Varför saknas det pengar i skolan?

Alla som har haft med skolan att göra kan skriva på att det alltid saknas pengar för att göra en massa saker. Köpa in material, hjälpa elever med särskilt stöd eller rusta upp lektionssalar. Det jag kommer skriva är såklart inte hela problemet men det är ett av dem och främst är det en av anledningarna till att satsningarna på skolan inte alltid hamnar så rätt.

Sedan borgarnas givmildhet mot friskolor, i och med friskolereformen 1992, så har vi skattebetalare fått betala de tidigare enskilda skolorna i mycket högre grad. En viss reglering infördes av S vid regeringsskiftet men friskolekulturen var ett faktum. Detta i samband med kommunalisering och en ”behovsstyrd” skola gav skolans kvalitet en riktig törn. Från att ha haft en av världens bästa skola, ett föredöme i världen, så befinner vi oss i ett sluttande plan. Jag är en av de som menar att skolan bör förstatligas men tror knappast att det är en åtgärd som, i sig, kommer att förändra situationen i någon större omfattning. Vad som behövs är en attitydförändring och en helt annan ”företagskultur” inom skolledningar runt om i landet.

I och med att skolor började drivas på samma sätt som företag så fick en utomstående aktör mycket mer att säga till om, för att senare bli den som helt och hållet satte ramarna för skolan. Denne aktör heter ”budget” och är den bestämmande faktorn inom dagens skola. Rektorskulturen innebär att en bra rektor är en rektor som ”klarar sitt uppdrag inom budget”. Det låter som vilket VD som helst och innebär att företaget, förlåt jag menar skolan, får en budget som är balans och investerarna får en bra utdelning… Oavsett om den styrs privat eller genom den offentliga sektorn.

Så länge rektorerna och ledningen har budget som roder när de styr skutan så kommer vi aldrig att ändra kurs. Budget är ofta satt baserat på historik och vad skolan förväntas behöva för att kunna bedriva sin verksamhet. Hålls budget så sänder det en signal till företagsledningen, förlåt jag menar kommunen: ”Vi behöver inte mer pengar, det går bra som det är”. Detta är en av de viktigaste kriterierna för en rektor, generellt, och ett kriterium som kan tillsätta eller avsätta en rektor.

Hur rimmar det med den behovsstyrda skolan och ansvaret att ge likvärdig undervisning oavsett vilken skola eleven går på? Det rimmar inte alls naturligtvis. Det är en av anledningarna till att friskolor väljer bort vissa elever. Om de väljer att ta elever med större behov så kostar det mer pengar. Kostar det mer pengar så hålls inte budget och då anses inte rektorn vara lämplig på sin plats…

Det är här vi behöver en radikal förändring. OM vi får skolledningar som väljer att arbeta efter de faktiska behov som skolan har så kommer vi att se en stor skillnad i hur skolan kan ta upp och arbeta med de elever som kräver mer än ”vanligt”. OM skolan struntar i budget och helt enkelt visar att de pengar som är avsatta inte täcker det egentliga behovet så kan rätt insatser läggas där de faktiskt behövs. OM vi får skolledningar som faktiskt äskar pengar till det som pengarna behövs till, som resurser, bra skolmat, bra lokaler, specialpedagoger och främst: fler vuxna i skolan – så kommer vi att se en stor skillnad i landets skolor.

Alla som arbetat på företag, offentliga eller privata vet att det finns olika budgetposter som behöver ses över inför varje bokslut. Om företaget främst ska få en sista rad som går ihop så finns inte möjligheten att överskriva budget – samtidigt så bör VD:s eller den lokala chefen se till att denne inte går under budget i för stor utsträckning eftersom kommande anslag då kommer minskas till nästa gång (”ni behöver tydligen inte dessa pengar…”). De pengar som ser ut att inte behövas används upp när bokslutet närmar sig, för att de inte ska gå förlorade – hur sjukt är inte det när vi börjar fundera på det? Istället för att gissa vad som behövs innan skolåret börjar så behöver vi väl utvärdera det efterhand som skolåret har börjat och behoven börjar synas. Hur mycket kostar det inte när vi snålar med våra ungdomar. Hur mycket kostar det inte med vård, våld och utanförskap?

Skolan har inte som mål att leverera en tillfredsställande sista rad, inte gällande ekonomi i alla fall. Skolans uppdrag är inte att ”ha en verksamhet som är i balans med budget”. Skolans uppdrag är ett helt annat och det kräver att vi får skolledningar som vågar lyfta vilka problem som finns och föreslå de lösningar som kan göras – utan att reflektera över om de är i balans mot budget eller inte. De skolor som inte klarar budget är de som har ledningar med lite mer driv, som vill mer för sina elever och vill tillgodose elevernas behov så att skolans uppdrag kan uppfyllas (så långe det inte är något olagligt som sker…). Läs gärna igenom skolans uppdrag och försök föreställa dig att möta dessa, med tanke på alla de olika elever som kommer till skolan, med olika bakgrund och förutsättningar. Försök se hur detta kan mötas i klasser med upp till 32 elever i varje klass, en lärare och ont om tid. Försök sedan motivera hur viktigt det är att en gissning i form av en budget ska kunna möta de förväntningar vi bör kunna ha på vår svenska grundskola…

Jag klistrar in en del av det som står om skolans uppdrag, uppdraget i sin helhet kan du läsa genom att klicka på denna länk:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv. Genom etthistoriskt perspektiv kan eleverna utveckla en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden samt utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande.

Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.

Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. Gemensamma erfarenheter och den sociala och kulturella värld som skolan utgör skapar utrymme och förutsättningar för ett lärande och en utveckling där olika kunskapsformer är delar av en helhet. Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.

Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.

Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.”

Annonser

Bra med obligatorisk gymnasieskola?

S har ju velat ha obligatorisk gymnasieskola ganska länge nu (även om meningsmotståndare tror att det är något nytt påfund) och det är frågan om det är en bra väg att gå? Läser vi var Alliansen och deras små ”proffstyckare” säger så är detta det värsta som kunde hända.Björklund går i gång och tycker att det är fel. Han skriver också:

”De rödgröna partierna borde inse att människor är olika. Vi kan inte ha ett skolsystem som stöper alla i samma form och där målet är att alla ska bli akademiker. Vi borde satsa mer på lärlingar och införa lärlingsutbildningar enligt europeisk modell.” – Jan Björklund

Att Björklund skrikigt högt om betyg/omdömen från åk 1 är det ingen som sagt något om…:

”Vi vill att det ska vara obligatoriskt för lärarna i årskurs ett att använda sig av bedömningsstöd för läsning, skrivning och räkning från och med läsåret 2015/16.”- Jan Björklund

Eller hur han tänker att varje enskild individ ska kunna mötas när ökade standardiserade prov/rättningar införs?:

”Målet ska vara att under nästa mandatperiod gå över till ett system där de nationella proven digitaliseras och rättas externt i så stor utsträckning som det är möjligt och lämpligt.” – Jan Björklund

Sen har vi också tyckare som bloggerskan Blondinbella, som tycker att gymnasieskolan inte bör vara obligatorisk då allt lagstiftande är dåligt och att hon hellre ville starta företag än att gå på gymnasiet… Det vore ju trevligt om det var den största anledningen till att elever hoppar av från gymnasieskolan…

Så länge gymnasieskolan inte är obligatorisk så finns heller inte lika höga krav på att hjälpa eleverna. Gör vi den obligatorisk så måste vi tillsätta mer resurser, eftersom det inte är ett val att gå där – Folkpartiet vill spara pengar och effektivisera, inget nytt. Men är det så bra med obligatorisk gymnasieskola eller inte? Min ståndpunkt är nej. Men vänta nu? Det verkar ju som att jag tryckt ner på alla som har varit emot obligatorisk gymnasieskola så hur kan jag hålla med dem?

Det är inte så att jag håller med dem för att lagstiftningen i sig är dålig. Inte för de skoltrötta. Jag har ett annat förslag.

Hur kan vi göra då?

Ja, ska vi vara lite realistiska så handlar det om att ta tag i de elever som inte klarar målen i grundskolan. Att försöka få dessa att hoppa på gymnasiet direkt är en ganska dålig idé, speciellt om de ska konkurrera med elever som har klarat alla ämnen. Istället anser jag att de elever som inte klarar målen i åk 9 ska få chans att komma ikapp genom att ha ett obligatoriskt år efter att årskurs 9 är avslutad. Det är innehållet i grundskolan som är det viktiga för en medborgare att känna till och om detta inte har fungerat så kan det behövas mer tid. Eleverna som hamnar här ska få arbeta i mindre klasser och med mer resurser – som det individuella programmet ungefär, fast bättre.

Att göra gymnasiet obligatoriskt är en ganska dålig idé eftersom alla inte klarar av att fortsätta plugga direkt efter att de nio första åren är gjorda, inte med hög motivation i alla fall. Däremot bör det gå att läsa in gymnasiet senare och då välja om en vill göra det genom en yrkesförberedande linje, som kan vara kortare och ger kompetens för ett specifikt yrke, eller en teoretisk linje som ger en bra ingång till akademin. Denna ska inte behöva göras så tidigt i livet utan när personen i fråga vill genomföra utbildningen och på så kort tid som möjligt (den som har startat ett liv kan inte viga 3 år + universitet för att studera, det är heller inte nödvändigt).

Så… Alliansen gjorde det svårare att läsa på komvux och läsa in gymnasiekompetensen i vuxen ålder, de har med andra ord sagt att vi ska göra gymnasievalet i 15/16-årsåldern och sedan får vi stå vårt kast. DET är dumt, speciellt när vi vet vilken skillnad det är mellan de som gått gymnasiet och inte, när det kommer till arbetsmarknaden.

Gymnasiet ska med andra ord inte bara vara frivilligt. Det ska även gå att, i vuxen ålder, läsa in gymnasiekompetensen mycket enklare och snabbare än i dag. Det ska gå att läsa till sig en yrkesutbildning eller högskolekompetens. Gör en inte det direkt så har samhället inget att förlora på att personen får chans att göra det senare. Det är vad Alliansen och Major Björklund kunde ha skapat (i liberalismens namn) under de år de hade makten. Nu har de gjort det svårare att bilda sig som vuxen. Samtidigt som människor ska ha fållats in i bedömningsfacket så tidigt som möjligt – och de har mage att skrika om att obligatoriskt gymnasium inte främjar likvärdighet? Det gör inte standardiserade prov, extern bedömning och mycket tidiga betyg (efter en enhetlig och nationell betygsskala) heller…