En jämnare skattesats går att införa…

Jag har vid flera tillfällen sagt att vi ska ta bort de privilegier som tillhör oss som arbetar. Dock skulle borttagandet av jobbskatteavdraget slå hårt mot låginkomsttagare, vilket gör att jag väljer att presentera en alternativ lösning:

Progressiv skatt

Skillnaden är att alla skattar lika mycket inom ett visst spann. Även om du tjänar 50 000:- så betalar du lika mycket i skatt för dina första 15 000 eller 20 000 kronor som en person som har detta som sin fulla lön. 

Detta gör att incitamenten för att ha deltidsarbeten ökar. Fler kommer i sysselsättning (hatar det ordet dock). Incitamenten att ha fantasilöner minskar eftersom du inte tjänar lika mycket per arbetad timme som tidigare. För de riktigt låga lönerna så skulle detta kunna innebära att de tjänar på det även när jobbskatteavdragen är inkluderade. I tabellen så ser du skillnaden mellan dagens läge och med denna typ (nivåer kan ju alltid diskuteras…) av inkomstskatt. Skatten är till och med lägre för en som tjänar 15 000:- än med dagens system OCH jobbskatteavdrag. När vi kliver upp över 20 000:- så skulle den progressiva skatten bli något högre – men bara för att jobbskatteavdraget är där och ger tillbaks pengar (samtidigt som det tar från välfärd och statsfinanserna). Tar vi bort jobbskatteavdraget så är skillnaderna inte så stora ända upp till ca 48 000:- (vilket egentligen är rätt hög lön…) men de växer i samma takt som de riktigt höga lönerna gör det…

Jag har beräknat jobbskatteavdragen på en person som är i 30-årsåldern och bor i Stockholm…

Skulle vi kunna jämna ut lönerna mer på detta sätt, samtidigt som vi kan ta bort jobbskatteavdragen utan att det drabbar låginkomsttagare så vore det ju fint… Vi kan ju införa basinkomst i samma veva så finns incitament att jobba deltid även fast basinkomsten finns där – arbetsfördelning och förkortad arbetstid ligger inte så långt efter. Förhoppningsvis kan ökad folkhälsa och färre sjukskrivningar (läs kostnader för välfärd) minska i långa loppet. 

Marknaden kommer att stimuleras genom att fler blir köpkraftiga och får större trygghet i vardagen, samtidigt som egenföretagare vågar satsa på sina företag och anställa deltidsarbetare som kan bidra med stort engagemang (då de klarar sig på sitt deltidsarbete). 

Jag bjuder på denna till valfritt parti…

Det går inte att ”skapa” jobb!

För ett tag sedan skrev jag en ärlig fråga till Alliansväljarna. Det var rätt tomt med svar men jag fick i alla fall ett svar som jag har grunnat på ett tag nu. Svaret går i korthet ut på att det är jobben som är det viktigaste och att de goda effekter som jobb innebär är värt allt. För att stimulera arbetsmarknaden så görs en massa åtgärder, vilka ska resultera i fler anställningar och fler möjligheter för folk att känna sig delaktiga i samhället. 

Vi tar några saker som är tänkta att stimulera jobben (så att de ökar):

  • Fas3 (och liknande arbetsmarknadsåtgärder).
  • Jobbskatteavdrag
  • Lägre arbetsgivaravgift för unga

Den första har jag besvarat tidigare: Arbetsmarknadens brister

Lägre arbetsgivaravgift för unga (ungdomsjobb) är ju bra för att få ut folk i arbetslivet. Det är säkert tänkt att ungdomen ska få stanna svar även när ”ungdomstiden” är slut, det är ju inte alltid det blir så. Sen verkar det som att det är rätt dyrt för samhället när det gäller ungdomsjobben

Nu kommer vi till jobbskatteavdragen som ska vara ”så bra för samhället”. Häng med här nu…

Vi tar alltså bort del av inkomstskatten för ALLA som jobbar. För att det ska generera i fler jobb. Så att vi får in mer skatt än vi fått om vi inte hade avdraget. Detta ska alltså gynna alla som inte jobbar…? Det kan hända att det bli fler jobb – OM det är så att marknaden expanderar och tjänar på fler jobb… Detta gynnar knappast de som är i behov av skattepengarna.

Här kommer två citat från ett tidigare inlägg:

”Om staten är bonden, näringslivet är hästen och folket är småfåglar så funkar det så här: Småfåglarna behöver mat men istället för att mata fåglarna direkt så proppar bonden hästen full med havre. Desto mer havre hästen äter, desto mer skiter den. Småfåglarna klarar sig gott på spillningen så det är en lysande lösning” – Ronnie Eriksson

”Tanken med den nuvarande ekonomin är att vi skall fylla ett glas med innehåll. När glaset är fullt så spiller det över till alla på jorden. Nu är det så att glaset hela tiden växer så att det inte spills över någonting till de som befinner sig utanför glaset” – Påven

Länk till inlägget: Bakåtsträvande marknadskapitalister.

Att sänka skatten i toppen, för att hoppas att fler får jobb, är en väldigt konstig och omotiverad lösning. Några snabba tips istället:

  • Inför progressiv inkomstskatt
  • Ta bort extraförmånerna för dem (oss) som redan har.
  • Lägg de tänka subventionspengarna direkt på fler anställningar inom välfärden.
  • Inför basinkomst.
  • Sätt ett tak på politikerlöner (typ medellön är ju rimligt).
  • Förbjud politiker att äga företag eller sitta i dess styrelser (åtminstone under tiden de jobbar åt oss väljare).
  • Agera med lite jävla sunt förnuft!

Att gulla med näringslivet (är inte rätt lösning. Det finns något som heter utbud och efterfrågan… Det är vad som ska styra en marknadsekonomi – inte en massa förmåner och subventioner i toppen av pyramiden. 

Alliansen – för enfrågeväljaren?

Detta kan vara helt taget ur luften eftersom det enbart baserar sig på mina erfarenheter av samtal med Alliansväljare, då främst Moderatväljare. Men jag vill ändå pröva tanken – ni som är av annan åsikt får gärna motbevisa mig. Det är också därför jag väljer att avsluta rubriken med ett frågetecken…

Det är inte så att alliansen enbart har en fråga. De har många frågor som de driver och det finns förmodligen en tanke på helhet inom koalitionen, den helhet som jag har uppfattat tilltalar inte mig men det är en helt annan sak. Jag har talat med en del människor som röstar M (eller lutar åt typ Fp – jag har inte träffat någon som röstar C eller KD…). Det finns en sak som har slagit mig i dessa samtal. Det är alltid en fråga som de ser som den viktigaste – kanske två men de hänger ihop så tight att det nästan går som en fråga. 

Den första kategorin är egenföretagare. De tillhör näringslivet och röstar blått eftersom de är livrädda för att en rödgrön regering skulle öka skattetrycket för deras företag. Det är självfallet en viktig fråga för den som driver eget och jag förstår oron. Jag kan tycka att en bättre välfärd är viktig och att den socialpolitik som drivs av M talar emot att rösta åt det hållet. Egenföretagaren skulle gynnas av en fungerande socialpolitik och basinkomst (eftersom de alltid kan få ut en garantisumma oavsett hur företaget går) – istället för att behöva arbeta när de är sjuka och slita hund för att de alltid måste ligga på marginalen. Jag vågar inte ens nämna det faktum att de skulle klara sig bättre om vi värnade om lokalproduktion eftersom de då inte skulle behöva konkurrera med produktionen från låglöneländer (men då blir jag väl uthängd som ett protektionistiskt svin…).

Den andra kategorin är husägare som verkligen vill behålla de låga räntorna och skattereduktionerna som just nu finns och ser till att de har samma eller lägre skatteprocent än de som bor i hyresrätter. 

Den tredje kategorin är företagare (igen) som livnär sig i en bransch som blivit beroende av skattereduktioner (bygg/städ/restaurang etc.). Det är det egna företaget som måste skyddas – oavsett hur politiken i övrigt ser ut. 

Jag har dock inte träffat någon Moderat, varken väljare eller politiker, som talar om en helhet. Som menar att den blå linjen är en god linje för ett långsiktigt fungerande samhälle. Ni som röstar blått kanske kan upplysa mig om hur den blå helhetssynen ser ut? Vi kan ju hoppas att det bara inte är en rädsla för 1980-talets skatteinflation som ligger bakom valet utan att det faktiskt finns en sund politik bakom Alliansens olika inriktningar.

Jag vill avsluta med ett citat som ofta följer mig (gammalt och slitet men helt fungerande):
”En kedja är inte starkare än sin svagaste länk” (för er som förstår det så är samhället kedjan och vi människor är länkarna.

Min röst i riksdagsvalet (och varför)

Det är inte så vanligt att folk berättar vad de kommer rösta på men jag väljer att göra detta här och nu. Det finns säkert många som inte kommer hålla med mig men det bryr jag mig rätt lite om…

Jag har tidigare skrivit om riksdagspartierna och hur jag ser på dem. En lite uppdaterad version om varför jag är missnöjd med dem kommer här:

Alliansen:

Har styrt i 8 år och det hårdnande samhället är inget jag vill ha. Det finns saker som gått utanför deras makt men de har å andra sidan inte gjort mycket för att jämna ut klyftor och få ett mer humant samhälle – de går fetbort.

SD:

Har till stor del en intetsägande mellanmjölkspolitik men till ca 20% så består politiken av en människosyn jag inte delar. De menar att invandringen är roten till allt ont, utan att reflektera över hur det skulle vara om vi såg till att få in nyanlända i samhället på ett snabbare och bättre sätt. De väljer också att inte besvara frågan hur de tänker kring de invandrare som redan befinner sig i Sverige – de går fetbort.

Socialdemokraterna:

Har genomfört många bra saker men har också lyckats förstöra stora delar av samhällsklimatet och skolan, exempelvis genom kommunaliseringen. De stod också bakom uppbyggandet av ett samhälle som gynnade näringslivet till förmån för vanliga människor – de går fetbort.

Miljöpartiet:

Jag har röstat på Mp i de tidigare valen men har blivit mer besviken då jag ser hur de kryper längre åt höger. De har valt att inte ta ställning eller kämpa för miljön i den utsträckning jag vill att ett miljöorienterat parti ska göra. De väljer också att inte sätta ner foten mot vinstuttag inom välfärden – de går fetbort.

Vänsterpartiet:

Det parti som jag på senare år tyckt har varit vettigast. De säger sig ha gjort upp med sin kommunistiska historia, vilket är positivt. Däremot förhärligar de fortfarande arbetslinjen, vilket inte är helt rimligt när vi har människor som behöver arbete samtidigt som väldigt många går på knäna. De har också valt att utesluta basinkomst (liksom Mp) inom partiet – de är inte fetborta men jag tror inte på dem så mycket att de får min röst.

Så vad nu då…?

Läs mer

Pension och basinkomst

Igår kom detta:

PensionNi känner igen det som ett kuvert som visar en summa pengar som vi får i pension om vi lyckas leva så länge…

Ni som inte har tänkt på det ska nu få ett alternativ… Föga förvånande heter det basinkomst.

Säg att den ligger på 10 000:- per månad. Vi väljer att jobba som vi gör och lägger 5000:- i månaden på pension och 5000:- som buffert (arbetslöshet(sjukdom etc.). Ponera att vi (jag) behöver jobba i 30 år och att kronan har samma värde hela tiden (det kommer den inte att ha men BI kommer öka i samma takt).

Så. 5000:- x 12 = 60 000:- per år. Gånger 30 = 1 800 000:- i sparade pensionspengar. Skulle jag alltså gå i pension vid 61 års ålder (om 30 år) och leva tills jag blev 91 så skulle jag kunna räkna såhär. 1 800 000/30 (30 år med pension) = 60 000:- per år, eller 5000:- per månad (samma som när jag sparade). Jag vill ju att BI ska vara högre för pensionärer, ca 12 000:-. Detta ger en pension på 12 000:- (eftersom basinkomsten fortsätter komma) plus 5000:- per månad från mina besparingar. Alltså en nettopension på 17 000:-.

Beräknat på nuvarande penningvärde. Alltså kommer det se annorlunda ut i ett senare skede men basinkomsten kommer såklart att följa med. Förutom att alla som inte kan spara pengar kommer att ha en fast inkomst så kommer de som kan spara pengar att kunna säkra sin egen pension (de som idag jobbar heltid).

Jag vet att det är kontroversiellt att tala om basinkomst som positivt även för medelklassen, men det gör ju inte att jag kommer dölja faktumet att de som kan spara undan sin BI kommer att trygga sin framtid än mer än med dagens osäkra spekulationsekonomi…

Har du lite pengar så kommer du få mer i och med att BI är ovillkorad och skall ge dig en tryggad försörjning.

Behöver du inte basinkomst nu så går det att se på reformen som en möjlighet att trygga din framtid eller ge trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom.

Vill du läsa mer om mina tankar kring basinkomst så finns länkar lite överallt på sidan, eller så kan du söka i sökrutan uppe till höger.

 

Helena Riviére och försörjningen

Den 28:e februari fick vi det tveksamma nöjet att läsa en debattartikel av Helena Riviére. Riviére är en av de före detta moderatpolitiker som utformat socialförsäkringarna genom sitt arbete i socialförsäkringsutskottet och riksdagsledamot för (M). Den text hon skrev speglar en del av det tänk som Moderaterna propagerar för och du kan ta del av texten genom att klicka här. Nu riktar hon kritik mot Mp men det är ett slag mot alla som inte går med på devisen: ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag kände mig helt enkelt tvungen att svara henne. Texten är inskickad till SvD men jag har inte hört ett pip och chansen att få den publicerad där ligger väl mellan ”låg” och ”obefintlig”. Tur att jag har en blogg då…

Mitt svar:

Det finns många som uttrycker sig kring medborgarlön/basinkomst och diskussionerna börjar väga över till det positiva för reformen. Vad som förvånar är att en person som Helena Riviére får plats att skriva om (eller ner) socialförsäkringar i en av de största morgontidningarna.

Läs mer

Märkligt om basinkomst – långa versionen

Detta är den längre versionen av ett svar på Mattias Håkanssons krönika i Flamman 29/1.

Det kortare svaret är publicerat i Flamman.

Mattias Håkansson kritiserar reformen medborgarlön (hädanefter basinkomst) i en krönika i Flamman den 29/1. Eftersom basinkomst är en av Gröna partiets nyckelfrågor vill vi gärna bemöta denna kritik. En brasklapp får dock inflikas med att basinkomströrelsen inte är någon homogen rörelse och att vårt svar därför speglar just vår hållning i frågan.

Håkansson konstaterar att en nivå för basinkomsten på 8 000 – 10 000 kr/månad är strax över socialbidragsnormen eller nivån för de lägsta pensionerna och menar att det inte är något som kan användas vid förhandling gällande arbetsvillkor.

Vi kan utan större problem hålla med om nivåns jämförelse med befintligt socialförsäkringssystem. Den nivån är satt som exempel på vad som krävs för att trygga grundläggande behov, det vill säga kunna betala i första hand hyra och mat. Det finns flera förslag där nivåerna sätts högre för sjukskrivna och pensionärer, med andra ord ett tillägg baserat på behov, men där den som anses kunna lönearbeta ska ha möjlighet att göra detta om hen vill för att kunna öka sitt privata konsumtionsutrymme.

Det borde vara självklart att en basinkomst tillåter att arbetstagaren kan säga nej till eller avsluta en tjänst. Basinkomsten är nämligen inte behovsprövad eller tidsbegränsad, vilket är en avgörande skillnad till a-kassa och socialbidrag.

En annan viktig aspekt av basinkomst är att vi ges chans att gå ner i arbetstid och främja arbetsfördelning. Samtidigt kommer vi på ett snillrikt vis bort från arbetsmarknadsåtgärder som ”tar jobb” – exempelvis fas 3 – och dessutom finansieras av skattemedel.

Slutsatsen blir rimligen att vi med basinkomst kan få en mer öppen arbetsmarknad där det går att få konstruktiva arbeten som genom lön höjer inkomsten så mycket eller lite en vill i förhållande till basinkomsten. Och vi vill här poängtera att basinkomst verkligen inte är tänkt att främja ett liv i lyx.

I krönikan ifrågasätts därefter inkomstbortfallsprincipen och om den verkligen är rimlig.

Den som har en hög lön har möjlighet att själv ta ansvar för att inkomstbortfallet blir så litet som möjligt vid eventuell uppsägning. Så fungerar det idag, vilket är den verklighet vi måste förhålla oss till när det gäller basinkomst. Den a-kassa som finansieras av statliga medel ger en inkomst på i runda tal högst 11 000 kr/månad. Resten är inkomstförsäkringar genom arbetsgivare och/eller fackförbund, vilka kommit till tack vare att a-kassan som Håkansson verkar vurma för är så låg. Dessa inkomstförsäkringar har dock inte mycket med basinkomst att göra eftersom de inte är statligt finansierade.

Enligt Håkansson är det en logisk tankevurpa att det blir mer lönsamt penningmässigt att ta ett lönearbete och mindre lönsamt att bli av med jobbet samtidigt som förhandlingssituationen för arbetstagaren antas förbättras.

Vi tycker att det här är ett mycket märkligt påstående. Innan vi bemöter resonemanget, så är det dock på sin plats att konstatera att det finns andra värden i livet än strikt monetära. För oss gröna är sådant som sociala relationer, empati och kultur viktiga delar av vår tillvaro som är värda att värna och lägga tid på. Tid som skulle kunna frigöras för de människor som vill avsätta tid för sådant. Med betoning på vill. I en sådan bred definition av lönsamhet är det inte självskrivet att hög inkomst automatiskt ger högre välmående.

Men åter till Håkanssons resonemang om lönsamhet i monetärt perspektiv. Vi ser basinkomst som en reform där arbetstagare får en klart starkare position att säga nej till framförallt dåliga arbetsvillkor. Möjligheten att tjäna pengar utöver basinkomsten anser vi bör finnas kvar, även om vi är väldigt kritiska till de stora löneskillnader som råder i samhället idag.

I Gröna partiet har vi inget problem med låg eller rentav ingen skatt på arbete. Däremot behöver vi inkomster till statskassan för att finansiera en god, lagom avpassad välfärd. Vi är därför positiva till skatteväxling där skatten på arbete minskas, medan den höjs på sådant som konsumtion, nyttjande av naturresurser och miljöförstöring.

Väljer vi att behålla det befintliga skattesystemet och korrigera det utifrån basinkomst så kommer de som har låg lön eller inte kan eller vill arbeta så mycket få skattelättnader, medan de som har hög lön och diverse förmåner bör få känna av ett större skattetryck. Det borde rimligen gynna den lilla människan. Den som vill ha en högre inkomst kommer kunna välja att arbeta mer för att tillfredsställa det behovet, men grundtryggheten är för alla.

Håkansson väljer tråkigt nog att drämma till med ett likställande mellan basinkomstförespråkare och Anders Borgs uttalanden om att det bör vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.

Det är möjligt att det i skrivstundens hetta kändes som en finurlig vinkel, men vi kan definitivt inte skriva under på att basinkomstförespråkarnas perspektiv och agenda är densamma som Moderaternas. Snarare tvärtom.

Däremot kan vi utan problem tillstå att det med en basinkomst bör gå att tjäna pengar på lönearbete. Den fråga vi kan ställa oss är däremot hur mycket? En basinkomst skulle sannolikt vända upp och ner på rätt många av de processer och strukturer som råder på arbetsmarknaden idag. Som exempel skulle ersättningen inom låglöneyrken med säkerhet bli klart högre än idag eftersom arbetstagare kan ställa högre krav. Det skulle å sin sida ge möjlighet att kunna jobba färre timmar för att tjäna sitt uppehälle i de fall själva basinkomsten inte anses vara tillräcklig.

Det här är förstås något som är väldigt positivt för alla utom möjligen för dem som efterfrågar tjänster som är tunga, tråkiga och/eller farliga att utföra eftersom dessa naturligtvis blir dyrare. Att minska på tendensen löneslaveri tjänar den lilla människan och gör samhället rättvisare och jämlikare.

Som avslutning ifrågasätter Håkansson att de ovan skissade nivåerna av basinkomsten är lägre än nuvarande a-kassa och menar att det i sig är en lönesänkare.

Det är värt att återigen poängtera att det finns andra värden i livet än pengar och prylar. Skillnaden i reda pengar mellan basinkomst av den i det här sammanhanget tänkta nivån och dagens maxnivå av a-kassa är en eller ett par tusenlappar per månad. Dessutom går basinkomsten att räkna med på ett säkrare vis då den inte är behovsprövad eller tidsbegränsad.

En riktigt intressant aspekt av basinkomst är att vi sannolikt skulle se en hög flexibilitet på arbetsmarknaden samtidigt som arbetslösheten skulle ha förutsättningar att försvinna helt. Människor skulle sannolikt vara mer benägna att gå ner i arbetstid och därmed som en konsekvens dela mer på de konstruktiva jobb som finns och behöver utföras.

Den som i basinkomstens värld har en fast inkomst kan välja att spara en del av sitt överskott för att skapa en egen inkomstbuffert. Det står var och en fritt. Om personen sedan går i pension, blir sjukskriven eller väljer att gå ner i arbetstid, så finns en eventuell buffert tillhands som kan komplettera utbetalningen av basinkomst. En sådan buffert bör emellertid aldrig behöva vara en nödvändighet, utan då är snarare principer som att rätta munnen efter matsäcken samt sund konsumtionsminimalism viktigare.

Essentiellt är att basinkomsten räcker till grundläggande behov. Och där ingår inte att ha bil, byta garderob en gång i halvåret eller spela på lotto. Naturligtvis måste också basinkomsten följa aktuellt penningvärde för att inte bli en imploderande reform.

Med anledning av ovanstående bemötanden kan vi alltså inte se att Mattias Håkanssons invändningar har någon egentlig grund. Vi vill ändå passa på att tacka för inlägget och är tacksamma för möjligheten att få diskutera frågan här i Flamman. Det vi ändå hoppas mest på är att fler får tid, råd och ro att delta i debatten.

Andreas Meijer

Joakim Pihlstrand-Trulp

Två av Gröna partiets (G) talespersoner

http://www.grona-partiet.se