Strukturer eller trams?

Varför finns det inte ett enkelt sätt att se på samhället?

Att befinna sig i debatten som handlar om människor och värderingar är lite knepig. Det finns de, på båda sidor, som menar att allt är väldigt svart eller vitt. Det är till dessa jag riktar detta inlägg. Till er som tycker att ”det gått lite långt” när det gäller att se ”stukturer i kaffesump och val av skosnören”.

Antingen så är det på ett sätt, till hundra procent, eller så gäller det motsatta till hundra procent. Det blir ett problem när vi talar om människor, vilket också syns i den vetenskapliga världen. Jag ska försöka förklara.

Vissa saker kan vi se på som ”sanning” eller i alla fall som ”mycket trovärdigt”. Om vi släpper ett föremål hemma så kan vi vara tämligen övertygade om att föremålet kommer att falla till marken. Vi har lärt oss att detta beror på något som heter tyngdkraften och att den alltid gäller. Det finns naturligtvis undantag även här (saker som är lättare än atmosfären kommer lyfta etc.) men det är inget som stannar kvar på samma ställe och svävar i alla fall. Detta kan bevisas. Släpper vi en boll med en viss densitet i ett visst lufttryck så kommer den att falla, hundra gånger av hundra. Samma boll kommer, vid samma förutsättningar, att reagera på samma sätt. Det kan vetenskapligt bevisas genom att göra otaliga undersökningar, samla ihop data (empiri) och dra slutsatser som skapar fysiska lagar. Vetenskap har skapats.

Fortsätt läsa

Jävla bidragssnyltare!

Vi har i dagarna sett att nyanlända trebarnsmammor får väldigt mycket pengar så fort de sätter vin fot i Sverige. Främst är det Fria Tider som skriver om detta, med stöd av en bloggare, Stefan Lindgren. För att personen ska få detta stöd så krävs att kvinnan gör detta:

  • Fly från ett land utan hjälp med tre (små?) barn.
  • Ansöka om alla bidrag som passar in på henne.
  • Få alla bidrag som passar in på henne (riktigt klurig även för den som planerar).
  • Uppfostra tre barn samtidigt som hon är med i Arbetsförmedlingens etableringsplan.
  • Lär sig Svenska på 15 månader (så bra att hon klarar SFI-utbildningen).
  • Skaffar eget boende (som hon måste betala för att få bostadsbidrag).
  • Inte träffa någon som kan hjälpa till med försörjning eller bostad.
  • Får pengarna att räcka till, då bidragen inte är permanenta

Jag har skrivit om detta tidigare: Nyanlända trebarnsmammor? De perfekta företagsledarna!

Det finns även en kortare artikel hos Motargument i ämnet.

Den som är lite listig kan ju räkna ut att det inte är så många (om någon) som faktiskt får dessa bidrag – vilket ställer mig frågande till hur det kan bli en så stor nyhet. I normalfallet får en familj runt 10 000:- per månad. Detta skulle innebära att några får lite mer. De som kämpar riktigt mycket (det är ju inte prestationslöst). Säg 13 000:- mer. Rimligtvis är det (och då räknar jag mycket högt) 2-3 stycken per år som klarar av, och passar in, för att maxa dessa bidrag (jag tror inte att det är någon). Det ger ca 500 000:- i extra utgifter. Per år. Till de som verkligen kämpar för att integreras, samtidigt som de, på egen hand, uppfostrar tre barn.

Nåväl. Dags att kolla på det riktiga myglet.

Hos övre medelklassen och överklassen. De flesta är inte direkt skyldiga, då de får dessa bidrag utan att lyfta ett extrafinger. Jag talar naturligtvis om alla extramiljarder som pumpas ut från skattekistorna till kräftskivor, designmöbler och extrabilar. Jobbskatteavdrag, skattereduktioner och diverse andra bidrag (reduktioner av skatt) som höginkomsttagare har för att skatten ska vara låg och staten ska kunna fortsätta kränka de mänskliga rättigheterna på landets äldreboenden, för pensionärer, ungdomar och andra som behöver ett socialt skyddsnät.

Att samhället skapats för de som har mest bör inte ha undgått någon. De som har bostadsrätt får en skattereduktion på 30 % av sin skatt (förutsatt att de har lån och ränta som backar upp, vilket gäller de allra flesta). Sen har vi jobbskatteavdrag (max 1825:- per månad).

Något ni kan fundera på är varför en person som tjänar under snittet inte har får göra ROT-avdrag (en beräkning där en person med inkomsten 22 000:- per månad är berättigad till 36 148:- i ROT – inte 50 000)? Varför ROT-avdrag inte gäller dem som bor i hyresrätt (eller för värdarna så att hyresgästerna inte behöver få lika dyra hyreshöjningar vid renovering)?

När de som tjänar mest inte längre skattar procentuellt, utan mycket lägre så faller välfärden. Då finns inga pengar kvar. När vi tar pengarna till de behövande, från de behövande så faller välfärden. När vi tillåter ett uttag av våra skattepengar, i summorna hundramiljardersklassen, så är det inte konstigt att klyftorna ökar, välfärden faller, segregationen ökar och främlingsfientligheten får fotfäste. En fortsatt politik som fokuserar på att rikare ska bli rikare kommer, logiskt sett, se till att fattiga blir fattigare. Precis i Alliansens anda. Tyvärr har vi ett ”vänsterblock” som i mångt och mycket har skiftat färg till ljusblått (S och MP).

Etik del 2 – Frihet

 

Etik del 2 – Frihet

 

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om etik, där handling och motiv var huvudinnehållet. Nu har vi kommit till delen som handlar om frihet. Frihet betyder ofta olika saker för oss och det jag kommer att gå igenom är strikt från den vetenskapliga etiken. Jag vill tacka Niclas Runebou, universitetsadjunkt vid Stockholms Universitet för sakinnehållet.

 

Frihet är inte att göra precis vad en vill. Frihet är att göra vad en vill av det som är rättvist”

 

Det innebär att vi inte kan tala om individens frihet helt fristående som ”frihet”. Individens frihet måste alltid värderas i förhållande till andra individer. Friheten måste alltså underordnas rättvisa, vilket gör att reglerande bestämmelser (lagar och regler) inte behöver (men kan vara) inskränkningar av friheten. Om du ska ta dig från punkt A till punkt B men inte vet var du är eller hur du tar dig till punkt B så kan du behöva hjälp. Kommer hjälpen i form av en skylt eller att någon berättar för dig hur du ska göra så inskränks förvisso din frihet (ditt fria val minskar) men du uppnår ju det du vill – vilket på sikt ger dig större frihet.

 

Begreppet ”Klokhetens frihet” eller ”Klokhetens råd” är en viktig sak när det gäller vår frihet. Kort sagt innebär det vem som kan välja vad som faktiskt är gott – på riktigt. ”Klokheten” kan komma från erfarenhet, forskning, kärlek eller något annat. Klokhetens frihet är sammankopplat med handling och motiv (se tidigare inlägg) och om motivet är att göra gott. Vi vill (de flesta) välja det som är gott, men har vi alla förmågan att göra det?

 

Ni som är föräldrar kan förmodligen hålla med mig när jag säger att vi måste fatta en del beslut för våra barn, vilka kan inskränka deras frihet. Vi gör det inte för att vara onda utan för att vi har förmågan att avgöra vad som faktiskt är gott för barnet. Detta följer vår föräldraroll hela livet, även om vi sedan länge blivit omsprungna av våra barn inom vissa områden. Vi vill det bästa för dem och kommer att försöka påverka våra barn att göra de verkligt goda valen i livet.

 

Det som blir mer knepigt är när det handlar om vuxna individer, kanske de som vi inte har någon egentlig makt över. Vilken rätt har vi att inskränka på friheten ett vuxet syskon har över sina alkoholvanor, även om denne håller på att supa ihjäl sig? Bör vi lägga oss i vad som händer mellan ett kärlekspar, där den ene partnern är konstant otrogen?

 

När det gäller vuxna omkring oss som inte har fått sin makt inskränkt av lagen (t.ex. fängelsekunder) så kan vi inte göra så mer än att ge råd och försöka påverka förnuftet.

 

Inom organisationer och föreningar kan vi sätta upp interna regler (ingen dammsugning efter 22:00 eller liknande). Inom landet kan vi sätta upp lagar och i världen kan vi stifta doktriner.

 

”Att inskränka någons ’frihet’ att göra det som är orättvist är inte att inskränka frihet, bara att hindra ’tygellöshet’”

 

När någon handlar tygellöst så inskränker de nämligen någon annans frihet – vilket inte är frihet utan frihetskränkning. ”Frihet” innebär inte att göra allt en vill. ”Frihet” innebär att göra allt en vill så länge det inte inskränker på någon annans frihet.

 

 

 

Djurplågeri för nöjes skull

Jag valde att bli vegetarian av miljöskäl, det etiska kom på köpet även om jag har en lång väg att gå för att kunna säga att jag faktiskt agerar och konsumerar så etiskt jag bara kan. I och med att jag skriver rätt mycket om rasism så har jag stött på debatten om halaslaktat kött och det motstånd som finns emot detta i Sverige. I Sverige finns ingen skillnad, vilket jag skrev om på Motarguments blogg och som fått gott bemötande. Något som inte får ta plats i denna debatt, inte utanför ”hardcoreveganers” inblandning i alla fall är det kommersiella djurplågeri som tar plats i Västeuropa. Det handlar inte om religiösa riter, om mat för dagen eller något som behövs över huvud taget. Det handlar om rent djurplågeri, för nöjes skull.

Via Djurens Rätt:

<p><a href=”http://vimeo.com/69629790″>Pamplona: Running of the bulls 2013</a> from <a href=”http://vimeo.com/user7368766″>League Against Cruel Sports</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>]

PS. Av någon anledning får jag inte bort inbäddningslänken ovan men orkar inte trixa med det…

Nu känner jag inte någon som brukar gå på tjurfäktning eller delta på denna typ av aktivitet. Däremot är jag förundrad över hur ofta klipp delas med halalslaktade djur, från olika delar av världen. Det går inte att sticka under stolen med att slakt är fruktansvärt mot de som blir slaktade, något som många är villiga att se mellan fingrarna med (”det är ju så gott med bacon”). Denna video handlar om industrislakten, så som den ser ut på många håll i västvärlden (i detta fall USA). Denna slakt är inte genomförd i religiöst syfte utan bara för att producera mat till folket:

Och vem fan är du?

Det har skrivits spaltmeter om ämnet strukturell rasism. Trots det är begreppet väldigt omstritt. Finns denna typ av rasism eller är det något som folk hittar på? Vilka hittar på det? Och varför? Vad menas med strukturell rasism, egentligen?

Jag kan utgå från mig själv. Jag är inte en etnisk svensk. Det är inte så svårt att lägga märke till det eftersom min hud är brun. Inte brun på det sättet som en etnisk svensk är brun, sådär solbränd med blont hår eller att farfars mor var vallon. Mer chokladbrun. Det beror helt enkelt på att jag inte är född i Sverige. Jag är född i Indien och blev sedan adopterad till Sverige när jag var 9 månader gammal. Mitt indiska arv är, förutom dessa 9 månader, obefintligt. Förutom mina gener.

Jag är uppvuxen i ett hem med två ”etniska föräldrar”. En kommer från Södermalm i Stockholm och den andra från den norrländska landsbygden. Mina farföräldrar höll hårt på traditioner, vilket innebar en uppväxt med sill, potatis, julskinka, gravlax, grisfötter och dopp i grytan. Knäckebröd, kaviar och allmän oro för vädret (med tillhörande gnäll på meteorologernas okunskap) var stående inslag under min uppväxt. Precis som vilket svenskt barn som helst. Förutom en sak. Det som syns först av allt när människor träffar mig. Innan de hört mitt ”svenska” namn (Andreas) och hört hur jag talar. Min chokladbruna hud.

Fortsätt läsa

Lite om vår julmat

Jag hoppas att alla har haft en god jul och att ett spännande nyår väntar. Traditionen kring den här högtiden kretsar kring mat. Det gör den för mig i alla fall. För närvarande skriver jag på en uppsats om foder och import av denna till våra kreatur i Sverige. Det mesta kommer att hamna här när det är färdigt och godkänt. Tills vidare kan jag hålla mig inom en annan del av jul-, och nyårstraditionen. Skinkan, räkorna och laxen. Fortsätt läsa