja… Jag vet att vissa inte ens har råd med maten som ska till familjen… Ja… Jag vet att socialförsäkringssystemet har stora luckor. Jag vet också att du får nyttigt och näringsrikt bröd för 2 veckor till kostnaden av 2 formfranskor (typ). Hitta en billig frys (Blocket har en hel del som bortskänkes, samt en del Facebooksidor etc.). Nej… Jag har inte gjort allt detta hela mitt liv. Nej… Jag gör inte detta just nu (dock punkterna 1, 2, 3, 6, 8, 9 – och vill tillbaks till punkterna 4, 5 och 7 även fast det inte behövs på ett ekonomiskt plan längre) men det är några saker som funkar.

Att inte ha råd att leva på en rimlig nivå börjar bli vanligare i Sverige (kanske därför detta program klarade sig förbi piloten) men samtidigt börjar egenansvaret bli ett minne blott. Det är helt OK att inte ha råd med allt. Vissa saker får vi helt enkelt avstå för att kunna äta oss mätta och inte somna kallsvettiga och fundera på bankkontots saldo varenda vaken minut.

Jag läste just igenom inlägget och såg mig själv på en hög häst med en fet pekpinne i näven men det är inte meningen. Detta är riktat till alla som undrar varför det inte finns pengar på kontot trots arbete/lön/inkomst. I min vision om samhället så är vi jämnare än i dag och ingen behöver svälta – ett fungerande socialt skyddsnät alltså. Läs gärna mer om mina tankar kring privatekonomi.