Etik del 2 – Frihet
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om etik, där handling och motiv var huvudinnehållet. Nu har vi kommit till delen som handlar om frihet. Frihet betyder ofta olika saker för oss och det jag kommer att gå igenom är strikt från den vetenskapliga etiken. Jag vill tacka Niclas Runebou, universitetsadjunkt vid Stockholms Universitet för sakinnehållet.
”Frihet är inte att göra precis vad en vill. Frihet är att göra vad en vill av det som är rättvist”
Det innebär att vi inte kan tala om individens frihet helt fristående som ”frihet”. Individens frihet måste alltid värderas i förhållande till andra individer. Friheten måste alltså underordnas rättvisa, vilket gör att reglerande bestämmelser (lagar och regler) inte behöver (men kan vara) inskränkningar av friheten. Om du ska ta dig från punkt A till punkt B men inte vet var du är eller hur du tar dig till punkt B så kan du behöva hjälp. Kommer hjälpen i form av en skylt eller att någon berättar för dig hur du ska göra så inskränks förvisso din frihet (ditt fria val minskar) men du uppnår ju det du vill – vilket på sikt ger dig större frihet.
Begreppet ”Klokhetens frihet” eller ”Klokhetens råd” är en viktig sak när det gäller vår frihet. Kort sagt innebär det vem som kan välja vad som faktiskt är gott – på riktigt. ”Klokheten” kan komma från erfarenhet, forskning, kärlek eller något annat. Klokhetens frihet är sammankopplat med handling och motiv (se tidigare inlägg) och om motivet är att göra gott. Vi vill (de flesta) välja det som är gott, men har vi alla förmågan att göra det?
Ni som är föräldrar kan förmodligen hålla med mig när jag säger att vi måste fatta en del beslut för våra barn, vilka kan inskränka deras frihet. Vi gör det inte för att vara onda utan för att vi har förmågan att avgöra vad som faktiskt är gott för barnet. Detta följer vår föräldraroll hela livet, även om vi sedan länge blivit omsprungna av våra barn inom vissa områden. Vi vill det bästa för dem och kommer att försöka påverka våra barn att göra de verkligt goda valen i livet.
Det som blir mer knepigt är när det handlar om vuxna individer, kanske de som vi inte har någon egentlig makt över. Vilken rätt har vi att inskränka på friheten ett vuxet syskon har över sina alkoholvanor, även om denne håller på att supa ihjäl sig? Bör vi lägga oss i vad som händer mellan ett kärlekspar, där den ene partnern är konstant otrogen?
När det gäller vuxna omkring oss som inte har fått sin makt inskränkt av lagen (t.ex. fängelsekunder) så kan vi inte göra så mer än att ge råd och försöka påverka förnuftet.
Inom organisationer och föreningar kan vi sätta upp interna regler (ingen dammsugning efter 22:00 eller liknande). Inom landet kan vi sätta upp lagar och i världen kan vi stifta doktriner.
”Att inskränka någons ’frihet’ att göra det som är orättvist är inte att inskränka frihet, bara att hindra ’tygellöshet’”
När någon handlar tygellöst så inskränker de nämligen någon annans frihet – vilket inte är frihet utan frihetskränkning. ”Frihet” innebär inte att göra allt en vill. ”Frihet” innebär att göra allt en vill så länge det inte inskränker på någon annans frihet.