Skolvalet och friheten

Jag lade nyss upp en bild med text, på min privata FB-sida. Dock har det helt klart med samhället att göra så jag lägger ut den här också, med tillhörande bildtext:

skolval

”Hej!

Varför ska jag bry mig om att välja skola? Arbetar inte staten för att ha en likvärdig och högkvalitativ skola oberoende av geografisk plats? Arbetar inte skolpolitikerna för att de skolor som behöver resurser också får dem? Om detta görs så är det bara att tilldela mig den skola som är närmast – så att det blir lätt att hämta/lämna/besöka skolan.

Hur menar ni att jag, som privatperson, ska kunna göra ett kvalificerat val för mitt barn? Varför lämnas ansvaret till mig som privatperson, när det är skolans och kommunens ansvar att se till att mitt barn får en bra skolgång? Varför tar inte staten sitt ansvar för skolan utan lämnar ansvaret till kommunerna?

Hur vet jag vad som är rätt och fel?”

Detta går att applicera på många saker i samhället. När blev valfrihet symbolen för frihet? Speciellt när det inte finns en chans att vi ska kunna ha koll på vad som är ”bäst”? Varför kan vi inte ställa kravet på likvärdig kvalitet för den offentliga sektorn?

Ansvariga för detta är både den blå regeringen som nyss lämnade av (halvt om halvt) och den tidigare röda som var inne på samma spår.

Centralt rättade prov – bra grej?

Jag blev nästan överrumplad av ett argument som vande mig i en fråga. Jag har varit emot centralt rättade prov av anledningen att jag inte tycker att staten ska ha så mycket med min undervisning och bedömning att göra… Att jag har egentlig makt att påverka vad jag ska undervisa om och hur det ska bedömas är tyvärr en chimär eftersom vi redan som det är har blivit brutalt överkörda. Det centrala innehållet måste vara med och det är ju klart att det är så men vi får ju inte godkänna en elev som inte klarar de/den del av det, i kursplanen,  specificerade kunskapsinnehållet som Skolverket skriver ut. Vi får heller inte utesluta bedömning eller sakna bedömningsunderlag för någon del av kunskapskraven för ett ämne eftersom:

”Inför slutbetyget bedöms elevernas kunskaper mot hela kunskapskravet.” – Skolverket

Det jag tycker är knepigt är att hinna med att behandla allt centralt innehåll och hinna undervisa på ett sätt som gör att jag kan pröva mot hela kunskapskravet (självfallet skapar jag matriser som ser till att jag får med flera saker samtidigt men det är ett hästjobb). Det är här det förträffliga med centralt rättade prov kommer in…

Tänk att inte lägga tiden på att göra prov, rätta prov, diskutera prov, utvärdera prov och förbättra dem. Tänk att inte behöva lägga all den tid på bedömning (till största del summativ) utan istället kunna fokusera på att hjälpa och stötta eleverna för att nå målen. Fördelen blir också att vi lärare står på samma sida som eleverna och kämpar ”mot proven”.

De som rättar proven känner inte eleverna och rättningen bli rättvis men vi lärare kan sedan anpassa bedömningen av kunskapskraven genom fler delar, vilket vi hinner om vi inte lägger all den tid på proven – vi kan fokusera på det formativa och fungera som den byggnadsställning vi teoretiskt ska vara (scaffolding). Så mycket mer tid skulle frigöras, tid som kan ägnas åt att lärare kan utforma och genomföra undervisning som gör att resultaten förvisso ökar men främst gör det att vi kan anpassa undervisning och verkligen få elevernas förtroende.

Det finns en elefant i bedömningsrummet men rent krasst så är det inte bara eleverna vi bedömer när vi gör våra bedömningar och prov. Vi bedömer också vår egen förmåga att nå fram till eleverna och se till att de tillgodogör sig undervisningen – där står jag hellre på samma sida som eleverna än att jag byter stol och sätter mig och bedömer saker som jag är medveten om att jag kanske har hastat igenom för att vi inte hunnit med allt (det är väldigt olika hur långt vi hinner beroende på vilken grupp det är jag undervisar).

Jag välkomnar med andra ord centralt gjorda prov och central bedömning av dessa prov. De kommer hålla sig till centralt innehåll och de uppsatta kunskapskraven och jag får bedömningsunderlag serverat där den summativa bedömningen sköts av någon annan. Så att jag kan fokusera på att vara lärare och faktiskt undervisa…

Tillbaka i verkligheten så blir det en tuff vecka med kursavslutning i 5 klasser…

Varför saknas det pengar i skolan?

Alla som har haft med skolan att göra kan skriva på att det alltid saknas pengar för att göra en massa saker. Köpa in material, hjälpa elever med särskilt stöd eller rusta upp lektionssalar. Det jag kommer skriva är såklart inte hela problemet men det är ett av dem och främst är det en av anledningarna till att satsningarna på skolan inte alltid hamnar så rätt.

Sedan borgarnas givmildhet mot friskolor, i och med friskolereformen 1992, så har vi skattebetalare fått betala de tidigare enskilda skolorna i mycket högre grad. En viss reglering infördes av S vid regeringsskiftet men friskolekulturen var ett faktum. Detta i samband med kommunalisering och en ”behovsstyrd” skola gav skolans kvalitet en riktig törn. Från att ha haft en av världens bästa skola, ett föredöme i världen, så befinner vi oss i ett sluttande plan. Jag är en av de som menar att skolan bör förstatligas men tror knappast att det är en åtgärd som, i sig, kommer att förändra situationen i någon större omfattning. Vad som behövs är en attitydförändring och en helt annan ”företagskultur” inom skolledningar runt om i landet.

I och med att skolor började drivas på samma sätt som företag så fick en utomstående aktör mycket mer att säga till om, för att senare bli den som helt och hållet satte ramarna för skolan. Denne aktör heter ”budget” och är den bestämmande faktorn inom dagens skola. Rektorskulturen innebär att en bra rektor är en rektor som ”klarar sitt uppdrag inom budget”. Det låter som vilket VD som helst och innebär att företaget, förlåt jag menar skolan, får en budget som är balans och investerarna får en bra utdelning… Oavsett om den styrs privat eller genom den offentliga sektorn.

Så länge rektorerna och ledningen har budget som roder när de styr skutan så kommer vi aldrig att ändra kurs. Budget är ofta satt baserat på historik och vad skolan förväntas behöva för att kunna bedriva sin verksamhet. Hålls budget så sänder det en signal till företagsledningen, förlåt jag menar kommunen: ”Vi behöver inte mer pengar, det går bra som det är”. Detta är en av de viktigaste kriterierna för en rektor, generellt, och ett kriterium som kan tillsätta eller avsätta en rektor.

Hur rimmar det med den behovsstyrda skolan och ansvaret att ge likvärdig undervisning oavsett vilken skola eleven går på? Det rimmar inte alls naturligtvis. Det är en av anledningarna till att friskolor väljer bort vissa elever. Om de väljer att ta elever med större behov så kostar det mer pengar. Kostar det mer pengar så hålls inte budget och då anses inte rektorn vara lämplig på sin plats…

Det är här vi behöver en radikal förändring. OM vi får skolledningar som väljer att arbeta efter de faktiska behov som skolan har så kommer vi att se en stor skillnad i hur skolan kan ta upp och arbeta med de elever som kräver mer än ”vanligt”. OM skolan struntar i budget och helt enkelt visar att de pengar som är avsatta inte täcker det egentliga behovet så kan rätt insatser läggas där de faktiskt behövs. OM vi får skolledningar som faktiskt äskar pengar till det som pengarna behövs till, som resurser, bra skolmat, bra lokaler, specialpedagoger och främst: fler vuxna i skolan – så kommer vi att se en stor skillnad i landets skolor.

Alla som arbetat på företag, offentliga eller privata vet att det finns olika budgetposter som behöver ses över inför varje bokslut. Om företaget främst ska få en sista rad som går ihop så finns inte möjligheten att överskriva budget – samtidigt så bör VD:s eller den lokala chefen se till att denne inte går under budget i för stor utsträckning eftersom kommande anslag då kommer minskas till nästa gång (”ni behöver tydligen inte dessa pengar…”). De pengar som ser ut att inte behövas används upp när bokslutet närmar sig, för att de inte ska gå förlorade – hur sjukt är inte det när vi börjar fundera på det? Istället för att gissa vad som behövs innan skolåret börjar så behöver vi väl utvärdera det efterhand som skolåret har börjat och behoven börjar synas. Hur mycket kostar det inte när vi snålar med våra ungdomar. Hur mycket kostar det inte med vård, våld och utanförskap?

Skolan har inte som mål att leverera en tillfredsställande sista rad, inte gällande ekonomi i alla fall. Skolans uppdrag är inte att ”ha en verksamhet som är i balans med budget”. Skolans uppdrag är ett helt annat och det kräver att vi får skolledningar som vågar lyfta vilka problem som finns och föreslå de lösningar som kan göras – utan att reflektera över om de är i balans mot budget eller inte. De skolor som inte klarar budget är de som har ledningar med lite mer driv, som vill mer för sina elever och vill tillgodose elevernas behov så att skolans uppdrag kan uppfyllas (så långe det inte är något olagligt som sker…). Läs gärna igenom skolans uppdrag och försök föreställa dig att möta dessa, med tanke på alla de olika elever som kommer till skolan, med olika bakgrund och förutsättningar. Försök se hur detta kan mötas i klasser med upp till 32 elever i varje klass, en lärare och ont om tid. Försök sedan motivera hur viktigt det är att en gissning i form av en budget ska kunna möta de förväntningar vi bör kunna ha på vår svenska grundskola…

Jag klistrar in en del av det som står om skolans uppdrag, uppdraget i sin helhet kan du läsa genom att klicka på denna länk:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv. Genom etthistoriskt perspektiv kan eleverna utveckla en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden samt utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande.

Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.

Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. Gemensamma erfarenheter och den sociala och kulturella värld som skolan utgör skapar utrymme och förutsättningar för ett lärande och en utveckling där olika kunskapsformer är delar av en helhet. Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.

Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.

Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.”

Bra med obligatorisk gymnasieskola?

S har ju velat ha obligatorisk gymnasieskola ganska länge nu (även om meningsmotståndare tror att det är något nytt påfund) och det är frågan om det är en bra väg att gå? Läser vi var Alliansen och deras små ”proffstyckare” säger så är detta det värsta som kunde hända.Björklund går i gång och tycker att det är fel. Han skriver också:

”De rödgröna partierna borde inse att människor är olika. Vi kan inte ha ett skolsystem som stöper alla i samma form och där målet är att alla ska bli akademiker. Vi borde satsa mer på lärlingar och införa lärlingsutbildningar enligt europeisk modell.” – Jan Björklund

Att Björklund skrikigt högt om betyg/omdömen från åk 1 är det ingen som sagt något om…:

”Vi vill att det ska vara obligatoriskt för lärarna i årskurs ett att använda sig av bedömningsstöd för läsning, skrivning och räkning från och med läsåret 2015/16.”- Jan Björklund

Eller hur han tänker att varje enskild individ ska kunna mötas när ökade standardiserade prov/rättningar införs?:

”Målet ska vara att under nästa mandatperiod gå över till ett system där de nationella proven digitaliseras och rättas externt i så stor utsträckning som det är möjligt och lämpligt.” – Jan Björklund

Sen har vi också tyckare som bloggerskan Blondinbella, som tycker att gymnasieskolan inte bör vara obligatorisk då allt lagstiftande är dåligt och att hon hellre ville starta företag än att gå på gymnasiet… Det vore ju trevligt om det var den största anledningen till att elever hoppar av från gymnasieskolan…

Så länge gymnasieskolan inte är obligatorisk så finns heller inte lika höga krav på att hjälpa eleverna. Gör vi den obligatorisk så måste vi tillsätta mer resurser, eftersom det inte är ett val att gå där – Folkpartiet vill spara pengar och effektivisera, inget nytt. Men är det så bra med obligatorisk gymnasieskola eller inte? Min ståndpunkt är nej. Men vänta nu? Det verkar ju som att jag tryckt ner på alla som har varit emot obligatorisk gymnasieskola så hur kan jag hålla med dem?

Det är inte så att jag håller med dem för att lagstiftningen i sig är dålig. Inte för de skoltrötta. Jag har ett annat förslag.

Hur kan vi göra då?

Ja, ska vi vara lite realistiska så handlar det om att ta tag i de elever som inte klarar målen i grundskolan. Att försöka få dessa att hoppa på gymnasiet direkt är en ganska dålig idé, speciellt om de ska konkurrera med elever som har klarat alla ämnen. Istället anser jag att de elever som inte klarar målen i åk 9 ska få chans att komma ikapp genom att ha ett obligatoriskt år efter att årskurs 9 är avslutad. Det är innehållet i grundskolan som är det viktiga för en medborgare att känna till och om detta inte har fungerat så kan det behövas mer tid. Eleverna som hamnar här ska få arbeta i mindre klasser och med mer resurser – som det individuella programmet ungefär, fast bättre.

Att göra gymnasiet obligatoriskt är en ganska dålig idé eftersom alla inte klarar av att fortsätta plugga direkt efter att de nio första åren är gjorda, inte med hög motivation i alla fall. Däremot bör det gå att läsa in gymnasiet senare och då välja om en vill göra det genom en yrkesförberedande linje, som kan vara kortare och ger kompetens för ett specifikt yrke, eller en teoretisk linje som ger en bra ingång till akademin. Denna ska inte behöva göras så tidigt i livet utan när personen i fråga vill genomföra utbildningen och på så kort tid som möjligt (den som har startat ett liv kan inte viga 3 år + universitet för att studera, det är heller inte nödvändigt).

Så… Alliansen gjorde det svårare att läsa på komvux och läsa in gymnasiekompetensen i vuxen ålder, de har med andra ord sagt att vi ska göra gymnasievalet i 15/16-årsåldern och sedan får vi stå vårt kast. DET är dumt, speciellt när vi vet vilken skillnad det är mellan de som gått gymnasiet och inte, när det kommer till arbetsmarknaden.

Gymnasiet ska med andra ord inte bara vara frivilligt. Det ska även gå att, i vuxen ålder, läsa in gymnasiekompetensen mycket enklare och snabbare än i dag. Det ska gå att läsa till sig en yrkesutbildning eller högskolekompetens. Gör en inte det direkt så har samhället inget att förlora på att personen får chans att göra det senare. Det är vad Alliansen och Major Björklund kunde ha skapat (i liberalismens namn) under de år de hade makten. Nu har de gjort det svårare att bilda sig som vuxen. Samtidigt som människor ska ha fållats in i bedömningsfacket så tidigt som möjligt – och de har mage att skrika om att obligatoriskt gymnasium inte främjar likvärdighet? Det gör inte standardiserade prov, extern bedömning och mycket tidiga betyg (efter en enhetlig och nationell betygsskala) heller…

Hundhuvudet åt läraren – nyss!

I dagarna sattes betyg för landets elever, i alla fall för de elever som ska ha betyg (enligt lag). I dagarna har jag läst ganska mycket om skolan och hur värdelösa skolorna, lärarna och rektorerna är. Hur föräldrar och anhöriga vet bäst om hur saker ska göras. Eller nej. De vet inte bäst – det kommer sällan förslag på vad som ska göras… Däremot kommer förslag på hur det borde vara. Till er vill jag bara säga att det inte är skolan ni ska vända er till utan till alla som dikterar skolans villkor och sätter upp ramarna för skolarbetet. Det är politiker och skolverket ni ska ge er på.

Den som önskar bort betyg eller vill att betygssiffrorna ska grundas i hur ”snälla/fina/goa” eleverna är behöver gå vägen via ett systemskifte – ofta har ni lärare på er sida. För att inte tråka ut er så har jag valt ut en liten del av kunskapskravet för ett A i matematik, årskurs 9:

”Eleven kan redogöra för och samtala om tillvägagångssätt på ett ändamålsenligt och effektivt sätt och använder då symboler, algebraiska uttryck, formler, grafer, funktioner och andra matematiska uttrycksformer med god anpassning till syfte och sammanhang. I redovisningar och diskussioner för och följer eleven matematiska resonemang genom att framföra och bemöta matematiska argument på ett sätt som för resonemangen framåt och fördjupar eller breddar dem.” – Skolverket

Läs mer

Lärarutbildningen och skolan

Det finns många som tycker till om lärarutbildningen. Många som blandar äpplen med päron och tror att det är ”flum” som ”flum” det handlar om. Många som inte har en aning om vad som händer på lärarutbildningen och som tror att det är en lekstuga. Samtidigt finns krafter som arbetar hårt för att få igenom varenda student genom utbildningen, som om det inte krävdes så mycket av lärarna att de kan klara sig igenom utan att faktiskt ha klarat den nu så ”lätta och flummiga utbildningen”.

”Flumskolan”

Vi börjar med de pedagogiska kurserna.

Som lärare kommer du att läsa en hel del pedagogiska kurser. Det är dessa som brukar förknippas med ”flum” eftersom de är rätt så svåra att se syftet med. Ett exempel jag kan ta upp är kursen ”Skriva för att lära”, en kurs om kognitivt skrivande. Den hade jag min första termin på lärarutbildningen (LHS) och flertalet av de ”rutinerade” lärarstudenterna avfärdade kursen som ”flum”. Det räckte med att närvara för att bli godkänd. Vilket många tyckte räckte, nöjde sig med det och gick vidare…

Syftet med kursen var att visa ett av de många verktyg som finns för en lärare när det gäller utveckling av elevers kognitiva förmåga. Fritt skrivande kan, vid träning, göra mycket gott för förståelsen av ämnet, avsnittet eller om sig själv. Personligen tar jag med mig denna kurs och använder kunskapen genom att låta elever få en fråga eller ett ord i början av lektionen, som de får skriva fritt kring. I slutet av lektionen får de samma fråga/ord och får skriva igen. De får nu se sin egen utveckling och jag som lärare får ett fantastiskt underlag för formativ bedömning. Kursen var riktigt bra, användbar och viktigt för mig i mitt yrke. Men det är klart… Det är ju ”bättre” med salstentor och svåra problem… Sådant som verkligen är användbart.

Jag kan fortsätta med kurser om läroplansteori, utvecklingspsykologi, etnografi, sociologi, antropologi etc. Sådant som det är ”lätt” att ta sig igenom men som är svårt att förstå. Som jag ser det så behövs dessa kurser då det inte finns något rätt sätt att undervisa.

Upprepning på egen rad: Det finns inte ett rätt sätt att undervisa på – det finns en myriad.

Det går alltså inte att genomgå lärarutbildningen och tro att du är färdig för yrket. Du kan bli mer eller mindre förberedd och ha fler eller färre verktyg till din hjälp (som du behöver förstå), matriser, IUP:er, underlag, kunskaper etc. Dessa finns tillgängliga inom lärarutbildningen men det är studentens eget ansvar  att ta till sig av informationen och kunskapen. Den som tror att lärarutbildningen serverar en färdig lösning och gör en till lärare kommer att bli besviken.

Det är inte förrän jag avslutat mina studier som jag insett förträffligheten med flertalet av de ”flummiga” kurser jag läst…

Läs mer

Höga löner ger bra lärare…?

Skolan är en het valfråga. Det är bra. Det finns många förslag på vad som behövs för att den svenska skolan skall bli bättre, det är också bra. Jag kommer att tillföra lite kring hur jag ser på skolan och vilka mål jag anser att vi bör sträva mot. Jag har gjort det förut men kanske inte såhär tydligt.

Till att börja med så kan vi se på artikeln som gjorde att jag ens funderade på att skriva detta. En ledare i Expressen, signerad Anna Dahlberg. I texten får vi fram två problem som borde ha fått en lösning, där jag håller med om båda men på lite olika sätt.

Det första handlar om en utredning som menar att kommunaliseringen av skolan inte har skapat större frihet. Snarare tvärtom. Staten har ingen kontroll över skolan men de har (jag vet det låter sjukt) fortfarande ansvaret. Vad som har hänt är att lärare och skolor måste visa att de klarar de uppsatta målen och detta visas genom en extrem mängd papper och underlag som skall skickas in för kontroll av lärarnas arbete. Kritiken mot detta är befogad. En av lösningarna är att återgå till en statlig skola, förbjuda privata aktörer att kunna göra vinstuttag ifrån skolan (vilket är en riskfaktor för kvalitet) och arbeta fram nationella referensramar kring handlingsplaner. Jag vill även gå längre och ha ett större utbud av undervisningsmaterial som ligger i linje med ämnesövergripande och landsomfattande lärandemål.

Det andra är en knäckfråga som jag till viss del håller med om. Lärarlönerna.

Läs mer