Intersektionalitet berör alla – socialt utanförskap

Intersektionalitet berör alla! – socialt utanförskap

Detta är en av texterna som behandlar intersektionalitet. Det är tankar kring hur vi alla kan sluta upp gemensamt istället för att träta inbördes, kritik är välkommen. Denna text har socialt utanförskap som exempel. Den del som är specifik finns utifrån andra utgångspunkter här: mellan kön, etnicitet.

Begreppet intersektionalitet är ett relativt nytt begrepp där olika samhällsgruppers relation till den sociala normen problematiseras. I utgångspunkt från tidigare och, till stor del, nuvarande diskurs kan vi synliggöra skillnader mellan kamper som förs av marginaliserade grupper och hur de skulle kunna samlas under ett intersektionellt paraply.

Vi kan tänka det som om kampen för jämlikhet tidigare har förts på flera fronter där varje enskild grupp har kämpat för just deras rätt till jämlikhet. Oavsett om det gäller kvinnorätt eller jämlik behandling för olika etniska grupper, funktionsnedsättningar, socialt utanförskap eller annat som inte ses som normativt så har grupperna i mångt och mycket utgått från att det främst är de individer som ingår i grupperna som har rätt att diktera villkoren för jämlikhet. Att hålla fast vid detta kan vara problematiskt av några olika anledningar.

För det första finns människor som tillhör flera marginaliserade grupper, de måste föra flera kamper på flera fronter om deras rätt till jämlikhet skall höras. En person som anses som kvinna kan även ingå i gruppen socialt utanför och/eller annan (än svensk, vilket vi kan tala om då vi befinner oss i Sverige) etniskt tillhörighet. I och med detta splittras kampen och styrkan i mångfalden försvinner. Speciellt eftersom varje enskild grupp anser att de, och bara de, vet hur kampen skall föras och vad som behöver göras. Vilket för in oss i problem nummer två.

Den som tillhör en marginaliserad grupp (i jämförelse med normen) är den enda som kan veta hur det är att tillhöra den gruppen och den egna gruppens relation till samhällsnormen, det kan knappast ifrågasättas. Att det skulle ge större insikt och kunskap kring samhällsstrukturer är dock inte självklart då det ofta kräver utbildning (officiell och inofficiell) kring strukturella problem.

Om vi utgår från sociala förhållanden och jämlikhet så skulle det innebära att det enbart är människor som inte tillhör den sociala normen som har rätt att diktera villkor och aktivt föra den kampen framåt. Den som inte tillhör gruppen (alltså den som är en del av systemet) kan inte delta i debatten med samma tyngd som den som befinner sig utanför det sociala systemet, även om personen ägnat en betydelsefull tid åt att granska/forska i ämnet – enbart för att denne inte tillhör den aktuella gruppen.

Den som nu håller med om att detta är rätt sätt att arbeta kan tänka bredare än socialt utanförskap. Är det enbart kvinnor som kan tala för jämlikhet mellan kön? Är det enbart människor som blir etnifierade som kan tala för etnisk jämlikhet? Ska vi enbart kämpa enligt vår ekonomiska styrka, där det är de fattiga som får se till de fattigas kamp medan de rika kämpar för sitt? Samhället blir då splittrat och flera marginaliserade grupper, som alla skulle gynnas av en gemensam kamp, blir motståndare i flera olika kamper – medan den sociala normen förblir oförändrad (eller förändras mycket långsamt).

Använder vi oss istället av begreppet intersektionalitet och arbetar tillsammans för en övergripande rättvisa och jämlikhet så kan fler marginaliserade grupper samlas och enas om gemensamma värden. I dagsläget ställs låginkomsttagare mot arbetslösa, kvinnor mot män, etniska grupper mot varandra och stadsbor mot landsbygdsbor. Vi behöver uppmärksamma vilka problem som de enskilda grupperna har och åt vilket håll samhället bör förändras, det är något som de som tillhör grupperna gör bäst. När vi sedan lyfter frågan från aktörsplan (alltså våra kunskaper som vi fått genom att agera som enskild individ) till strukturellt plan så behöver vi alla, oavsett om vi är med i den specifika gruppen eller inte, vara med och arbeta fram målsättningar och arbetsplaner. De enskilda frågorna får genomslag i grupper utanför den egna, vilket är positivt för de flesta och negativt för en del (de som gynnas av nuvarande struktur). Det viktiga är att släppa in fler i kampen för jämlikhet, inte att förbehålla sig rätten att veta bäst enbart därför att en kan relatera till frågorna på ett personligt plan.

Inom ett visst område kan vi se hur aktörsperspektivet appliceras på strukturen. Exempelvis kan rasistiska uttalanden basera sig på personliga upplevelser och generaliseras för alla som inte tillhör den egna etniska gruppen, något som uppmuntras inom rasistiska grupper (se exempelvis hur Jimmie Åkesson använder detta kring invndring).

Det stämmer sällan med samhällsstrukturen, på samma sätt som den enskilde aktörens upplevelser inte behöver stämma med strukturen – även om uppfattningar och känslor är äkta. Det är dags för oss alla, som kämpar på olika fronter, att enas i en kamp för allmän rättvisa. En kamp där orättvisan är fienden och vi alla kan stå enade i kampen för ett rättvist och jämlikt samhälle. För att nå det målet så behöver vi lyfta blicken från oss själva och vår person och se hur samhället i stort ser ut. Därefter kan vi komma överens om vilket håll vi ska röra oss åt.

Annonser

2 thoughts on “Intersektionalitet berör alla – socialt utanförskap

  1. Ping: Intersektionalitet berör alla! | Världen, politiken och miljön

  2. Ping: Intersektionalitet berör alla | Motargument

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s