Fribelopp del 5. Regeringen

”Hej,

Jag har tidigare skrivit i samma ärende och känner att jag inte har fått ett riktigt svar på mina frågor (jag fick en hänvisning till ”Ett reformerat studiestödssystem” som jag har läst igenom utan att sett några konkreta motiveringar på mina frågor. Därför ställer jag bara en fråga som jag hoppas kan besvaras av den nu sittande regeringen utan att få en hänvisning till ett dokument från tidigare mandatperioder med en annan regering (vad jag kommer ihåg var frågan om studenternas ekonimiska trygghet samt förbättringen av densamma ett av de vallöften Herr Leijonborg gick till val med).

Frågan: Varför räknas sommaren, som är studiefri in i det totala fribeloppet?

Behåller man samma gränser behöver man inte betala ut större andel pengar till studenter samtidigt som fler studenter kan försörja sig på lika villkor som de icke studerande under den tid de inte kan emotta studiestöd. Förutsatt att de tre månader som är studiefria står utanför fribeloppet.

Följdfråga: Om det inte förändras, hur har man tänkt att de studenter som inte bor hos föräldrar ska klara sig om de inte får arbeta den tid de inte studerar? Antingen måste man spara tid under studietiden och då vara låst till 7100:- (eller mindre om man inte vill LÅNA, fribeloppet verkar dock vara detsamma), för att kunna täcka sina sommarkostnader.

”Studiemedlen avser i princip att täcka rimliga kostnader för bostad,
uppehälle och läromedel.” – Prop 1999/2000:10

Det stämmer, under den tid man får dem, den andra tiden finns inga möjligheter att klara sig, om man har en högre kostnad en några tusenlappar i månaden, vilket ingen har om man inte bor hos vårdnadshavare.

Jag tror att det inte finns någon skälig motivering och det därför inte går att hitta någon, jag hänvisar till mitt avslutande påstående i det förra brevet.

(Jag vet att du som registrator inte är direkt ansvarig men min frustration över detta är stor)
Vänliga hälsningar
Andreas”

Regeringens andra svar:


”Hej Andreas,

högskole- och forskningsminister Lars Leijonborgs  vill tacka för dina synpunkter på det svenska studiestödet och ditt brev. Jag är en av hans medarbetare i den politiska staben på departementet och han har bett mig att besvara det. Jag beklagar om du inte fick de svar du önskade från sakenheten i ditt tidigare brev.  Jag beklagar även att du hänvisades till en socialdemokratisk proposition, den nuvarande regeringens studiestödspolitik drivs, även om utfallet än så länge är likartat, med andra ingångsvärden än de som presenteras i proposition 1999/2000:10.
Regeringen är väl medveten om att beloppsnivåerna och inkomstgränserna i studiemedelssystemet är centrala för de studerande. När det gäller möjligheten att kombinera arbete med studier innebär  fribeloppsgränserna inom studiemedelssystemet att studerande i vissa fall inte kan förbättra sin levnadsstandard så mycket som han eller hon önskar. Den studerande riskerar också att få en onödigt stor skuldbörda.

Mot denna bakgrund har regeringen och högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg vid flera tillfällen aviserat ambitionen att höja fribeloppsgränsen  under mandatperioden så att studenter i högre uträckning kan arbeta under studietiden. Denna avsikt tydliggjordes åter i 2007 års budgetproposition. Lars Leijonborg har också meddelat att en höjning av studiemedlet kommer aktualiseras inom samma tidsram.

I ditt svar från Per- Erik Jalava blev du presenterad för den studiesociala utredningen. Jag kommer därför inte gå in närmare på den utan konstaterar endast att den tillsats just med syfte att förbereda en framtida reform av både bidragsnivåer och fribeloppssystemet. Det är Lars Leijonborgs fast åsikt att dagens fribeloppsbestämmelser bör förändras.

Du presenterar sedan en tänkbar lösning; att behålla beloppsnivåerna men exkludera inkomster under de tre sommarmånaderna. Jag vill idag inte utesluta att det är ett möjligt resultat av den översyn av bl.a. fribeloppet som pågår men vill ändå påpeka vissa utmaningar med en sådan lösning. Ett exempel är att terminssystemet idag är uppbyggt så att vårterminen formellt ofta sträcker sig en bit in i augusti; de poäng som studenter tar under sensommarens omtentor runt om på högskolor och universitet räknas alltså idag in i vårterminens poängskörd. Andra argument skulle kunna vara att sommaren redan nu av många ägnas åt studier genom sommarkurser samt att ett sådant system troligen kommer rundas genom att de som har möjlighet förlägger hela sitt års löneutbetalning till sommarmånaderna. Ytterligare ett argument är också att studiestödssystemet i så stor grad som möjligt bör vara harmoniserat med övriga trygghetssystem och då dessa inte har motsvarande bestämmelser kan idag svåröverblickbara komplikationer uppstå. Det finns ett självändamål med att systemet är enkelt och förutsägbart.

Det enklaste sättet att råda bot på de effekter som fribeloppet medför för landets studenter är att höja det. Lars Leijonborg har också, som du korrekt skriver , innan valet lovat att förbättra studenternas ekonomiska situation och det är ett löfte som kommer hedras. De exakta nivån eller tidpunkten är idag inte bestämd men ambitionen står fast; fribeloppet ska höjas.

Med vänliga hälsningar

Erik Scheller”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s