2014 in review

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2014 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

The concert hall at the Sydney Opera House holds 2,700 people. This blog was viewed about 49,000 times in 2014. If it were a concert at Sydney Opera House, it would take about 18 sold-out performances for that many people to see it.

Click here to see the complete report.

Om vinster i välfärden

”Men vinsterna inom välfärden behöver nödvändigtvis inte sänka kvaliteten på verksamheten – den kan till och med bli bättre och mer effektiv!”. Så kan det låta när röster som försvarar vinster och vinstuttag i välfärden får komma till tals. Personligen har jag tyckt att vinsterna inte var något problem utan att det var vinstuttagen som var den stora boven. Jag har svängt. Vinsterna i sig är minst lika problematiska…

Artikeln

Jag ska nu kasta ut några citat från samma artikel, vill du läsa hela artikeln så hittar du den här: Djupa hål i sjukhusens kassor men de måste spara ännu mer. De som uttalar sig är (till yrket) VD:ar, ekonomidirektör, ekonomichef och sjukhusdirektör – samtliga yrkesverksamma på sjukhus. Varför jag inte citerar forskare kommer lite senare.

”Nu ökar kritiken mot sjukhusens årliga effektiviseringskrav på två procent. – Besparingarna har nått vägs ände, nästan alla sjukhus går back, säger Peter Graf, vd för Tiohundra, som driver sjukhuset i Norrtälje.”

Färre men sjukare patienter, ökade personalkostnader och personalbrist är huvudorsakerna enligt sjukhusledningarna. Nu kräver vissa att det årliga effektiviseringskravet på två procent slopas.”

”– Man kan inte effektivisera så hårt år efter år. Nästan alla sjukhus visar röda siffror och då måste det vara ett systemfel. Frågan är om modellen nått vägs ände, säger Peter Graf, vd för Tiohundra i Norrtälje.”

”– Det är väldigt tufft att effektivisera med två procent så många år i rad./…/säger Hans Mirsch, ekonomidirektör på Danderyds sjukhus.”

”Anställningsstopp, restriktioner mot resor och utbildning och indragna tjänster blir konsekvensen när intäkterna minskar.”

”Personalbrist är främsta orsaken till varför patienter och därmed intäkter minskar. I år har man 160 färre anställda än förra året och ett stort antal vakanta platser.”

”– Jag håller med om att tumregeln om effektivisering har kommit till vägs ände./…/säger Birgir Jakobsson [sjukhusdirektör på Karolinska]”

Analysen

Och vad betyder nu detta? För det första ska vi ha klart för oss att de ”vinster” som görs inom välfärden (de som har blivit krav att skaka fram ur våra sjuka/gamla/elever) görs inte som i affärsvärlden. Det är inte en expanderad marknad och ett större behov/ökad konsumtion som ligger bakom ”vinsterna”. Det är regleringar/effektiviseringar och besparingar som skapar dessa ”vinster”. Varför jag kallar dem ”vinster” och inte vinster är för att det förvisso skapas ekonomisk vinst för investerare och företag, men knappast för patienter och arbetstagare inom dessa organisationer.

2 %! Så mycket ska sparas in på verksamheterna. Varje år. I näringslivet pratar vi om att öka omsättningen med ca 3 % för att gå runt och möta inflation, löneutveckling och den ekonomiska tillväxten. Det enda som skulle göra detta är om fler blev sjuka, men då skulle det enbart ge mer klirr i kassan eftersom mer pengar skulle delas ut från våra skattepengar – det är knappast en långsiktig vinst. Vi har nått en punkt där vi så smått börjar se resultatet av dessa 2 % per år.

Konsekvenser

Konsekvenserna av dessa besparingar brukar landa i att det dras in på personal, eller att personalstyrkan är så ”optimerad” som det bara går att vara. Att arbeta under så stressande förhållanden är inte helt rimligt, inte i längden, men just nu är besparingskraven helt avgörande för den fortsatta offentliga verksamheten. Något som har tvingats fram av dessa vinstkrav. När det gäller de inrättningar som driva av kommuner eller landsting så har de inte haft något annat val än att hänga med i ”vinstkravshetsen”, för att inte tappa verksamheten till förmån för de privata aktörerna. Eftersom det är budgeten som kommer först så blir verksamheten fast i en fixerad ekonomi, även om behovet är mer omfattande än vad budget tillåter. Den chef som äskar mer pengar är en chef som inte ”klarar sitt uppdrag” och kommer inte att få fortsätta som chef för verksamheten – budget först, oavsett vilka långsiktiga kostnader det får. Jag skrev om detta i relation till skolan men det går att applicera även här: Varför saknas det pengar i skolan?

Resultatet blir det jag skrev om i Den långsamma vårdskandalen.

Att den privata vården skulle innebära bättre vård är inget som finns dokumenterat. ett fåtal studier, som är mycket begränsade och som enbart visar privata vårdföretag i expansionsfasen (den tid som investerarnas pengar fortfarande är en del av verksamheten). Nobelpristagaren Paul Krugman har uttalat sig i frågan och säger såhär:

”Men att vinstutdelande vård har lika bra kvalitet som inte vinstutdelande vård är vad Nobelpristagaren Paul Krugman kallar en kackerlacksidé ( cockroach idea): ett uppenbart felaktigt påstående som motbevisats men som ändå dyker upp igen och igen – som kackerlackor veckan efter saneringsmannens besök.”länk

Det är helt enkelt så att det inte finns så mycket forskning i ämnet, varken för eller emot vinster i välfärden. Det går att utläsa faktiska summor som kanske genererar vinst eller effektiviserar verksamheten men det går inte att se hur detta påverkar verksamheten i sin helhet eller vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Socialstyrelsen skriver:

”Endast små skillnader i kvalitet framträder när enskilda utförare som är vinstdrivande jämförs med dem som är icke-vinstdrivande. För att kunna dra några säkra slutsatser behövs fördjupande undersökningar.” – länk

Vad vi behöver veta är att det Socialstyrelsen skriver enbart gäller äldrevård och inte ens då går det att dra slutsatser med nuvarande forskning. Så grunden till dagens vinster i välfärden är en förhoppning och en tro på att vinsterna ska effektivisera verksamheten till något bra. Tyvärr är inte den offentliga verksamheten något som kan fungera på samma sätt som ex. en verkstadsindustri. Självfallet är det bra om välfärden är effektiv, men än viktigare är att den ser till att människor får vård, utbildning och omsorg. OCH att de som arbetar med dessa människor (vilket kan vara ganska tufft, mentalt) får det stöd och de förutsättningar de behöver för att kunna arbeta med det de gör.

Nu räcker det med daltandet!

Vi är så demokratiska att det nästan bli läskigt. Inte positivt på det sätt att vi låter alla komma till tals utan på ett sätt som gör att vi inte ens kan sätta ner foten mot rasism och kränkningar utan att ifrågasätta oss själva om vi inte ”överdriver lite”. Svaret är nej. Nej vi överdriver inte när vi blir illa till mods när vi läser det våra ”vänner” delar på Facebook. När vi läser om, eller hör jargongen i vårt eget sociala sammanhang. När människor som hörs och syns får kränka andra människor och ivrigt påhejas av likasinnade. När en moské brinner så är det inte huruvida branden är anlagd eller inte som skrämmer mig (eller jo… lite…). Det är hur människor reagerar på det hela.

Vi överdriver lika mycket som den partner som får en hurring av sin respektive då och då. Vi ska skämmas lika mycket som ett barn som blir misshandlat av sin/sina drogpåverkade föräldrar. Vi bör skuldbelägga oss precis lika mycket som den kvinna som blivit våldtagen på en fest.

Det hävdas yttrandefrihet titt som tätt men den gäller bara om du inte kränker någon. Kränker du någon så har du ingen rätt att uttrycka din åsikt. Det är lagen. Förutom allt tok som skrivs på diverse bloggar och sidor som förhärligar rasism och xenofobi (och islamofobi) så finns alltså ett gäng politiker som uttalat sig kränkande och våldsförhärligande. IRM har listat några: IRM listar SD och jag har skrivit om det tidigare.

Och nej. Du får inte uttrycka dig nedsättande om olika etniciteter, religioner, folkgrupper etc. utan att kallas för det du då blir: rasist. Detta var en självklarhet när jag växte upp men det börjar ruckas på dessa ideal. Självfallet går det att diskutera de flesta frågor, konstruktivt och sakligt. Men att uttrycka sig rasistiskt är inget som vi bör tolerera. Det är dags att sluta dalta med de främlingsfientliga åsikterna och helt enkelt säga stopp. Diskutera, ja. Kränka, nej. Självfallet.

Det är dags att reagera med lite sunt förnuft och säga ifrån. Det finns diskussioner om invandring och integration, som inte är rasistiska. Faktiskt…

Gnäll

När det gäller integration så skrevs en krönika om kostnader: Invandring är en investering. Jag har också tagit upp detta i ett tidigare inlägg: Invandringens nettokostnad. Främst förespråkar jag en samhällsomställning som ger möjlighet att lösa många integrationsproblem, men det krävs ganska mycket innan vi kan komma dit och det kanhända att jag är lite väl visionär (eller naiv som vissa skulle säga): Integrationsomställningen.

Dyrt att förbjuda tiggeri

Det har ploppat upp diverse grupper och rörelser (där det till mångt och mycket är samma människor som rör sig) som går ut på att förbjuda en massa saker. Dessa saker kan vara:

– tiggeri

– invandring

– islam

– halalmat

och annat…

Min tanke är att det är känslor som svallar men att det kanske inte är helt genomtänkt. Jag vill ge exemplet genom detta med att tigga. Hur är det med tiggare idag och vad är det som skulle krävas för att då förbjuda detta?

Idag är det inte olagligt att tigga, vilket gör att en frivillig allmosa får ges till människor som av en eller annan anledning inte har rätt till socialförsäkringssystemet. Dessa människor får ta del av allmännyttan genom att sitta på våra trottoarer och har viss rätt till akutvård (i enlighet med internationella överenskommelser). I övrigt är det ingenting som skyddar dem rent lagligt. Detta innebär att de inte kostar samhället mer än att fattigdomen kommer närmare oss och vi numera ser fattiga runt oss i vår privilegierade värld.

Om vi skulle förbjuda tiggeriet (specifikt det som rör östeuropeiska immigranter) så behöver vi:

– lägga polisresurser för att se till att lagen upprätthålls

– betala återresor till hemländer för de som befinner sig här utan papper

– lägga resurser på inresekontroller och pappersexercis

Med andra ord skulle det kosta skattepengar, i mycket större utsträckning än idag, för att upprätthålla denna lag. De människor som stödjer detta lagförslag är inte bara ovilliga att låta fattiga människor be på sina bara knän för att få ihop pengar nog att överleva. De är till och med villiga att betala mer av sina skattepengar för att se till att dessa människor får det ännu svårare.

Även om känslorna finns där så är det inte så otroligt genomtänkt. Om jag inte kan få folk att känna med sina medmänniskor så kanske det är lättare att få dem att att förstå att detta uppviglande kostar mer än det smakar. Utan att lösa några problem… Konstigt tycker jag…

Det startades en motreaktion mot förslaget att förbjuda tiggeri, du hittar den på Facebook:

Fattigdom är inget brott – Motreaktion/Insamling

Jag valde att bidra med en summa…

nocrime

Film på romer som räknar pengar

Ett snabbt inlägg…

Jag såg en kort filmsnutt (delat av många) på ett par kvinnor som sitter på ett växlingskontor och räknar pengar. De ser ut som romska kvinnor och de blir förskräckta när de ser att någon filmar dem. Efter ett tag bryts klippet (jag har inga rättigheter att dela det så jag gör inte det, ni kan kolla på Facebook eller förmodligen på någon av de sedvanliga järnrörssidorna).

Och vad betyder detta då?

Det betyder att de som tigger får ihop lite pengar. Vilket är syftet med att de är här och tigger.

Det betyder att de skickar hem pengar (det är därför de är på växlingskontoret).

Det betyder att de faktiskt inte har i överflöd utan att det är så dåliga förhållanden i deras hemland att de tjänar mer på att tigga än att bo kvar hemma.

Det betyder att de lever väldigt snålt här så att de har råd att skicka hem pengar.

Det betyder inte att det är något olagligt eller fuffens som pågår. Jag brukar ge pengar till de som tigger, fullt medveten om att de faktiskt får ihop lite…

Även om jag skulle ha 10 000:- men ingen bostad så skulle jag vara långt ifrån rik. Faktiskt fattig. Om jag trots det valde att sova på gatan så att jag hade råd att skicka pengar till min familj i ett annat land så skulle det visa en enorm karaktär.

Filmer som detta sprids för att baktala de som befinner sig längst ner i samhällshierarkin. Är det så att folk är missnöjda med hur samhället ser ut så är det väl uppåt vi ska titta…? Inte nedåt?

Vad betyder det politiska ordet?

Det kan vara svårt att förstå vad politiker egentligen säger när de slänger sig med en massa ord. Ord är dock något som måste ha ett innehåll om de ska ha några verkan så det räcker inte med att uttrycka sig som en politiker för att verkligen vilja förbättra samhället. Jag ska nu gå igenom några av de vanligaste orden, av de vi finner i den politiska debatten. Det fetmarkerade ordet är länkat till en mer allmängiltig förklaring, som ex. Wikipedias.

Ansvar: Det finns många olika definitioner av ansvar men i politiken handlar det om att ta ansvar. Eller att någon ska ta ansvar för något, och det är väldigt viktigt att visa att ingen annan tar ansvar för någonting förutom det egna partiet. Men det är ingen som tar ansvar för något. Moderaterna menar att de tar ansvar för Sveriges finanser – men det berättar inte att de gör det på bekostnad av vårt socialförsäkringssystem och den offentliga sektorn. SD menar att de tar ansvar för ”invandringspolitiken” men de har blandat ihop begreppet med att förbjuda något. Det är inte samma sak. Mp säger att de tar ansvar för en hållbar framtid men svänger sig bara med begreppet ”Grön tillväxt” – vilket är en självmotsägelse i sig. V menar att de tar ansvar för välfärden men inte hur de ska få ihop det genom att förhärliga arbetslinjen i nästan samma utsträckning som Alliansen. Fp har tydligen tagit ansvar för skolan, känner att jag inte behöver säga mer… Vad C och KD tar ansvar för är det ingen som vet. Bönderna och landsbygden har ju ingen som för deras talan och statlig kristendom tillhör en verklighet som förpassades i takt med tvångssteriliseringar och homosexualitet som ett sjukdomstillstånd.

Arbete: Vad vi alla bör sträva att ha. Gärna så mycket att vi håller folk utanför den sk. ”arbetsmarknaden”. Desto mer arbete vi utför desto bättre ses vi i samhällets ögon. Detta är vad som ska skapa vårat samhälles trygghet. Den om inte arbetar hamnar i ”utanförskap”, vilket innebär att staten ser på dig som en svulst som kan piskas in i sysselsättning. Tanken att fördela arbetet lite mer jämt över befolkningen är ingen kioskvältare i dagens debatt.

Ekonomi: Ett begrepp som har gått från att behandla hur vi hushåller med befintliga resurser till förslag på hur vi vinstmaximerar alla verksamheter. Allt ska bedrivas i syfte att göra ekonomisk vinst, oavsett om det sker på bekostnad av allas våran hälsa.

Hållbar utveckling: Ett floskelbegrepp som gärna slängs runt även om det inte finns någon ambition att skapa hållbarhet inom något område. Egentligen går det ut på att vi ska hushålla med de resurser vi har för att de ska räcka även i framtiden. Vi har däremot kommit på att vi kan låna pengar av varandra (och skapa krediterna lite som vi vill) och så länge vi har pengar så spelar resten ingen roll…

Integration: Detta är något som det inte talas om i den politiska sfären. Det skulle kräva ett långsiktigt arbete, precis som det är att se till att de som föds här faktiskt blir förberedda på att förstå samhället och kunna verka i det. Vi lägger ett par miljoner per infödd individ men så fort människor utifrån får så mycket som en svensk ordbok och en praktikplats på ett bygge så stormar det i det politiska vattenglaset.

Invandring: Ett begrepp som behandlar hur många människor som flyttar in i Sverige eller som söker asyl. Siffrorna är väldigt viktiga, liksom den initiala kostnaden för denna invandring. Vissa partier menar att vi kan ta emot hur många som helst utan att det är ett problem. Andra partier menar att svaret på alla frågor är om vi skriver av detta från politiken och stoppar alla att komma in i landet.

Skatt: En hemsk företeelse som inte har någon samhällsnytta. Den bör tas bort så fort som möjligt. Enligt rådande politik är alla ansvariga att klara sig själva, så länge de har pengar i plånboken. Möjligtvis kan skatter användas för att bygga upp verksamheter som går att tjäna pengar på (se vinstuttag).

Sysselsättning: Tanken är att alla som gör något är sysselsatta. Det är inte lönen som definierar sysselsättningsgraden utan tvånget. En arbetssökande som blir tvingad till arbetsmarknadsåtgärder är ”sysselsatt” och det är något att skryta med. Begreppet används gärna synonymt med ”arbetande” även om det inte finns någon egentlig relation.

Tillväxt (ekonomisk): Även här finns många definitioner men det handlar inte om den tillväxt som vi får genom att så frön och sedan odla. Det är frågan om en tillväxt som inte har något slut och som växer procentuellt varje år. Det finns en del problem med detta men det är inget vi hör från från politiskt håll. Det enda vi vanliga ska bry oss om är hur vi säkrar tillväxten. Det bästa vi kan göra är att konsumera mer – då löser sig allt. Att vi har en begränsad mängd naturresurser och att vårt avfall håller på att skapa otroliga miljökatastrofer är inget som våra politiker lägger tonvikt vid. Så länge tillväxten håller i sig hela mandatperioden. Klaras detta inte av sig den sittande regeringen skapat en ”kris”.

Trygghet: Detta är något som vi skapar själva. Det innebär att vi inte är oroliga för vår samhällssituation. De flesta partier är överens om att vi enbart kan få trygghet genom att jobba. Så mycket som möjligt. För så lite pengar som möjligt. Företagen vi jobbar för måste nämligen gå med vinst (se nedan) för att öka tryggheten i samhället.

Utanförskap: Alla som inte har tjänat på den politik som förts de senaste 30 åren befinner sig i utanförskap. Alla som inte är etniska svenskar, som tjänar mindre än ca 20 000:- per månad, är arbetslösa, papperslösa, trygghetslösa, singlar, boende på landsbygden, bor i andrahand, är bostadslösa, ryggradslösa, omdömeslösa, rådlösa och brödlösa räknas också in i denna grupp. Vi ska få ur dessa ur gruppen genom att öka deras sysselsättningsgrad – det ser i alla fall fint ut på pappret då.

Vinst: Egentligen handlar det om att en verksamhet har pengar över efter verksamhetsåret. Dessa pengar kan investeras i verksamheten för att förbättra densamma. Dock har politiken börjat använda begreppet på ett annat sätt. Det är vad allt i samhället måste ”gå med”. Om det så handlar om att sälja elektronikkomponenter som att sälja mediciner eller utbilda barn. Så länge vinsten är med så spelar kvaliteten eller samhällsnyttan ingen roll. Ansvaret (se ovan) ligger i att skapa vinst – som sedan kan plockas ut som ex. aktieutdelning.

Vinstuttag (vinster i välfärden): Det är när våra skattepengar inte återinvesteras i verksamheten utan plockas ut av privata investerare, inte som lön (den är redan utplockad) utan bara plockar ut pengarna. Eftersom det numera är många privata aktörer som verkar i den offentliga sektorn så går det all välja om verksamhetens överskott skall gå till att förbättra verksamheten eller om den ska gå till alla som spekulerat i hur mycket pengar som går att krama ur våra sjuka, fattiga och gamla – samt hur mycket det går att tjäna på skolor som har få (men utarbetade) lärare och uråldriga läromedel. Vissa vill stoppa dessa vinstuttag men blir snabbt anklagade för att vilja stoppa vinster, vilket inte är samma sak. När dessa pengar väl plockats ut så finns inget ansvar (se ovan) för nästkommande år. Försvinner vinsten (vilket den gör när det bara är kortsiktiga investeringar som ger god och snabb avkastning) så är det idag legitimt att lägga ner verksamheten. Vilket enbart drabbar de anställa eller de som behöver ha hjälp av just denna del av den offentliga sektorn.

Vill du ha fler definitioner så skriv ner ordet i kommentarerna.

Kejsarens nya kläder – eller ”Marknadskapitalismen”

Desto mer jag funderar över vilka det är som styr vårt land desto mer bedrövad blir jag. Det senaste tillskottet heter Batra och är numera nu partiledare för Moderaterna. Hennes inledande satsningar ska vara att ”skapa fler jobb” då hon anser att det är nyckeln till att lyckas med att få ihop samhället. Lycka till med det säger jag bara… Det går att frigöra fler arbetsmöjligheter genom att tillsätta de tjänster som samhället skulle behöva men det går inte att ”skapa jobb” ur tomma intet. Näringslivet ställer inte upp på det… Att skapa jobb inom den offentliga sektorn är vad som behövs men det är inte en lika kortsiktig ekonomisk vinst som att skjuta över ansvaret till näringslivet.

Näringslivet förresten… De har haft fantastiska år den senaste tiden eftersom vi (Olof Palme) bestämde att vi skulle lönedumpa för att skapa mer vinst till företagen. Denna vinst skulle sedan kunna användas som återinvesteringar i företag och skapa jobb… Nå det gick ju åt skogen. Vinsterna kom men investeringarna uteblev. I alla fall i svenska företag. Således skapades inga jobb. Vi har hållit på med detta i 30 år utan framgång men det verkar som att det är något som vi inte får kritisera.

En av regeringens utredare, faktiskt i frågan kring den svenska lönebildningen, Nils Gottfries har ingen koll på vad som händer när systemet med aktiv återhållsamhet (lönedumpning) införs. Vi fick reda på det genom programmet ”Dokument inifrån – Lönesänkarna” där den här problematiken togs upp. Men det verkar som att det inte spelar någon roll. Samma fanatiska tro på att göda näringslivet är starkt inrotad i de svenska riksdagspolitikerna. Kolla hur briljant (not) Gottfries resonerar när han blir ifrågasatt i ämnet:

Det verkar inte funka att bädda in från en tidpunkt men om du klickar på denna länk så kommer du 46:47 in i programmet, där Gottfries blir intervjuad.

Jag känner mig som barnet i ”Kejsarens nya kläder”. Allt jag vill utbrista (och gör) är: ”Men ser ni inte att det inte funkar att bygga ekonomin på skulder. Ser ni inte att lönedumpning inte ger fler jobb. Ser ni inte att vi inte kan basera en framtid på konstant tillväxt”.

Men den som påstår att kejsaren är naken är ju inte lämpad för sitt ämbete… Så det är väl bara att knipa igen och le.

Knip igen och le…

Fler texter i ämnet:

Bakåtsträvande marknadskapitalister

Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin