Min ”naiva” världsbild

När jag befunnit mig i vissa debatter eller fört mig i diskussioner kring samhället så är det inte bara en eller annan gång som jag har blivit kallad ”naiv” eller ”okunnig”. Somliga har nedvärderat mig genom att berätta att allt ändrar sig när jag ”växer upp”… Tyvärr brukar jag inte få svar på vad det är som är naivt eller var min kunnighet brister. Att jag exempelvis inte litar på alla källor utan ifrågasätter källans tendens är en självklarhet eftersom jag faktiskt arbetar med att utbilda om källkritik och de källkritiska principerna. Med det sagt så har jag fått ta tillbaka vissa saker under åren eller så har jag varit tvungen att hitta mindre tendentiösa källor för att underbygga mina argument. Men jag har lite svårt att tro på hur väl en viss bransch stöttar samhället, utifrån branschorganisationens egen hemsida etc.

Utifrån inlägget jag precis skrev, som handlar om skattehöjningar och varför jag stödjer dem så ska jag gå igenom två frågor som jag har diskuterat vid flera tillfällen. Jag försöker skriva pedagogiskt och trevligt men i detta fall är det personligt och då blir jag också personlig.

Jag går igenom varför jag säger som jag säger i frågorna om bensinskatten och ROT-avdraget.

För det första går det att ifrågasätta mina kunskaper i dessa ämnen. Vad ger mig rätten att uttala mig i frågor om ekonomi, samhällsutveckling och miljöpolitik? Egentligen ingenting. Förutom att det är mitt jobb att följa med i debatten och forskningen kring detta – det är en av de saker som jag får betalt för… Vad mitt jobb går ut på är att problematisera samhället, de lösningar jag sedan väljer att presentera är dock i egen regi och helt personliga. De lösningar jag skriver om på min blogg. Eftersom jag då kan förutsätta att de jag diskuterar med är väldigt insatta i dessa frågor så kommer jag inte förklara alla begrepp, de som inte hänger med kan använda valfri sökmotor på internet…

Naivt att stå bakom en höjning av bensinskatten.

Konsensus inom det relevanta forskningsfältet (klimatologi/paleoklimatologi, ekologi) är att människans utsläpp av koldioxid och koldioxidekvivalenter har påverkan på förhöjda värden av just dessa gaser.

ppm co2

Konsekvenserna av ökad CO2 i atmosfären är ökad medelltemperatur. Följderna kan bli ett allvarligt hot mot civilisationen, höjd havsnivå, tinad permafrost (vilket ger ökad andel metangas i atmosfären etc.), rubbad balans i havsströmmarna, ökenspridning etc. Detta är vetenskapligt vedertaget – motbevisa mig gärna. Det är ett underbyggt argument till mindre andel fossila bränslen.

Det andra argumentet är begränsade resurser. Vi har inte hur mycket fossilt bränsle som helst. Vi har nog så att det räcker längre än vad atmosfären klarar att ta emot men det är inte lika lättilgängligt som tidigare, vilket gör att företag spekulerar i oljeprospektering på platser som får radikalt förändrade ekosystem om besluten går igenom. Oljasand, skiffergas etc. är helt vansinniga saker att hålla på med, det har vi prövat och det gick åt skolag (sök gärna på Kvarntorpshögen om du inte vet något om detta).

Så… Till mitt stöd för ökade energiskatter.

Det är självklart att jag stödjer detta. MEN vi måste komma ihåg att vi har människor som är beroende av bensin idag och att alternativa transportmedel inte fungerar eller är väldigt dyra. Den ökade energiskatten måste såklart gå in och subventionera grön energiväxling. Gällande ekonomin så är det inte relevant vilket drivmedel det är som används utan att det finns en marknad att agera på. Den restriktion vi måste ha är att energiskatten inte får vara avgörande för utveckling och utbredning av den gröna energiväxlingen för då blir vi beroende av att människor väljer miljövidriga produkter (så får vi in massor av skatt). I utformandet som Socialdemokraterna och Miljöpartiet har gjort det så har de dock knutit detta till BNP och även inkluderat förnybara energislag i skattehöjningarna. Det är inget jag tycker är rimligt.

Alltså går det inte att bara trycka upp skatten utan att jobba aktivt för en relevant lösning. Genom ekonomiska incitament till de aktörer som faktiskt vill arbeta för en grön energiväxling. Det börjar komma experiment och det kommer bli dyrt och ineffektivt till en början men är helt avgörande för kommande generationer och för vår ekonomi.

För er som är lite mer nationalistiska så kanske det inte känns toppen att hela vårt samhälle bygger på mellanösterns välvilja att sälja olja till oss…

Gällande ROT:

Jag har skrivit om det jag ser som det stora problemet med ROT är att det är en orättvis fördelning. Det ska i sådana fall gälla alla köp av dessa tjänster, oavsett vilken inkomst/bidrag etc. köparen har. I annat fall så är det ytterligare ett jobbskatteavdrag för de som arbetar och redan tjänar mer. Det vi behöver är fler hyresrätter, inte kök som rivs ut och byggs om eller altaner som ploppar upp i villaförorterna.

Min stora kritik har inte varit mot reformen i sig även om jag skulle kunna ge den en känga.

”Men den skapar arbetstillfällen och får bort svartbyggen”

Ja. Lägger vi (skattebetalare) 16 miljarder på ROT/RUT så får vi inse att någon betalat 32 miljarder för jobben. Det är många arbetstillfällen. Men dessa 16 miljarder skulle kunna ha brukats inom välfärden och skapat arbetstillfällen där också. Jag gör en fuling och väger in hur mycket dessa 16 miljarder skulle kunna ha gjort för att påverka skolan, vården, omsorgen. Nu hamnar dessa pengar hos en byggbransch som redan anpassat sin prisbild till ROT. Tar vi bort ROT så får vi syn på hur dyrt det är…

Svartbyggen. Japp. Men varför är det byggbranschen (då allt som inte är allmännytta, eller för att rusta upp för de med låga eller ingen inkomst) som ska få fördel av skattesubventioner? I vanliga fall införs restriktioner för skattesmitare, det är väl det rimliga? I detta fall har det fuskats så mycket att staten har gett upp…

Så att kalla mig naiv utan att faktiskt diskutera sakfrågor utifrån nuvarande förutsättningar är helt enkelt jävligt märkligt. Min syn på vad som är naivt är dock att tro på expansiv naturresursförbrukning, högintensiv produktion (även av mat) och ökad materiell konsumtion utan att ta med långsiktiga konsekvenser och kostnader för ex. avfallshantering, återställande av ekosystem eller till och med fallerade ekosystemtjänster. 

Hälften av de ”hobbyekonomer” som diskuterat på nätet förstår inte ens vad begreppen innebär eller vad konsekvenserna kan leda till…

Själv går jag på föreläsningar som hålls av ledande forskare, som denna: Makten och den gröna ekonomin

Jag arbetar aktivt för att ta reda på vad forskningen säger i de frågor jag diskuterar. Det mesta jag diskuterar har jag någon form av underbyggda argument för – är de inte underbyggda så försöker jag förtydliga. Har jag fel så ändrar jag min åsikt, det är inte min förhoppning att vandra runt i världen och sprida felaktig information.

Relaterade inlägg:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin

Annonser

Skolvalet och friheten

Jag lade nyss upp en bild med text, på min privata FB-sida. Dock har det helt klart med samhället att göra så jag lägger ut den här också, med tillhörande bildtext:

skolval

”Hej!

Varför ska jag bry mig om att välja skola? Arbetar inte staten för att ha en likvärdig och högkvalitativ skola oberoende av geografisk plats? Arbetar inte skolpolitikerna för att de skolor som behöver resurser också får dem? Om detta görs så är det bara att tilldela mig den skola som är närmast – så att det blir lätt att hämta/lämna/besöka skolan.

Hur menar ni att jag, som privatperson, ska kunna göra ett kvalificerat val för mitt barn? Varför lämnas ansvaret till mig som privatperson, när det är skolans och kommunens ansvar att se till att mitt barn får en bra skolgång? Varför tar inte staten sitt ansvar för skolan utan lämnar ansvaret till kommunerna?

Hur vet jag vad som är rätt och fel?”

Detta går att applicera på många saker i samhället. När blev valfrihet symbolen för frihet? Speciellt när det inte finns en chans att vi ska kunna ha koll på vad som är ”bäst”? Varför kan vi inte ställa kravet på likvärdig kvalitet för den offentliga sektorn?

Ansvariga för detta är både den blå regeringen som nyss lämnade av (halvt om halvt) och den tidigare röda som var inne på samma spår.

Äcklad av en viss typ av politik

Nu händer det igen. Folkpartiet (med Major Björkis i spetsen) visar vad de går för. Inte bara det att Björkis (och Batra-Kindberg från M) vägrar lyssna till expertis inom skolan, nu ger sig Fp in i integrationsdebatten med ett nytänk från 90-talet.

I en debattartikel signerad Fp får vi reda på att Fp vill:

1. Ställa försörjningskrav på anhöriginvandrare.

2. Jobb är avgörande för PUT.

3. Lägre lön för instegsjobb (ingen fundering kring arbetsmarknadens nuvarande brister…).

4. Avskaffa vårdnadsbidraget (invandrarkvinnor är överrepresenterade… Ta bort bidrag så får de incitament att jobba…)

5. Språkkrav för medborgarskap (här har ju Centern ett vettigare förslag med SFI redan på asylboendet…)

När fan ska Fp inse att det inte går att höja ribban och öka kraven på de som har det tufft. Det är inte rätt väg att gå. Stöd, stöttning och positiva incitament är jag med på men varför ska det alltid handla om ”ökade krav” och ”tuffare tag”? Tror fan mannen behöver en rejäl kram av någon…

Inser att det är M och Fp som inte riktigt har tänkt till. Hoppas den där jävla Alliansen spricker och att Centern kan införa lite bonförnuft – det skulle ju kunna vara ett alternativ (grundtanken är ju liksom bra…).

Som avslutning vill jag göra några liknelser (helt tagna ur ingenting).

VM i höjdhopp, inför sista hoppet ska den som ligger på andraplats snöra ihop skorna, som incitament för att hoppa högre…

I bebyggelse, ta bort alla rullstolsramper, som incitament för att alla rullstolsburna ska upp och hoppa lite…

I skolan, öka arbetsbördan för lärarna, klipp hårt i budget och dra in på all kringpersonal, som incitament att eleverna ska prestera bättre (hoppsan, här verkar det som att det redan är gjort)…

I skolan2, Gör som ovan men lägg till betyg så snart som möjligt, som incitament att trivas bättre, både i skolan och för att göra läraryrket mer attraktivt (hoppsan igen)…

Matlagnings-VM, Sverige har enbart med inhemska råvaror som potatis, bergssalt och surströmming, som incitament att skapa kulinariska mästerverk…

Hockey-VM, Rundslipa alla skridskor, som incitament att skapa ett riktigt vasst landslag…

Sist, men inte minst:

Säg till alla fattiga, lata, fula, utstötta, sjuka, trötta, utbrända, stressande, småbarnsföräldrande, diagnosstinna, odugliga människor att de fan får rycka upp sig, som incitament att skapa ett tryggt och fungerande samhälle…

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

(nej jag har ingen lust att vara saklig, ta det för vad det är – eller skit i det).

Om vinster i välfärden

”Men vinsterna inom välfärden behöver nödvändigtvis inte sänka kvaliteten på verksamheten – den kan till och med bli bättre och mer effektiv!”. Så kan det låta när röster som försvarar vinster och vinstuttag i välfärden får komma till tals. Personligen har jag tyckt att vinsterna inte var något problem utan att det var vinstuttagen som var den stora boven. Jag har svängt. Vinsterna i sig är minst lika problematiska…

Artikeln

Jag ska nu kasta ut några citat från samma artikel, vill du läsa hela artikeln så hittar du den här: Djupa hål i sjukhusens kassor men de måste spara ännu mer. De som uttalar sig är (till yrket) VD:ar, ekonomidirektör, ekonomichef och sjukhusdirektör – samtliga yrkesverksamma på sjukhus. Varför jag inte citerar forskare kommer lite senare.

”Nu ökar kritiken mot sjukhusens årliga effektiviseringskrav på två procent. – Besparingarna har nått vägs ände, nästan alla sjukhus går back, säger Peter Graf, vd för Tiohundra, som driver sjukhuset i Norrtälje.”

Färre men sjukare patienter, ökade personalkostnader och personalbrist är huvudorsakerna enligt sjukhusledningarna. Nu kräver vissa att det årliga effektiviseringskravet på två procent slopas.”

”– Man kan inte effektivisera så hårt år efter år. Nästan alla sjukhus visar röda siffror och då måste det vara ett systemfel. Frågan är om modellen nått vägs ände, säger Peter Graf, vd för Tiohundra i Norrtälje.”

”– Det är väldigt tufft att effektivisera med två procent så många år i rad./…/säger Hans Mirsch, ekonomidirektör på Danderyds sjukhus.”

”Anställningsstopp, restriktioner mot resor och utbildning och indragna tjänster blir konsekvensen när intäkterna minskar.”

”Personalbrist är främsta orsaken till varför patienter och därmed intäkter minskar. I år har man 160 färre anställda än förra året och ett stort antal vakanta platser.”

”– Jag håller med om att tumregeln om effektivisering har kommit till vägs ände./…/säger Birgir Jakobsson [sjukhusdirektör på Karolinska]”

Analysen

Och vad betyder nu detta? För det första ska vi ha klart för oss att de ”vinster” som görs inom välfärden (de som har blivit krav att skaka fram ur våra sjuka/gamla/elever) görs inte som i affärsvärlden. Det är inte en expanderad marknad och ett större behov/ökad konsumtion som ligger bakom ”vinsterna”. Det är regleringar/effektiviseringar och besparingar som skapar dessa ”vinster”. Varför jag kallar dem ”vinster” och inte vinster är för att det förvisso skapas ekonomisk vinst för investerare och företag, men knappast för patienter och arbetstagare inom dessa organisationer.

2 %! Så mycket ska sparas in på verksamheterna. Varje år. I näringslivet pratar vi om att öka omsättningen med ca 3 % för att gå runt och möta inflation, löneutveckling och den ekonomiska tillväxten. Det enda som skulle göra detta är om fler blev sjuka, men då skulle det enbart ge mer klirr i kassan eftersom mer pengar skulle delas ut från våra skattepengar – det är knappast en långsiktig vinst. Vi har nått en punkt där vi så smått börjar se resultatet av dessa 2 % per år.

Konsekvenser

Konsekvenserna av dessa besparingar brukar landa i att det dras in på personal, eller att personalstyrkan är så ”optimerad” som det bara går att vara. Att arbeta under så stressande förhållanden är inte helt rimligt, inte i längden, men just nu är besparingskraven helt avgörande för den fortsatta offentliga verksamheten. Något som har tvingats fram av dessa vinstkrav. När det gäller de inrättningar som driva av kommuner eller landsting så har de inte haft något annat val än att hänga med i ”vinstkravshetsen”, för att inte tappa verksamheten till förmån för de privata aktörerna. Eftersom det är budgeten som kommer först så blir verksamheten fast i en fixerad ekonomi, även om behovet är mer omfattande än vad budget tillåter. Den chef som äskar mer pengar är en chef som inte ”klarar sitt uppdrag” och kommer inte att få fortsätta som chef för verksamheten – budget först, oavsett vilka långsiktiga kostnader det får. Jag skrev om detta i relation till skolan men det går att applicera även här: Varför saknas det pengar i skolan?

Resultatet blir det jag skrev om i Den långsamma vårdskandalen.

Att den privata vården skulle innebära bättre vård är inget som finns dokumenterat. ett fåtal studier, som är mycket begränsade och som enbart visar privata vårdföretag i expansionsfasen (den tid som investerarnas pengar fortfarande är en del av verksamheten). Nobelpristagaren Paul Krugman har uttalat sig i frågan och säger såhär:

”Men att vinstutdelande vård har lika bra kvalitet som inte vinstutdelande vård är vad Nobelpristagaren Paul Krugman kallar en kackerlacksidé ( cockroach idea): ett uppenbart felaktigt påstående som motbevisats men som ändå dyker upp igen och igen – som kackerlackor veckan efter saneringsmannens besök.”länk

Det är helt enkelt så att det inte finns så mycket forskning i ämnet, varken för eller emot vinster i välfärden. Det går att utläsa faktiska summor som kanske genererar vinst eller effektiviserar verksamheten men det går inte att se hur detta påverkar verksamheten i sin helhet eller vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Socialstyrelsen skriver:

”Endast små skillnader i kvalitet framträder när enskilda utförare som är vinstdrivande jämförs med dem som är icke-vinstdrivande. För att kunna dra några säkra slutsatser behövs fördjupande undersökningar.” – länk

Vad vi behöver veta är att det Socialstyrelsen skriver enbart gäller äldrevård och inte ens då går det att dra slutsatser med nuvarande forskning. Så grunden till dagens vinster i välfärden är en förhoppning och en tro på att vinsterna ska effektivisera verksamheten till något bra. Tyvärr är inte den offentliga verksamheten något som kan fungera på samma sätt som ex. en verkstadsindustri. Självfallet är det bra om välfärden är effektiv, men än viktigare är att den ser till att människor får vård, utbildning och omsorg. OCH att de som arbetar med dessa människor (vilket kan vara ganska tufft, mentalt) får det stöd och de förutsättningar de behöver för att kunna arbeta med det de gör.

Nu räcker det med daltandet!

Vi är så demokratiska att det nästan bli läskigt. Inte positivt på det sätt att vi låter alla komma till tals utan på ett sätt som gör att vi inte ens kan sätta ner foten mot rasism och kränkningar utan att ifrågasätta oss själva om vi inte ”överdriver lite”. Svaret är nej. Nej vi överdriver inte när vi blir illa till mods när vi läser det våra ”vänner” delar på Facebook. När vi läser om, eller hör jargongen i vårt eget sociala sammanhang. När människor som hörs och syns får kränka andra människor och ivrigt påhejas av likasinnade. När en moské brinner så är det inte huruvida branden är anlagd eller inte som skrämmer mig (eller jo… lite…). Det är hur människor reagerar på det hela.

Vi överdriver lika mycket som den partner som får en hurring av sin respektive då och då. Vi ska skämmas lika mycket som ett barn som blir misshandlat av sin/sina drogpåverkade föräldrar. Vi bör skuldbelägga oss precis lika mycket som den kvinna som blivit våldtagen på en fest.

Det hävdas yttrandefrihet titt som tätt men den gäller bara om du inte kränker någon. Kränker du någon så har du ingen rätt att uttrycka din åsikt. Det är lagen. Förutom allt tok som skrivs på diverse bloggar och sidor som förhärligar rasism och xenofobi (och islamofobi) så finns alltså ett gäng politiker som uttalat sig kränkande och våldsförhärligande. IRM har listat några: IRM listar SD och jag har skrivit om det tidigare.

Och nej. Du får inte uttrycka dig nedsättande om olika etniciteter, religioner, folkgrupper etc. utan att kallas för det du då blir: rasist. Detta var en självklarhet när jag växte upp men det börjar ruckas på dessa ideal. Självfallet går det att diskutera de flesta frågor, konstruktivt och sakligt. Men att uttrycka sig rasistiskt är inget som vi bör tolerera. Det är dags att sluta dalta med de främlingsfientliga åsikterna och helt enkelt säga stopp. Diskutera, ja. Kränka, nej. Självfallet.

Det är dags att reagera med lite sunt förnuft och säga ifrån. Det finns diskussioner om invandring och integration, som inte är rasistiska. Faktiskt…

Gnäll

När det gäller integration så skrevs en krönika om kostnader: Invandring är en investering. Jag har också tagit upp detta i ett tidigare inlägg: Invandringens nettokostnad. Främst förespråkar jag en samhällsomställning som ger möjlighet att lösa många integrationsproblem, men det krävs ganska mycket innan vi kan komma dit och det kanhända att jag är lite väl visionär (eller naiv som vissa skulle säga): Integrationsomställningen.

Vad betyder det politiska ordet?

Det kan vara svårt att förstå vad politiker egentligen säger när de slänger sig med en massa ord. Ord är dock något som måste ha ett innehåll om de ska ha några verkan så det räcker inte med att uttrycka sig som en politiker för att verkligen vilja förbättra samhället. Jag ska nu gå igenom några av de vanligaste orden, av de vi finner i den politiska debatten. Det fetmarkerade ordet är länkat till en mer allmängiltig förklaring, som ex. Wikipedias.

Ansvar: Det finns många olika definitioner av ansvar men i politiken handlar det om att ta ansvar. Eller att någon ska ta ansvar för något, och det är väldigt viktigt att visa att ingen annan tar ansvar för någonting förutom det egna partiet. Men det är ingen som tar ansvar för något. Moderaterna menar att de tar ansvar för Sveriges finanser – men det berättar inte att de gör det på bekostnad av vårt socialförsäkringssystem och den offentliga sektorn. SD menar att de tar ansvar för ”invandringspolitiken” men de har blandat ihop begreppet med att förbjuda något. Det är inte samma sak. Mp säger att de tar ansvar för en hållbar framtid men svänger sig bara med begreppet ”Grön tillväxt” – vilket är en självmotsägelse i sig. V menar att de tar ansvar för välfärden men inte hur de ska få ihop det genom att förhärliga arbetslinjen i nästan samma utsträckning som Alliansen. Fp har tydligen tagit ansvar för skolan, känner att jag inte behöver säga mer… Vad C och KD tar ansvar för är det ingen som vet. Bönderna och landsbygden har ju ingen som för deras talan och statlig kristendom tillhör en verklighet som förpassades i takt med tvångssteriliseringar och homosexualitet som ett sjukdomstillstånd.

Arbete: Vad vi alla bör sträva att ha. Gärna så mycket att vi håller folk utanför den sk. ”arbetsmarknaden”. Desto mer arbete vi utför desto bättre ses vi i samhällets ögon. Detta är vad som ska skapa vårat samhälles trygghet. Den om inte arbetar hamnar i ”utanförskap”, vilket innebär att staten ser på dig som en svulst som kan piskas in i sysselsättning. Tanken att fördela arbetet lite mer jämt över befolkningen är ingen kioskvältare i dagens debatt.

Ekonomi: Ett begrepp som har gått från att behandla hur vi hushåller med befintliga resurser till förslag på hur vi vinstmaximerar alla verksamheter. Allt ska bedrivas i syfte att göra ekonomisk vinst, oavsett om det sker på bekostnad av allas våran hälsa.

Hållbar utveckling: Ett floskelbegrepp som gärna slängs runt även om det inte finns någon ambition att skapa hållbarhet inom något område. Egentligen går det ut på att vi ska hushålla med de resurser vi har för att de ska räcka även i framtiden. Vi har däremot kommit på att vi kan låna pengar av varandra (och skapa krediterna lite som vi vill) och så länge vi har pengar så spelar resten ingen roll…

Integration: Detta är något som det inte talas om i den politiska sfären. Det skulle kräva ett långsiktigt arbete, precis som det är att se till att de som föds här faktiskt blir förberedda på att förstå samhället och kunna verka i det. Vi lägger ett par miljoner per infödd individ men så fort människor utifrån får så mycket som en svensk ordbok och en praktikplats på ett bygge så stormar det i det politiska vattenglaset.

Invandring: Ett begrepp som behandlar hur många människor som flyttar in i Sverige eller som söker asyl. Siffrorna är väldigt viktiga, liksom den initiala kostnaden för denna invandring. Vissa partier menar att vi kan ta emot hur många som helst utan att det är ett problem. Andra partier menar att svaret på alla frågor är om vi skriver av detta från politiken och stoppar alla att komma in i landet.

Skatt: En hemsk företeelse som inte har någon samhällsnytta. Den bör tas bort så fort som möjligt. Enligt rådande politik är alla ansvariga att klara sig själva, så länge de har pengar i plånboken. Möjligtvis kan skatter användas för att bygga upp verksamheter som går att tjäna pengar på (se vinstuttag).

Sysselsättning: Tanken är att alla som gör något är sysselsatta. Det är inte lönen som definierar sysselsättningsgraden utan tvånget. En arbetssökande som blir tvingad till arbetsmarknadsåtgärder är ”sysselsatt” och det är något att skryta med. Begreppet används gärna synonymt med ”arbetande” även om det inte finns någon egentlig relation.

Tillväxt (ekonomisk): Även här finns många definitioner men det handlar inte om den tillväxt som vi får genom att så frön och sedan odla. Det är frågan om en tillväxt som inte har något slut och som växer procentuellt varje år. Det finns en del problem med detta men det är inget vi hör från från politiskt håll. Det enda vi vanliga ska bry oss om är hur vi säkrar tillväxten. Det bästa vi kan göra är att konsumera mer – då löser sig allt. Att vi har en begränsad mängd naturresurser och att vårt avfall håller på att skapa otroliga miljökatastrofer är inget som våra politiker lägger tonvikt vid. Så länge tillväxten håller i sig hela mandatperioden. Klaras detta inte av sig den sittande regeringen skapat en ”kris”.

Trygghet: Detta är något som vi skapar själva. Det innebär att vi inte är oroliga för vår samhällssituation. De flesta partier är överens om att vi enbart kan få trygghet genom att jobba. Så mycket som möjligt. För så lite pengar som möjligt. Företagen vi jobbar för måste nämligen gå med vinst (se nedan) för att öka tryggheten i samhället.

Utanförskap: Alla som inte har tjänat på den politik som förts de senaste 30 åren befinner sig i utanförskap. Alla som inte är etniska svenskar, som tjänar mindre än ca 20 000:- per månad, är arbetslösa, papperslösa, trygghetslösa, singlar, boende på landsbygden, bor i andrahand, är bostadslösa, ryggradslösa, omdömeslösa, rådlösa och brödlösa räknas också in i denna grupp. Vi ska få ur dessa ur gruppen genom att öka deras sysselsättningsgrad – det ser i alla fall fint ut på pappret då.

Vinst: Egentligen handlar det om att en verksamhet har pengar över efter verksamhetsåret. Dessa pengar kan investeras i verksamheten för att förbättra densamma. Dock har politiken börjat använda begreppet på ett annat sätt. Det är vad allt i samhället måste ”gå med”. Om det så handlar om att sälja elektronikkomponenter som att sälja mediciner eller utbilda barn. Så länge vinsten är med så spelar kvaliteten eller samhällsnyttan ingen roll. Ansvaret (se ovan) ligger i att skapa vinst – som sedan kan plockas ut som ex. aktieutdelning.

Vinstuttag (vinster i välfärden): Det är när våra skattepengar inte återinvesteras i verksamheten utan plockas ut av privata investerare, inte som lön (den är redan utplockad) utan bara plockar ut pengarna. Eftersom det numera är många privata aktörer som verkar i den offentliga sektorn så går det all välja om verksamhetens överskott skall gå till att förbättra verksamheten eller om den ska gå till alla som spekulerat i hur mycket pengar som går att krama ur våra sjuka, fattiga och gamla – samt hur mycket det går att tjäna på skolor som har få (men utarbetade) lärare och uråldriga läromedel. Vissa vill stoppa dessa vinstuttag men blir snabbt anklagade för att vilja stoppa vinster, vilket inte är samma sak. När dessa pengar väl plockats ut så finns inget ansvar (se ovan) för nästkommande år. Försvinner vinsten (vilket den gör när det bara är kortsiktiga investeringar som ger god och snabb avkastning) så är det idag legitimt att lägga ner verksamheten. Vilket enbart drabbar de anställa eller de som behöver ha hjälp av just denna del av den offentliga sektorn.

Vill du ha fler definitioner så skriv ner ordet i kommentarerna.

Kejsarens nya kläder – eller ”Marknadskapitalismen”

Desto mer jag funderar över vilka det är som styr vårt land desto mer bedrövad blir jag. Det senaste tillskottet heter Batra och är numera nu partiledare för Moderaterna. Hennes inledande satsningar ska vara att ”skapa fler jobb” då hon anser att det är nyckeln till att lyckas med att få ihop samhället. Lycka till med det säger jag bara… Det går att frigöra fler arbetsmöjligheter genom att tillsätta de tjänster som samhället skulle behöva men det går inte att ”skapa jobb” ur tomma intet. Näringslivet ställer inte upp på det… Att skapa jobb inom den offentliga sektorn är vad som behövs men det är inte en lika kortsiktig ekonomisk vinst som att skjuta över ansvaret till näringslivet.

Näringslivet förresten… De har haft fantastiska år den senaste tiden eftersom vi (Olof Palme) bestämde att vi skulle lönedumpa för att skapa mer vinst till företagen. Denna vinst skulle sedan kunna användas som återinvesteringar i företag och skapa jobb… Nå det gick ju åt skogen. Vinsterna kom men investeringarna uteblev. I alla fall i svenska företag. Således skapades inga jobb. Vi har hållit på med detta i 30 år utan framgång men det verkar som att det är något som vi inte får kritisera.

En av regeringens utredare, faktiskt i frågan kring den svenska lönebildningen, Nils Gottfries har ingen koll på vad som händer när systemet med aktiv återhållsamhet (lönedumpning) införs. Vi fick reda på det genom programmet ”Dokument inifrån – Lönesänkarna” där den här problematiken togs upp. Men det verkar som att det inte spelar någon roll. Samma fanatiska tro på att göda näringslivet är starkt inrotad i de svenska riksdagspolitikerna. Kolla hur briljant (not) Gottfries resonerar när han blir ifrågasatt i ämnet:

Det verkar inte funka att bädda in från en tidpunkt men om du klickar på denna länk så kommer du 46:47 in i programmet, där Gottfries blir intervjuad.

Jag känner mig som barnet i ”Kejsarens nya kläder”. Allt jag vill utbrista (och gör) är: ”Men ser ni inte att det inte funkar att bygga ekonomin på skulder. Ser ni inte att lönedumpning inte ger fler jobb. Ser ni inte att vi inte kan basera en framtid på konstant tillväxt”.

Men den som påstår att kejsaren är naken är ju inte lämpad för sitt ämbete… Så det är väl bara att knipa igen och le.

Knip igen och le…

Fler texter i ämnet:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin