Stockholm. En kall januaridag. En mamma ska åka på kontroll på grund av att hon är orolig för det barn hon har i magen. Med sig har hon sin dotter. De ska ta tunnelbanan några stationer och de tar sig genom spärrarna på något sätt för att hoppa på tåget. Väl på tåget är det biljettkontroll.
Stockholm. En kall januaridag. Två ordningsvakter går med vaksamma ögon genom tunnelbanevagnen. Det är en ren rutinkontroll. Reglerna är tydliga, alla som inte kan uppvisa giltigt färdbevis skall bli bötfällda. De går genom vagnen, ser en gravid kvinna med sitt barn som är på tur. Mamman verkar inte ha något färdbevis. Dags att agera.
Vi har sett rubrikerna, vi har sett klippen. Vi ser. Vi tvivlar. Vi ifrågasätter. Vissa ifrågasätter mamman som verkar ha plankat (även om hon senare verkar uppvisa ett månadskort som var giltigt under tiden för händelsen så är det inget som hjälper idag – dock bör hon kunna uppge station och ungefärlig tid för passage genom spärrarna för att bevisa att hon inte plankade). Andra ifrågasätter vakterna och deras agerande. Många ifrågasätter utan att varken ha blivit utsatt för negativ särbehandling på grund av hudfärg eller ha behövt arbeta i yrken där adrenalin och konflikt är en del av vardagen.
Att det inte har skötts så bra är nog de flesta överens om. Att vakterna kände sig hotade så mycket att de kände sig tvungna att, med våld, oskadliggöra en gravid kvinna på det sätt vi kan se i klippen verkar tämligen osannolikt. Den lilla erfarenhet jag har av att behöva handskas med personer som kan vara potentiellt farliga säger mig att de med lätthet hade kunnat backa någon meter utan att kvinnan var en fara för sig själv, för vakterna eller sin omgivning. Oavsett vilket adrenalinpåslag de fick vid mötet av denna mamma.
Att kvinnan inte kunde uppvisa giltigt färdbevis bör rendera i böter, självfallet. Om hon fick tid nog att leta efter det kort hon menade att hon hade framgår inte av historien, ord står mot ord. Det som slår mig i hela denna berättelse är dock rasismen. Den påtagliga rasism som kommer fram i detta fall. De som med all kraft menar att brottet, om det nu var så att hon åkte utan färdbevis, absolut bör landa i publikt hat och uttalanden om etnicitet och hudfärg. Att vakterna helt klart hade rätt att agera som de gjorde. Utan tvivel.
För att använda mig av det som händer i boken/filmen ”Juryn – A time to kill” så vill jag att ni ser samma händelse men ur ett annat perspektiv. Tänk er att det såg annorlunda ut. Tänk er att kvinnan var den höggravida mamman Linda som ska åka till läkaren för att kolla upp smärtorna som kommer med graviditeten. Med sig måste hon ta lilla Felicia eftersom det inte finns någon annan som kan passa henne. Sedan händer det som händer på tunnelbanan… Ni som helt och fullt kan stå bakom stödet för ordningsvakternas agerande (även om de skulle heta någon stereotypiskt arabisk, förlåt men jag försöker göra en poäng här, som ex. Omar och Mustafa) även i denna situation har möjligtvis en rigid syn på hur väl lagar skall följas och jag hoppas att ni rasat över alla medvetna feltramp som gjorts av personer som kanske delar er politiska övertygelse.
Ni som direkt börjar fila på bortförklaringar eller fick en snabb funderare behöver nog fundera lite längre på vad som faktiskt menas med begreppet rasism.
Världen, politiken och miljön 