”The tipping point” för medmänsklighet

Efter att ha blivit lätt avtrubbad från den samhällsdebatt som fått verka de senaste åren, där allt bara verkar bli jävligare och jävligare så kan jag nu se en ”tipping-point”. Alltså att vi kommit till en punkt där en stor förändring sker, i detta fall en positiv. Många har skrivit och debatterat, försökt resonera och argumentera kring invandring/flyktingar och orsaker till konflikter. Ännu fler (har det verkat som) har tagit debatt för hårdare krav och lägre intagning av människor till det egna landet. Populismen har vuxit och de tomma tunnorna har skramlat så högt att jag varit tvungen att sätta på mig hörselskydd.

Men nu. Nu verkar det som att medmänskligheten äntligen får komma fram i media, sociala såväl som vanliga. Den första stora nyheten jag reagerade på var hur människor på Island menade att de ville hjälpa till att ta emot flyktingar från Syrien:

Länk till artikel i DN: http://www.dn.se/nyheter/varlden/islanningar-uppmanar-sin-regering-ta-emot-fler-syrier/

I samma veva visade det tyska folket var de stod i frågan och manifesterade för att ta emot fler flyktingar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21336734.ab

Tyskland hade tidigare gått ut med krav på att Facebook behövde skärpa sina regler kring rasism: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21318527.ab

Detta är något som kommer från folket. Ett exempel på folkets makt är England där David Cameron har fått svänga i sin åsikt och nu bekräftar ett ökat mottagande (han har varit emot detta tidigare): http://www.dn.se/nyheter/varlden/cameron-vi-ska-ta-emot-tusentals-flyktingar/

Nu händer detta inte så fort och den politiska verksamheten är trögflytande, vilket gör snabba insatser till en svår eller omöjlig uppgift. Det som sker i Syrien har pågått länge men konsekvenserna av konflikten är otroligt omfattande, vilket vi kan se i vårt nyhetsflöde (vi som har ett nyhetsflöde). Under onsdagen blev en bild på ett barn som omkommit viral och reaktionerna var många. Jag håller med den sidan som menar att barnet och familjen blir exploaterade samtidigt som jag håller med om att vi inte kan blunda för konsekvenserna av detta krig. Jag väljer att inte lägga upp bilden utan en länkar till en artikel som skriver om bilden (den är dock där och en varning för stark bild är på sin plats): http://www.svt.se/kultur/flyktingbilden-som-skakar-europa-varning-stark-bild

En artikel om barnet hittar du här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21353885.ab

Bilden på Aylan (som barnet heter) verkar ha varit en katalysator, jämförbar med den napalmbombade flickan i Vietnam. I tisdags påbörjades en privat insamling (Vi gör vad vi kan) som på några dagar samlat in över 6 miljoner kronor till flyktingarna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6247723

Länk till organisationen ”Vi gör vad vi kan”: http://vigorvadvikan.com/ (jag skänkte också en slant)

Även i Stockholm visar människor vad medmänsklighet innebär och går man ur huse för att hjälpa flyktingar: http://www.expressen.se/nyheter/rusning-for-att-hjalpa-flyktingar-i-stockholm/

Företag har prioriterat om och ersatt företagsresan mot humanitär hjälp (även om jag sett argument som ”PR-kupp” så är det ett gott steg): http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21361527.ab

Det finns många exempel på hur folk ställer upp och det är skönt att kunna vara med och sprida denna bild av människor istället för den dystopiska bild som fått regera i media under flera år. Hans Rosling, en optimistisk professor menar att media är ansvariga i hur världen porträtteras – fakta är fakta och media väljer att snuttifiera och skrämma människor med fördomar och ”smaskiga reportage”. Ett klipp där han läxar upp en dansk journalist har också blivit viral: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21355838.ab

Hatet och avhumaniseringen verkar ha fått ett stopp. Det verkar som att folk har fått nog och sätter ner foten. Vi är många fler som tror på medmänsklighet och kärlek än de som har fått styra debatten alldeles för länge.

Organisera

Annonser

Den hyllade fadern, eller moderns plikt.

Det finns otaliga grupper på Facebook och det går ju inte att ha koll på hälften av dem. Det var länge sedan någon gjorde något som bara var sådär-jävla-skitbra så att jag måste skriva om det. Nu hände det…

För det första kom en ganska provocerande bild upp i bildens flöde:

Genus1

”Och vilken jävla poäng kan det vara då”, tänkte jag. Får väl ta mig ner i tråden och kolla…

Det var några som skrev. Inte direkt otrevligt men dock i vilket syfte hon (det är faktiskt en poäng med att det var en hon som lade upp bilden) lade upp denna bild. Sedan kom förklaringen. En förklaring som mer än nog gav svar på varför:

Genus2

 

Bilden hon pratade om (notera ”likes”):

Genus3

Det var en del i gruppen (Genusmedvetet föräldraskap) som undrade om hon inte lade ut bilden i samma grupp som pappan. Det hade hon gjort. Reaktionerna var dock inte drygt 200 likes…

Genus4

 

Poängen är otroligt tydlig men för de som ändå känner att de inte riktigt är med så väljer jag att ge en kort förklaring på hur det går att se på detta.

Normen i samhället är att kvinnan tar hand om barnen medan mannen gör något annat (i vissa kulturer är det arbete som gäller men inte alltid). Han blir inte ifrågasatt för detta men däremot hyllad när han ”tar ansvar”. Ska vi kunna prata om jämlikhet så måste detta förändras. Ska vi kunna ha en jämställd arbetsmarknad så kan vi inte behålla gamla föreställningar om att kvinnan är hemma (varför ska hon dubbelarbeta) medan mannen är försörjningsansvarig. Ansvar för försörjning och hem/barn är faktiskt inte kopplat till vad vi har mellan benen.

Det enda undantaget är amningen, vilket främst gäller den första tiden av barnets liv (för de som väljer amning). Att anknyta, ta hand och och faktiskt ha en relation med sitt/sina barn är inget som är en ”plikt” för ett kön och ”ett positivt undantag” för ett annat kön.

Den som tycker att det är tramsigt med dessa ”småsaker” får gärna läsa detta inlägg: Strukturer eller trams

Eller förklaringen till varför ordet ”hen” är ett bra ord att använda: Hen – hela inlägget

 

Magin kring Astrid Lindgren

Jag har precis sett färdigt på den sista delen i dokumentärserien (3 avsnitt) om Astrid Lindgren. Min respekt för henne har tagit helt andra proportioner och inte helt oväntat för det sätt hon tagit sig an världen även utanför författarskapet. När jag såg färdigt det sista avsnittet så fick jag en nästan religiös upplevelse, vilket jag sällan får, och jag återkommer till det mot slutet.

Inlägget kommer kopplas till den svenska kulturen, vilket kan gå tillbaks drygt 1000 år (vilket är helt fantastiskt när vi tänker på det). Däremot kan vi inte tala om att det har varit särskilt bra för en vanlig person förrän efter andra världskriget. Innan dess var det kallt, fattigt och eländigt för de flesta i Sverige. Svårt att hylla den kulturen och att sträva efter att återgå till tidigare århundradens ”svenskhet”. På samma sätt fanns inte tanken på miljöproblem eller rasism tidigare eftersom Sverige var ett relativt ensamt land dit ingen egentligen ville flytta.

Astrid beskriver rädslorna hon hade under kriget och sätter ord på dem i en krigsdagbok (som jag gärna skulle vilja läsa). Människor med makt förtrycker andra människor, men med olika motiv. Ur det hela springer sagor som Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Hennes rädslor för förtryckare och samhällets faror får gestaltas genom våra kända barnböcker, där denna empatiska kvinna beskriver hur det kan krävas att goda människor utför onda handlingar för att försvara det som är rätt. För den som inte står upp för det som är rätt är ingen riktig människa. Den är bara en liten lort.

Astrid väljer att inte förklara varför det är fel att slå och kränka barn, eller varför människor ska ha lika värde och bli behandlade med respekt. Hon behöver inte statistiskt säkerställa varför rasism är dåligt eller hur det kommer sig att vi inte ska låta välfärden blöda. Hon ställer sig på samma sida som Linje 3 (emot kärnkraft) eftersom det inte är ett hållbart och säkert alternativ, inte då och såhär i backspegeln kan vi se att hon hade rätt. Vissa saker ska inte behöva förklaras – det är bara så att vi ska skydda dem som förtrycks och stå upp för alla som inte kan föra sin egen talan.

Det finns få saker som har präglat det ”svenska kulturarvet” så mycket som Astrids litteratur. Det finns få författare som tydligt har stått upp för den svages rätt, för den kvinnliga emancipationen, för allas lika värde och för sunt förnuft. Det finns få författare, eller andra vuxna för den delen, som har hyllat barnens klokskap och som gjort de starka flickorna till norm. Inte bara genom Pippi utan Madicken/Elisabeth, Ronja, Kajsa kavat, bullerbybarnen, Lotta, barnen på Saltkråkan och Ylva-Li visar hur starka flickor har en självklar plats i samhället – även om de är starkt normbrytande.

Samtidigt har hon problematiserat de svåra sociala förhållanden som barn i samhället står inför med föräldrar som kanske inte klarar av att hantera sina barn eller som har problem med droger/är sjuka eller frånvarande. Hon visar hur den starke kan hjälpa den svage genom att bara finnas till hands och stötta den som behöver stöd. Hon visar hur ondska förgör den onde mer än de andra och vilka konsekvenser det ger för samhället.

Finns det något i det svenska kulturarvet som jag gärna är med och sprider så är det Astrid och hennes ord, jag är gärna med och sprider det men jag vill också värna om att det inte försvinner från våra tankar och sinnen.

Jag talade om en nästan religiös upplevelse och den går ut på en tydlig bild av onda och goda krafter som använder mänskligheten som spelbrickor i sin kamp om makt. Det finns människor som, genom sina handlingar, verkar för något gott och de gör det i liten skala och i stor skala. I stor skala har vi Moder Teresa, Gandhi, Lindgren, Malala, Schindler etc. På samma sätt finns de som verkar för det onda och där har vi människor som Hitler, Stalin, Pol-pot, Breivik etc. Dessa människor ÄR inte onda eller goda men kan utföra handlingar som på det stora hela kan anses som onda eller goda. Förmodligen anser de alla att de gör det de gör för att de tycker att det är rätt väg att gå och att de agerar utifrån ”det goda”. När jag tänker kring Astrids böcker så är det just detta jag tycker mig utläsa mellan raderna…

Tyvärr verkar det som att mänskligheten än en gång verkar genomlida en period där de onda får mer makt och kan agera utifrån en position med mer makt. Självfallet anser jag att jag står på de godas sida men det är ju bara min egen uppfattning som ger mig rätt eller fel. Däremot står jag upp för att inte kränka/skada/döda oskyldiga människor – vilket ändå fungerar på ett rent etiskt plan. Vi som vill att stoppa maktmissbruk behöver stå upp, enade, mot rasism, nazism, diktatur och makthungriga religiösa extremister. De agerar efter samma premisser och agerar genom att sprida rädsla för vår näste (vår ”näste” är alltså de människor som finns i vår närhet). När vi blir misstänksamma och missunsamma mot våra medmänniskor så vinner den onda sidan lite mer mark (så ser jag på det). Det gör att det blir än viktigare att stå upp för lika värde, att verkligen fundera varför vissa grupper an människor trycks ner av vissa organisationer (religiösa/de med fel religion/de med viss hudfärg/viss sexuell läggning/visst kön/viss klass/funktionshinder etc.). Och bekämpa orättvisorna. För om vi inte gör det så är vi inga riktigt människor – då är vi bara små lortar.

Slänger också in en länk till Svt:s serie ”Fosterland”

Dyrt att förbjuda tiggeri

Det har ploppat upp diverse grupper och rörelser (där det till mångt och mycket är samma människor som rör sig) som går ut på att förbjuda en massa saker. Dessa saker kan vara:

– tiggeri

– invandring

– islam

– halalmat

och annat…

Min tanke är att det är känslor som svallar men att det kanske inte är helt genomtänkt. Jag vill ge exemplet genom detta med att tigga. Hur är det med tiggare idag och vad är det som skulle krävas för att då förbjuda detta?

Idag är det inte olagligt att tigga, vilket gör att en frivillig allmosa får ges till människor som av en eller annan anledning inte har rätt till socialförsäkringssystemet. Dessa människor får ta del av allmännyttan genom att sitta på våra trottoarer och har viss rätt till akutvård (i enlighet med internationella överenskommelser). I övrigt är det ingenting som skyddar dem rent lagligt. Detta innebär att de inte kostar samhället mer än att fattigdomen kommer närmare oss och vi numera ser fattiga runt oss i vår privilegierade värld.

Om vi skulle förbjuda tiggeriet (specifikt det som rör östeuropeiska immigranter) så behöver vi:

– lägga polisresurser för att se till att lagen upprätthålls

– betala återresor till hemländer för de som befinner sig här utan papper

– lägga resurser på inresekontroller och pappersexercis

Med andra ord skulle det kosta skattepengar, i mycket större utsträckning än idag, för att upprätthålla denna lag. De människor som stödjer detta lagförslag är inte bara ovilliga att låta fattiga människor be på sina bara knän för att få ihop pengar nog att överleva. De är till och med villiga att betala mer av sina skattepengar för att se till att dessa människor får det ännu svårare.

Även om känslorna finns där så är det inte så otroligt genomtänkt. Om jag inte kan få folk att känna med sina medmänniskor så kanske det är lättare att få dem att att förstå att detta uppviglande kostar mer än det smakar. Utan att lösa några problem… Konstigt tycker jag…

Det startades en motreaktion mot förslaget att förbjuda tiggeri, du hittar den på Facebook:

Fattigdom är inget brott – Motreaktion/Insamling

Jag valde att bidra med en summa…

nocrime

Vad betyder det politiska ordet?

Det kan vara svårt att förstå vad politiker egentligen säger när de slänger sig med en massa ord. Ord är dock något som måste ha ett innehåll om de ska ha några verkan så det räcker inte med att uttrycka sig som en politiker för att verkligen vilja förbättra samhället. Jag ska nu gå igenom några av de vanligaste orden, av de vi finner i den politiska debatten. Det fetmarkerade ordet är länkat till en mer allmängiltig förklaring, som ex. Wikipedias.

Ansvar: Det finns många olika definitioner av ansvar men i politiken handlar det om att ta ansvar. Eller att någon ska ta ansvar för något, och det är väldigt viktigt att visa att ingen annan tar ansvar för någonting förutom det egna partiet. Men det är ingen som tar ansvar för något. Moderaterna menar att de tar ansvar för Sveriges finanser – men det berättar inte att de gör det på bekostnad av vårt socialförsäkringssystem och den offentliga sektorn. SD menar att de tar ansvar för ”invandringspolitiken” men de har blandat ihop begreppet med att förbjuda något. Det är inte samma sak. Mp säger att de tar ansvar för en hållbar framtid men svänger sig bara med begreppet ”Grön tillväxt” – vilket är en självmotsägelse i sig. V menar att de tar ansvar för välfärden men inte hur de ska få ihop det genom att förhärliga arbetslinjen i nästan samma utsträckning som Alliansen. Fp har tydligen tagit ansvar för skolan, känner att jag inte behöver säga mer… Vad C och KD tar ansvar för är det ingen som vet. Bönderna och landsbygden har ju ingen som för deras talan och statlig kristendom tillhör en verklighet som förpassades i takt med tvångssteriliseringar och homosexualitet som ett sjukdomstillstånd.

Arbete: Vad vi alla bör sträva att ha. Gärna så mycket att vi håller folk utanför den sk. ”arbetsmarknaden”. Desto mer arbete vi utför desto bättre ses vi i samhällets ögon. Detta är vad som ska skapa vårat samhälles trygghet. Den om inte arbetar hamnar i ”utanförskap”, vilket innebär att staten ser på dig som en svulst som kan piskas in i sysselsättning. Tanken att fördela arbetet lite mer jämt över befolkningen är ingen kioskvältare i dagens debatt.

Ekonomi: Ett begrepp som har gått från att behandla hur vi hushåller med befintliga resurser till förslag på hur vi vinstmaximerar alla verksamheter. Allt ska bedrivas i syfte att göra ekonomisk vinst, oavsett om det sker på bekostnad av allas våran hälsa.

Hållbar utveckling: Ett floskelbegrepp som gärna slängs runt även om det inte finns någon ambition att skapa hållbarhet inom något område. Egentligen går det ut på att vi ska hushålla med de resurser vi har för att de ska räcka även i framtiden. Vi har däremot kommit på att vi kan låna pengar av varandra (och skapa krediterna lite som vi vill) och så länge vi har pengar så spelar resten ingen roll…

Integration: Detta är något som det inte talas om i den politiska sfären. Det skulle kräva ett långsiktigt arbete, precis som det är att se till att de som föds här faktiskt blir förberedda på att förstå samhället och kunna verka i det. Vi lägger ett par miljoner per infödd individ men så fort människor utifrån får så mycket som en svensk ordbok och en praktikplats på ett bygge så stormar det i det politiska vattenglaset.

Invandring: Ett begrepp som behandlar hur många människor som flyttar in i Sverige eller som söker asyl. Siffrorna är väldigt viktiga, liksom den initiala kostnaden för denna invandring. Vissa partier menar att vi kan ta emot hur många som helst utan att det är ett problem. Andra partier menar att svaret på alla frågor är om vi skriver av detta från politiken och stoppar alla att komma in i landet.

Skatt: En hemsk företeelse som inte har någon samhällsnytta. Den bör tas bort så fort som möjligt. Enligt rådande politik är alla ansvariga att klara sig själva, så länge de har pengar i plånboken. Möjligtvis kan skatter användas för att bygga upp verksamheter som går att tjäna pengar på (se vinstuttag).

Sysselsättning: Tanken är att alla som gör något är sysselsatta. Det är inte lönen som definierar sysselsättningsgraden utan tvånget. En arbetssökande som blir tvingad till arbetsmarknadsåtgärder är ”sysselsatt” och det är något att skryta med. Begreppet används gärna synonymt med ”arbetande” även om det inte finns någon egentlig relation.

Tillväxt (ekonomisk): Även här finns många definitioner men det handlar inte om den tillväxt som vi får genom att så frön och sedan odla. Det är frågan om en tillväxt som inte har något slut och som växer procentuellt varje år. Det finns en del problem med detta men det är inget vi hör från från politiskt håll. Det enda vi vanliga ska bry oss om är hur vi säkrar tillväxten. Det bästa vi kan göra är att konsumera mer – då löser sig allt. Att vi har en begränsad mängd naturresurser och att vårt avfall håller på att skapa otroliga miljökatastrofer är inget som våra politiker lägger tonvikt vid. Så länge tillväxten håller i sig hela mandatperioden. Klaras detta inte av sig den sittande regeringen skapat en ”kris”.

Trygghet: Detta är något som vi skapar själva. Det innebär att vi inte är oroliga för vår samhällssituation. De flesta partier är överens om att vi enbart kan få trygghet genom att jobba. Så mycket som möjligt. För så lite pengar som möjligt. Företagen vi jobbar för måste nämligen gå med vinst (se nedan) för att öka tryggheten i samhället.

Utanförskap: Alla som inte har tjänat på den politik som förts de senaste 30 åren befinner sig i utanförskap. Alla som inte är etniska svenskar, som tjänar mindre än ca 20 000:- per månad, är arbetslösa, papperslösa, trygghetslösa, singlar, boende på landsbygden, bor i andrahand, är bostadslösa, ryggradslösa, omdömeslösa, rådlösa och brödlösa räknas också in i denna grupp. Vi ska få ur dessa ur gruppen genom att öka deras sysselsättningsgrad – det ser i alla fall fint ut på pappret då.

Vinst: Egentligen handlar det om att en verksamhet har pengar över efter verksamhetsåret. Dessa pengar kan investeras i verksamheten för att förbättra densamma. Dock har politiken börjat använda begreppet på ett annat sätt. Det är vad allt i samhället måste ”gå med”. Om det så handlar om att sälja elektronikkomponenter som att sälja mediciner eller utbilda barn. Så länge vinsten är med så spelar kvaliteten eller samhällsnyttan ingen roll. Ansvaret (se ovan) ligger i att skapa vinst – som sedan kan plockas ut som ex. aktieutdelning.

Vinstuttag (vinster i välfärden): Det är när våra skattepengar inte återinvesteras i verksamheten utan plockas ut av privata investerare, inte som lön (den är redan utplockad) utan bara plockar ut pengarna. Eftersom det numera är många privata aktörer som verkar i den offentliga sektorn så går det all välja om verksamhetens överskott skall gå till att förbättra verksamheten eller om den ska gå till alla som spekulerat i hur mycket pengar som går att krama ur våra sjuka, fattiga och gamla – samt hur mycket det går att tjäna på skolor som har få (men utarbetade) lärare och uråldriga läromedel. Vissa vill stoppa dessa vinstuttag men blir snabbt anklagade för att vilja stoppa vinster, vilket inte är samma sak. När dessa pengar väl plockats ut så finns inget ansvar (se ovan) för nästkommande år. Försvinner vinsten (vilket den gör när det bara är kortsiktiga investeringar som ger god och snabb avkastning) så är det idag legitimt att lägga ner verksamheten. Vilket enbart drabbar de anställa eller de som behöver ha hjälp av just denna del av den offentliga sektorn.

Vill du ha fler definitioner så skriv ner ordet i kommentarerna.

Vill du hjälpa mig med min prick?

Det kan knappast ha undgått så många att Dr. Matt Taylor har fått be om ursäkt för en tröja som hade ett sexistiskt motiv. Det lär inte ha undgått någon att det blev en hel del kackel om detta. Flertalet människor meddelade att de ”inte längre tror på feminismen” och att den ”gått för långt”. Dr. Taylor ska hyllas för sitt arbete inte bli påhoppad på grund av sina kläder. Och så vidare…

Jag vet inte vad som rörde sig i hans huvud men det var väl inte en särskilt taktisk tröja att ha på sig när han för en gångs skull stod i allmänhetens ljus. Anledningen att han blir påhoppad är ju att tröjan är sexistisk, inte att den är ”ful/snygg/avslöjande etc.). Kort sagt. Han gjorde en fantastisk sak rent tekniskt men kunde ha varit mer taktisk. Och de som ser detta som att ett skäl att avbryta sin feministiska iver… Ja… Vad ska jag säga…? Tror inte riktigt på er.

Men nu till det jag vill skriva om.

Mönster.

prickar

Bilden visar ett gäng prickar. Helheten är naturligtvis viktig och vi kan likna helheten vid samhället. Fast samhället består av lite fler prickar. Och mönstret är lite mer komplext…

För att förändra mönstret (samhället) så är det rimligaste att förändra det prick för prick. Att få hela världen att komma överens om att förändra mönstret samtidigt är ganska svårt. Då är det bättre att försöka med de prickar som ligger nära en själv. Och putta dem mot, ja… Säg empati och medmänsklighet. Istället för egoisms/rasism/sexism…

Det finns såklart de som tycker att mönstret är bra som det är. Det är de som har skapat mönstret. Sen finns de som inte har något att säga till om. Eller som blir kränkta av prickarnas placering… De vill gärna flytta prickarna och exempelvis se till att det är samma lön för män och kvinnor, se till att den ekonomiska fördelningen blir jämnare eller kanske att inte folk blir fortsatt kränkta på grund av hudfärg.

Men prickarna är svåra att flytta och varje liten knuff i rätt riktning är faktiskt viktig, Som att reagera över användandet av ”negerboll”. Eller säga till om någon kränker en person bara för att denne har ett eller annat kön. Eller vad det nu kan vara. Det är väldigt få människor som inte vill flytta någon prick. Hjälper du till med andras prickar så kommer du få hjälp med den som betyder mest för dig.

På så sätt kan vi faktiskt forma om vårt samhälle…

Ett ljus i det parlamentariska mörkret

Valet är slut. Stridsyxan är nedlagd. Förhoppningen om en mer vänsterorienterad politik (min förhoppning) är släppt. Förvisso blir det en S-regering men en tämligen uddlös sådan. Nu vill jag ta tillfället i akt för att se vilka fördelar vi kan ta till oss under denna mandatperiod.

Men först behöver vi reda ut några saker…

Moderaterna/Alliansen har varit tydliga med att de värnar om landets finanser. Internationellt har de lyckats eftersom kronan är stark och vår ekonomi står sig bra mot resten av världen, det kan inte ens den rödaste proletär förneka. Ändå har M tappat ca 7 % i valet. Det kan bero på att kostnaden för den starka ekonomin har varit trygghet för många av de fattigare (oavsett vad M eller deras väljare tycker om fattiga och kravet på arbete). Det kan vara ett missnöje från dem som gjort att M förlorade så många väljare. Moderaterna har gjort det de ville och lyckats med den politik de vill genomföra – det kanske var så att de som inte gynnades av den politiken fick nog och övergav dem efter två val.

Socialdemokraterna har försökt ligga på (precis som Vänsterpartiet) med högre skatter och mer statlig styrning. Inget som går hem i den individuella svenskens sinne. Det kan vara anledningen till att S har så svag regeringsställning.

Min röst på F! känns helt rätt, trots att de inte kom in i riksdagen. Det kan till och med vara en fördel att de inte kom in. De etablerade partierna ser att F! växer och bör ta detta på samma allvar som de valde att inte göra när Ny Demokrati kom in i riksdagen och när SD kom in och har visat sig starka i opinionen. Jämställdheten är en viktig fråga som inte kan ignoreras så länge till – men jag vet inte om F! egentligen skulle klara sig så bra i maktposition – Varför jag röstade på dem kan du läsa här.

SD har fått 13 % i valet, vilket visar att den förda politiken inte tilltalar dessa och de känner sig överkörda. Socialdemokraterna och deras allierade har inte visat att de ger ett bättre alternativ, vilket visar sig i siffrorna. Om de andra 7 partierna ska kunna möta dessa 13 % (vilket inte är samma sak som att möta SD halvvägs) så behöver de ta frågorna om migration/integration på allvar. Det går inte att friskriva sig med ”öppenhet”, utan en egentlig plan för integration måste till. En plan som är långsiktig och human – men som faktiskt fungerar och är realistisk.

I och med mandatfördelningen så kommer S+Mp (+V?) inte kunna genomföra så radikala förändringar eftersom de då behöver stöd i antingen något Alliansparti eller SD. Stora skattehöjningar kommer inte kunna genomföras, inte heller någon större fördelningspolitisk förändring. Jag förutsätter att de 7 partierna kommer att fortsätta med att hålla SD utanför om de inte ska skjuta sig i foten inför nästa val…

Alliansen har visat hur ett samarbete ska se ut mellan partier, exemplariskt till och med. Samtidigt behöver Alliansen se över sin politik när det gäller fördelning och socialfrågor, om de inte vill sjunka än mer till nästa val.

Detta kan innebära att S+Mp(+V) och Alliansen behöver sätta sig ner och finna sina minsta gemensamma nämnare och utforma en bredare politik. Blockpolitiken kan få sig den törn den behöver för att utvecklas till en politik som kan ge en god mittenväg (vilket är vad väljarna verkar vilja ha). Majoriteten vill inte ha partier som står långt åt något håll, vilket vi visat med våra röster.

Kan vi komma överens om:

  • Nationalekonomi
  • Integration (för att vända SD:s framgång)
  • Miljöpolitik/Naturresurspolitik
  • Skattetryck
  • Socialpolitik
  • Jämställdhetspolitik (för att isf fortsätta hålla F! utanför riksdagen)

Så har vi kommit en bra bit. Kan vi utveckla ett samarbete som sträcker sig längre än en mandatperiod så kanske vi kan skapa kontinuitet och stabilitet i Sverige. Lyckas vi med detta så kan det bli det bästa valresultatet på mycket länge. Jag har följt med i debatten ett tag och de flesta verkar rösta med rädslan som grund (för skattehöjningar/problem med egna företaget/sämre privatekonomi/bostaden/räntan etc.). Om vi i nästa val klarar oss ifrån att vara rädda när vi röstar så kanske vi kan rösta med hjärtat, och behålla en stabilitet oavsett vem som sitter i regeringsställning 2018 och framåt.

Jag har inget förtroende för en Socialdemokratisk politik och inte heller för en Moderatledd. Med SD springandes i maktens korridorer så kan ett samarbete kanske tvingas fram – en gemensam yttre ”fiende” är en otroligt positiv kraft. Med hjälp av de mindre partierna så kan miljöfrågor, sociala frågor, jämställdhet och fördelningspolitik komma upp på bordet. På grund av SD:s närvaro behöver Sverige se på integration med en lösningsfokuserad politik – och floskelfri!

Svenskarna har röstat mot mitten. Se nu till att vi kan mötas i mitten och lösa de stora frågorna. Självfallet behöver vi ha ett starkt näringsliv, men det är inte näringslivet som ska styra vårt samhälle. Det är vi. Folket. Det är dags att politikerna lägger ner sin stolthet (de har inget att vara stolta över) och ser till att samarbeta så långt det bara går och att värna om oss som lever i det samhälle de skapar.