En rasistisk koalition (eller kollision)

För ett tag sedan fick vi ta del av nyheten att en del rasistiska partier bestämde sig för att gå samman och bilda en EU-grupp. Jag vet…: De som ogillar folk från andra länder går ihop med andra länder för att se till att folk från andra länder hålls utanför det egna landet. Jättekonstigt och smått ologiskt, men vi släpper det för nu.

Detta har hänt förut. Det fanns en grupp som hette ”Identitet, tradition och självständighet”. De satt i EU-parlamentet ett tag, innan några av ledamöterna tyckte att de blev utsatta för rasism… Tydligen hade en av Italiens ledamöter, Alessandra Mussolini (barnbarn till en annan känd italienare vid namn Mussolini), uttalat sig negativt om rumäner. Hon menade att alla rumäner var kriminella. Det var inte direkt ovanligt att generaliserade uttalanden om länder och etnicitet gjordes av denna grupp, dock fanns ett problem. Fem av ledamöterna i gruppen som värnade för rasism var rumäner… De gick ur gruppen, som nu inte hade nog många medlemmar för att få vara en grupp – vilket ledde till att gruppen upplöstes.

Kan ju ses som lite smått ironiskt om ni frågar mig.

Fortsätt läsa

Invandring eller välfärd?

Det var exemplet som min kollega och redaktionsmedlem på Motargument.se, Johan Löfström, skrev i en utmärkt artikel om SD och falsk dikotomi.

Jag har tidigare skrivit om SD och ekonomi, vilket gör att jag kommer fatta mig kort.

Dikotomi innebär, förenklat, att något inte kan samexistera. Det finns en skillnad mot hierarki där saker samexisterar men tillskrivs olika värden.

SD menar att vi inte kan ha en fungerande välfärd och en generös invandringspolitik. De vill minska den nuvarande invandringen med ca 90 % (eller mer eftersom dessa 90 % fanns med innan inbördeskriget i Syrien). Visst är det så att utgiftsposterna tar pengar från varandra, det är vi alla medvetna om. Men det är här det kluriga kommer in. Jag ska ge ett exempel från privatekonomin.

Hyran = välfärden

Klädinköp = invandring

Allt annat är diverse utgiftsposter.

Vi har en hyra på 5000:- och spenderar 400:- per månad på kläder.

Påstående: ”Vi kan inte betala hyran eftersom vi lägger för mycket pengar på kläder!”

Alternativet är att gå i trasiga eller, för årstiden, felaktiga kläder. Behöver vi nya skor så behöver vi det.

Jag kommer då med frågan: ”Men klädinköpet är en ganska liten del i det hela, du tror inte att det finns annat som är viktigare att se över? Som nya och dyra teknikprylar, designerstolarna du köpte i våras eller faktumet att du är på krogen 3 dagar i veckan?”

Lite så är det. SD beräknar en besparing på ca 120 miljarder per mandatperiod (gjorde innan Syrienkrisen). Det är 30 miljarder per år. Staten förlorar ca 80 – 100 miljarder per år i privata uttag inom välfärden. Ca 20 miljarder för utbetalning av ROT/RUT, ca 80 miljarder på jobbskatteavdrag och några fler poster som kan ses över för att skrapa ihop dessa 30 miljarder per år. Sammanlagt gav jag just förslag på en besparing om ca 180 – 200 miljarder per år (dvs. 6 gånger mer än SD sparar på minskad invandring). Jag har tagit upp detta i diskussioner med SD-anhängare. En gång fick jag svar (gällande att stoppa vinstuttagen inom välfärden och spara 80 – 100 miljarder årligen): ”Men de som får dessa pengar har ju gjort något och lär ju ha förtjänat dem.”

Att sedan SD slår följe med Alliansregeringen (om den kommer finnas kvar) är knappast något som kommer få landet på fötter. Felaktig logik och samma politik som nu (nästan), förutom gällande invandringen.

Logik och fakta kanske inte biter på rasister. Om du inte är rasist så bör dock detta vara klart som korvspad: SD löser ingenting, de gör bara saker värre.

”Mjuka värden?” – Jävla flummare

Eller något sådant. Vad vet jag hur de tänker. Så skulle jag nog ha tänkt innan jag började fundera över vad mjuka värden innebär. Jag ska försöka hålla mig kort.

För inte så länge sedan skrev jag om makten och den gröna ekonomin, efter en föreläsning med gröna (eller ”gröna”) forskare. Ett begrepps om kom upp var ekosystemtjänster. Det är ett fint ord för allt vi kan få från naturen, ofta utan att faktiskt behöva investera i det (snarare får vi det om vi håller tassarna borta). En sådan tjänst är vatten.

Om det nu är så viktigt att kunna mäta allt i pengar (eller BNP) så vill jag fråga: ”hur mycket är rent vatten värt för dig?”.

En del svarar säker: ”Meh vaddå? Det är ju, typ, gratis”

En annan säger: ”Det går inte att mäta. Utan rent vatten är allt annat oviktigt!”

En tredje kanske säger: ”Som i dag, 1 öre per liter kallvatten och 7 öre per liter varmvatten.”

Jag befinner mig runt svar nummer två. Det är min uppfattning. Dock har svar tre rätt. Det kostar oss cirka 1-7 öre per liter (exklusive investering i privata brunnar etc.). Jag hävdar dock att det inte är rimligt att mäta värde enbart baserat på vad saker kostar. När vi talar om dessa frågor så är det just mjuka värden vi talar om. Det ingår saker som trygghet, hälsa, umgänge, kärlek etc. Det är känslor som vi inte ens kan mäta, hur mycket vi än värderar det. Vi kan inte mäta det eftersom vi inte kan köpa det – men bara för att vi itne kan köpa det för pengar så innebär det inte att det är värdelöst.

Vissa saker har vi dock en prislapp på. Som vatten. Eller luft (utsläpp i atmosfären etc.). Jag menar att rent vatten och tillgången på denna är värt mycket mer än 1-7 öre per liter. Det finns många saker jag kan avstå om det är valet mellan rent vatten och andra saker som inte är viktiga för min överlevnad.

Det finns en gammal klyscha som funkar här (tänk bredare än sjuk):

”En frisk person har många önskningar. En sjuk har bara en”

Ord att ta med sig: Hälsa, vatten, frisk luft, trygghet, närhet.