Om dagens debattklimat

Jag hade ett trevligt samtal med en vän idag. Min vän och jag tycker inte helt lika i alla frågor och det är alltid lärorikt att få sina tankar ifrågasatta. Nu orkade jag inte ta det hela via internet så det blev ett telefonsamtal. Många frågor han diskuteras och min vän insåg att jag inte är en av de ”godtyckligt goda” som tycker som jag tycker baserat på rena floskler. Jag ska försöka förklara.

Invandring, migration, islam, feminism, kolonialism, sexualitet, rättvisa, ekonomi… Det finns många saker som jag debatterat genom åren och jag har ibland gjort mig några fiender. Det är ok. Konstigt vore det annars.

Det är två saker som verkligen stör mig i debatten. Dessa två ska jag nu ta upp.

1. Att de som ser sig som antirasister/goda/etiska etc. är så jävla snabba på att påpeka fel hos de som strider för samma sak som de själva. Vafan är grejen med det? Så länge det inte är en uppenbar kränkning eller generalisering utan mer att något angrips på fel sätt så huggs det. Feminister med snopp genomför mansplaining, vita antirasister ska minsann hålla käft etc. Ärligt talat. Skärp er. Försök att se vad som stämmer, påpeka gärna saker som kan vara kränkande (det är oftast omedvetet) och visa att vi står på samma sida. De rasistiska grupper som jag valt att gå med i (för att se hur de diskuterar) har en sak gemensamt: De trycker inte ner varandra. Så länge vi fortsätter inbördes pajkastning så kommer antirasism och arbete för jämlikhet att gå otroligt långsamt. Förklara vad som kan vara problematiskt och hjälp varandra att diskutera på ett sakligt och fruktsamt sätt – idiotförklara inte människor som har intentionen att göra gott. Det sker för ofta och leder bara till splittring.

2. Att diskutera ”svåra frågor”. Kan ju bli lite som att jag säger emot mig själv nu… men ändå inte. Det finns många frågor som faktiskt behöver diskuteras utan att värderingar ska behöva flyttas in i debatten. De som följer denna blogg är väl medvetna om hur jag ställer mig mot rasism och dylikt – annars kan ni ju läsa lite olika inlägg här.

Vi behöver diskutera hedersvåld, antisemitism från muslimskt håll, subkulturer, integration, krav på immigranter, migrationskvoter, åldersbestämmande, rasism, nazism, kränkningar, rättigheter, jämlikhet, patriarkat, makt etc. Det är saker som måste få ha plats i den offentliga debatten. Problemet är att det är väldigt få som tar tag i dessa frågor på ett sakligt sätt. När någon delar en artikel om hedersvåld så är det gärna från en sida med kopplingar till högerextremism, vilka använder sig av uttryck som jag absolut inte kan stå bakom. Även om sakfrågan behöver få sin plats i det offentliga rummet så går det inte att föra diskussioner med kränkande epitet som grundbult. Semantik spelar roll. När det gäller ”vanliga” informationskanaler så tas sällan problem upp. Det är ett problem.

Att det sedan inte är så jävla svårt att identifiera problem är en annan sak. Det kan ju de flesta göra. Att sedan försöka lösa problemen utifrån den verklighet vi lever i är en helt annan sak. USA har fått en ny president som skiter i att lösa problem utifrån hur världen fungerar. De högerextrema jublar, de vänsterextrema jublar, rasisterna jublar och resten av världen hånar. Skillnaden mellan tidigare politik (säg senaste 20 åren) är inte gigantisk utan det handlar om HUR Trump uttalar sig och för sig i det sociala rummet. Obama kom undan med mer för att han kunder bomba skiten ur Mellanöstern och se ut som att han var tvungen till detta. Om Trump infekterar relationer som varit uppbyggda länge (säg med Kina) så räcker det med handelsembargon för att störta det amerikanska imperiet.

Så snälla. Ha överseende med de som vill väl men som inte förstår att de inte har riktigt bra koll på vad de gör. Om du är osäker så lyssna på kritiken och värdera, gå inte in i försvarsställning direkt. Om du medvetet försöker stigmatisera en viss etnicitet eller religion så får du räkna med mothugg av oss som tröttnat på att detta får ta så mycket plats i den offentliga debatten. Om du skriver/pratar/uttalar dig i ”vanliga” informationskällor: var inte rädd att ta svåra frågor men gör det utan värderingar och kränkningar så kan vi kanske komma någonstans och inte släppa den sociala makten till rasisterna.

Kommentera gärna men försök förstå vad det är jag vill ha sagt först…

/

Andreas

Den som söker den finner…

Den som söker den finner. Så brukar det låta och det ligger en stor mängd sanning i detta. Den som söker efter mönster i sin omvärld kommer att finna mönster – från rasism till genus och varför samhället ser ut som det gör. Det som skiljer en lös åsikt från en verklig problematisering är just att ta upp olika perspektiv för den tes och/eller slutsats som sedan ges. Den lösa åsikten behöver inte stå till svart för vilka källor som ligger bakom åsikten eller hur representativ/överensstämmande med verkligheten åsikten är. Sedan går det bra att dunka på med många sådana åsikter och sprida ett ”budskap”.

Jag har arbetat nära en sida som heter ”Motargument.se” där en hel del myter och felaktigheter tas upp. Viralgranskaren brukar också knäcka myter och reda upp felaktigheter. Det är ett massivt arbete bakom detta men problemet är att de människor som skulle behöva ta till sig av informationen har slagit dövörat till. Det uttalas som ”vänsterflumfeministpropaganda” och sedan är det bra där. Men jag vill tro att det finns en större del människor som ändå vill ha någon form av objektivitet. De som aktivt är ute och söker efter information. Den som söker den finner…

För inte så länge sedan så delades det en text om hur sharia-poliser var lagliga i Tyskland. Grunden ska ha varit att de som greps, iförda västar med texten ”sharia police”, blev friade. Det var inte olagligt att bära dessa västar… Snabbt skrev ett inlägg som delades friskt och helt plötsligt såg det ut som att det var lagligt att islamistiska extremister fick gå runt och döma folk inom lagens gräns. Något som den något källkritiska individen avfärdar snabbt men som ändå fick spridning med ”Så hemskt, snart har vi det i Sverige”. Vad…? Folk som går i reflexväst med diverse budskap? Folk som beter sig risigt och dömande? Så fort något kommer upp om att det är rätt långsökt så dör diskussionen ut. Till förmån för en ny… Lika tramsig.

Den som söker den finner…

Ja… Den som söker efter information om hur dålig integrationen är, hur mycket problem det finns i landet eller hur mycket pengar vi skulle spara om vi stoppade all invandring, alltid, kan hitta information som stödjer detta. Kanske inte helt korrekt info, eller relevant, eller överhuvudtaget kopplad till verkligheten men informationen finns. På samma sätt går det att hitta sidor som inte på något sätt tar upp det negativa med att vi i Sverige tänker att vi ska integrera alla på samma sätt, oavsett varifrån de kommer eller vilka konflikter som kan finnas från olika hemländer. Det finns många medier som inte tar upp problem med att blanda olika muslimska grupper, folk från samma inbördeskrig eller olika kulturell bakgrund i samma hyreshus i en förort. Vi väljer så klart var vi tar vår information ifrån och vilka det är vi litar på. Så oavsett vilken ståndpunkt det är vi vill visa så kan vi se till att finna stöd i den. Den som söker den finner…

Den väsentliga skillnaden är dock om vi söker efter lösningar. Om vi vill tro på det positiva och se till att överkomma de hinder som faktiskt finns. De som enbart söker stöd i det negativa kommer kunna finna det. De som ser förklaringsmodeller som går ut på att ställa svaga grupper emot varandra, för att de ska kunna fortsätta vara nertrycka i leran, utan att fundera över var den stora pengapungen ens finns. De som förkastar forskning, journalistik, logik och medmänsklighet kommer att kunna finna vatten till sin kvarn. Den som söker den finner…

Men tänk om frågan var föräldraskap. Tänk om all din kunskap och alla dina känslor kring föräldraskap kom från sidor som enbart tog upp det negativa. Sömnlösa nätter, oro inför allt, mobbing i skolan, kiss i sängen, konstiga sjukdomar, syskonbråk, krävande barn, aldrig få vara ifred, skolångest, social samvaro, den där jävla datorn/telefonen/paddan, vilka kompisar har hen, mer oro, fylla, duger jag som förälder, vilka regler gäller, droger, sex, barnbarn, skilsmässa, curla, pengar, älskar mitt barn mig…

Eller vad det nu kan vara som kan vara negativt med barn. Tänk om detta är allt du söker om barn. Om detta är din inställning till barn, vare sig du har barn eller inte, och detta är synen du har på barn och föräldraskap. Det är ju inte fel. Men heller inte hela bilden av föräldraskapet (även om det ibland kan kännas så… kanske…). Den som söker den finner…

Den som söker efter hur mycket skit det finns i världen kommer också att hitta en stor del av den skit som finns i världen. Om vi nu ska plocka in det där vattenglaset som är halvfullt eller halvtomt så slutar det inte bara med att personens glas är halvtomt. Den del som är full, är full med skit…

Den som har ett halvtomt glas som är fullt med skit har till stor del sig själv att skylla… Letar du efter skit så är det vad du komma att ha att fylla livet med.

God fortsättning och ta hand om dig!

Länk till Motargument.se

Länk till Viralgranskaren

”The tipping point” för medmänsklighet

Efter att ha blivit lätt avtrubbad från den samhällsdebatt som fått verka de senaste åren, där allt bara verkar bli jävligare och jävligare så kan jag nu se en ”tipping-point”. Alltså att vi kommit till en punkt där en stor förändring sker, i detta fall en positiv. Många har skrivit och debatterat, försökt resonera och argumentera kring invandring/flyktingar och orsaker till konflikter. Ännu fler (har det verkat som) har tagit debatt för hårdare krav och lägre intagning av människor till det egna landet. Populismen har vuxit och de tomma tunnorna har skramlat så högt att jag varit tvungen att sätta på mig hörselskydd.

Men nu. Nu verkar det som att medmänskligheten äntligen får komma fram i media, sociala såväl som vanliga. Den första stora nyheten jag reagerade på var hur människor på Island menade att de ville hjälpa till att ta emot flyktingar från Syrien:

Länk till artikel i DN: http://www.dn.se/nyheter/varlden/islanningar-uppmanar-sin-regering-ta-emot-fler-syrier/

I samma veva visade det tyska folket var de stod i frågan och manifesterade för att ta emot fler flyktingar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21336734.ab

Tyskland hade tidigare gått ut med krav på att Facebook behövde skärpa sina regler kring rasism: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21318527.ab

Detta är något som kommer från folket. Ett exempel på folkets makt är England där David Cameron har fått svänga i sin åsikt och nu bekräftar ett ökat mottagande (han har varit emot detta tidigare): http://www.dn.se/nyheter/varlden/cameron-vi-ska-ta-emot-tusentals-flyktingar/

Nu händer detta inte så fort och den politiska verksamheten är trögflytande, vilket gör snabba insatser till en svår eller omöjlig uppgift. Det som sker i Syrien har pågått länge men konsekvenserna av konflikten är otroligt omfattande, vilket vi kan se i vårt nyhetsflöde (vi som har ett nyhetsflöde). Under onsdagen blev en bild på ett barn som omkommit viral och reaktionerna var många. Jag håller med den sidan som menar att barnet och familjen blir exploaterade samtidigt som jag håller med om att vi inte kan blunda för konsekvenserna av detta krig. Jag väljer att inte lägga upp bilden utan en länkar till en artikel som skriver om bilden (den är dock där och en varning för stark bild är på sin plats): http://www.svt.se/kultur/flyktingbilden-som-skakar-europa-varning-stark-bild

En artikel om barnet hittar du här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21353885.ab

Bilden på Aylan (som barnet heter) verkar ha varit en katalysator, jämförbar med den napalmbombade flickan i Vietnam. I tisdags påbörjades en privat insamling (Vi gör vad vi kan) som på några dagar samlat in över 6 miljoner kronor till flyktingarna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6247723

Länk till organisationen ”Vi gör vad vi kan”: http://vigorvadvikan.com/ (jag skänkte också en slant)

Även i Stockholm visar människor vad medmänsklighet innebär och går man ur huse för att hjälpa flyktingar: http://www.expressen.se/nyheter/rusning-for-att-hjalpa-flyktingar-i-stockholm/

Företag har prioriterat om och ersatt företagsresan mot humanitär hjälp (även om jag sett argument som ”PR-kupp” så är det ett gott steg): http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21361527.ab

Det finns många exempel på hur folk ställer upp och det är skönt att kunna vara med och sprida denna bild av människor istället för den dystopiska bild som fått regera i media under flera år. Hans Rosling, en optimistisk professor menar att media är ansvariga i hur världen porträtteras – fakta är fakta och media väljer att snuttifiera och skrämma människor med fördomar och ”smaskiga reportage”. Ett klipp där han läxar upp en dansk journalist har också blivit viral: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21355838.ab

Hatet och avhumaniseringen verkar ha fått ett stopp. Det verkar som att folk har fått nog och sätter ner foten. Vi är många fler som tror på medmänsklighet och kärlek än de som har fått styra debatten alldeles för länge.

Om islamofobi

På senaste tid har jag befunnit mig i flera debatter kring den islamkritik som har tilltagit den senaste tiden, och då främst normaliseringen av att kritisera islam – som någon form av folkrörelse.

Hur jag ställer mig till religion överlag har jag tagit upp i ett tidigare inlägg, där de viktigaste aspekterna är dessa:

”Något att komma ihåg är dock att religion fyller ett syfte, speciellt för de som tror på den. Som jag har uppfattat det så finns det några saker som är gemensamt för de flesta religioner:

• Trygghet i livet
• Mening med livet
• En tro på liv efter döden
• Upprättelse för ett liv i dygd
• Hopp när allt känns hopplöst
• Glädje i gemenskap

Sen finns en användning av religionen som också följer med, för de flesta religioner:

• Maktmissbruk av människor som påstår sig företräda religion för att kunna styra över andra människor
• Se till att regler och lagar följs även när de världsliga resurserna inte räcker (tänk gud/gudar som Panopticon)
• Använda religion för att främja vissa mänskliga beteenden (dygd, måttfullhet, vänlighet etc.)
• Skapande av religiös tillhörighet, för att kunna definiera ett ”vi” och ”de” (tänk Israeliter och Filistéer i Bibeln, trots att alla är ”Guds barn…?)

Självfallet ska människor få tro på vad de vill. Min respekt för religion sträcker sig till de första sex punkterna. När vi är inne på de fyra sista så kan jag inte tycka att det är religionens (med dess företrädare) plats att befinna sig i den samhällspositionen. Som jag försökte visa med berättelsen så finns det inget unikt för en en speciell religion (inte världsreligionerna i alla fall). De är relativt lika och vill ge trygghet och normer för den som tror på religionen.”

Med det sagt ska jag nu välja hur jag ser på vissa typer av islamkritik.
Slår vi upp ”islamofobi” på Wikipedia så kan vi läsa:

”Begreppet islamofobi används som beskrivning av negativa eller kulturrasisitska generaliseringar kring kulturella särdrag bland muslimer, till följd av att muslimer betraktas som ett kollektiv med oförändliga kulturella särdrag istället för som individer från en rad skilda kulturer (det finns inte bara en muslimsk kultur).”

Det är just dessa kulurrasistiska generaliseringar som utgör skillnaden mellan att kritisera islam och att underordna sig en islamofobisk världsbild. Om en person betraktar muslimer som ett kollektiv, i anslutning till att de anser att detta kollektiv inte kan förändras så är det en, enligt definitionen ovan, en islamofobisk inställning.

Däremot finns det människor som gör skillnad på olika typer av muslimer eller olika syn på islam. I dessa skillnader synliggörs aspekter som kan strida mot ett visst lands (ex. Sveriges) lagstiftning eller de mänskliga rättigheterna. Att synliggöra dessa aspekter och verka för en förändring kring detta är inte islamofobi. Att kritisera sharialagar, homofientlighet, barnaga, kvinnoförakt/patriarkala strukturer, brott mott MR etc. är inte något som ingår i definitionen islamofobi. Det kan utan större problem skrivas som islamkritik och lär förmodligen inte stöta på några större mothugg (möjligtvis från islamistiska organisationer som anser sig ha tolkningsföreträde för religionen islam).

Det är just i generaliseringen som islamofobin gör sig gällande. Tillsammans med den kan även en rädsla för ett samhälle om ökat islamistiskt inflytande finnas, eller som det kan kallas ”ökad islamisering”. Den definitionen (islamisering) ligger också på gränsen då den indirekt anser att islam är homogen och utgör ett kollektivt hot.

Att sedan gå vidare och diskutera som att ”ökad islamisering” är ett överhängande hot, utan att specificera vad med islam och vilka delar det är som kan utgöra detta hot, så når vi just det generaliserande resonemang som utgör grunden i ”islamofobi”.

Det finns krafter i Sverige som verkar för att förändra islam för att mer passa in i ett mer sekulärt samhälle, precis som kristendomen gjort det senaste århundradet, i alla fall i de nordiska länderna, Västeuropa och stora delar av Nordamerika. I denna artikel är det kunskapen om att dessa människor finns som jag vill visa.

”Att religionen, i det här fallet islam, i viss mån förändras av det omgivande samhället och av den kultur som man lever i, är inte bara naturligt utan även nödvändigt, menar Tahir Selava.” – Länk ovan

På samma sätt går det att diskutera nödvändigheten av att reformera islam, precis som kristendomen har reformerats utan att behöva se sig som islamofob, där jag kan se flera goda poänger av Mohamed Omar. De konkreta saker som ifrågasätts är:

”Det är dags för de muslimska ledarna att börja prata om hur dessa texter ska förstås. Ska man förkasta texten som förordar stening som oäkta? Eller ska man anse att den gällde då men inte nu? Och hur kommer det att påverka hur man ser på andra texter? Om steningstexten inte längre gäller, varför ska då andra texter gälla? Vilka nya kriterier har man för att bedöma äkthet?” – Länk ovan

Det är en avsevärd skillnad att då ifrågasätta och kritisera specifika delar av en religion, i detta fall Islam, mot att kritisera religionen som en homogen och stagnerad grupp.

Att spä på fördomarna om att alla som tillhör islam vill införa sharialagar eller att alla muslimer vill nedvärdera kvinnor bidrar enbart till att skapa rädsla i samhället. Att kritisera de islamska krafter som faktiskt vill radikalisera världen mot en religiös stat och då utifrån de aspekterna är något som vi alla både bör och får göra – i enlighet med etiska och lagliga rättigheter.

Att generalisera islam och se religionen som en homogen grupp, där gruppen då ska utgöra någon form av kollektivt hot är dock att uttrycka sig islamofobiskt.

Ekonomi kring EU:s romer

För inte så länge sedan så diskuterade jag med en person som tyckte att det nu gått för långt och att vi behöver se om vårt eget hus innan vi kan ta emot fler. Jag förstår frustrationen men det finns inget som tyder på att det blir så mycket bättre med stängda gränser. Fler människor innebär större ekonomi och fler arbetsmöjligheter. Som jag ser det så är det inte direkt resurserna som minskat, det är istället synen på hur resurserna ska fördelas som är problemet. Satsas det på de rika så är det de rika som kommer gynnas – hur många eller hur få det är som kommer att invandra…

Nu till min poäng. Det går ett drev mot romer i Sverige. Ett drev som menar att de är kriminella och uslingar hela bunten. Jag håller naturligtvis inte med även om jag kan se en komplexitet i när vi har en romsk kultur som inte innefattar integration. Först hur det talas om Romer.

Jag väljer att klippa från ett tidigare inlägg om migrationskohorter:

”Det var nu. Nu som de kom. De som kom från Somalia, Balkan, Mellanöstern (jag tycker inte om den benämningen men de som led av sviterna från bl.a. Gulfkriget) etc. De som kom att bli likställda med ”problemet”. Trots att de flyktingar som kom under 90-talet inte hade någon chans att påverka den svenska ekonomin eller hade något att göra med börser, spekulationer och investeringar så var det de som var problemet. Istället för att se de faktorer som lett till att integrationen fallit mellan stolarna så valde politiker, sakkunniga och gemene man att skylla på invandrarna – och i viss mån invandring i stort.

Ny Demokrati kunde få 6.7 % av rösterna i riksdagsvalet genom att skylla på dem. Rationaliseringar gjordes för att spara pengar eftersom det var för dyrt att ha fler anställda än nödvändigt. Tekniken gick snabbt framåt och den mängd arbeten som i stort sett mest behövde ”ett par händer” ersattes av maskiner. Arbetsmarknaden hårdnade och de pengar som fanns i överflöd under 50-talet till 70-talet på grund av vår inblandning i WWII började sina och vi var tvungna att stå på egna ben.”

Vi har haft invandringsströmmar från ett flertal länder, som idag inte ses som ”problem”. Chile, Turkiet, Finland, Norge, Iran etc. problemen med människor från dessa länder knyts inte längre till landet utan klumpas ihop som generell invandring men statistiken visar att större delen av de som kom från dessa länder har integrerats i samhället. Detsamma gäller de som kom från forna Jugoslavien, de som var ”maffia” hela bunten är nu entreprenörer, lärare, politiker, bibliotekarier eller vad de nu kan tänkas jobba med…

Sen gäller det vilka lösningar som skulle kunna finnas för oss som inte tycker att det är ok att slänga ut människor som har det väldigt svårt. Det är lätt för oss att säga att Rumänien ska ta sitt ansvar och se till att den romska befolkningen ska få samma villkor som resten av befolkningen – vilket inte är så lätt som det kan tyckas. Byråkrati inom EU, arvet från den gamla kommunistiska diktaturen (med tillhörande ekonomiska kriser) och okunskap kring möjliga lösningar gör att hjälpen inte går dit den ska. EU har faktiskt avsatt 184 miljarder kronor för utvecklingen av Rumänien, varav 32 miljarder skall gå direkt till de fattigaste. Det kanske är dags att EU hjälper de stater som tar emot rumänska romer istället och ser till att de får en stabilitet här, med hjälp av det stöd som de faktiskt är berättigade till. Skulle vi få ett par miljarder som skall gå till direkt stöd för romer i Sverige så kan vi utföra väldigt mycket. Är det öronmärkta pengar så kan inte ”invandringskritiska” få luft under vingarna (iaf inte när det gäller ekonomiska faktorer) eftersom det är pengar som vi inte skulle ha fått om romerna inte var här. Kan vi få in dessa i samhället så kan vi vända bördan till något positivt och få in skattemedel istället för att blunda och stoppa huvudet i sanden – och hoppas att problemet (med att folk flyr till Sverige för att tigga och att det är ett bättre liv än i hemlandet) löser sig självt.

Det börjar bli dags att ta tag i fördelningspolitiken på riktigt – inte bara på skrivbordsnivå.

Att flytta runt rumänska Romer

Då det nu sker på min ”bakgata” så känner jag mig tvungen att kommentera. Det som sker är en avhysning av rumänska Romer, från Sollentuna till… Ja, vad fan, vart som helst men inte här. Eller så verkar kommunen tänka i alla fall.

När detta skrivs så är detta den senaste artikeln i ämnet: DN om Romerna i Helenelund.

Jag förstår att det är ett problem. Inte att det är här men att vi behöver arbeta globalt för att få slut på flykt från andra länder. Vad som inte hjälper är att avhysa människor bara för att det är ”lite obekvämt”. De kunde liksom inte ha bosatt sig så mycket mer avsides (med tanke på att de behöver mat och transport, då går det inte att flytta till Norrlandsskogen).

Jag tänker inte göra detta till en sakpolitisk fråga. Det kan vara hur obekvämt som helst men om vi nu ska anse att vi värnar om de mänskliga rättigheterna så vill jag poängtera vilka som skulle kunna vara relevanta här:

Artikel 2. Rätten att inte bli diskriminerad:

”Alla människor är lika i värde och rättigheter. Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Enligt den svenska diskrimineringslagen får ingen människa diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.”

Artikel 25. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard:

”Alla människor har, enligt artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande.”

Artikel 12. Privat-, och familjelivet:

”Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv och ingen ska behöva utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt hem. Var och en har också rätt att fritt ingå äktenskap och välja äktenskapspartner. […] Skyddet för den enskildes privat- och familjeliv har tolkats av de organ som övervakar rättigheterna så att det innefattar en skyldighet för staten att inte bara avhålla sig från ingrepp i privat- och familjelivet, utan också att effektivt skydda enskilda mot ingrepp från både statliga myndigheter och enskilda personer.”

FN:s artiklar om de mänskliga rättigheterna hittar du här.

Citaten ovan kommer från en sida som heter http://www.manskligarattigheter.se och där finner vi lite mer information om just nationella minoritetsgrupper:

Rättigheter för nationella minoriteter:

”Det har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med långt mer än en och en halv miljard medlemmar eller mer än en fjärdedel av jordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge personer ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga befolkning, till exempel till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation med domstolarna.[…] Samer, som också är ett urfolk, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar är de nationella minoriteter i Sverige. Dessa minoritetsgrupper nämndes också vid namn i samband med ratifikationen av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.”

Vad jag vill säga är att detta inte är ett problem enbart för Rumänien. Eller för Romer. Eller i Sverige. Jag säger heller inte att jag har en välformulerad lösning. Däremot säger jag att vi bör föra diskussionen på ett sätt som ser till de mänskliga rättigheterna. Att förstöra människors boplatser är inte en lösning. Heller inte att skicka runt dem. Det är en kränkande jävla icke-lösning (då har jag inte ens tagit med barnkonventionen). Vi är många som menar att de mänskliga rättigheterna är en självklarhet. Då borde det också innefatta alla människor.