Om miljön vore en mätbar resurs

I den politiska debatten finns klimatfrågan med som en perifer fråga, det är en fråga som är underordnad både tillväxt och jobb. Varken tillväxt eller arbetstillfällen kan, rent faktiskt, må bra innan vi väljer att tänka om kring vår miljö och våra naturresurser. Naturen kan vara abstrakt för många ekonomer så jag väljer att göra en liknelse.

Tänk att du i din ungdom får ett stort arv av en rik släkting. Detta arv verkar oändligt och du vilar på det även i ditt vuxna liv. Nu, när du arbetat något decennium och har en stabil ekonomi så har du ett konsumtionsutrymme som gör att du fortfarande behöver ta en del av arvet, varje månad. Arvet står för nästan en tredjedel av dina månatliga utgifter så det är en väsentlig del. Du ser på kontot att arvet börjar ta slut men tänker att det nog löser sig. Det kommer ju inte ta slut ”på riktigt”. Och så tuffar du på…

Oavsett vilken ekonomisk utbildning du nu har så kan vi nog tänka oss att du kommer säga något i stil med: ”Men varför anpassas inte utgifterna efter inkomsterna? Det är inte hållbart att göra av med mer pengar än vad som kommer in, det är faktiskt motsatsen till tillväxt.”

Precis så ser det ut med naturresurserna. Vi har haft ett överflöd av naturresurser, vilka vi började använda på allvar tack vare industrialiseringen (jämför med att flytta hemifrån). I dagsläget använder vi ungefär 1,5 gånger så mycket naturresurser mot vad som återväxer, årligen. Ekonomer, politiker, företag, alla som har den egentliga makten, väljer att ignorera detta och menar att vi ska fortsätta plocka ut mer än vad vi faktiskt har. Det funkar ju än så länge. Detta görs mot bättre vetande eftersom de flesta är fullt medvetna om detta (precis som du skulle se hur pengarna från arvet minskar) och förstår att det mest är en tidsfråga tills resurserna når en kritisk gräns – där vi på andra sidan gränsen kan vänta oss konflikter om naturresurser och/eller extrema prisökningar på ex. olja, livsmedel och odlingsmark.

Läs mer

Annonser

Höga löner ger bra lärare…?

Skolan är en het valfråga. Det är bra. Det finns många förslag på vad som behövs för att den svenska skolan skall bli bättre, det är också bra. Jag kommer att tillföra lite kring hur jag ser på skolan och vilka mål jag anser att vi bör sträva mot. Jag har gjort det förut men kanske inte såhär tydligt.

Till att börja med så kan vi se på artikeln som gjorde att jag ens funderade på att skriva detta. En ledare i Expressen, signerad Anna Dahlberg. I texten får vi fram två problem som borde ha fått en lösning, där jag håller med om båda men på lite olika sätt.

Det första handlar om en utredning som menar att kommunaliseringen av skolan inte har skapat större frihet. Snarare tvärtom. Staten har ingen kontroll över skolan men de har (jag vet det låter sjukt) fortfarande ansvaret. Vad som har hänt är att lärare och skolor måste visa att de klarar de uppsatta målen och detta visas genom en extrem mängd papper och underlag som skall skickas in för kontroll av lärarnas arbete. Kritiken mot detta är befogad. En av lösningarna är att återgå till en statlig skola, förbjuda privata aktörer att kunna göra vinstuttag ifrån skolan (vilket är en riskfaktor för kvalitet) och arbeta fram nationella referensramar kring handlingsplaner. Jag vill även gå längre och ha ett större utbud av undervisningsmaterial som ligger i linje med ämnesövergripande och landsomfattande lärandemål.

Det andra är en knäckfråga som jag till viss del håller med om. Lärarlönerna.

Läs mer

Pension och basinkomst

Igår kom detta:

PensionNi känner igen det som ett kuvert som visar en summa pengar som vi får i pension om vi lyckas leva så länge…

Ni som inte har tänkt på det ska nu få ett alternativ… Föga förvånande heter det basinkomst.

Säg att den ligger på 10 000:- per månad. Vi väljer att jobba som vi gör och lägger 5000:- i månaden på pension och 5000:- som buffert (arbetslöshet(sjukdom etc.). Ponera att vi (jag) behöver jobba i 30 år och att kronan har samma värde hela tiden (det kommer den inte att ha men BI kommer öka i samma takt).

Så. 5000:- x 12 = 60 000:- per år. Gånger 30 = 1 800 000:- i sparade pensionspengar. Skulle jag alltså gå i pension vid 61 års ålder (om 30 år) och leva tills jag blev 91 så skulle jag kunna räkna såhär. 1 800 000/30 (30 år med pension) = 60 000:- per år, eller 5000:- per månad (samma som när jag sparade). Jag vill ju att BI ska vara högre för pensionärer, ca 12 000:-. Detta ger en pension på 12 000:- (eftersom basinkomsten fortsätter komma) plus 5000:- per månad från mina besparingar. Alltså en nettopension på 17 000:-.

Beräknat på nuvarande penningvärde. Alltså kommer det se annorlunda ut i ett senare skede men basinkomsten kommer såklart att följa med. Förutom att alla som inte kan spara pengar kommer att ha en fast inkomst så kommer de som kan spara pengar att kunna säkra sin egen pension (de som idag jobbar heltid).

Jag vet att det är kontroversiellt att tala om basinkomst som positivt även för medelklassen, men det gör ju inte att jag kommer dölja faktumet att de som kan spara undan sin BI kommer att trygga sin framtid än mer än med dagens osäkra spekulationsekonomi…

Har du lite pengar så kommer du få mer i och med att BI är ovillkorad och skall ge dig en tryggad försörjning.

Behöver du inte basinkomst nu så går det att se på reformen som en möjlighet att trygga din framtid eller ge trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom.

Vill du läsa mer om mina tankar kring basinkomst så finns länkar lite överallt på sidan, eller så kan du söka i sökrutan uppe till höger.

 

Att flytta runt rumänska Romer

Då det nu sker på min ”bakgata” så känner jag mig tvungen att kommentera. Det som sker är en avhysning av rumänska Romer, från Sollentuna till… Ja, vad fan, vart som helst men inte här. Eller så verkar kommunen tänka i alla fall.

När detta skrivs så är detta den senaste artikeln i ämnet: DN om Romerna i Helenelund.

Jag förstår att det är ett problem. Inte att det är här men att vi behöver arbeta globalt för att få slut på flykt från andra länder. Vad som inte hjälper är att avhysa människor bara för att det är ”lite obekvämt”. De kunde liksom inte ha bosatt sig så mycket mer avsides (med tanke på att de behöver mat och transport, då går det inte att flytta till Norrlandsskogen).

Jag tänker inte göra detta till en sakpolitisk fråga. Det kan vara hur obekvämt som helst men om vi nu ska anse att vi värnar om de mänskliga rättigheterna så vill jag poängtera vilka som skulle kunna vara relevanta här:

Artikel 2. Rätten att inte bli diskriminerad:

”Alla människor är lika i värde och rättigheter. Skyddet mot diskriminering är en av hörnstenarna i arbetet för de mänskliga rättigheterna. Enligt den svenska diskrimineringslagen får ingen människa diskrimineras eller hindras från att utnyttja sina rättigheter på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.”

Artikel 25. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard:

”Alla människor har, enligt artikel 25 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till en levnadsstandard som är tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande.”

Artikel 12. Privat-, och familjelivet:

”Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv och ingen ska behöva utsättas för godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt hem. Var och en har också rätt att fritt ingå äktenskap och välja äktenskapspartner. […] Skyddet för den enskildes privat- och familjeliv har tolkats av de organ som övervakar rättigheterna så att det innefattar en skyldighet för staten att inte bara avhålla sig från ingrepp i privat- och familjelivet, utan också att effektivt skydda enskilda mot ingrepp från både statliga myndigheter och enskilda personer.”

FN:s artiklar om de mänskliga rättigheterna hittar du här.

Citaten ovan kommer från en sida som heter http://www.manskligarattigheter.se och där finner vi lite mer information om just nationella minoritetsgrupper:

Rättigheter för nationella minoriteter:

”Det har beräknats att antalet nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoritetsgrupper världen över uppgår till många tusen, med långt mer än en och en halv miljard medlemmar eller mer än en fjärdedel av jordens befolkning. Staterna har ett ansvar att utan diskriminering ge personer ur minoritetsgrupperna samma rättigheter som landets övriga befolkning, till exempel till socialt skydd, utbildning, hälsovård eller kommunikation med domstolarna.[…] Samer, som också är ett urfolk, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar är de nationella minoriteter i Sverige. Dessa minoritetsgrupper nämndes också vid namn i samband med ratifikationen av Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter.”

Vad jag vill säga är att detta inte är ett problem enbart för Rumänien. Eller för Romer. Eller i Sverige. Jag säger heller inte att jag har en välformulerad lösning. Däremot säger jag att vi bör föra diskussionen på ett sätt som ser till de mänskliga rättigheterna. Att förstöra människors boplatser är inte en lösning. Heller inte att skicka runt dem. Det är en kränkande jävla icke-lösning (då har jag inte ens tagit med barnkonventionen). Vi är många som menar att de mänskliga rättigheterna är en självklarhet. Då borde det också innefatta alla människor.

Helena Riviére och försörjningen

Den 28:e februari fick vi det tveksamma nöjet att läsa en debattartikel av Helena Riviére. Riviére är en av de före detta moderatpolitiker som utformat socialförsäkringarna genom sitt arbete i socialförsäkringsutskottet och riksdagsledamot för (M). Den text hon skrev speglar en del av det tänk som Moderaterna propagerar för och du kan ta del av texten genom att klicka här. Nu riktar hon kritik mot Mp men det är ett slag mot alla som inte går med på devisen: ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag kände mig helt enkelt tvungen att svara henne. Texten är inskickad till SvD men jag har inte hört ett pip och chansen att få den publicerad där ligger väl mellan ”låg” och ”obefintlig”. Tur att jag har en blogg då…

Mitt svar:

Det finns många som uttrycker sig kring medborgarlön/basinkomst och diskussionerna börjar väga över till det positiva för reformen. Vad som förvånar är att en person som Helena Riviére får plats att skriva om (eller ner) socialförsäkringar i en av de största morgontidningarna.

Läs mer