Om miljön vore en mätbar resurs

I den politiska debatten finns klimatfrågan med som en perifer fråga, det är en fråga som är underordnad både tillväxt och jobb. Varken tillväxt eller arbetstillfällen kan, rent faktiskt, må bra innan vi väljer att tänka om kring vår miljö och våra naturresurser. Naturen kan vara abstrakt för många ekonomer så jag väljer att göra en liknelse.

Tänk att du i din ungdom får ett stort arv av en rik släkting. Detta arv verkar oändligt och du vilar på det även i ditt vuxna liv. Nu, när du arbetat något decennium och har en stabil ekonomi så har du ett konsumtionsutrymme som gör att du fortfarande behöver ta en del av arvet, varje månad. Arvet står för nästan en tredjedel av dina månatliga utgifter så det är en väsentlig del. Du ser på kontot att arvet börjar ta slut men tänker att det nog löser sig. Det kommer ju inte ta slut ”på riktigt”. Och så tuffar du på…

Oavsett vilken ekonomisk utbildning du nu har så kan vi nog tänka oss att du kommer säga något i stil med: ”Men varför anpassas inte utgifterna efter inkomsterna? Det är inte hållbart att göra av med mer pengar än vad som kommer in, det är faktiskt motsatsen till tillväxt.”

Precis så ser det ut med naturresurserna. Vi har haft ett överflöd av naturresurser, vilka vi började använda på allvar tack vare industrialiseringen (jämför med att flytta hemifrån). I dagsläget använder vi ungefär 1,5 gånger så mycket naturresurser mot vad som återväxer, årligen. Ekonomer, politiker, företag, alla som har den egentliga makten, väljer att ignorera detta och menar att vi ska fortsätta plocka ut mer än vad vi faktiskt har. Det funkar ju än så länge. Detta görs mot bättre vetande eftersom de flesta är fullt medvetna om detta (precis som du skulle se hur pengarna från arvet minskar) och förstår att det mest är en tidsfråga tills resurserna når en kritisk gräns – där vi på andra sidan gränsen kan vänta oss konflikter om naturresurser och/eller extrema prisökningar på ex. olja, livsmedel och odlingsmark.

Läs mer

Annonser

Replik i Corren

Igår skrev Håkan Edler (LUF) en debattartikel om hur dyrt och ineffektivt det är med lokalproducerad mat. Detta har jag och Ellen Dolk, genom Gröna partiet, svarat på:

”Billig mat kan ha ett högt pris

Replik till Håkan Edler, LUF, Debatt 20/1. 06:01

Håkan Edler skrev hur viktigt det är att protektionismen inte skall få råda och vikten av global livsmedelshandel. Artikeln menar att vi har den globala handeln att tacka för att vi mår bättre och lever längre i dag än tidigare. Den går vidare med att vi skulle falla tillbaks om vi satsade på lokalproducerat livsmedel.

För det första har vi livsmedelskontroll. Inom Sverige har vi möjlighet att påverka hur våra livsmedel produceras gällande besprutning, djurhållning och antibiotika. Importerad mat har lägre krav när det gäller kontroll och produktionsförhållanden. Cancer, fetma och resistens mot antibiotika börjar bli folksjukdomar i väst, en möjlig konsekvens av effektivt jordbruk.

När det gäller produktion i länder som inte har stor tillgång på rent vatten så förflyttas deras rena vatten, vilket ofta är en bristvara, genom livsmedel till väst. Det enda vi ger tillbaks är pengar. Pengar som förvisso ingår i producentlandets BNP men främst hamnar i näringslivets fickor – på bekostnad av de fattiga. Vi har i dag en enorm överproduktion av livsmedel, vilket dock tillfaller de rikare länderna eftersom en knapp miljard fortfarande svälter. Det är med andra ord inte ett produktionsproblem utan ett fördelningsproblem.

Vi kan välja lokalproducerat eftersom det gynnar oss. Arbetar vi på samma gång för global rättvisa, så att de fattigare länderna får behålla sina naturtillgångar så kan de producera mat nog att klara sig själva, utan att samma resurser till 25 procent ska hamna på västvärldens komposthögar. Att producera mat på ett hållbart sätt är dyrt. Att utnyttja billig arbetskraft, odlingsmarker och dyrbart vatten i fattiga länder är knappast något som hjälper dem – eller i förlängningen oss. Ja, lokalproducerat är dyrare – det kan ju vara idé att fundera på varför det är så?

Byline image

Ellen Dolk och Andreas Meijer Gröna Partiet”

Dela och kommentera

”Mjuka värden?” – Jävla flummare

Eller något sådant. Vad vet jag hur de tänker. Så skulle jag nog ha tänkt innan jag började fundera över vad mjuka värden innebär. Jag ska försöka hålla mig kort.

För inte så länge sedan skrev jag om makten och den gröna ekonomin, efter en föreläsning med gröna (eller ”gröna”) forskare. Ett begrepps om kom upp var ekosystemtjänster. Det är ett fint ord för allt vi kan få från naturen, ofta utan att faktiskt behöva investera i det (snarare får vi det om vi håller tassarna borta). En sådan tjänst är vatten.

Om det nu är så viktigt att kunna mäta allt i pengar (eller BNP) så vill jag fråga: ”hur mycket är rent vatten värt för dig?”.

En del svarar säker: ”Meh vaddå? Det är ju, typ, gratis”

En annan säger: ”Det går inte att mäta. Utan rent vatten är allt annat oviktigt!”

En tredje kanske säger: ”Som i dag, 1 öre per liter kallvatten och 7 öre per liter varmvatten.”

Jag befinner mig runt svar nummer två. Det är min uppfattning. Dock har svar tre rätt. Det kostar oss cirka 1-7 öre per liter (exklusive investering i privata brunnar etc.). Jag hävdar dock att det inte är rimligt att mäta värde enbart baserat på vad saker kostar. När vi talar om dessa frågor så är det just mjuka värden vi talar om. Det ingår saker som trygghet, hälsa, umgänge, kärlek etc. Det är känslor som vi inte ens kan mäta, hur mycket vi än värderar det. Vi kan inte mäta det eftersom vi inte kan köpa det – men bara för att vi itne kan köpa det för pengar så innebär det inte att det är värdelöst.

Vissa saker har vi dock en prislapp på. Som vatten. Eller luft (utsläpp i atmosfären etc.). Jag menar att rent vatten och tillgången på denna är värt mycket mer än 1-7 öre per liter. Det finns många saker jag kan avstå om det är valet mellan rent vatten och andra saker som inte är viktiga för min överlevnad.

Det finns en gammal klyscha som funkar här (tänk bredare än sjuk):

”En frisk person har många önskningar. En sjuk har bara en”

Ord att ta med sig: Hälsa, vatten, frisk luft, trygghet, närhet.

Makten och den gröna ekonomin

Vad innebär en ”Grön ekonomi”?

För någon timme sedan avslutades ett seminarium om grön ekonomi i ABF-huset. Jag gick dit med förhoppning om att få lära mig något jag inte redan visste, det var ändå ledande forskare inom grön utveckling, vilka precis satt ihop en SOU i ämnet.

En positiv sak var att de i alla fall såg problemet (och ville lösa det) som uppstår när ekonomin vilar på materiell tillväxt. Problemen var att de som föreläste ville tillfredsställa ekonomer, fokuserade på att arbetslinjen är den enda vägen till sysselsättning och en stabil ekonomi, samt att inte erkänna att arbetssätt för att uppnå deras mål finns (ex basinkomst, landskatt, förslag på breddad skattebas och regleringar i skapandet av krediter).

Jag ska kort redogöra för vad jag fått lyssna till.

Staffan Laestadius utgick från sin nya bok Klimatet och välfärden. Mot en ny svensk modell. Han talade om hur vi måste utveckla vår samtid för att möta kraven på en hållbar framtid, om hur viktigt det inte bara är för klimatet och miljön, utan även för ekonomin att vi genomför en grön samhällsomställning. Laestadius menade att vi redan har tekniken för att genomföra förändringen och att det enbart är det politiska klimatet som måste hänga med, företagen är tydligen med på tåget. Han fortsatte med att visa en förändring i hur vi arbetade med sysselsättning där den kolbaserade (allt som kräver kol) skulle försvinna till förmån för produktion och näring som baserades på förnybar energi. Som att ersätta bilismen med ett utbyggt bussnät. Vilket skulle öka bussproduktionen med det dubbla. Fram till 2030, om planen går i lås. Han var medveten (och sade explicit) att vi bara ser ut att ha en bra och grön elproduktion, då en stor del av vår användning hamnar på någon annans konto (ex. Kina som producerar ganska mycket till oss). Dock gick han tillbaks till att vi kunde ersätta vår nuvarande produktion med förnybar energi, så mycket att vi skulle kunna exportera energi. Jag kan erkänna att jag inte fick ihop resonemanget… Laestadius tyckte också att det var en bra idé att expandera, dock med biomassa istället för med kol/olja eftersom vi (enligt honom) kunde göra det mesta utan att använda fossila bränslen. Han menar slutligen att en grön omställning är bra för ALLA.

Kanske att vi kan det. Dock talar Björn Forssberg om något annat, vi har ännu inte sett något som tyder på att vi kan flyga flygplan i någon större skala utan olja…

Läs mer

Framtidens masskonsumtion?

Som de flesta räknat ut vid det här laget så ställer jag mig frågande till om vi kan fortsätta med den masskonsumtion vi har? Det är väl någon som bör tas med i den politiska debatten, men som verkar lysa med sin frånvaro.

Det finns dock hopp för både konsumenter, företag och miljö. Ett hopp som gör att företag kan tjäna pengar, vi kan byta varor relativt fritt (kanske inte lika ofta) och uttaget av naturresurser kan begränsas. Jag talar om en god masskonsumtion.

Hur skulle detta gå till?

Det finns en konspirationsteori som går ut på att produkter är tillverkade för att hålla en viss tid. Det är inte helt orimligt eftersom den som tillverkar saker som håller för evigt inte kommer att kunna sälja så många, när alla köpt det de ska ha så behövs ingen ytterligare tillverkning, alltså ser producenten till att sakerna går sönder efter ett tag. Detta gör att vi hela tiden måste köpa nya saker för att producenterna ska kunna överleva/göra vinst.

Om vi inför ett helt annat system, som går ut på att vi hyr våra produkter (i alla fall saker som elektronik och annat som förväntas hålla länge) så skulle vi skapa incitament för hållbara produkter. Det skulle kunna gå till såhär (vi tar mobiltelefoner som exempel):

Läs mer

Riksdagspartierna (DGM)

DGM = Den grå massan. Innan vi börjar så ska jag ha sagt att jag inte såg partiledardebatten igår (söndag), jag jobbade och hann således inte hem. Detta hade jag tänkt skriva innan den gick av stapeln, då det är min uppfattning av det politiska läget i Sverige. Ordningen partierna presentera i är från minst troligt till mest rimlig, om det inte skulle vara så att jag numera representerar ett helt annat parti än de som sitter i riksdagen. Det jag skriver är riktat till partierna och den politik de för, inte till personer som röstar eller sympatiserar med partierna, ni behöver med andra ord inte gå upp i limningen… Nu kör vi.

Vad vill de olika partierna?

Sverigedemokraterna

Det kan vara så att det finns en politik bakom deras främlingsfientliga grund. Jag har skrivit rätt mycket om dem, vilket gör det rätt uppenbart att de inte får min röst i valet. Deras blotta närvaro i debatten har normaliserat rasism på ett sätt som vi inte har sett i Sverige sedan vi lämnade ”Lort-Sverige” (som Sverige har kunnat kallas innan WWII, med migration, alkoholism och misär). Nej de är inte ett rimligt alternativ till något.

Moderaterna

Skatter är av ondo, allt bör privatiseras, mer pengar direkt i handen. Så ungefär verkar de jobba. På bekostnad av vård, skola och omsorg. De har ju förnyat sig och ska tydligen stå för en ”rättvis skola” en ordentlig omsorg och kämpa för alla i Sverige. Nå, det är inte särskilt ”moderata” tankar och inte heller mer än ord. Inget i deras faktiska politik avspeglar någon större förändring – det enda är att vissa kanske bli förvirrade då de gått från djupblått till matt stålblått, med slitna kanter. De flörtar med väljare genom att försöka sig på en mer varierad floskelbas, politiken är dock densamma. Ledaren kritiserar SD men inhyser en minister som lika gärna skulle kunna kränga på sig brunskjortan…

Läs mer

Frågor om Gröna partiet (G)

Jag har börjat återgå till partipolitiken mer igen, väldigt roligt men tidskrävande. Igår (fredag 4/10) var vi ute och samlade in underskrifter för partiregistrering, för att Gröna partiet ska kunna ta plats på den politiska arenan.

UnderskrifterDet är ett hårt slit men behöver göras för att vi ska kunna ha vårt namn i valet, få uppmärksamhet när vi är färdiga och faktiskt räknas som ett riktigt parti. Häromdagen publicerades också min debattartikel om basinkomst i Fria Tidningen, vilket gav G lite mer uppmärksamhet. Uppmärksamheten har lett till en del frågor om partiet och vår politik, vilket är bra. Nyfikenhet och skepticism är bättre än att bli ignorerade =). Jag ska ta de senaste här på min blogg, då det var jag som svarade på dem.

”Vad vill Gröna partiet och varför behövs de?”

Kort svar, verka för en hållbar framtid, genom att:

  • Införa ekonomisk styrning för miljöpåverkan.
  • Värna om arbetsmiljö.
  • Införa basinkomst.
  • Stoppa materiell tillväxt.
  • Fokusera på ekocentrism.
  • Verka på ett intersektionellt plan, genom ekvivalism.
  • Balansera ekonomi och resurser.
  • Normalisera ett arbete för att leva, inte ett liv ägnat åt arbete.
  • Införa riktiga djurskyddslagar.

Och en hel del till . Vi behövs därför att detta inte finns i politiken (närmast är Enhet, som vi tycker om).

Mer info på: www.grona-partiet.se

”Jag tror inte på miljörörelser. Varför fokuserar de inte på riktiga frågor utan är inne och tjafsar om privata bilar och sopsortering – eller vill göra så att vi går tillbaks till stenåldern?”

Vi arbetar kontinuerligt för att finna lösningar. Basinkomst är en av dessa. Ekonomisk styrning av konsumtion och skatt är en annan. Men det som är absolut svårast att arbeta med är det mentala. Att ifrågasätta om vi verkligen mår bättre av konsumtion eller extrem materiell standard (på bekostnad av ekosystem, ekonomiskt system och framtiden)?

Det handlar inte om att gå tillbaks till stenåldern (även om jag är av uppfattningen att det är just där vi hamnar om vi inte satsar på hållbara verktyg för framtiden, en total kollaps av systemet, möjligtvis föregånget av massiv krigsföring om naturresurser, leder inte till något gott) utan om att finna vägar som gör att vi klarar av morgondagens utmaningar. I det ligger energisnåla lösningar, balansekonomi och balansekonomi, jämnare fördelningspolitik och solidaritet med människor och natur.

I våra texter är det lösningar (jag jobbar mycket med lösningar) som är i fokus, dvs. ”vad gör vi istället?”. För en tid sedan skrev jag om hur jag tolkar en grön ideologi (Min tolkning av en grön ideologi) där problem tas upp och alternativa lösningar på dem.

Insamlingen av namn vi gör just nu handlar om att registrera partibeteckningen, så att vi får ställa upp som ”Gröna partiet” i valet 2014.

När det gäller ”stenåldern” och oljan så kan jag rekommendera boken ”Omställningens tid” av Björn Forsberg.

”Sluta begära att bensinen ska vara så dyr, det förpestar bara för vanligt folk! Förstår ni inte att det är på detta sätt som vanligt folk vill leva, men ni miljökämpar ska se till att allt blir svårt och folk får oroa sig för sina jobb.”

Vi börjar med bensinen. Problemet som jag ser det är inte att den är dyr. Problemet är att priset drabbar de fattigare med tanke på att det är de som behöver ta den stora omställningen. Målet är att få bort oljeberoendet då det är en begränsad, smutsig, råvara som inte är ett hållbart alternativ. För att det ska gå igenom så krävs en teknisk utveckling på bred front. Bensinen bör försvinna som bränsle av två anledningar:
1. Den är smutsig och dålig för miljön.
2. Den är starkt begränsad och vi har kommit förbi ”Peak-oil” (toppen av vår möjliga oljeproduktion)

Det kräver dock en annan sak. Möjligheter att välja bort oljan. Det finns inte på landsbygden idag, vilket är ett av problemen – utan den möjligheten så blir det enbart ett slag mot de som bor på landsbygden eller mot de som inte har råd att använda bilen. Det är fel.

Vi måste också satsa på mindre orter och landsbygden, vilket basinkomst är en del i (min artikel om BI). Det hela är en synergieffekt för att se på samhällsproblemet ur ett större perspektiv.

Jag har skrivit om en mer modern syn på miljöpolitik (”Traditionell miljöpolitik eller ekologisk modernisering?”) där vi måste verka för att miljövänlighet ska bli lönsamt. Vi vill jobba med detta genom ekonomisk styrning (ex. breddad skattebas på konsumtion).

Problemet med att fortsätta som vi gör utan att genomföra några verkliga förändringar (förändringar som kanske kan klassas som ”miljfascism”, även om jag inte skulle använda ordet). Det finns en rapport som vi hänvisar till här på sidan:http://www.norden.org/…/publikationer/2013-552

Kort sagt så finns en hel del myter om vad som ”räcker” för att klara en hållbar utveckling, men de räcker inte. Jag är skräckslagen för en krasch som kommer att innebära väpnade konflikter om naturresurser, klimatflyktingar och brist på livsmedel. Jag ser detta som en trolig verklighet om vi inte ser till att vända skutan. I tid.

Tillägg: Basinkomst (BI) är också en säkerhet för de som är oroliga för sitt jobb då det är en garantilön. En annan fördel med BI är att det skapar en marknad där arbeten som faktiskt behövs får rätt löner. Vår politik gynnar dock inte dem som gör pengar genom att spekulera/handla med pengar.

Det var några frågor och svar…

Jag fick bra respons på svaren, vilket alltid är bra. Vad som bör förstås är att jag inte gör detta för att jag ”känner mig tvungen”. Jag gör detta för att jag genuint är orolig för framtiden. De lösningar jag försöker luska fram är baserade på logik och förnuft, funkar det inte (som att massproducera mer i en begränsad värld) så är det en dålig idé och något annan måste till.