Hela inlägget: ”Hon, han och hen”

Sammanfattningen till detta inlägg finns här: Sammanfattning ”Hon, han och hen”

Det finns ett kraftigt motstånd mot ordet hen. Jag har berört det tidigare i mina inlägg om feminism men kommer att fokusera på ordet, dess betydelse, användning och föreställningar. När jag läst lite om vad andra skrivit i ämnet (det är en uppsjö från alla håll, jag lovar – jag är inte unik med detta inlägg, men jag bjuder på det) så stötte jag på Forskarfeministens blogg och hens text om ordet hen. Hen och många andra skriker högt om vad detta pronomen innebär och ibland för döva öron. Det är nu min tur att fylla lungorna med luft och ge mig in i skaran av henvrålare.

Det finns de som menar att hen är ett ord som används för att ett könsneutralt samhälle skall råda. Att det inte ska vara någon skillnad på människor, åtminstone inte när det gäller kön. Att det är skillnad på penis och vagina kan vem som helst se så det handlar förmodligen inte om att henförespråkare är idioter. De är nog inte heller blinda. Snarare tvärtom.

;

Vad betyder hen?:

Hen är ett personligt pronomen. Det kan användas för att beskriva eller omtala någon. På samma sätt som vi inte säger hon eller han till någon så bör vi inte heller säga hen till någon. Det kan också användas av en person som inte känner att de tillhör ett specifikt kön. För henmotståndarna tror jag inte att det sistnämnda är aktuellt eftersom dessa personer oftast inte tas på allvar från början, vilket gör hen till en väldigt liten fjäder på hela hönan (ursäkta ordvalet). Så hen kan alltså användas när vi skall skriva om någon där vi inte vet om könet är manligt eller kvinnligt.

Ex. ”Personen torkade av sig skorna på dörrmattan då hens mobiltelefon ringde”. Här framgår det inte att personen är man eller kvinna. Det är bara ett exempel… Det går att skriva ”…/då mobiltelefonen ringde.” men det kan då ha varit någon annans mobiltelefon… Vi kan också använda hen där skrivningar som ”hans eller hennes” används för att visa att det är något som avser båda könen.

Hen i sig betyder alltså inte ”utan kön” eller ”androgyn”. Det går att använda när vi inte vet vilket kön den vi omtalar har. Människan skrivs som hon även om det är en man. När vi talar om personer så talar vi vanligtvis om man, ”så gör man inte” osv.

I yrken eller texter där den omtalades anonymitet är viktigt så kan hen användas för att inte lägga in värderingar i könstillhörigheten, återkommer till det.

Det var det enkla…

Hen kan också användas när vi talar om oss själva, även om vi förmodligen vet vilket kön vi har. Då är vi inne på ett användande av ideologiska skäl.

;

Ideologin och det könsneutrala samhället

”Varför i hela friden skall vi ha ett könsneutralt samhälle, man är man och kvinna är kvinna – var inte inne och peta i naturen TACK!” – är inte helt ovanligt att stöta på (se fler exempel i forskarfeministens blogg, med tillhörande bingobricka =)).

Först av allt kan det vara bra att ha en grundkunskap om vad som menas med ett socialt konstruerat kön, vilket gör att Judith Butler och hennes (se här, jag använder fortfarande hennes där det passar) teorier om ämnet. Kortfattat innebär det att vi blir påverkade av allt i vår omgivning, det gäller vår person och vårt sociala kön.

Som man, vilket jag både känner mig som och förmodligen är eftersom jag är född med en penis, har jag vissa fysiska förutsättningar som är medfödda. Jag har en viss typ av muskeluppbyggnad och producerar en viss mängd av olika hormoner, detta skiljer sig från någon som är kvinna. Det är inte något som jag kommer att argumentera emot.

Däremot finns det vissa saker som inte är medfödda utan som jag, genom min fostran (av föräldrar och samhället) får med mig och som fortfarande finns kvar runtomkring mig. Det finns vissa saker som definierar mig som man. Mer än det är det saker som definierar mig som inte kvinna. Den sociala normen säger till mig att jag inte skall bära nagellack, ha små handväskor, tycka om rysch-pysch, bära kort kjol, raka benen, bete mig fjolligt (då kan jag väl för all del vara man men kopplingen gör då till min sexualitet – jag blir socialt homosexuell). Ni kan säkert tänka ut några saker till som är definierande för det ena eller det andra könet. Detta mina vänner är vad som skapat mitt sociala kön. Det har ingenting med att göra vad jag har mellan benen eller vilka hormoner som bildas vart. Det har med min uppfattning om verkligheten att göra och hur min roll som man i samhället skall se ut.

Jag kommer inte att gå in på könsmaktsordning nu, det finns många som skriver om det och jag har skrivit om det på några ställen i bloggen, ex. här eller här.

När det handlar om att ideologiskt använda ordet hen, så handlar det om att uppmärksamma den sociala strukturen. Skriver vi om någon anonym människa så kommer en hel del värderingar om denna människa att läggas hos läsaren om denne (här går det att använda hen men jag väljer att inte göra det. Det går också att använda man, vilket jag inte heller gör) får ett kön.

Genom att inte lägga in dessa värderingar (eller fördomar om vi så vill) så kan vi fokusera på själva saken. Hur många gånger, åtminstone för mig som förälder, får jag höra ”söta lilla flickan” och ”tuff kille” när det gäller beskrivningen av barn (vansinnigt ofta kan jag meddela er som inte rör er i småbarnskretsar). Det byggs alltså upp en föreställning om hur någon som tillhör ett visst kön bör vara. Från mycket låg ålder. Hela samhället berättar för barnet hur hen skall uppföra sig och vara, var som är rätt och vad som är fel. Vilka kläder som är pojkkläder och vilka som är flickkläder. Hur pojkar hanterar situationen (”upp och stå, du är stora grabben nu”) och hur flickor hanterar situationen (”men har min lilla prinsessa slagit knät, kom ska jag pussa på dig”). Allt detta formar en individ, mig inräknat, till en person. Personen bemötts efter sitt kön och förväntas svara upp mot de förställningarna. Det sociala könet har skapats.

Men varför ska vi ha ett könlöst samhälle?

Jag vet inte om det är någon som tycker att vi skall ha ett könlöst samhälle. De finns säkert men jag är inte en av dem som tycker det. Jag vill inte att vi skall gå omkring i grå fotlång beklädnad och tilltala varandra med hen. Det är inte det som är grejen.

Det är att utjämna skillnader mellan de sociala könen. Att bryta den sociala norm som säger att pojkar skall vara på ett visst sätt (de blir sen män som är på ett visst sätt) och detsamma för flickor/kvinnor. Det är alltså det sociala. Inte det biologiska. För att inte förutsätta och värdera en person på grund av att den sociala samhällsuppbyggnaden ser ut som den gör så är hen ett ypperligt ord att använda. Hen är inte ett hot mot könet. Det är inte ett hot mot heterosexualiteten, feminismen eller maskuliniteten. Det är ett hot mot fördomarna som de skapade, särskiljande förutsättningar som våra döttrar och söner kommer att mötas av i morgondagens samhälle. Det är ett hot mot sociala orättvisor baserat på könstillhörighet. Det är ett hot mot att kunna förutsätta saker om en person bara för att denne är kvinna eller man. Det är ett hot mot den könssegregerade och diskriminerade samhällsuppbygnaden.

Det är också ett steg mot att minska de sociala klyftorna mellan män och kvinnor. Mellan våra små barn som förnekas saker i samhället därför att de har fel sak mellan benen.