Finns journalistisk heder kvar?

Jag sprang på en ledare i en av Sveriges största nyhetstidningar, signerad Per Gudmundson.

Ledaren är skriven eftersom Nyheter Idag rapporterat att SD nu ligger tvåa. Enligt det opinionsinstitut de (NI) samarbetar med.

1. Nyheter idag startades av samma personer som startade Politiskt Inkorrekt (sedermera Avpixlat). Klar tendens i deras texter bör avläsas.

2. Opinionsinstitutet som ger siffrorna samarbetar med dem och lägger alltid SD högt.

3. Det är några år kvar till nästa val – relevans?

4. Vad är det Gudmundson egentligen vill säga med sin text?

Gudmundson skriver:

”Sentio tillhör inte de mest respekterade instituten. Opinionsmätningen bygger på en så kallad webbpanel, en metod som är omdiskuterad. SCB:s partisympatiundersökningar, eller för den delen Sifo som SvD anlitar, åtnjuter större förtroende och ger andra siffror.”

Jo, det var ju väldigt insiktsfullt men då blir ju slutsatsen någon vilseledande:

”Tydligare än i Sentios nya mätning kan det väl inte bli?”

Att en person skriver på detta sätt är inte så mycket att orda om, det tillhör vår yttrandefrihet att skriva som en vill. Dock är det skillnad om det är en journalist som skriver på detta sätt – i en av landets största tidningar till råga på allt.

Att välja dessa tveksamma uppgifter för att göra en politisk poäng är helt vanvettigt om du frågar mig. Som historielärare så hade jag underkänt källkritiken å det grövsta eftersom Nyheter Idag är starkt tendentiös och positiv till SD, samt att Sentio alltid ”mäter” högst för SD av alla opinionsinstitut.

Nu väljer jag Wikipedia för att ge en enkel bild av hur fakta ska granskas och det bör väl vara det minsta vi kan begära av en journalist att känna till?

  • Vem är källans författare? Är författaren expert på området och neutral?
  • I vilket syfte har källan skapats? För att sakligt presentera faktauppgifter, för att göra reklam, för att argumentera för egna åsikter eller för att underhålla?
  • Är informationen aktuell? Går det att hitta något datum för publiceringen?
  • Har andra faktagranskat och godkänt publiceringen? Ligger en myndighet eller stor organisation bakom informationen, och är det viktigt för organisationen att informationen är korrekt? Är källan en forskningspublikation som har granskats av andra forskare? Är källan en lärobok som har getts ut på ett akademiskt läromedelsförlag?
  • Kan andra kontrollera uppgifterna? Uppger författaren i sin tur källor, eller redovisar författaren tillvägagångssätt som han eller hon har använt för komma fram till sina slutsatser på ett sätt så att undersökningen eller experimentet kan upprepas?
  • Går det att hitta andra trovärdiga källor? Säger andra källor samma sak?

Länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4llkritik

Jag vill fråga mig varför Gudmundson skrivit detta? Det enda jag kan komma på är att normalisera SD så mycket det går och att visa att det är många som röstar på dem. Detta göra att de som inte är så insatta kan tänka att de inte är så ”farliga”. Och det kanske de inte är… Men det beror ju på vem en är.

Exempel på hur det går att tolka SD.s principprogram finns här:

Polismasaren

Teodor

Att tillåta Gudmundson skriva om denna icke-nyhet för att hjälpa SD på traven är något som SvD:s politiska chefredaktör Tove Lifvendal bör ta på sig. Det kanske är dags att införa någon form av legitimation även för journalister…? Jag arbetar som lärare och jag skulle knappast få fortsätta som det om jag höll en föreläsning baserad på så lösa grunder som Gudmundson gör… Men jag skulle få skriva om det på min privata blogg (det är stor skillnad på vad en gör i sitt yrke och vad en gör privat).

I väntan på denna legitimation så kan jag hoppas att journalister slår hårt mot kolleger som smutskastar yrkeshedern genom att strunta i källkritik och bygga hönshus av fjädrar – i tveksamma syften.

Med detta sagt så ska var och en få skriva vadhelst de önskar. Vad jag vänder mig emot är inte ATT Gudmundson skriver detta utan att han tillåts göra det i SvD utövandes sin yrkesroll (journalist). Denna typ av text kan ligga på den privata bloggen, det är helt ok för mig. Journalister får gärna vara objektiva men det är inget krav – däremot bör de fasen ha lite koll på vad det är de skriver och vilka källor de använder!

 

Annonser

Till Joakim Lamotte om könsneutralitet

Joakim Lamotte skriver i lördagens (2015-07-19) krönika om att inte göra barn könsneutrala. Texten påminner om Alf B Svenssons risiga text som nu har ett par år på nacken… Det är en klassisk halmdocka och jag ska nu visa varför. Men först, detta är en halmdocka:

”Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.”

Jag väljer att dela ta med hans ”poänger” och bemöter dessa.

Lamotte: ”Det som satte händelsen i annan dager var att pojken uppenbarligen inte kände sig bekväm med klänningen och påtalade detta gång efter annan till mamman. Hon försökte ignorera hans protester så gott det gick, men efter mer intensiva invändningar fick hon till slut lova att byta ut klänningen mot jeans och tröja när de kom hem.”

– Ja, det är såklart illa när vi tvingar våra barn att ha på sig saker som de inte är bekväma i. Det är lite beroende på åldern dock och jag är inte den som kan avgöra om denna förälder gjorde fel eller vad anledningen bakom kläderna var. Det framgår inte av texten. Men jag håller med. Barns röster ska göras hörda och de ska få ha inflytande i sitt eget identitetsskapande.

Lamotte: ”Det fick mig att tänka på de föräldrar som jag har stött på i olika sammanhang som i jämställdhetens namn ägnar en stor del av livet åt att experimentera med barnens könstillhörighet. På Facebook pågår intensiva och nervösa konversationer om när han och hon bör bytas ut mot hen i barnböcker, hur man gör för att få flickor att leka med bilar istället för dockor, och vad som är smidigaste sättet att förklara för sina döttrar att de inte får önska sig några prinsessleksaker när de fyller år, eftersom prinsessattiraljer och rosa tyll, i vissa kretsar, är djävulens påfund.”

– Detta kopplade du alltså denna förälders agerande till. Denna händelse som du såg på pendeltåget? Ja, det pågår diskussioner kring hur vi bryter normen och gör olika kön till norm eftersom den mansdominerade normen är så djupt rotad i mänskligheten att det är läskigt. Hur du kopplar dessa diskussioner till barnet på pendeln är dock helt utanför min begreppsförmåga. Du har ingen aning om vad det är som ligger bakom eller vilka diskussioner som föranleder händelsen. Vi föräldrar gör ofta saker som barnen inte tycker om. Mina barn väljer ibland kläder hemma och ångrar sig sedan på vägen till/från en plats. Har jag inte med ombyte så är det inte så mycket att göra…

Lamotte: ”Då jag själv har två döttrar som älskar dockor, färgen rosa och att klä ut sig till prinsessor är det svårt att inte reagera på all ängslig smörja som vissa försöker pracka på en i tid och otid. Samtidigt har jag själv gjort misstaget att försöka ge mina döttrar leksaker som de är helt ointresserade av, i något slags tafatt försök att vara genusmedveten. Ibland får jag känslan av att dessa experiment stjälper mer än vad de hjälper barnens utveckling.”

– Jaha… ? Det får liksom stå för dig…

Lamotte: ”Jag kallar mig feminist, men ställer inte upp på ambitionen att sudda ut allt som identifierar flickor och pojkar för att göra dem könsneutrala. Det är fanatiskt och gynnar inte barnens identitetsskapande. Låt dem utforska sin identitet, ge dem alternativ, men tvinga för Guds skull inte pojkar att bära klänning eller flickor att leka med bilar.”

– Nä, det är väl få, om någon, feminist som vill sudda ut barnens identitet. De flesta menar dock att det ska vara samma värde (människovärde och värde i samhället) oavsett kön. Därför bör vi inte värdera könstillhörighet på olika sätt. Grundkurs i genusvetenskap kan vara på sin plats för dig,  Herr Lamotte, då då målar upp en nidbild av feminismen för att plocka billiga poäng. Att låta barn utforska sin egen identitet och att öppna upp för att människor ska få bejaka vilken identitet som helst (med samma värde som sin nästa) är just vad feminism handlar om. Att inte döma.

Lamotte: ”Laborera gärna med er själva, men lämna de små, som inte kan bestämma själva, utanför.”

– Låter du dina barn äta godis när det vill, se på TV, leka med plattan, slå sönder saker etc.? Vår uppgift är att visa vägen för våra barn. Vi kan bara visa barnen hur vi vill att världen ska se ut. Jag hoppas att du inte berättar för dina barn om hur du ser på omvärlden för det kan ju påverka dem att ha åsikter om olika saker och att ifrågasätta samhället…

Lamotte: ”Missförstå mig inte. Det är inget fel att pojkar bär klänning. Det är heller inget fel att flickor leker med bilar. Däremot är det fel att inte lyssna på barnens egna önskemål. Sann feminism borde gå ut på att stärka tjejer och det som kallas för tjejigt, istället för att nedvärdera deras lekar och fantasier. Tro det eller ej, men det går att kalla sig feminist och samtidigt sjuda inombords av stolthet när ens fina döttrar klär ut sig till modiga prinsessor som jagar bort drakar, brottar ner fåniga prinsar och räddar världen med hjälp av magiska prinsesskrafter.”

– Jag missförstår inte. Jag håller med. Och det gör nog de flesta feminister också. Sluta få det till att feminister vill något annat bara för att det är lätt att bemöta detta.

Det verkar finnas ett gäng krönikörer som tar en isolerad händelse, generaliserar den och bygger upp en nidbild av meningsmotståndare. Det finns inte en chans att krönikören har koll på bakgrunden. Vi ser det här men allt oftare när det gäller ”bångstyriga barn” med sina ”mesiga föräldrar”. Vad fan vet dessa självutnämnda föräldraexperter om vad som hänt innan? Om det finns någon diagnos bakom eller om det faktiskt finns omständigheter bakom som gör att föräldern gör det absolut bästa om hänsyn till barnet ska tas?

I denna text har jag ett stycke som heter ”Ideologin och det könsneutrala samhället”: Hon, han och hen – hela texten.

Far åt pipsvängen med er!

Vi verkar ha fått ett samhällsklimat där det är väldigt viktigt att hålla ”rätt” ton och vara väl insatt i hur debatten ska föras. Den som inte klarar av detta får sin åsikt idiotförklarad, eller blir idiotförklarad som person. Då vill jag ta tillfället i akt och göra precis tvärtom be ett gäng människor att, som Astrid skrev, fara åt pipsvängen. Here goes:

Jag har upprepade gånger försvarat muslimer som utsatts för fördomar och hat. I och med detta har jag blivit kallad ”islamistkramare” och dylikt. Jag försvarar inte innehållet i religionen utan bara rätten att få tro på vad en vill – de som inte tycker att detta är ok kan fara åt pipsvängen.

Samtidigt har jag pratat med muslimer (inte ens extremister) som tycket att homosexualitet är en synd och att de ska stenas tillsammans med kvinnor som inte uppträder ”som de ska”. Jag är för rätten att utöva religion men inte rätten att gömma sig bakom en religion för att utföra en massa elaka handlingar och sprida elaka budskap – de som tycker att det är ok att gömma unkna värderingar bakom en religion eller kultur kan fara åt pipsvängen.

Det finns ett gäng ultrakristna som hetsar mot islam men som står för samma risiga värderingar själva, som homofientlighet, misogyni och dömande av hur människor lever sina liv (har för mig att Jesus tycker rätt illa om människor som dömer andra människor). De som inte ser efter sitt eget hus men gärna gnäller på grannen kan fara åt pipsvängen.

Under mina år som aktiv så har jag stött på diverse människor som hetsar mot hedersvåld samtidigt som de talar om kvinnor som objekt och hatar feminister. Eller människor som förfäras över halalkött i Sverige (ingen skillnad för djuret) men väljer att köpa ihjälpiskad gris från Danmark. Eller de som skriker om människor från ”våldskulturer” men hurrar när någon bränner en moské eller spottar på en tiggare. Dessa människor är hycklare och kan faktiskt fara åt pipsvängen.

Det finns också människor som uppger sig vilja ha ett gott samhälle och tolerans mot sina medmänniskor men de väljer att spotta på alla som någon gång begått ett misstag, oavsett om de ändrat åsikt, tänkt om eller fått fler perspektiv att diskutera utifrån. Dessa människor hämmar samhällsutvecklingen och är goda bundsförvanter med de mörka krafterna. De som inte kan förlåta och/eller se människan bakom åsikten utan som spottar ner från sin höga häst – ja, de kan fara åt pipsvängen de med.

Det finns också människor som hjälper till att (oreflekterat) sprida felaktig information, medvetet eller omedvetet. Information som är vinklad och skapad för att spä på fördomar och skapa fientlighet mot vissa grupper i samhället. De som skapar denna information eller är med och rullar den snöbollen kan också fara åt pipsvängen.

Jag har inte rätt i allt jag gör. Min åsikt är inte bättre eller mer värdefull än någon annans. Jag försöker dock sätta mig in i det ämne jag diskuterar och jag försöker lära mig något. Jag har haft fel. Många många gånger. Jag har förmodligen fel gällande hur jag tänker kring saker även idag men jag har inte förstått detta än (utan väntar på den kunskapen) och jag kommer att ha fel även i framtiden. Om jag inte har rätt att ändra mig, rätt att utvecklas eller rätt att ifrågasätta mig själv och andra, ja då är det ju ingen mening med något.

Och JA, jag är medveten om att detta faller under kategorin ”intolerans” men jag skriver detta med ett citat jag läste om demokrati:

”I en demokrati behöver tolerans för allas åsikt finnas. Det enda som inte kan tolereras är intolerans”