Dammet efter måndagens regeringsbildande verkar ha lagt sig som en märklig filt över den svenska politiken. I vanliga fall brukar ett avslutat val innebära en tid av lugn och stridsyxorna läggs åt sidan för att förbereda inför kommande höst-, och julfestligheter. Denna gång är det något som är annorlunda. Till viss del en segerviss attityd från de röster som vill ha en förändring, vilken förändring som helst verkar det som. Sedan är det den förvirring som nu verkar ha utbrutit på sociala medier och ni MSM.
Det verkar som att ingen riktigt tror på det som har hänt i svensk politik. Men det är dags att stänga munnen, snyta sig och inse att vi har ett helt nytt parlamentariskt läge. Ett läge som ruckar på allt vi tidigare ansett vara det grundläggande inom Sverige och den moderna svenska politiken.
Vi har tre partier som har gått bakåt sedan förra valet och tack vare stödet från Sverigedemokraterna nu kan bilda regering. En regering som måste få godkänt i allt de gör från SD för att inte riskera en misstroendeomröstning. Jag har inte läst igenom hela Tidöavtalet men det finns ju att få tag på för den som känner att de vill läsa in sig. Det vi ser är dock att SD:s politik nu är verklighet.
Vi kommer att få det annorlunda. Så mycket kan vi ju säga i alla fall. Exakt vilket utfall det kommer att bli vet jag inte men jag har svårt att se hur det blir mer positivt. Förmodligen kommer denna blogg att tas ut och skakas av igen eftersom det står mig fritt att tycka vad jag vill här – än så länge i alla fall.
Inledningsvis menade ju vår nya statsminister att det var en unik utbyggnad av kärnkraften som har gjort Sverige självförsörjande ”alla årets timmar, alla årets dagar”. Det är ju helt felaktigt och går ju att kolla upp när det kommer till nettoimport över tid. Inte direkt snyggt att inleda sin mandatperiod med helt onödiga lögner.
I och för sig inte helt konstigt då vår nya kulturminister Parisa Liljestrand valde att säga att hon var ”litteraturvetare i grund och botten”. Jag skulle inte säga att jag är historiker i botten eller att jag är geograf i botten – och då har jag kandidatexamen i båda dessa ämnen. Parisia har läst 2 terminer litteraturvetenskap men hon är väl ändå lärare i botten om det är där en examen finns?
Vi kommer nog att få vänja oss vid att våra nya makthavare inte bara tänjer på sanningen utan till stor del ignorerar den. Direkt vid regeringsförklaringen fick vi veta att det var tuffa problem som skulle ta tid att lösa. Så lät det inte i opposition. Ingenting kunde förklaras av en global pandemi, ett krig i Europa eller en instabil global handelsmarknad. Nu vet jag inte hur kristna Kristdemokrater är egentligen men det verkar ju finnas utrymme för feltolkningar lite hit och dit så jag kommer att kasta mina stenar trots mina egna synder, det finns ingen balk i mitt öga men jag kommer absolut att vara en sticka i ögat på min nästa regering.
Det är några saker som direkt oroar mig, personligen och som en del av samhället.
För det första så vet vi att ”tuffa tag” enbart är signalpolitik, en ganska dålig signalpolitik dessutom. Det finns inga bevis eller stöd i forskning eller praxis som visar att hårdare straff och tuffa tag minskar brottsligheten, snarare tvärtom. Risk för ökad brottslighet finns.
För det andra så väljer regeringen att lägga ner Miljödepartementet helt och tillsätta posten som miljö-, och klimatminister till en 26-åring som tror att hon kan påverka politiken när det är SD som har sista ordet i alla frågor. SD som visat sig vara klimatförnekare i såväl enskilda fall som högt uppe i ledningen. Risk för att allt arbete för klimatet backar finns.
Då jag medvetet väljer bort SD:s kärnfrågor så väljer jag att gå vidare till skolfrågorna. Vår nya statsminister är ju, sedan länge, gift med Birgitta Ed som sitter i styrelsen för Europaskolan – en stiftelse som driver skolor i aktiebolagsform. Vår nya skolminister sitter också i styrelsen för friskolekoncernen Tellusgruppen, eller hon satt där fram tills att detta uppdrag påbörjades. Hon är dessutom delägare i PR-Byrån Tenelius Holm som, enligt sig själva, är experter på offentlig upphandling. Risk för att skolan kapitaliseras mer finns.
Världen, politiken och miljön 