Samhället i ”Lyxfällan” – hela inlägget

Sammanfattningen till detta inlägg finns här: ”Samhället i ‘Lyxfällan'” – Sammanfattning

Vem bryr sig om framtiden? Egentligen? Hur ska vi på fullaste allvar kunna tro att vi kommer att kunna ordna en hållbar framtid för våra barn när vi inte ens kan planera för vad som ska hända nästa månad. Enligt en undersökning, presenterad i Svd, från tidigare i år så lever 43 % av svenskarna från lön till lön, det finns ingen buffert. Hur svarar det mot Maslows behovstrappa?

Om vi inte kan ta hand om oss själva på ett så litet plan som den egna ekonomin så känns det som en omöjlig uppgift att kunna ta hand om hela samhället. Vi har varit bortskämda med att ha en av världens bäst fungerande välfärdsstater, under en lång period, vilket gör att en tanke på att ”staten fixar allt” fortfarande finns kvar i svenskens sinne. Så är det inte. Inte längre (läs gärna om vad de olika riksdagspartierna har för grundvärderingar) . De som sitter vi makten har inget intresse av att ta hand om dig. De är mer intresserade av att du får göra dina egna val (självfallet inom normen för samhällsstrukturen) oavsett om du är kapabel till att göra dem eller inte. Lever en vuxen heltidsarbetende person från lön till lön – som dessutom har barn, så tror jag att möjligheten att göra val är starkt begränsad. Antingen eftersom det inte är ett val att alltid ta det billigaste alternativet eller för att prioriteringarna ligger i att ha prylar (senaste mobilen, platt-tv, snygga skor, dyra kläder, saker på blancolån etc.) istället för en buffert.

Vi har gärna föreställningen att ingen svälter ihjäl i Sverige. Det är det heller ingen som gör. De första stegen i behovstrappan fylls, än så länge, av samhället. Eller nja… Kanske inte boende då eftersom det finns de som är hemlösa. Däremot finns det många som är fattiga i Sverige. De som inte har något val i det nyliberala samhället. De som varken har val för sig själva eller får ta del av en välfärd, eftersom den nu är bortprioriterad – till förmån för det fria valet.

Vad jag vill ha sagt är att det är en stor del människor, i Sverige, som inte vet vad som är bäst för dem – eller som inte har möjlighet att göra de val som är bäst för dem. Nu kan det komma personer som menar att jag inte vet hur det är att vara fattig. Till viss del stämmer det. Jag har fått avstå utekvällar eller saker som jag känner att jag skulle ha behövt, för att kunna äta. Så är det. Det går inte att jämföra min ekonomiska situation idag med den jag haft tidigare. Den största anledningen till att det är bättre nu är knappast en högre inkomst. Det är en bättre planering som lagt den grunden (vilket är min frus förtjänst – hon skulle kunna vända vilken hushållsekonomi som helst på kölen). Se bara på förnedringsprogrammet ”Lyxfällan”. Det är sorgligt att titta på och jag slits mellan att idiotförklara deltagarna och att tycka genuint synd om dem. Det finns människor som, på riktigt, knappt har pengar till mat och ändå har en bättre ekonomi än dessa skuldsatta själar – nyliberalismens offer.

När det gäller miljö, framtid och ekonomi så ligger samma beteende till grund för hur vi ser på samhället. ”Någon annan” ska ta hand om problemen. ”Någon annan” kommer att lösa detta åt mig. ”Någon annan” får fundera på miljön. ”Någon annan” är ansvarig för att jag har det dåligt. ”Någon annan” får ta ansvar för framtiden.

Vi hade en stat som faktiskt tog hand om det mesta. Det har vi inte nu. Vi har försvinnande många exempel på att staten och dess företrädare främst ser till det egna huset. De kommer inte att lösa några problem åt dig. Är du missnöjd med något så är det ditt ansvar, vare sig du vill det eller inte, att ta hand om det.

För din egen skull är det dags att bygga en buffert. Ekonomin ligger rätt risigt till och om vi inte konsumerar mer än vi någonsin gjort så kommer vi att gå back, samhället alltså. Samhällsansvaret i vår kapitalistekonomi (inte direkt nedvärderande utan det är den ekonomin vi har) är att konsumera eftersom strukturen bygger på att vi konsumerar och att en stadig tillväxt sker. Se om ditt eget hus istället. Bygg en egen buffert. Forma din egen framtid.

Staten arbetar inte för att de i bottenskiktet ska ha det bra. De bryr sig föga om miljön (eller de bryr sig så länge det inte inverkar på tillväxten, produktionen eller konsumtionen…) och kommer inte att göra ett lappkast för miljön.

Jag lyssnade på Hans Rosling för inte så länge sedan och han sade (i detta inlägg, mot slutet) att vi tidigare varit oroliga för hur ekonomin påverkat miljön. Men nu börjar det bli dags att bli oroliga för hur miljön påverkar ekonomin…

Vi kan inte längre lägga ansvaret på någon annan. Det är ditt ansvar och det är mitt ansvar. Skulden ligger hos oss nu. Men också hoppet och byggandet av framtiden!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s