Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

På juldagen talade Fredrik Lindström om julen och kommersialismen. Programmet når du genom denna länk: Vinter i P1 med Fredrik Lindström.

Det är inga nyheter Fredrik talar om företeelser som har kritiserats av många och i flera omgångar. Jag skrev om tillväxtkritik och medborgarlön för något år sedan, Guy Standing har skrivit om problemet med tillväxt och klassfrågor. När detta togs upp i Aftonbladet häromdagen valdes lösningen, enligt Standing, bort. Nämligen basinkomst/medborgarlön som är en lösning som kan utjämna klyftor och fördela resurser mer rättvist.

Lindström går så långt att han talar om att vi redan gått under men att undergången av stora imperium är så långsam att de som lever i tiden för undergången inte märker det. Det ligger något i det.

Mitt examensarbete handlade om konsumtion och hur konsumtionsbehov skapas av de som vill sälja saker till oss. En förutsättning är, som även Fredrik menar, att vi är missnöjda – missnöjets makt är stor. Skulle vi vara nöjda så skulle vi inte konsumera, skulle vi inte konsumera så skulle tillväxten (olika definitioner av tillväxt, i detta fall ekonomisk) hotas. Marknadsekonomis grundar sig alltså i ett beroende. Vårt beroende till missnöje, trots att vi har en levnadsstandard som är mycket bättre än vi någonsin haft så vill vi ha mer.

Jag fick en fråga hur Basinkomst kan fungera i en marknadsekonomi. Svaret är att marknadsekonomin som den ser ut idag inte fungerar. Den grundar sig i att vi måste konsumera mer och att behovet för den ökade konsumtionen skapas av säljarna. I en balanserad marknadsekonomi så gäller tillgång och efterfrågan, så är det. Men när det inte längre finns någon egentlig efterfrågan, utan den skapas genom reklam och genom att möta påhittade ”fel” med oss (utseende, prylar, inredning, kläder etc. som inte är ”inne”) – inte möta våra faktiska behov… De behöver (för de som har råd att lyxkonsumera idag) inte mötas eftersom vi redan klarar oss bättre än de flesta i världen. Det är inte saker vi behöver för att leva, det är saker vi behöver för att möta den konsumerande samhällsnormen.

”Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar” – Clive Hamilton

På förekommen anledning kommer dessa tankar att utvecklas, främst för den som är mer insatt i systemet som vilar på konstant tillväxt, masskonsumtion och idén om basinkomst. Texten nedan är en utläggning och fortsättning på tillväxt/basinkomst/kapitalism.

Vi i Sverige har en bättre ekonomisk standard än vi någonsin haft, detta hävdas bestämt av många och jag behövde inte leta länge innan jag hittade en länk som bekräftade detta. Ser vi på vårt samhälle som en enhet så stämmer det. Det som inte syns är att det går att studera dessa siffror lite närmre. Ser vi på hur våra tillgångar fördelats så kan vi utläsa att klyftorna i samhället har ökat, vilket i klartext innebär att den ökade standarden tillkommer dem som redan har det bra. Fördelningspolitiken borgar väg för att upprätthålla segregerade samhällsklasser där sänkta skatter är viktigare än en fungerande välfärd. De som företräder sittande regering menar förstås att tanken på ökade klyftor är ett beräkningsfel och inte överensstämmande med verkligheten (artikeln är skriven av Ullenhag (M) och Hamilton (FP). Ett mantra som upprepats tills det kanske blir sant…

Anledningen till att Alliansen trycker på detta är att en rapport från OECD visar att Sverige är det land som har haft den största ökningen av ekonomiska klyftor sedan 1995. Ser vi på åtgärderna som ROT/RUT, skattereduktion, jobbskatteavdrag etc. så kan vi lista ut att dessa åtgärder i praktiken gynnar dem som har det bäst – skatten kan inte gå till både rika och fattiga och Alliansen väljer de rika. En annan utsatt grupp är de behöver integreras i Sverige, där resurser behöver skjutas till, inte tas bort. Motsättningen mellan välfärd och integration har skapats genom att de rikaste skall fortsätta gynnas, inte för att det inte finns pengar i Sverige. Ur alla aspekter så är klyftor i samhället problematiskt, det är ett av de största hoten mot en hållbar framtid, enligt World Economic Forum.

För att komma tillbaks till konsumtionen så har ökad tillväxt blivit synonym med ökad konsumtion. Ökad tillväxt är grunden i vår marknadsekonomi och förutsättningen för att samhället inte kraschar. Reklam och annat som uppmärksammar oss på vad vi skulle kunna köpa för pengar vi kan låna oss till (det är väldigt få människor som faktiskt ligger på plus) för att upprätthålla en ökad konsumtion – och därmed en ökad tillväxt.

Som jag, och väldigt många fler, har sagt och skrivit så skulle vi behöva förändra hur vi tänker kring vår omvärld. Människan agerar på känsla och på de saker som vi kan förstå och relatera till här och nu. Det är få som egentligen vill att någon annan ska ha det dåligt. Vad som krävs för att jämna ut samhället är att fördela rikedomarna på andra sätt… Vi är ett av de rikaste länderna i världen men det märks inte lika tydligt längre. Det är inte pengarna som är slut, det är bara det att pengarna flyttas uppåt i samhället, till de få rikaste människorna (vilket också ökar på en övre medelklass) och de andra som har heltidsarbete eller kan tjäna mycket pengar. Visst ska en person som arbetar eller har studerat kunna tjäna mer än de som inte arbetar eller har en utbildning bakom sig (offentlig sektor, den privata sektorn bör styras av tillgång och efterfrågan). Dock måste vi se till att alla har en grundtrygghet.

I inlägget ”Ekonomin kring basinkomst” finns mina tankar och fler länkar om och kring basinkomst. Fördelarna (enligt mig) med basinkomst är:

  • Ingen arbetslöshet
  • Konkurrenskraftig landsbygd
  • Respektfull människosyn
  • Jämnare lönenivå
  • Arbetstagarens marknad
  • Hållbar arbetstidsförkortning

Jag har stött på en del motstånd mot basinkomst, som jag tidigare inte bemött. Jag ska ta upp två av de viktigaste sakerna här så får jag ta fortsatt kritik när den dyker upp.

”Klasskampen är viktigare än basinkomst!”

Påståendet handlar om att vi (vi som inte tillhör de rikaste och som sätter reglerna för arbetsmarknaden) behöver ta tillbaks makten från marknaden, genom att strejka/göra motstånd/revolt. Basinkomst skulle då vara för futtigt för att faktiskt spela roll.

Som jag ser det så är basinkomst en skillnad i fördelningspolitik. Det handlar inte om att skapa mer pengar från ett hål i rymden. Det handlar om att flytta pengar uppifrån och ner. Från de som tjänar mest. Från en ojämn lönesättning (inkluderat utförsäkrningar etc.). Från normen där människors lämplighet bedöms (rätt till det ena och det andra). Från en snedfördelad maktbalans. TILL: ett jämnare samhälle (se länkarna ovan). Det finns ingen motsättning mellan klasskamp och basinkomst. Dock gör inte revolutionen genom stejker, demonstrationer och våld/hot om våld (kanske inte mot personer men mot företag och näringsliv). Det görs genom att fördela pengarna på ett sätt som tar bort makt från näringsliv och företagare. Om det nu är så att vi har demokrati så kan vi genomföra denna förändring genom politiska beslut, näringslivet ska jobba åt oss – inte tvärtom. Marknaden ska uppfylla våra faktiska behov, det är inte vi som ska formas för att hålla tillväxtekonomin och näringslivet flytande.

”Basinkomst är inte hållbart, för dyrt och helt orealistiskt”

Detta brukar komma från människor som egentligen inte är intresserade av basinkomst. Jag kan förstå rädslan inför en reform som skulle kunna vända vårt tankesätt helt och hållet, dock är det bra att sätta sig in i hur basinkomst faktiskt är tänkt att fungera (och hur det skulle kunna fungera) innan ganska allmän och lös kritik luftas.

Det viktigaste att ta med sig för den som vill få reda på mer, eller som letar argument mot basinkomst är att reformen går ut på att fördela pengarna på ett annat sätt. Ett mer utjämnande sätt. Det handlar inte om att skapa en utopi där ingen behöver jobba. Det handlar om att jämna ut klyftor, stoppa tillväxthetsen och skapa ökad trygghet i samhället. Pengar finns. De finns bara lite väl högt upp i samhällshierarkin. I ett demokratiskt samhälle, där vi funderar över hur fördelningspolitiken ser ut så är basinkomst en ”no-brainer”.

Det finns de som oroar sig för att ”ingen kommer jobba” om vi inför basinkomst. Det beror såklart på hur basinkomsten utformas men också på vilken människosyn vi har. Om vi tror att människor är lata så kan vi såklart se stora problem med basinkomst. Om vi tror att människor är kreativa så är det bara en fördel att dela på de arbeten som måste utföras i samhället så att vi kan göra andra saker än att gå till ”hittepåjobb” eller delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder som varken är bra för samhället eller den som behöver utföra uppgifterna.

Basinkomst är ganska obeprövat. Vi vet inte hur det skulle se ut i stor skala. Vi vet dock hur marknadsekonomi med tillväxt och påtvingad arbetslöshet ser ut. Vi vet hur det ser ut när sjuka blir utförsäkrade eller när vården brister. Vi vet hur det ser ut när skolor blir ”olönsamma” och lägger ner. Vi ser hur bristande välfärd och ökad social oro väcker rasism och xenofobi i stor skala. Vi ser hur systemet krackelerar kring oss men väljer ett trasigt samhälle, byggt på gungfly, istället för att leta efter en annan plats att bygga upp vårt samhälle på.

Basinkomst är inte en enhetlig reform som är ”färdig”. Det verkar finnas människor som tror att reformen är dålig bara för att det inte går att implementera basinkomst rakt av, i morgon. Det finns inte något färdigt för någonting, från ideologier till kärlek. Bara för att vi inte vet hur äktenskapet ska gå så bör vi kanske inte bortse från att äktenskapet kan fungera. Vår rädsla för att göra fel som förälder bör inte förhindra oss från att skaffa barn. Problemen med att införa en ny reform bör inte kvävas i sin linda bara för att det inte går att förutspå alla problem och komma med färdiga lösningar? Det vi har idag fungerar inte. Här finns något som kan fungera men som fortfarande är ganska oprövat (utanför skissbordet, lokala försök har gjorts på olika platser på jorden) i stor skala. Det är dags att ta steget in i framtiden. Industrialiseringen är över. Vi behöver tänka om, tänka nytt och blicka framåt. Väljer vi att stagnera i gammeldags tänk (marknadskapitalism) så kommer vi att slå i golvet hårdare när vi faller. För faller, det gör vi redan. Frågan är om vi ska sträcka ut armarna och ta emot oss, eller om vi ska lita på kapitalet och smälla ansiktet i betonggolvet…

Annonser

5 thoughts on “Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

  1. Ping: Feministiskt initiativ och basinkomst | Världen, politiken och miljön

  2. Ping: Världen, politiken och miljön

  3. Ping: Blir det mer rättvist utan domare? | Världen, politiken och miljön

  4. Ja de som är mot basinkomst tänker nog att det är lata enar som inte kommer att lyfta ett finger
    och därmed kommer inte alla jobben som måste göras och blir gjort och då funkar ju det inte. Det dem inte känner tillkanske är att arbetsviljan är oerhört stor bland dem som gillar BI!
    Även blan dem som är mot BI fiins nog inte kunskapen/upplysningen om vad skulle ge för positiva effekter då den inte vet hur det ser ut ”på riktigt”. tex att kan som arblös tvingas in i meningslösa åtgärder som gör att du mår psykiskt sämre Visst kan aktivering vara bra för den som har det behovet men meningslösa saker skapar bara sämre mående inte bättre.. ångest över att inte veta om du har pengar nästa månad eller ej mm mm mm.mm.

  5. Ping: Min ”naiva” världsbild | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s