Bakåtsträvande marknadskapitalister…

Bakåtsträvare… De finns överallt. Inom näringslivet, inom politiken och inom samhället. De som hellre håller fast vid värdelösa system bara för att dessa är tryggare. En gång i tiden fanns säkert några jeppar som sa ”EEEhhhh… Hjul, Vaddå hjul? Vi har flyttat saker på medar och stockar jämt och det funkar så bra så”. Eller de som tror att internet är en ”fluga”… Elektricitet var också rätt skrämmande när den kom… ”Nänänä, inte ska vi hålla på med sån där elektricitet. Det är bara en massa nymodigheter – lampolja och starka ryggar har vi klarat oss på förr och det kommer vi kunna göra jämt!”

I dag har vi bakåtsträvarna inom samhällssystemet. De som tycket att tillväxt och massproduktion är ett gott incitament för en fungerande ekonomi. De som fnyser åt lösningar som visar goda resultat, ger stor resiliens inom reformen och kan förändra synen på vår tillvaro. Mest för att de inte ”orkar/kan/vill” förstå vad grejen är. En (i mängden) av dessa saker är basinkomst. Jag väntar på faktiskt mothugg när det gäller basinkomst. De som visar problem med reformen basinkomst. Problem som inte kan lösas. Självfallet finns svårigheter när det gäller införandet av en ny reform. Det finns dock möjlighet att införa basinkomst i liten skala och bygga på efter hand. Det är tankarna som är viktiga. Prioriteringarna. Den gamla klyschan ”jobba för att leva, inte leva för att jobba” gör sig gällande.

Har du dålig koll på basinkomst så bör du faktiskt sätta dig in i det. Tycker du att det är drygt att läsa en massa text så kan du ju börja med den här filmen:

Mannen som talar heter Guy Standing. En ekonom som kan bra mycket mer om ekonomi än jag. Dock har jag såklart varit i kontakt med personer som är utbildade i ekonomi (främst nationalekonomi). Det är flera som anser att systemet vi har inte är helt ”by the book” (alltså svarar helt korrekt mot de nationalekonomiska teorierna) eftersom vi ser till att hålla vissa branscher flytande med skattemedel, även om inte har någon direkt samhällsnytta. Vi ser till att skapa efterfrågan för att stimulera tillväxt och då måste folk jobba för att ha råd att konsumera, dock finns inte jobb till alla…

Läs mer

Annonser

Feministiskt initiativ och basinkomst

Det kan knappast ha undgått någon att jag är en förespråkare för basinkomst, inte om du läst ett par inlägg på denna blogg i alla fall. Anledningarna är många med det bör gå att följa länkar bakåt från inlägget jag skrev om Fredrik Lindströms vinterprat.

För en tid sedan kom en fråga upp i Facebookgruppen Medborgarlön istället för arbetslinjen. Frågan handlade om vilka partier som tagit ställning för basinkomst. De enda vi kom fram till var Gröna partiet (där jag är en av talespersonerna), Enhet och Liberaldemokraterna (där jag inte kom in på hemsidan). Det finns ett parti som jag anser har vettiga åsikter, som inte är ett riksdagsparti men ett av de större partierna utanför riksdagen – Feministiskt initiativ (F!)

En representant för F! medverkade på en basinkomstträff i Göteborg för någon vecka sedan, stort då de tydligen inte förespråkar reformen. Jag försökte höra mig för lite överallt för att få svar varför men beslutade mig helt enkelt för att fråga partiet direkt. Sagt och gjort skickade jag ett mail till info@feministisktinitiativ.se:

”Hej Feministiskt Initiativ,

Innan jag ställer mina frågor så vill jag tydliggöra att mina frågor samt era svar kommer att publiceras på min blogg. Det är en mycket liten blogg med ett par hundra dagliga läsare men jag vill vara tydlig med detta. Frågorna skriver jag då jag inte vill grunda min uppfattning på antaganden. Nu till saken.

Jag är aktiv i rörelsen kring basinkomst och har länge antagit att Fi var en del av samma rörelse, då det ligger i linje med Fi:s socialpolitik, miljöpolitik och fördelningspolitik. Häromveckan såg jag att Fi växte ganska mycket, vilket gjorde mig oerhört glad. Äntligen ett vettigt parti som kanske kan ta mark i ett korrupt politiskt klimat där nepotismen härjar fritt. Jag gick in på er hemsida och läste igenom partiprogram för att bilda mig en egen uppfattning om Fi:s sakpolitik. Jag var imponerad och glad. Ett parti som verkligen har stabiliserats och visar politisk styrka, utan att glida in i populismens fällor.

Det enda jag funderade kring var varför det inte stod något om basinkomst/medborgarlös/negativ inkomstskatt. Då detta kan ligga under många rubriker så kanske det var så att det bara var jag som tyckte att ”ekonomi” eller ”socialpolitik” var lämpliga men att ni tänkt annorlunda. Jag började höra mig för var ni stod i frågan. Förutom en hel del svar som jag inte vill nämna här (och som ledde till en del blockeringar av personer) så kom ett svar från basinkomstmötet i Göteborg där en av era talespersoner, Stina Svensson deltog. Fi är inte för basinkomst!? Anledningen skulle vara att det var en kvinnofälla?

Personen som gav mig informationen och jag funderade om inte samtliga bidrag som har med barn att göra skulle kunna tolkas som kvinnofällor medan en gemensam, könsneutral basinkomst och dess verkan med möjlig arbetstidsförkortning, jämnare ekonomisk fördelning och stärkande av låglöneyrken är bättre än alla nuvarande bidrag.

Jag har egentligen fler frågor, de skulle dock även kunna ställas till Vänsterpartiet eftersom ni ligger rätt lika i synen på arbetslinjen och a-kassa. Ni skriver dock om en enhetlig och samlad social försäkring:

”Ekonomisk grundtrygghet skapas genom en miniminivå, som omfattar alla, vilken följs av en inkomstrelaterad utbetalning”  – (antaget vid Fi:s kongress 5-7:e april 2013)

Vad jag är intresserad av är faktiska och konkreta argument för att stryka basinkomst. I svaret kan ni utgå från att jag är insatt i basinkomst och socialpolitik. Mina kunskaper i genusforskning är god men inte omfattande, genuskontrakt (Hirdman), Identitet (De Beauvoir/Butler) och viss insikt i moderna tolkningar av genusteorier finns (samt viss populärkultur som Björk, Sveland, Skugge, Olsson etc.).

Vänliga hälsningar

Andreas Meijer (är talesperson för Gröna partiet men skriver detta mail i egenskap av basinkomstförespråkare).  ”

Jag väntade med spänning för att få reda på vad det var som låg bakom ställningstagandet. Ett svar dök upp någon dag senare:

Läs mer

Replik i Corren

Igår skrev Håkan Edler (LUF) en debattartikel om hur dyrt och ineffektivt det är med lokalproducerad mat. Detta har jag och Ellen Dolk, genom Gröna partiet, svarat på:

”Billig mat kan ha ett högt pris

Replik till Håkan Edler, LUF, Debatt 20/1. 06:01

Håkan Edler skrev hur viktigt det är att protektionismen inte skall få råda och vikten av global livsmedelshandel. Artikeln menar att vi har den globala handeln att tacka för att vi mår bättre och lever längre i dag än tidigare. Den går vidare med att vi skulle falla tillbaks om vi satsade på lokalproducerat livsmedel.

För det första har vi livsmedelskontroll. Inom Sverige har vi möjlighet att påverka hur våra livsmedel produceras gällande besprutning, djurhållning och antibiotika. Importerad mat har lägre krav när det gäller kontroll och produktionsförhållanden. Cancer, fetma och resistens mot antibiotika börjar bli folksjukdomar i väst, en möjlig konsekvens av effektivt jordbruk.

När det gäller produktion i länder som inte har stor tillgång på rent vatten så förflyttas deras rena vatten, vilket ofta är en bristvara, genom livsmedel till väst. Det enda vi ger tillbaks är pengar. Pengar som förvisso ingår i producentlandets BNP men främst hamnar i näringslivets fickor – på bekostnad av de fattiga. Vi har i dag en enorm överproduktion av livsmedel, vilket dock tillfaller de rikare länderna eftersom en knapp miljard fortfarande svälter. Det är med andra ord inte ett produktionsproblem utan ett fördelningsproblem.

Vi kan välja lokalproducerat eftersom det gynnar oss. Arbetar vi på samma gång för global rättvisa, så att de fattigare länderna får behålla sina naturtillgångar så kan de producera mat nog att klara sig själva, utan att samma resurser till 25 procent ska hamna på västvärldens komposthögar. Att producera mat på ett hållbart sätt är dyrt. Att utnyttja billig arbetskraft, odlingsmarker och dyrbart vatten i fattiga länder är knappast något som hjälper dem – eller i förlängningen oss. Ja, lokalproducerat är dyrare – det kan ju vara idé att fundera på varför det är så?

Byline image

Ellen Dolk och Andreas Meijer Gröna Partiet”

Dela och kommentera

Stoppa utvisningen av Mehr Sahakyam

Detta skriver jag med anledning av en ovilja att kontrollera och följa Svensk och internationell lagstiftning, samt att Sverige kanske begår ett uppenbart brott mot de mänskliga rättigheterna. Personen bakom texterna heter Nils Henriksson och har startat en hel blogg enbart för att belysa detta ämne. Jag väljer att stå med på det öppna brevet nedan, vilket även du som läser är välkommen att göra – oavsett politisk inriktning eller annan ideologi. Kontakta i sådana fall Nils genom hans blogg: Stoppa utvisningen av Mehr Sahakyam. Brevet kan komma att korrigeras när det skicka ut till sina mottagare men detta ger fler chans att stå med och stötta innehållet. Som jag ser det så är det helt legitimt att hävda att lagen skall följas (varför jag sällan tar upp utvisningar etc.), däremot kan jag vilja förändra lagen… I detta fall har (som det verkar, vi får vänta på svaret) varken lagar, bestämmelser eller mänskliga rättigheter tagits med i beräkningarna.

”Mitt namn är Nils Henriksson.

Jag skriver till dig gällande en vädjan, inte bara för mig själv eller de inblandade offren, utan också för Sveriges trovärdighet som försvarare utav demokrati och yttrandefrihet.

Detta ärende som uppdagats mig tydliggör nämligen ett fruktansvärt maktmissbruk som i drygt fyra år ägt rum i skuggan av våra svenska myndigheter och som nu tillslut har gått så långt att det hotar att splittra en familj och att låta en förföljd förkämpe för demokrati kastas rakt i händerna på sina förföljare.

Det jag här är nödgad att berätta är en historia som tillhör en kategori av myndighetsbeteende som vi snarare generellt förknippar med totalitära diktaturer och svunna tider utav kommunistiska och fascistiska skräckvälden.

Det är därför mycket oroande att finna att något så som detta har kunnat inträffa idag i det Sverige vi lever och verkar i. Bakgrunden är följande: Klockan 07:00 onsdagen den 15/1 arresterades Mehr Sahakyam av tre poliser som tog sin in i hans lägenhet medan han och hans familj sov. Bägge barnen, en treårig pojke (född och uppväxt i Sverige, utan koppling till Armenien) och en åttaårig flicka, tvingades se på hur deras pappa togs ifrån dem med det falska löftet ifrån polisen att ”Vi ska bara tala med Mehr, er pappa kommer snart tillbaka”.

På grund av Mehrs arbete som journalist i Armenien har han och hans familj blivit förföljda och närtilll avrättad av regeringsmakten, och tvingats fly landet med sin familj, varpå de kom till Sverige 2009. Under dessa fyra år som förflutit så har de jobbat på sitt fall med migrationsverket som mycket tidigt beslutat att familjen inte varit i behov av skydd och därför måste skickas tillbaka till Armenien.

Argumentationen är synnerligen uppenbart förvrängd, även för sitt slag, då den i huvudsak bygger på att Migrationsverket framhåller att parlamentsledarmoten Levon Sargsyan som ligger bakom förföljelsen av Mehr och det mord på hans släkting Andrainik Babayn som utfärdats 2008 av fyra utav Sargsyans livvakter (varav en av dem dömts till sex månaders fängelse), är en enskild kriminell person som myndigheterna borde kunna skydda Mehr ifrån.

Det absurda är givetvis att varje människa med den allra ringaste uppfattning om internationell politik och Armeniens post-sovjetiska historia vet att Levon Sargsyan är en av parlamentsledarmoterna i den nuvarande armeniska regeringen. Detta är heller inte, ens för vem som helst med tillgång till en sökmotor, det minsta svårt att kolla upp om nu någon oklarhet i frågan skulle råda. Att Levon Sargsyan är särskilt ökänd för sin våldsamhet, även för att vara just en medlem ur familjen Sargsyan som länge styrt Armenien med järnhand, borde anses vara starka skäl till att bemöta detta med allvar.

Migrationsverket påstår alltså att detta om att Levon Sargysan skulle vara en ”enskild kriminell” är något Mehr har angivit i sin skriftliga berättelse till dem. Vid närmare granskning utav denna (se Mehrs egen historia till migrationsverket) så finnar man bevisligen att detta dock är en ren och skär lögn. Under torsdag morgon fördes Mehr till deportationsförvaret i Gävle där han fick löfte om att få stanna i tre veckor innan verkställandet av deportationen, under vilken utomstående inblandade skulle ges tid till att försöka få migrationsverket att ändra sitt beslut. Detta visade sig alltså likväl vara en lögn.

Mehr hölls fången i förvaret i mindre en ett dygn och klockan 06:00 nästa morgon, det vill säga idag fredagen den 17/1 hämtade gränspolisen honom från förvaret och satte honom på en buss emot arlanda, för att verkställa deportationen till Armenien. Jag han tala med honom en kort stund innan de avbröt oss och han fördes iväg.

Han berättade att han hade bett dem att istället skicka honom till Georgien, att det var vansinnigt att skicka honom till just det land där han hotas till livet av myndigheterna. Poliserna hade förklarat för honom att de förstod men att de heller inte tänkte ändra på detta. I nuläget är det oklart vart Mehr befinner sig. Vi har kontakt med släktingar och närstående på flygplatsen i Yerevan som än så länge inte sett honom anlända. Eftersom Mehr inte reser med pass och dessutom med poliseskort så är riskerna mycket höga att han kommer att utlämnas till den Armeniska myndigheterna vid framkomsten.

Att detta går emot både svensk lag om flyktingskydd, internationella mänskliga rättigheter och nu även FNs barnkonvention är att betrakta som högst allvarligt. Till det hör också att detta fall är en fråga om ett värnandet av demokrati och yttrandefrihet. Att deportera journalister som förföljts på grund av sitt arbete är emot alla riktlinjer och principer som Sverige uppger sig slå vakt om att följa.

Men genom att som här i detta fall vägra låta en förföljd och mordhotad journalist på flykt söka skydd i Sverige, så visar sveriges myndigheter ett mycket oroväckande exempel på att yttrandefrihet och pressfrihet i själva verket inte är att betrakta som mänskliga rättigheter utan som särskilda medborgerliga privilegier.

Svenska myndigheter har nu en mycket begränsad tid på sig att ta sitt ansvar för detta brutala maktmissbruk genom att sätta press på de armeniska myndigheterna om att inte låta någon skada ske emot Merh Sahakyam och visa att internationell bevakning över utvecklingen i ärendet råder.

Att beordra ett omedelbart tillbakadragande av utvisningshoten emot resten av familjen och kräva att Mehr så snart som möjligt skickas tillbaka till Sverige, genom att förslagsvis yrka på att han genom sitt äktenskap med Gayana Sahakyam är gift med en svensk medborgare, kan också vara den enda möjligheten för barnen att någonsin få återse sin far i livet – utifall att omedelbart uppehållstillstånd och medborgarskap tilldelas Gayana och de två syskonen.

All information om ärendet, inklusive all dokumentation kring det juridiska fallet med migrationsverket finns upplagt och kommer fortsätta att läggas upp på hemsidan ifråga:http://stoppautvisningen.blogspot.se/

Vi väntar mycket ivrigt på svar och uppföljande agerande ifrån er sida.

M.v.h. //

Nils Henriksson (Talesperson för Gröna partiet)
Andreas Meijer (Talesperson för Gröna partiet)
Ludvig Boman (Styrelseledamot för ung media)

Om ni skulle vara intresserade av att vara med och skriva på detta så kan ni nå mig antingen via facebook eller på min mailadress: nils.henriksson@grona-partiet.se

Eller allra helst på min telefon där jag svarar i princip dygnet runt: 0733824761

M.v.h. // Nils Henriksson

”Ta hand om invandrarna själv då”

Detta är skrivet för Motargument.se

Argument: ”Om du nu tycker så mycket om invandrare/romer/tiggare/muslimer varför tar du då inte in dem i ditt eget hem och ser till att de får det bra? Jag har ingen lust med det och ska inte behöva göra det!”

Motargument: Denna typ av argument brukar ske när jag diskuterar mänskligt värde. Då tas argumenten ner till mikronivå där jag som försvarare av mänskliga rättigheter och värdig behandling av behövande skall stå som personligt ansvarig för olika samhällsgruppers väl och ve.

Det vanligaste är att jag förklarar hur orimligt argumentet är för att sedan visa på skillnaden mellan att vilja göra något på nationell/global nivå och mellan att använda de egna privata medlen för att förändra omvärlden.

Vi i Sverige kan inte ta hand om alla fattiga och utsatt i världen, så är det. Dock kan vi, som medlemmar i EU och tillhörande de rikare länderna på jorden, agera och kräva större globala insatser för utsatta länder/folk/grupper.

Vi kan inrikespolitiskt arbeta för att öka inkludering och integration, detta görs genom välkomnande och utbildande. Förutsättningen för det är att våra skattemedel används på ett vettigt sätt, där vi skapar ett tryggt klimat utan våld. Det våldsutövande som skulle krävas för att förhindra tiggeri (hur nu det är en långsiktig och/eller human lösning) är inget som jag vill se i Sverige – eller någon annanstans.

Frågan är om förespråkarna för dessa tuffa tag (om vi tar bort alla humana aspekter) verkligen är beredda att lägga stora summor pengar på att upprätthålla denna “ordning”? Frågan är om de inser att det kostar pengar att upprätthålla hårda tag? Frågan är om de inser att lagar som förbjuder folk att röra sig på ett viss sätt eller kriminaliserar existens faktisktkostar pengar? Eller är tanken att medborgargarden ska stå för vår säkerhet och se till att lagen följs…?

För någon dag sedan reagerade jag på ett inlägg i en grupp som inte hade det minsta att göra med invandring eller ekonomisk fördelning i samhället:

FB - viskningar

Detta skrevs av en person som uppenbarligen ville få det att se ut som om denne skrivit inlägget själv, vilket den inte hade gjort. Originalet är en blogg (som jag väljer att inte länka till) som lätt hittades genom att kopiera in ett stycke i webbläsarens sökmotor. Anledningen till att jag ens blev misstänksam var att språket skiljde sig rätt mycket i följande kommentarer. Nåväl, jag svarade:

Svar 1 viskningar

Svaret dröjde inte:

FB - viskningar2

Jag hann svara att jag inte var villig att ge mig in i en pajkastning och frågade varför personen var tvungen att ta till personliga påhopp, flytta diskussionen samt påpeka att huvudinlägget inte ens var relevant för den grupp som inlägget klistrades in i.

Efter lite fundering så kollade jag upp texten i huvudinlägget och fann bloggen, vilket jag påpekade. Nu är tråden borta men denna typ av argumentation finns därute. Det är därför jag valde att konkretisera det motargument jag har använt i flera år, grundat i saklighet och fakta.