Ett skepp kommer lastat…

Historiskt sett har stora maffiga civilisationer gått i stöpet. Det finns ingen kvar av de gamla klassiska civilisationerna, med undantag kanske för Kina som har varit en konstant maktfaktor väldigt länge. De blev omsprungna när Europa industrialiserades men har inte kollapsat. Nu säger jag inte att totalitär diktatur är det bästa sättet när det gäller hållbara civilisationer men det är något att tänka på.

Människan verkar vara inställd på att förgöra sin egen omgivning. Girighet och maktbegär kantar vår historia, precis som för många andra djur. Skillnaden är att vi bör kunna se konsekvenserna av vårt handlande. De med makt vill ha mer makt, så länge det inte drabbar en själv så kan makten användas för att få den egna näromgivningen (familj, samhällsklass, företag etc.) att blomstra. Vi har en historia av att använda slavar, förr och idag. Allt för att girigheten och habegäret ska få sitt.

Att sparka in egen dörr

EDIT: Detta inlägg är riktat mot våldet och de som utför våldshandlingar (bränna bilar/skolor/hus, kasta sten etc.), inte mot att kämpa för social rättvisa. de bakomliggande orsakerna tar jag upp i mitt förra inlägg.

Det fortsätter. Tydligen. Våldet i Stockholms förorter. Den gnutta av förståelse som fanns, från min sida är slut. Förståelsen av en frustration så stor att den inte hittade några vägar ut. De som lever i dessa förorter är marginaliserade. Sant. De har inte tillträde till Sverige på samma sätt som de människor som har bott här länge, byggt upp ett socialt skyddsnät och interagerar med människor från olika samhällsklasser. Sant. Politiken under de senaste åren har inte förts till fördel för de som bor i dessa förorter. Sant. MEN

Nu räcker det. Det räckte när våldet påbörjades. Det räckte med att demonstrera. De enda som vill att detta skall fortsätta är de som håller på. Och rasisterna, för då kan de peka finger och säga ”vad var det jag sa”. Vi andra. Vi som jobbar, pluggar, sliter kämpar, njuter, skrattar, gråter , umgås och verkar för att få vår värld att bli lite bättre. Vi ser med fasa på det som händer. De som arbetar med att släcka bränder (metafor och defacto) har inte bett om att få komma till förorten för att bli stenade. De jobbar.

Stockholm brinner…

Stockholms förorter har blivit satta i brand, av de boende i områdena. Varför en väljer att bränna sin egen bakgård går över mitt förstånd, när jag blir arg börjar jag inte med att slå sönder min tv… Nu var det inte det jag ville säga, jag vill ge min syn på det hela.

• Varför började upploppen?
• Vem är ansvarig?
• Hur reagerar de ansvariga/Husbyborna?
• Vilka konsekvenser kan detta få?

Det är vad jag kommer att skriva om.

Helt pantat

En av de viktigaste frågorna vi just nu behöver ta tag i, politiskt, samhälleligt och privat, är miljön och klimatet. Det finns en sak som sätter käppar i hjulet för att det ska fungera smidigt, det känner jag också, som inbillar mig att jag bryr mig om miljön. ”Jag känner inte för att källsortera”, ”jag hinner inte engagera mig i miljöfrågor”. Så kan det låta och det är inte något fel med det. Förslag som gör att vår frihet kan riskeras är inte populära, som miljöskatter och trängselavgifter (nu är det inte någon miljövinning i det längre, med så var ju tanken). Det finns en sak so har verkar i samhället i över 25 år, som är en del av samhället och som styr våra vanor utan att det är jobbigt. Pant.

Den förbannade privatiseringen

Jag valde att titta på Aktuellt. Det var dumt. Kvällens facepalm (att sätta handen för ansiktet i ren uppgivenhet) kom, inte helt oväntat, från skolans värld. Ett reportage om hur en frisörskola läggs ner. Så kan det ju vara i den fria marknaden… Det som svenska folket tyckte var så underbart vid valet 2006 och senare i valet 2010. Denna skola lades dock ner innan eleverna får chansen att gå ut. Ingen student och ingen gymnasiekompetens. Företaget som ägde (eller vem det nu är som äger med riskkapitalbolag och andra ägarformer) gick med drygt 100 miljoner i vinst för ett par år sedan (skolan startade 2009) men nu är pengarna slut. Tufft skit. Nu ska jag berätta vad jag tycker om detta…

Klimatpolitiken i Sverige

Jag vet att jag är sent ute. Jag vet att partiledardebatten är historia och att den har stötts och blötts. Eller, nej det vet jag inte men jag kan tänka mig det. Jag vet inte det för att jag inte har haft möjlighet att läsa så mycket av det som skrivits. Så jag väljer att kliva in med det som förutsättning, på plankan med förbundna ögon. Med risk för att säga vad som sagts i drygt en vecka. Fast jag tror (men hoppas att jag har fel) att min syn på problemet skiljer sig lite från de flesta andra debattörers. Speciellt när det gäller klimat och kärnkraften.