Efter viss insikt har jag förändrat mitt skrivande. Nu kommer jag sikta på så korta texter som möjligt, mellan 1500 och 2000 tecken (inklusive blanksteg). Mycket svårare men förmodligen mycket lättare att läsa mina texter. Från och med nu är det vad som gäller – färre ord och tydligare innehåll. Håll tillgodo med den första publiceringen:
Att förändring är något skrämmande är ingen nyhet. De flesta förändringar som vi människor har genomfört på et strukturellt plan har genomlidit stort motstånd och förespråkarna för förändringen har ansetts som verklighetsfrånvända utopister. Idag handlar det om tankar på att våra naturresurser kanske ska räcka längre än verksamhetsåret ut eller att effektiviseringar på arbetsmarknaden faktiskt har en del i minskade arbetstillfällen och ökade krav på de människor som har arbete. Detta ses som grundlösa påståenden som hotar den värld vi känner till.
I efterhand håller de flesta dock med om att långsiktiga förändringar och en mer utjämnande lagstiftning och politik har varit positivt för oss alla, även om motståndet från den dåvarande makten eller branschorganisationerna var stora när det begav sig. Några exempel på saker som krävde förändring genom folkrörelser:
Att sluta med människooffer, att förbjuda slaveri, lika rätt inför lagen, användande av ex. DDT, insikten att tobak inte är helt nyttigt och upphörandet av alkohol som löneutbetalning.
Vi som pekar på problem med skuldbaserad ekonomi, evig tillväxt och ohållbar resursanvändning/inverkan på ekosystem ses på som flummare eftersom vi inte kan komma med konkreta analyser för hur framtiden kommer att bli. Vi kan däremot se var vi är på väg och det mesta är bättre än att fortsätta den nuvarande vägen framåt. Det är tyvärr så att människan hellre håller fast vid det kända än genomför en förändring – även om det kända är förtryckande och destruktivt.
Denna text är publicerad i Syre #9. Läs mer om Syre här: Syre – Ett nytt grönt nyhetsmagasin
Världen, politiken och miljön 