Min röst i riksdagsvalet (och varför)

Det är inte så vanligt att folk berättar vad de kommer rösta på men jag väljer att göra detta här och nu. Det finns säkert många som inte kommer hålla med mig men det bryr jag mig rätt lite om…

Jag har tidigare skrivit om riksdagspartierna och hur jag ser på dem. En lite uppdaterad version om varför jag är missnöjd med dem kommer här:

Alliansen:

Har styrt i 8 år och det hårdnande samhället är inget jag vill ha. Det finns saker som gått utanför deras makt men de har å andra sidan inte gjort mycket för att jämna ut klyftor och få ett mer humant samhälle – de går fetbort.

SD:

Har till stor del en intetsägande mellanmjölkspolitik men till ca 20% så består politiken av en människosyn jag inte delar. De menar att invandringen är roten till allt ont, utan att reflektera över hur det skulle vara om vi såg till att få in nyanlända i samhället på ett snabbare och bättre sätt. De väljer också att inte besvara frågan hur de tänker kring de invandrare som redan befinner sig i Sverige – de går fetbort.

Socialdemokraterna:

Har genomfört många bra saker men har också lyckats förstöra stora delar av samhällsklimatet och skolan, exempelvis genom kommunaliseringen. De stod också bakom uppbyggandet av ett samhälle som gynnade näringslivet till förmån för vanliga människor – de går fetbort.

Miljöpartiet:

Jag har röstat på Mp i de tidigare valen men har blivit mer besviken då jag ser hur de kryper längre åt höger. De har valt att inte ta ställning eller kämpa för miljön i den utsträckning jag vill att ett miljöorienterat parti ska göra. De väljer också att inte sätta ner foten mot vinstuttag inom välfärden – de går fetbort.

Vänsterpartiet:

Det parti som jag på senare år tyckt har varit vettigast. De säger sig ha gjort upp med sin kommunistiska historia, vilket är positivt. Däremot förhärligar de fortfarande arbetslinjen, vilket inte är helt rimligt när vi har människor som behöver arbete samtidigt som väldigt många går på knäna. De har också valt att utesluta basinkomst (liksom Mp) inom partiet – de är inte fetborta men jag tror inte på dem så mycket att de får min röst.

Så vad nu då…?

Läs mer

Idioti om privatekonomi… (Superspararna)

Omständigheter har gjort att jag nu sitter och tittar på TV, något jag inte gör i min vardag men mitt sällskap tittar gärna och då blir det så (ja, jag måste ursäkta mig eftersom jag nästan skäms för att titta på det skräp som visas på burken).

I vilket fall som helst så finns ett program som heter ”Superspararna” och som hyllar människor som sparar pengar. Det kanske är detta som är kvaliteten på den TV som produceras men jag känner mig enbart irriterad. Vi får följa några människor:

1. En person från Säter som sparar genom att minimera sina inköp. Verkar helt ok eftersom hen enbart väljer att inte slösa pengarna – dock kan tandkräm/hygienartiklar vara trevligt men det går säkert ändå.

2. Ett par med ett litet barn som ska ha en ”alternativ livsstil” för att spara. Helt krasst så är det inte sparande när en stjäl varor från snabbmatskedjor och/eller tigger prylar från föräldrar/släktingar. En sak att inte ha råd, en annan sak att hylla sig själv som ”supersparare”.

3. En förälder i en familj som vill ha gratissaker till varje pris. Det blir inte så mycket billigare att packa in familjen i bilen, åka till affären och utnyttja kuponger för varsin liten burk med kvarg… Helt krasst så sparas nog ganska mycket om föräldern typ delade ut lokaltidningen under samma tid som hen ”sparade” pengar till familjen…

4. En person i Norrland som kommer med spartips, typ lägga frysta flaskor med vatten i kylen, tigga godis (som vuxen) på Halloween eller bajsa borta. Har fan ingen kommentar på denna lirare.

5. En person som kokar egen deodorant. Är hen nöjd så är det väl bra, lättare att köra en stor förpackning natriumbikarbonat (länken ger info om användning) och gnugga loss – men alla sätt är väl bra…?

Ok… Varför blir jag irriterad då?

Jo, det är ju uppenbart att det är fler som befinner sig i lyxfällan än som befinner sig i snålfällan. Det verkar alltså som att folk överlag inte vet vad ekonomi (hushållning) egentligen är. Kort sagt: mätta mun efter magsäck – gör inte av med mer pengar är du har. Det är helt OK att inte har mycket pengar, min fru berättade att våra barn tydligen vuxit upp under den uppsatta fattigdomsgränsen (inte för att det direkt har känts så men enligt vår inkomst som studenter så är det väl så…) så vi har knappast varit bortskämda med feta löner.

OM det nu är någon som känner att de vill ta till sig av de ”tips” som ges i det puckade programmet så vill jag kontra med några egna:

1. Skriv kassabok (eller motsvarande) för att ha koll på vad pengarna går till.

2. Betala alla fasta utgifter på en gång – det som blir över är det som finns att röra sig med.

3. Snåla inte på försäkringar/säkerhet etc.

4. Bedöm om saken är ett behov eller vilja. Är det något som ”vore gött att ha” så kan ett datum för inköp sättas upp (typ 2 veckor fram i tiden) – är det fortfarande lika hett och du har längtat efter saken så är det väl bara att köra (och du har råd). Behövs inköpet så är det inte ett val…

5. Släng inte mat. Släng inte mat. (tåls att upprepas, köp inte mer än vad som behövs, planera maten och laga utifrån det som finns hemma).

6. Laga/fixa saker själv. Mat från grunden/ bröd/sylt/saft/saker som behövs och inte är alltför svåra att fixa/kolsyra vatten hemma etc.

7. Om du äter onyttigt (som jag) så kan det funka att ha en matdagbok (inte lika gött att skriva upp 2 Snickers och en Coca-Cola som det är att skriva upp 1 banan) för att minska sockerintag och därmed småinköp.

8. Låna inte för att konsumera. Boende, bil, studier är en sak medan resor, prylar, krogen enbart är puckat att låna till. Spara hellre innan (du slipper räntan) och köp när pengarna finns (kan du inte spara innan så blir det ännu jobbigare att betala i efterhand).

9. Spara. Även om det bara är en liten slant så försök spara någonting varje månad. Går inte det så är det månad för månad eller +/- 0 hela tiden – något som ingen mår bra av (tro mig, jag vet).

Ja… Jag vet att detta är självklarheter för de flesta. Ja… Jag vet att vissa inte ens har råd med maten som ska till familjen… Ja… Jag vet att socialförsäkringssystemet har stora luckor. Jag vet också att du får nyttigt och näringsrikt bröd för 2 veckor till kostnaden av 2 formfranskor (typ). Hitta en billig frys (Blocket har en hel del som bortskänkes, samt en del Facebooksidor etc.). Nej… Jag har inte gjort allt detta hela mitt liv. Nej… Jag gör inte detta just nu (dock punkterna 1, 2, 3, 6, 8, 9 – och vill tillbaks till punkterna 4, 5 och 7 även fast det inte behövs på ett ekonomiskt plan längre) men det är några saker som funkar.

Att inte ha råd att leva på en rimlig nivå börjar bli vanligare i Sverige (kanske därför detta program klarade sig förbi piloten) men samtidigt börjar egenansvaret bli ett minne blott. Det är helt OK att inte ha råd med allt. Vissa saker får vi helt enkelt avstå för att kunna äta oss mätta och inte somna kallsvettiga och fundera på bankkontots saldo varenda vaken minut.

Jag läste just igenom inlägget och såg mig själv på en hög häst med en fet pekpinne i näven men det är inte meningen. Detta är riktat till alla som undrar varför det inte finns pengar på kontot trots arbete/lön/inkomst. I min vision om samhället så är vi jämnare än i dag och ingen behöver svälta – ett fungerande socialt skyddsnät alltså. Läs gärna mer om mina tankar kring privatekonomi.

Om miljön vore en mätbar resurs

I den politiska debatten finns klimatfrågan med som en perifer fråga, det är en fråga som är underordnad både tillväxt och jobb. Varken tillväxt eller arbetstillfällen kan, rent faktiskt, må bra innan vi väljer att tänka om kring vår miljö och våra naturresurser. Naturen kan vara abstrakt för många ekonomer så jag väljer att göra en liknelse.

Tänk att du i din ungdom får ett stort arv av en rik släkting. Detta arv verkar oändligt och du vilar på det även i ditt vuxna liv. Nu, när du arbetat något decennium och har en stabil ekonomi så har du ett konsumtionsutrymme som gör att du fortfarande behöver ta en del av arvet, varje månad. Arvet står för nästan en tredjedel av dina månatliga utgifter så det är en väsentlig del. Du ser på kontot att arvet börjar ta slut men tänker att det nog löser sig. Det kommer ju inte ta slut ”på riktigt”. Och så tuffar du på…

Oavsett vilken ekonomisk utbildning du nu har så kan vi nog tänka oss att du kommer säga något i stil med: ”Men varför anpassas inte utgifterna efter inkomsterna? Det är inte hållbart att göra av med mer pengar än vad som kommer in, det är faktiskt motsatsen till tillväxt.”

Precis så ser det ut med naturresurserna. Vi har haft ett överflöd av naturresurser, vilka vi började använda på allvar tack vare industrialiseringen (jämför med att flytta hemifrån). I dagsläget använder vi ungefär 1,5 gånger så mycket naturresurser mot vad som återväxer, årligen. Ekonomer, politiker, företag, alla som har den egentliga makten, väljer att ignorera detta och menar att vi ska fortsätta plocka ut mer än vad vi faktiskt har. Det funkar ju än så länge. Detta görs mot bättre vetande eftersom de flesta är fullt medvetna om detta (precis som du skulle se hur pengarna från arvet minskar) och förstår att det mest är en tidsfråga tills resurserna når en kritisk gräns – där vi på andra sidan gränsen kan vänta oss konflikter om naturresurser och/eller extrema prisökningar på ex. olja, livsmedel och odlingsmark.

Läs mer

Märkligt om basinkomst – långa versionen

Detta är den längre versionen av ett svar på Mattias Håkanssons krönika i Flamman 29/1.

Det kortare svaret är publicerat i Flamman.

Mattias Håkansson kritiserar reformen medborgarlön (hädanefter basinkomst) i en krönika i Flamman den 29/1. Eftersom basinkomst är en av Gröna partiets nyckelfrågor vill vi gärna bemöta denna kritik. En brasklapp får dock inflikas med att basinkomströrelsen inte är någon homogen rörelse och att vårt svar därför speglar just vår hållning i frågan.

Håkansson konstaterar att en nivå för basinkomsten på 8 000 – 10 000 kr/månad är strax över socialbidragsnormen eller nivån för de lägsta pensionerna och menar att det inte är något som kan användas vid förhandling gällande arbetsvillkor.

Vi kan utan större problem hålla med om nivåns jämförelse med befintligt socialförsäkringssystem. Den nivån är satt som exempel på vad som krävs för att trygga grundläggande behov, det vill säga kunna betala i första hand hyra och mat. Det finns flera förslag där nivåerna sätts högre för sjukskrivna och pensionärer, med andra ord ett tillägg baserat på behov, men där den som anses kunna lönearbeta ska ha möjlighet att göra detta om hen vill för att kunna öka sitt privata konsumtionsutrymme.

Det borde vara självklart att en basinkomst tillåter att arbetstagaren kan säga nej till eller avsluta en tjänst. Basinkomsten är nämligen inte behovsprövad eller tidsbegränsad, vilket är en avgörande skillnad till a-kassa och socialbidrag.

En annan viktig aspekt av basinkomst är att vi ges chans att gå ner i arbetstid och främja arbetsfördelning. Samtidigt kommer vi på ett snillrikt vis bort från arbetsmarknadsåtgärder som ”tar jobb” – exempelvis fas 3 – och dessutom finansieras av skattemedel.

Slutsatsen blir rimligen att vi med basinkomst kan få en mer öppen arbetsmarknad där det går att få konstruktiva arbeten som genom lön höjer inkomsten så mycket eller lite en vill i förhållande till basinkomsten. Och vi vill här poängtera att basinkomst verkligen inte är tänkt att främja ett liv i lyx.

I krönikan ifrågasätts därefter inkomstbortfallsprincipen och om den verkligen är rimlig.

Den som har en hög lön har möjlighet att själv ta ansvar för att inkomstbortfallet blir så litet som möjligt vid eventuell uppsägning. Så fungerar det idag, vilket är den verklighet vi måste förhålla oss till när det gäller basinkomst. Den a-kassa som finansieras av statliga medel ger en inkomst på i runda tal högst 11 000 kr/månad. Resten är inkomstförsäkringar genom arbetsgivare och/eller fackförbund, vilka kommit till tack vare att a-kassan som Håkansson verkar vurma för är så låg. Dessa inkomstförsäkringar har dock inte mycket med basinkomst att göra eftersom de inte är statligt finansierade.

Enligt Håkansson är det en logisk tankevurpa att det blir mer lönsamt penningmässigt att ta ett lönearbete och mindre lönsamt att bli av med jobbet samtidigt som förhandlingssituationen för arbetstagaren antas förbättras.

Vi tycker att det här är ett mycket märkligt påstående. Innan vi bemöter resonemanget, så är det dock på sin plats att konstatera att det finns andra värden i livet än strikt monetära. För oss gröna är sådant som sociala relationer, empati och kultur viktiga delar av vår tillvaro som är värda att värna och lägga tid på. Tid som skulle kunna frigöras för de människor som vill avsätta tid för sådant. Med betoning på vill. I en sådan bred definition av lönsamhet är det inte självskrivet att hög inkomst automatiskt ger högre välmående.

Men åter till Håkanssons resonemang om lönsamhet i monetärt perspektiv. Vi ser basinkomst som en reform där arbetstagare får en klart starkare position att säga nej till framförallt dåliga arbetsvillkor. Möjligheten att tjäna pengar utöver basinkomsten anser vi bör finnas kvar, även om vi är väldigt kritiska till de stora löneskillnader som råder i samhället idag.

I Gröna partiet har vi inget problem med låg eller rentav ingen skatt på arbete. Däremot behöver vi inkomster till statskassan för att finansiera en god, lagom avpassad välfärd. Vi är därför positiva till skatteväxling där skatten på arbete minskas, medan den höjs på sådant som konsumtion, nyttjande av naturresurser och miljöförstöring.

Väljer vi att behålla det befintliga skattesystemet och korrigera det utifrån basinkomst så kommer de som har låg lön eller inte kan eller vill arbeta så mycket få skattelättnader, medan de som har hög lön och diverse förmåner bör få känna av ett större skattetryck. Det borde rimligen gynna den lilla människan. Den som vill ha en högre inkomst kommer kunna välja att arbeta mer för att tillfredsställa det behovet, men grundtryggheten är för alla.

Håkansson väljer tråkigt nog att drämma till med ett likställande mellan basinkomstförespråkare och Anders Borgs uttalanden om att det bör vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.

Det är möjligt att det i skrivstundens hetta kändes som en finurlig vinkel, men vi kan definitivt inte skriva under på att basinkomstförespråkarnas perspektiv och agenda är densamma som Moderaternas. Snarare tvärtom.

Däremot kan vi utan problem tillstå att det med en basinkomst bör gå att tjäna pengar på lönearbete. Den fråga vi kan ställa oss är däremot hur mycket? En basinkomst skulle sannolikt vända upp och ner på rätt många av de processer och strukturer som råder på arbetsmarknaden idag. Som exempel skulle ersättningen inom låglöneyrken med säkerhet bli klart högre än idag eftersom arbetstagare kan ställa högre krav. Det skulle å sin sida ge möjlighet att kunna jobba färre timmar för att tjäna sitt uppehälle i de fall själva basinkomsten inte anses vara tillräcklig.

Det här är förstås något som är väldigt positivt för alla utom möjligen för dem som efterfrågar tjänster som är tunga, tråkiga och/eller farliga att utföra eftersom dessa naturligtvis blir dyrare. Att minska på tendensen löneslaveri tjänar den lilla människan och gör samhället rättvisare och jämlikare.

Som avslutning ifrågasätter Håkansson att de ovan skissade nivåerna av basinkomsten är lägre än nuvarande a-kassa och menar att det i sig är en lönesänkare.

Det är värt att återigen poängtera att det finns andra värden i livet än pengar och prylar. Skillnaden i reda pengar mellan basinkomst av den i det här sammanhanget tänkta nivån och dagens maxnivå av a-kassa är en eller ett par tusenlappar per månad. Dessutom går basinkomsten att räkna med på ett säkrare vis då den inte är behovsprövad eller tidsbegränsad.

En riktigt intressant aspekt av basinkomst är att vi sannolikt skulle se en hög flexibilitet på arbetsmarknaden samtidigt som arbetslösheten skulle ha förutsättningar att försvinna helt. Människor skulle sannolikt vara mer benägna att gå ner i arbetstid och därmed som en konsekvens dela mer på de konstruktiva jobb som finns och behöver utföras.

Den som i basinkomstens värld har en fast inkomst kan välja att spara en del av sitt överskott för att skapa en egen inkomstbuffert. Det står var och en fritt. Om personen sedan går i pension, blir sjukskriven eller väljer att gå ner i arbetstid, så finns en eventuell buffert tillhands som kan komplettera utbetalningen av basinkomst. En sådan buffert bör emellertid aldrig behöva vara en nödvändighet, utan då är snarare principer som att rätta munnen efter matsäcken samt sund konsumtionsminimalism viktigare.

Essentiellt är att basinkomsten räcker till grundläggande behov. Och där ingår inte att ha bil, byta garderob en gång i halvåret eller spela på lotto. Naturligtvis måste också basinkomsten följa aktuellt penningvärde för att inte bli en imploderande reform.

Med anledning av ovanstående bemötanden kan vi alltså inte se att Mattias Håkanssons invändningar har någon egentlig grund. Vi vill ändå passa på att tacka för inlägget och är tacksamma för möjligheten att få diskutera frågan här i Flamman. Det vi ändå hoppas mest på är att fler får tid, råd och ro att delta i debatten.

Andreas Meijer

Joakim Pihlstrand-Trulp

Två av Gröna partiets (G) talespersoner

http://www.grona-partiet.se

Bakåtsträvande marknadskapitalister…

Bakåtsträvare… De finns överallt. Inom näringslivet, inom politiken och inom samhället. De som hellre håller fast vid värdelösa system bara för att dessa är tryggare. En gång i tiden fanns säkert några jeppar som sa ”EEEhhhh… Hjul, Vaddå hjul? Vi har flyttat saker på medar och stockar jämt och det funkar så bra så”. Eller de som tror att internet är en ”fluga”… Elektricitet var också rätt skrämmande när den kom… ”Nänänä, inte ska vi hålla på med sån där elektricitet. Det är bara en massa nymodigheter – lampolja och starka ryggar har vi klarat oss på förr och det kommer vi kunna göra jämt!”

I dag har vi bakåtsträvarna inom samhällssystemet. De som tycket att tillväxt och massproduktion är ett gott incitament för en fungerande ekonomi. De som fnyser åt lösningar som visar goda resultat, ger stor resiliens inom reformen och kan förändra synen på vår tillvaro. Mest för att de inte ”orkar/kan/vill” förstå vad grejen är. En (i mängden) av dessa saker är basinkomst. Jag väntar på faktiskt mothugg när det gäller basinkomst. De som visar problem med reformen basinkomst. Problem som inte kan lösas. Självfallet finns svårigheter när det gäller införandet av en ny reform. Det finns dock möjlighet att införa basinkomst i liten skala och bygga på efter hand. Det är tankarna som är viktiga. Prioriteringarna. Den gamla klyschan ”jobba för att leva, inte leva för att jobba” gör sig gällande.

Har du dålig koll på basinkomst så bör du faktiskt sätta dig in i det. Tycker du att det är drygt att läsa en massa text så kan du ju börja med den här filmen:

Mannen som talar heter Guy Standing. En ekonom som kan bra mycket mer om ekonomi än jag. Dock har jag såklart varit i kontakt med personer som är utbildade i ekonomi (främst nationalekonomi). Det är flera som anser att systemet vi har inte är helt ”by the book” (alltså svarar helt korrekt mot de nationalekonomiska teorierna) eftersom vi ser till att hålla vissa branscher flytande med skattemedel, även om inte har någon direkt samhällsnytta. Vi ser till att skapa efterfrågan för att stimulera tillväxt och då måste folk jobba för att ha råd att konsumera, dock finns inte jobb till alla…

Läs mer

Feministiskt initiativ och basinkomst

Det kan knappast ha undgått någon att jag är en förespråkare för basinkomst, inte om du läst ett par inlägg på denna blogg i alla fall. Anledningarna är många med det bör gå att följa länkar bakåt från inlägget jag skrev om Fredrik Lindströms vinterprat.

För en tid sedan kom en fråga upp i Facebookgruppen Medborgarlön istället för arbetslinjen. Frågan handlade om vilka partier som tagit ställning för basinkomst. De enda vi kom fram till var Gröna partiet (där jag är en av talespersonerna), Enhet och Liberaldemokraterna (där jag inte kom in på hemsidan). Det finns ett parti som jag anser har vettiga åsikter, som inte är ett riksdagsparti men ett av de större partierna utanför riksdagen – Feministiskt initiativ (F!)

En representant för F! medverkade på en basinkomstträff i Göteborg för någon vecka sedan, stort då de tydligen inte förespråkar reformen. Jag försökte höra mig för lite överallt för att få svar varför men beslutade mig helt enkelt för att fråga partiet direkt. Sagt och gjort skickade jag ett mail till info@feministisktinitiativ.se:

”Hej Feministiskt Initiativ,

Innan jag ställer mina frågor så vill jag tydliggöra att mina frågor samt era svar kommer att publiceras på min blogg. Det är en mycket liten blogg med ett par hundra dagliga läsare men jag vill vara tydlig med detta. Frågorna skriver jag då jag inte vill grunda min uppfattning på antaganden. Nu till saken.

Jag är aktiv i rörelsen kring basinkomst och har länge antagit att Fi var en del av samma rörelse, då det ligger i linje med Fi:s socialpolitik, miljöpolitik och fördelningspolitik. Häromveckan såg jag att Fi växte ganska mycket, vilket gjorde mig oerhört glad. Äntligen ett vettigt parti som kanske kan ta mark i ett korrupt politiskt klimat där nepotismen härjar fritt. Jag gick in på er hemsida och läste igenom partiprogram för att bilda mig en egen uppfattning om Fi:s sakpolitik. Jag var imponerad och glad. Ett parti som verkligen har stabiliserats och visar politisk styrka, utan att glida in i populismens fällor.

Det enda jag funderade kring var varför det inte stod något om basinkomst/medborgarlös/negativ inkomstskatt. Då detta kan ligga under många rubriker så kanske det var så att det bara var jag som tyckte att ”ekonomi” eller ”socialpolitik” var lämpliga men att ni tänkt annorlunda. Jag började höra mig för var ni stod i frågan. Förutom en hel del svar som jag inte vill nämna här (och som ledde till en del blockeringar av personer) så kom ett svar från basinkomstmötet i Göteborg där en av era talespersoner, Stina Svensson deltog. Fi är inte för basinkomst!? Anledningen skulle vara att det var en kvinnofälla?

Personen som gav mig informationen och jag funderade om inte samtliga bidrag som har med barn att göra skulle kunna tolkas som kvinnofällor medan en gemensam, könsneutral basinkomst och dess verkan med möjlig arbetstidsförkortning, jämnare ekonomisk fördelning och stärkande av låglöneyrken är bättre än alla nuvarande bidrag.

Jag har egentligen fler frågor, de skulle dock även kunna ställas till Vänsterpartiet eftersom ni ligger rätt lika i synen på arbetslinjen och a-kassa. Ni skriver dock om en enhetlig och samlad social försäkring:

”Ekonomisk grundtrygghet skapas genom en miniminivå, som omfattar alla, vilken följs av en inkomstrelaterad utbetalning”  – (antaget vid Fi:s kongress 5-7:e april 2013)

Vad jag är intresserad av är faktiska och konkreta argument för att stryka basinkomst. I svaret kan ni utgå från att jag är insatt i basinkomst och socialpolitik. Mina kunskaper i genusforskning är god men inte omfattande, genuskontrakt (Hirdman), Identitet (De Beauvoir/Butler) och viss insikt i moderna tolkningar av genusteorier finns (samt viss populärkultur som Björk, Sveland, Skugge, Olsson etc.).

Vänliga hälsningar

Andreas Meijer (är talesperson för Gröna partiet men skriver detta mail i egenskap av basinkomstförespråkare).  ”

Jag väntade med spänning för att få reda på vad det var som låg bakom ställningstagandet. Ett svar dök upp någon dag senare:

Läs mer

Replik i Corren

Igår skrev Håkan Edler (LUF) en debattartikel om hur dyrt och ineffektivt det är med lokalproducerad mat. Detta har jag och Ellen Dolk, genom Gröna partiet, svarat på:

”Billig mat kan ha ett högt pris

Replik till Håkan Edler, LUF, Debatt 20/1. 06:01

Håkan Edler skrev hur viktigt det är att protektionismen inte skall få råda och vikten av global livsmedelshandel. Artikeln menar att vi har den globala handeln att tacka för att vi mår bättre och lever längre i dag än tidigare. Den går vidare med att vi skulle falla tillbaks om vi satsade på lokalproducerat livsmedel.

För det första har vi livsmedelskontroll. Inom Sverige har vi möjlighet att påverka hur våra livsmedel produceras gällande besprutning, djurhållning och antibiotika. Importerad mat har lägre krav när det gäller kontroll och produktionsförhållanden. Cancer, fetma och resistens mot antibiotika börjar bli folksjukdomar i väst, en möjlig konsekvens av effektivt jordbruk.

När det gäller produktion i länder som inte har stor tillgång på rent vatten så förflyttas deras rena vatten, vilket ofta är en bristvara, genom livsmedel till väst. Det enda vi ger tillbaks är pengar. Pengar som förvisso ingår i producentlandets BNP men främst hamnar i näringslivets fickor – på bekostnad av de fattiga. Vi har i dag en enorm överproduktion av livsmedel, vilket dock tillfaller de rikare länderna eftersom en knapp miljard fortfarande svälter. Det är med andra ord inte ett produktionsproblem utan ett fördelningsproblem.

Vi kan välja lokalproducerat eftersom det gynnar oss. Arbetar vi på samma gång för global rättvisa, så att de fattigare länderna får behålla sina naturtillgångar så kan de producera mat nog att klara sig själva, utan att samma resurser till 25 procent ska hamna på västvärldens komposthögar. Att producera mat på ett hållbart sätt är dyrt. Att utnyttja billig arbetskraft, odlingsmarker och dyrbart vatten i fattiga länder är knappast något som hjälper dem – eller i förlängningen oss. Ja, lokalproducerat är dyrare – det kan ju vara idé att fundera på varför det är så?

Byline image

Ellen Dolk och Andreas Meijer Gröna Partiet”

Dela och kommentera