NU! Nu tror jag att Sverige är redo. För en omställning.

För 2½ år sedan träffade jag en tidigare studiekamrat för att lämna över en mobiltelefon. Jag hade en Iphone som jag inte behövde och jag tänkte att personen aldrig skulle köpa en smartphone, trots att hen skulle ha stor användning av den. Personen hette (och heter fortfarande) Joakim och hade startat ett nytt ekologistiskt parti. Gröna partiet.

Personligen brydde jag mig föga om politik, även om mina åsikter kunde läsas på en blogg som kritiserade allt som hette politik. Joakim var också lite ”flummig” eftersom han inte riktigt tänkte som jag (så lätt kan vi sätta folk i olika fack). Men men… Vi träffades i alla fall på en 1:a majdemonstration (inte heller något jag ägnat mig åt) och vi gick med i ett tåg. Det var faktiskt väldigt trevligt =). När vi gick där så frågade Joakim om jag ville skriva på för partiregistrering, vilket jag såklart gjorde – det spelade ju ingen roll för mig. Han frågade också om jag ville gå med i partiet. Artigt sade jag att jag skulle fundera på saken…

Men det gjorde jag. Jag gick in och läste texterna på partiets hemsida. Jag höll inte med om allt men tyckte ändå att tanken var fin. Kravet om jag skulle gå med vad att jag fick vara med och påverka politiken och texterna. Detta var inga problem och arbetet var igång. Jag läste på, gick på föreläsningar och skrev texter. Det var möten och träffar, föredrag och fler texter som skrevs. De flesta på den här bloggen men en hel del utanför. Jag fick diskutera och lärde mig mycket om hur jag ska göra för att försvara mina ståndpunkter, eller när det var dags att byta åsikt (det fanns en del saker som jag inte riktigt funderat på hela vägen och då är det ju bara att förhålla sig till den nya informationen).

Under 2013 var jag med och skrev boken After Work: Farväl till arbetslinjen, två texter från bloggen så det var inte något jätteprojekt från mig. Våren 2014 fick jag en fråga om att vara med på bokmässan i Göteborg för att tala om boken, det var sagt att jag skulle stå tillsammans med Birger Schlaug, eftersom han var en annan av författarna och ett viktigt namn i debatten.

Just den helgen hade jag lovat mitt äldsta barn att gå på medeltidsmarknad. Valet var lätt.

Mellan tunnbrödsrullar och pilbågsskjutning valde jag att inte vara så drivande inom Gröna partiet. Sanningen var att jag varit väldigt ensam där under närmare ett år, vilket gjorde att jag lade för mycket tid på något som inte gav mig någonting. Folk tyckte att det var ”flummigt” eller hade svårt att förstå vad syftet var. Andra ansåg inte att miljön och en hållbar framtid var viktiga frågor (vilket jag faktiskt inte förstår). Jag lade ner mitt engagemang. Helt.

Men det är svårt. Det är svårt att vara så intresserad av något. Så uppslukad av att förändra sin samvaro så att vi kan vara stolta över vårt samhälle – för att sedan lägga sig platt. Jag fortsatte skriva på denna blogg, sporadiskt, men såg inget syfte med texterna. De skulle inte leda någonstans utan kändes meningslösa.

Samtidigt såg jag ett växande behov i min närhet. Ett behov som kulminerade i pajkastning mellan människor som försvarade olika politiska ståndpunkter som de egentligen inte verkade tro på. Människor som delade nyheter som egentligen bara är konsekvenser på den rådande politiken. Men det finns inga bra alternativ.

Om vi inte vill tro på den rådande politiken som grundar sig på 1800-talsföreställningen att vi har hur mycket resurser som helst och behöver stimulera en fiktiv marknad för att överleva (det är helt sjukt om vi verkligen funderar på det) så har vi få val. Resultatet av denna politik är ju att ekonomin inte går ihop och vi börjar ställa samhällets svagare grupper mot varandra, exempelvis välfärd mot migration – vilket är helt onödigt om vi bara tänker till lite. Populismen fick otroligt fäste i Sverige och SD plockade billiga poäng. Inte för att de kom med några konkreta lösningar utan för att de pekade på problem som är reella och sedan fick allt i samhället att grundas i dessa problem (det är inte rätt problem, integrationsproblemet är snarare en konsekvens av en kortsiktig politik).

Riksdagspartierna gör inget, eller de flesta rör sig mer åt höger och det kommer ju att sluta någonstans i en ravin… Vänstern och feministerna för en aggressiv politik, vilket inte heller är nödvändigt.

Jag satte mig ner för att fundera på frågor ur ett grönt perspektiv. Allt är inte besvarat men en del har blivit satt i pränt.

I går satt jag och talade med några från Gröna partiet, en del gamla rävar och några nya eller relativt nya. Det var ett rörigt samtal men intressant att se var vi kommer landa. Det viktigaste är att vi blir mer konkreta och att vi faktiskt rör oss ifrån de floskler som kantar dagens politik. Uttalanden som ”Vi vill ha en bättre värld för alla” är helt meningslösa men en tydlighet behövs för att vi ska kunna komma framåt. Och jag kommer inte kunna jobba själv…

Vi behöver vara fler som jobbar och jag satte ihop fyra frågor som vi skulle fundera på tills nästa gång vi pratade:

  1. Vilket syfte tycker jag att G ska ha (politisk makt/intresseorganisation/idéspridare etc.)?
  2. Vilka administrativa uppgifter eller hur mycket tid anser jag att jag kan lägga på G (i veckan/månaden etc.).
  3. Vilka politiska frågor anser jag att jag har mest koll på (och kan svara på utåt, till media/andra)?
  4. Om jag ska beskriva det bästa politiska partiet kortfattat och lättbegripligt så skulle jag skriva såhär:

För att alla som är med ska få konkretisera sin egen bild av sin politiska vision. Det räcker långt. Även om du inte är medlem eller ens funderar på det så är jag intresserad av människors svar på den sista frågan. Den som inte vet kanske faktiskt behöver fundera på det, så att vi lär oss att se igenom flosklerna.

Det finns de som inte vet vad Gröna partiet är. Det gjordes en kort film i början av 2014, den har ett viktigt budskap och är en bra ingång till G:s frågor:

Om miljön vore en mätbar resurs

I den politiska debatten finns klimatfrågan med som en perifer fråga, det är en fråga som är underordnad både tillväxt och jobb. Varken tillväxt eller arbetstillfällen kan, rent faktiskt, må bra innan vi väljer att tänka om kring vår miljö och våra naturresurser. Naturen kan vara abstrakt för många ekonomer så jag väljer att göra en liknelse.

Tänk att du i din ungdom får ett stort arv av en rik släkting. Detta arv verkar oändligt och du vilar på det även i ditt vuxna liv. Nu, när du arbetat något decennium och har en stabil ekonomi så har du ett konsumtionsutrymme som gör att du fortfarande behöver ta en del av arvet, varje månad. Arvet står för nästan en tredjedel av dina månatliga utgifter så det är en väsentlig del. Du ser på kontot att arvet börjar ta slut men tänker att det nog löser sig. Det kommer ju inte ta slut ”på riktigt”. Och så tuffar du på…

Oavsett vilken ekonomisk utbildning du nu har så kan vi nog tänka oss att du kommer säga något i stil med: ”Men varför anpassas inte utgifterna efter inkomsterna? Det är inte hållbart att göra av med mer pengar än vad som kommer in, det är faktiskt motsatsen till tillväxt.”

Precis så ser det ut med naturresurserna. Vi har haft ett överflöd av naturresurser, vilka vi började använda på allvar tack vare industrialiseringen (jämför med att flytta hemifrån). I dagsläget använder vi ungefär 1,5 gånger så mycket naturresurser mot vad som återväxer, årligen. Ekonomer, politiker, företag, alla som har den egentliga makten, väljer att ignorera detta och menar att vi ska fortsätta plocka ut mer än vad vi faktiskt har. Det funkar ju än så länge. Detta görs mot bättre vetande eftersom de flesta är fullt medvetna om detta (precis som du skulle se hur pengarna från arvet minskar) och förstår att det mest är en tidsfråga tills resurserna når en kritisk gräns – där vi på andra sidan gränsen kan vänta oss konflikter om naturresurser och/eller extrema prisökningar på ex. olja, livsmedel och odlingsmark.

Läs mer

Pension och basinkomst

Igår kom detta:

PensionNi känner igen det som ett kuvert som visar en summa pengar som vi får i pension om vi lyckas leva så länge…

Ni som inte har tänkt på det ska nu få ett alternativ… Föga förvånande heter det basinkomst.

Säg att den ligger på 10 000:- per månad. Vi väljer att jobba som vi gör och lägger 5000:- i månaden på pension och 5000:- som buffert (arbetslöshet(sjukdom etc.). Ponera att vi (jag) behöver jobba i 30 år och att kronan har samma värde hela tiden (det kommer den inte att ha men BI kommer öka i samma takt).

Så. 5000:- x 12 = 60 000:- per år. Gånger 30 = 1 800 000:- i sparade pensionspengar. Skulle jag alltså gå i pension vid 61 års ålder (om 30 år) och leva tills jag blev 91 så skulle jag kunna räkna såhär. 1 800 000/30 (30 år med pension) = 60 000:- per år, eller 5000:- per månad (samma som när jag sparade). Jag vill ju att BI ska vara högre för pensionärer, ca 12 000:-. Detta ger en pension på 12 000:- (eftersom basinkomsten fortsätter komma) plus 5000:- per månad från mina besparingar. Alltså en nettopension på 17 000:-.

Beräknat på nuvarande penningvärde. Alltså kommer det se annorlunda ut i ett senare skede men basinkomsten kommer såklart att följa med. Förutom att alla som inte kan spara pengar kommer att ha en fast inkomst så kommer de som kan spara pengar att kunna säkra sin egen pension (de som idag jobbar heltid).

Jag vet att det är kontroversiellt att tala om basinkomst som positivt även för medelklassen, men det gör ju inte att jag kommer dölja faktumet att de som kan spara undan sin BI kommer att trygga sin framtid än mer än med dagens osäkra spekulationsekonomi…

Har du lite pengar så kommer du få mer i och med att BI är ovillkorad och skall ge dig en tryggad försörjning.

Behöver du inte basinkomst nu så går det att se på reformen som en möjlighet att trygga din framtid eller ge trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom.

Vill du läsa mer om mina tankar kring basinkomst så finns länkar lite överallt på sidan, eller så kan du söka i sökrutan uppe till höger.

 

Helena Riviére och försörjningen

Den 28:e februari fick vi det tveksamma nöjet att läsa en debattartikel av Helena Riviére. Riviére är en av de före detta moderatpolitiker som utformat socialförsäkringarna genom sitt arbete i socialförsäkringsutskottet och riksdagsledamot för (M). Den text hon skrev speglar en del av det tänk som Moderaterna propagerar för och du kan ta del av texten genom att klicka här. Nu riktar hon kritik mot Mp men det är ett slag mot alla som inte går med på devisen: ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag kände mig helt enkelt tvungen att svara henne. Texten är inskickad till SvD men jag har inte hört ett pip och chansen att få den publicerad där ligger väl mellan ”låg” och ”obefintlig”. Tur att jag har en blogg då…

Mitt svar:

Det finns många som uttrycker sig kring medborgarlön/basinkomst och diskussionerna börjar väga över till det positiva för reformen. Vad som förvånar är att en person som Helena Riviére får plats att skriva om (eller ner) socialförsäkringar i en av de största morgontidningarna.

Läs mer

Märkligt om basinkomst – långa versionen

Detta är den längre versionen av ett svar på Mattias Håkanssons krönika i Flamman 29/1.

Det kortare svaret är publicerat i Flamman.

Mattias Håkansson kritiserar reformen medborgarlön (hädanefter basinkomst) i en krönika i Flamman den 29/1. Eftersom basinkomst är en av Gröna partiets nyckelfrågor vill vi gärna bemöta denna kritik. En brasklapp får dock inflikas med att basinkomströrelsen inte är någon homogen rörelse och att vårt svar därför speglar just vår hållning i frågan.

Håkansson konstaterar att en nivå för basinkomsten på 8 000 – 10 000 kr/månad är strax över socialbidragsnormen eller nivån för de lägsta pensionerna och menar att det inte är något som kan användas vid förhandling gällande arbetsvillkor.

Vi kan utan större problem hålla med om nivåns jämförelse med befintligt socialförsäkringssystem. Den nivån är satt som exempel på vad som krävs för att trygga grundläggande behov, det vill säga kunna betala i första hand hyra och mat. Det finns flera förslag där nivåerna sätts högre för sjukskrivna och pensionärer, med andra ord ett tillägg baserat på behov, men där den som anses kunna lönearbeta ska ha möjlighet att göra detta om hen vill för att kunna öka sitt privata konsumtionsutrymme.

Det borde vara självklart att en basinkomst tillåter att arbetstagaren kan säga nej till eller avsluta en tjänst. Basinkomsten är nämligen inte behovsprövad eller tidsbegränsad, vilket är en avgörande skillnad till a-kassa och socialbidrag.

En annan viktig aspekt av basinkomst är att vi ges chans att gå ner i arbetstid och främja arbetsfördelning. Samtidigt kommer vi på ett snillrikt vis bort från arbetsmarknadsåtgärder som ”tar jobb” – exempelvis fas 3 – och dessutom finansieras av skattemedel.

Slutsatsen blir rimligen att vi med basinkomst kan få en mer öppen arbetsmarknad där det går att få konstruktiva arbeten som genom lön höjer inkomsten så mycket eller lite en vill i förhållande till basinkomsten. Och vi vill här poängtera att basinkomst verkligen inte är tänkt att främja ett liv i lyx.

I krönikan ifrågasätts därefter inkomstbortfallsprincipen och om den verkligen är rimlig.

Den som har en hög lön har möjlighet att själv ta ansvar för att inkomstbortfallet blir så litet som möjligt vid eventuell uppsägning. Så fungerar det idag, vilket är den verklighet vi måste förhålla oss till när det gäller basinkomst. Den a-kassa som finansieras av statliga medel ger en inkomst på i runda tal högst 11 000 kr/månad. Resten är inkomstförsäkringar genom arbetsgivare och/eller fackförbund, vilka kommit till tack vare att a-kassan som Håkansson verkar vurma för är så låg. Dessa inkomstförsäkringar har dock inte mycket med basinkomst att göra eftersom de inte är statligt finansierade.

Enligt Håkansson är det en logisk tankevurpa att det blir mer lönsamt penningmässigt att ta ett lönearbete och mindre lönsamt att bli av med jobbet samtidigt som förhandlingssituationen för arbetstagaren antas förbättras.

Vi tycker att det här är ett mycket märkligt påstående. Innan vi bemöter resonemanget, så är det dock på sin plats att konstatera att det finns andra värden i livet än strikt monetära. För oss gröna är sådant som sociala relationer, empati och kultur viktiga delar av vår tillvaro som är värda att värna och lägga tid på. Tid som skulle kunna frigöras för de människor som vill avsätta tid för sådant. Med betoning på vill. I en sådan bred definition av lönsamhet är det inte självskrivet att hög inkomst automatiskt ger högre välmående.

Men åter till Håkanssons resonemang om lönsamhet i monetärt perspektiv. Vi ser basinkomst som en reform där arbetstagare får en klart starkare position att säga nej till framförallt dåliga arbetsvillkor. Möjligheten att tjäna pengar utöver basinkomsten anser vi bör finnas kvar, även om vi är väldigt kritiska till de stora löneskillnader som råder i samhället idag.

I Gröna partiet har vi inget problem med låg eller rentav ingen skatt på arbete. Däremot behöver vi inkomster till statskassan för att finansiera en god, lagom avpassad välfärd. Vi är därför positiva till skatteväxling där skatten på arbete minskas, medan den höjs på sådant som konsumtion, nyttjande av naturresurser och miljöförstöring.

Väljer vi att behålla det befintliga skattesystemet och korrigera det utifrån basinkomst så kommer de som har låg lön eller inte kan eller vill arbeta så mycket få skattelättnader, medan de som har hög lön och diverse förmåner bör få känna av ett större skattetryck. Det borde rimligen gynna den lilla människan. Den som vill ha en högre inkomst kommer kunna välja att arbeta mer för att tillfredsställa det behovet, men grundtryggheten är för alla.

Håkansson väljer tråkigt nog att drämma till med ett likställande mellan basinkomstförespråkare och Anders Borgs uttalanden om att det bör vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.

Det är möjligt att det i skrivstundens hetta kändes som en finurlig vinkel, men vi kan definitivt inte skriva under på att basinkomstförespråkarnas perspektiv och agenda är densamma som Moderaternas. Snarare tvärtom.

Däremot kan vi utan problem tillstå att det med en basinkomst bör gå att tjäna pengar på lönearbete. Den fråga vi kan ställa oss är däremot hur mycket? En basinkomst skulle sannolikt vända upp och ner på rätt många av de processer och strukturer som råder på arbetsmarknaden idag. Som exempel skulle ersättningen inom låglöneyrken med säkerhet bli klart högre än idag eftersom arbetstagare kan ställa högre krav. Det skulle å sin sida ge möjlighet att kunna jobba färre timmar för att tjäna sitt uppehälle i de fall själva basinkomsten inte anses vara tillräcklig.

Det här är förstås något som är väldigt positivt för alla utom möjligen för dem som efterfrågar tjänster som är tunga, tråkiga och/eller farliga att utföra eftersom dessa naturligtvis blir dyrare. Att minska på tendensen löneslaveri tjänar den lilla människan och gör samhället rättvisare och jämlikare.

Som avslutning ifrågasätter Håkansson att de ovan skissade nivåerna av basinkomsten är lägre än nuvarande a-kassa och menar att det i sig är en lönesänkare.

Det är värt att återigen poängtera att det finns andra värden i livet än pengar och prylar. Skillnaden i reda pengar mellan basinkomst av den i det här sammanhanget tänkta nivån och dagens maxnivå av a-kassa är en eller ett par tusenlappar per månad. Dessutom går basinkomsten att räkna med på ett säkrare vis då den inte är behovsprövad eller tidsbegränsad.

En riktigt intressant aspekt av basinkomst är att vi sannolikt skulle se en hög flexibilitet på arbetsmarknaden samtidigt som arbetslösheten skulle ha förutsättningar att försvinna helt. Människor skulle sannolikt vara mer benägna att gå ner i arbetstid och därmed som en konsekvens dela mer på de konstruktiva jobb som finns och behöver utföras.

Den som i basinkomstens värld har en fast inkomst kan välja att spara en del av sitt överskott för att skapa en egen inkomstbuffert. Det står var och en fritt. Om personen sedan går i pension, blir sjukskriven eller väljer att gå ner i arbetstid, så finns en eventuell buffert tillhands som kan komplettera utbetalningen av basinkomst. En sådan buffert bör emellertid aldrig behöva vara en nödvändighet, utan då är snarare principer som att rätta munnen efter matsäcken samt sund konsumtionsminimalism viktigare.

Essentiellt är att basinkomsten räcker till grundläggande behov. Och där ingår inte att ha bil, byta garderob en gång i halvåret eller spela på lotto. Naturligtvis måste också basinkomsten följa aktuellt penningvärde för att inte bli en imploderande reform.

Med anledning av ovanstående bemötanden kan vi alltså inte se att Mattias Håkanssons invändningar har någon egentlig grund. Vi vill ändå passa på att tacka för inlägget och är tacksamma för möjligheten att få diskutera frågan här i Flamman. Det vi ändå hoppas mest på är att fler får tid, råd och ro att delta i debatten.

Andreas Meijer

Joakim Pihlstrand-Trulp

Två av Gröna partiets (G) talespersoner

http://www.grona-partiet.se

Basinkomsthelg i Malmö

Nu sitter jag på tåget efter att ha varit nere i Malmö på en av de största svenska basinkomstträffarna på flera år. Träffen arrangerades av Basinkomst.nu:s lokala Malmöavdelning. Programmet går att se här. Vi som var där blev väl omhändertagna av Kontrapunkt och Malmögruppen – grymt bra jobbat! Det här är upplevelsen från mitt perspektiv.

Den första aktiviteten var en serieläsning, först av några bilder av Max Gustavsson och sedan av Sara Granér. Sara Granér var på plats och läste upp sina serier själv:

Sara GranérSara Granér läser upp sina egna serier

Detta var en trevlig inledning till tankar kring arbete, ekonomi, basinkomst, livet… Den andra punkten (som jag var med på) var partipolitiska strategier. Två andra aktiviteter gick samtidigt men jag valde att lyssna på Valter Mutt och hans tankar kring basinkomst och hur han ser på reformen ur ett politiskt perspektiv. Vi fick ta del av projekt som har gjorts ute i världen samt hur det politiska klimatet gällande basinkomst ser ut i Riksdagen – att intresset är svalt är en underdrift. Valter betonade värdet i att nå ut och få med sig aktörer utanför politiken, exempelvis fackföreningar och andra samhällsbärande grupper. Yrkesgrupper som verkligen tjänar på basinkomst är frilansare, journalister och personer inom produktionen. Basinkomströrelsen behöver få fram sitt budskap även till dessa grupper och få upp frågan på debattbordet.

Valter Mutt

Valter Mutt pratar basinkomst

Ni som har klickat er in i programmet ser att nästa del var tredelad där en kunde välja var en ville gå. Jag satt och förberedde mig inför delen efter då det var min tur att stå på scen tillsammans med Kristian Borg (redaktör till boken After Work: farväl till arbetslinjen) och Samira Ariadad (författare till kapitlet ”Att rekonstruera de gemensamma rummen” i samma bok, samt redaktör till Tidningen Brand).

After WorkFr. vänster: Samria Ariadad, Andreas Meijer, Kristian Borg

Vi höll varsin del där Kristian talade om boken, varför den tillkommit och diskussionen kring arbetslinjen i stort. Samira anknöt till sitt kapitel, hur hon tänkte när hon skrev det och berättade mer om allmänningar. Jag utgick från basinkomströrelsen och hur det skulle kunna gå att samarbeta utifrån vissa kriterier och mina tankar kring arbete som en gemensam folkrörelse med varierat innehåll.

Andreas presentation

Andreas talar inför en publik som inte var så trött som den ser ut på bilden..

Jag utgick från några punkter och den som vill se presentationen igen så finns den tillgänglig via denna länk. Utgångspunkten var att ”tänka åt samma håll” och utgå från att basinkomst är en verklig reform som bör användas. En tanke om att vi behöver ta oss bort från försvarspositionen och hur vi når fram med basinkomstreformen som den seriösa ekonomiska och sociala reform den är.

Själva panelsamtalet utgick från en del frågor (ställda av Kristian) som jag och Samira sedan besvarade. Basinkomst Malmö har filmat detta och jag kommer länka till klippet när det är färdigt. En artikel som publicerades i Flamman diskuterades och en replik är skriven av mig och Joakim Pihlstrand Trulp, vilken kommer publiceras inom kort (då kommer länk här). Avslutningsvis fick publiken ställa frågor, där frågor kring hur hållbarhet, tillväxt och basinkomst hänger ihop (mina tankar kring detta finns på denna blogg).

Kvällen fortsatte i diskussioner kring basinkomst och jag fick samtala med människor som jag enbart träffat på nätet, vilket var mycket trevligt och givande.

Under söndagen fortsatte arbetet med att ta fram strategier för framtiden. Basinkomströrelsen håller på att organisera sig och de som stannade kvar fick fundera och formera sig i arbetsgrupper – utifrån ett avstamp i den svenska basinkomströrelsen är på väg att tas. Det jag kommer jobba för, och som inte kräver någon större kraftansträngning är att allt som skrivs om basinkomst samlas under hashtagen #basinkomst. På sociala medier och i texter. Det är ett enkelt sätt att samla debatten, ocensurerat och fritt för alla och envar att bidra. Ingen organisation står bakom #basinkomst men olika organisationer och rörelser kan delta – på sina egna villkor.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som var med och gjorde detta till en fantastisk helg. Nu kör vi!

Andreas Meijer, en av talespersonerna för Gröna partiet.

Bakåtsträvande marknadskapitalister…

Bakåtsträvare… De finns överallt. Inom näringslivet, inom politiken och inom samhället. De som hellre håller fast vid värdelösa system bara för att dessa är tryggare. En gång i tiden fanns säkert några jeppar som sa ”EEEhhhh… Hjul, Vaddå hjul? Vi har flyttat saker på medar och stockar jämt och det funkar så bra så”. Eller de som tror att internet är en ”fluga”… Elektricitet var också rätt skrämmande när den kom… ”Nänänä, inte ska vi hålla på med sån där elektricitet. Det är bara en massa nymodigheter – lampolja och starka ryggar har vi klarat oss på förr och det kommer vi kunna göra jämt!”

I dag har vi bakåtsträvarna inom samhällssystemet. De som tycket att tillväxt och massproduktion är ett gott incitament för en fungerande ekonomi. De som fnyser åt lösningar som visar goda resultat, ger stor resiliens inom reformen och kan förändra synen på vår tillvaro. Mest för att de inte ”orkar/kan/vill” förstå vad grejen är. En (i mängden) av dessa saker är basinkomst. Jag väntar på faktiskt mothugg när det gäller basinkomst. De som visar problem med reformen basinkomst. Problem som inte kan lösas. Självfallet finns svårigheter när det gäller införandet av en ny reform. Det finns dock möjlighet att införa basinkomst i liten skala och bygga på efter hand. Det är tankarna som är viktiga. Prioriteringarna. Den gamla klyschan ”jobba för att leva, inte leva för att jobba” gör sig gällande.

Har du dålig koll på basinkomst så bör du faktiskt sätta dig in i det. Tycker du att det är drygt att läsa en massa text så kan du ju börja med den här filmen:

Mannen som talar heter Guy Standing. En ekonom som kan bra mycket mer om ekonomi än jag. Dock har jag såklart varit i kontakt med personer som är utbildade i ekonomi (främst nationalekonomi). Det är flera som anser att systemet vi har inte är helt ”by the book” (alltså svarar helt korrekt mot de nationalekonomiska teorierna) eftersom vi ser till att hålla vissa branscher flytande med skattemedel, även om inte har någon direkt samhällsnytta. Vi ser till att skapa efterfrågan för att stimulera tillväxt och då måste folk jobba för att ha råd att konsumera, dock finns inte jobb till alla…

Läs mer