En jämnare skattesats går att införa…

Jag har vid flera tillfällen sagt att vi ska ta bort de privilegier som tillhör oss som arbetar. Dock skulle borttagandet av jobbskatteavdraget slå hårt mot låginkomsttagare, vilket gör att jag väljer att presentera en alternativ lösning:

Progressiv skatt

Skillnaden är att alla skattar lika mycket inom ett visst spann. Även om du tjänar 50 000:- så betalar du lika mycket i skatt för dina första 15 000 eller 20 000 kronor som en person som har detta som sin fulla lön. 

Detta gör att incitamenten för att ha deltidsarbeten ökar. Fler kommer i sysselsättning (hatar det ordet dock). Incitamenten att ha fantasilöner minskar eftersom du inte tjänar lika mycket per arbetad timme som tidigare. För de riktigt låga lönerna så skulle detta kunna innebära att de tjänar på det även när jobbskatteavdragen är inkluderade. I tabellen så ser du skillnaden mellan dagens läge och med denna typ (nivåer kan ju alltid diskuteras…) av inkomstskatt. Skatten är till och med lägre för en som tjänar 15 000:- än med dagens system OCH jobbskatteavdrag. När vi kliver upp över 20 000:- så skulle den progressiva skatten bli något högre – men bara för att jobbskatteavdraget är där och ger tillbaks pengar (samtidigt som det tar från välfärd och statsfinanserna). Tar vi bort jobbskatteavdraget så är skillnaderna inte så stora ända upp till ca 48 000:- (vilket egentligen är rätt hög lön…) men de växer i samma takt som de riktigt höga lönerna gör det…

Jag har beräknat jobbskatteavdragen på en person som är i 30-årsåldern och bor i Stockholm…

Skulle vi kunna jämna ut lönerna mer på detta sätt, samtidigt som vi kan ta bort jobbskatteavdragen utan att det drabbar låginkomsttagare så vore det ju fint… Vi kan ju införa basinkomst i samma veva så finns incitament att jobba deltid även fast basinkomsten finns där – arbetsfördelning och förkortad arbetstid ligger inte så långt efter. Förhoppningsvis kan ökad folkhälsa och färre sjukskrivningar (läs kostnader för välfärd) minska i långa loppet. 

Marknaden kommer att stimuleras genom att fler blir köpkraftiga och får större trygghet i vardagen, samtidigt som egenföretagare vågar satsa på sina företag och anställa deltidsarbetare som kan bidra med stort engagemang (då de klarar sig på sitt deltidsarbete). 

Jag bjuder på denna till valfritt parti…

Annonser

Idioti om privatekonomi… (Superspararna)

Omständigheter har gjort att jag nu sitter och tittar på TV, något jag inte gör i min vardag men mitt sällskap tittar gärna och då blir det så (ja, jag måste ursäkta mig eftersom jag nästan skäms för att titta på det skräp som visas på burken).

I vilket fall som helst så finns ett program som heter ”Superspararna” och som hyllar människor som sparar pengar. Det kanske är detta som är kvaliteten på den TV som produceras men jag känner mig enbart irriterad. Vi får följa några människor:

1. En person från Säter som sparar genom att minimera sina inköp. Verkar helt ok eftersom hen enbart väljer att inte slösa pengarna – dock kan tandkräm/hygienartiklar vara trevligt men det går säkert ändå.

2. Ett par med ett litet barn som ska ha en ”alternativ livsstil” för att spara. Helt krasst så är det inte sparande när en stjäl varor från snabbmatskedjor och/eller tigger prylar från föräldrar/släktingar. En sak att inte ha råd, en annan sak att hylla sig själv som ”supersparare”.

3. En förälder i en familj som vill ha gratissaker till varje pris. Det blir inte så mycket billigare att packa in familjen i bilen, åka till affären och utnyttja kuponger för varsin liten burk med kvarg… Helt krasst så sparas nog ganska mycket om föräldern typ delade ut lokaltidningen under samma tid som hen ”sparade” pengar till familjen…

4. En person i Norrland som kommer med spartips, typ lägga frysta flaskor med vatten i kylen, tigga godis (som vuxen) på Halloween eller bajsa borta. Har fan ingen kommentar på denna lirare.

5. En person som kokar egen deodorant. Är hen nöjd så är det väl bra, lättare att köra en stor förpackning natriumbikarbonat (länken ger info om användning) och gnugga loss – men alla sätt är väl bra…?

Ok… Varför blir jag irriterad då?

Jo, det är ju uppenbart att det är fler som befinner sig i lyxfällan än som befinner sig i snålfällan. Det verkar alltså som att folk överlag inte vet vad ekonomi (hushållning) egentligen är. Kort sagt: mätta mun efter magsäck – gör inte av med mer pengar är du har. Det är helt OK att inte har mycket pengar, min fru berättade att våra barn tydligen vuxit upp under den uppsatta fattigdomsgränsen (inte för att det direkt har känts så men enligt vår inkomst som studenter så är det väl så…) så vi har knappast varit bortskämda med feta löner.

OM det nu är någon som känner att de vill ta till sig av de ”tips” som ges i det puckade programmet så vill jag kontra med några egna:

1. Skriv kassabok (eller motsvarande) för att ha koll på vad pengarna går till.

2. Betala alla fasta utgifter på en gång – det som blir över är det som finns att röra sig med.

3. Snåla inte på försäkringar/säkerhet etc.

4. Bedöm om saken är ett behov eller vilja. Är det något som ”vore gött att ha” så kan ett datum för inköp sättas upp (typ 2 veckor fram i tiden) – är det fortfarande lika hett och du har längtat efter saken så är det väl bara att köra (och du har råd). Behövs inköpet så är det inte ett val…

5. Släng inte mat. Släng inte mat. (tåls att upprepas, köp inte mer än vad som behövs, planera maten och laga utifrån det som finns hemma).

6. Laga/fixa saker själv. Mat från grunden/ bröd/sylt/saft/saker som behövs och inte är alltför svåra att fixa/kolsyra vatten hemma etc.

7. Om du äter onyttigt (som jag) så kan det funka att ha en matdagbok (inte lika gött att skriva upp 2 Snickers och en Coca-Cola som det är att skriva upp 1 banan) för att minska sockerintag och därmed småinköp.

8. Låna inte för att konsumera. Boende, bil, studier är en sak medan resor, prylar, krogen enbart är puckat att låna till. Spara hellre innan (du slipper räntan) och köp när pengarna finns (kan du inte spara innan så blir det ännu jobbigare att betala i efterhand).

9. Spara. Även om det bara är en liten slant så försök spara någonting varje månad. Går inte det så är det månad för månad eller +/- 0 hela tiden – något som ingen mår bra av (tro mig, jag vet).

Ja… Jag vet att detta är självklarheter för de flesta. Ja… Jag vet att vissa inte ens har råd med maten som ska till familjen… Ja… Jag vet att socialförsäkringssystemet har stora luckor. Jag vet också att du får nyttigt och näringsrikt bröd för 2 veckor till kostnaden av 2 formfranskor (typ). Hitta en billig frys (Blocket har en hel del som bortskänkes, samt en del Facebooksidor etc.). Nej… Jag har inte gjort allt detta hela mitt liv. Nej… Jag gör inte detta just nu (dock punkterna 1, 2, 3, 6, 8, 9 – och vill tillbaks till punkterna 4, 5 och 7 även fast det inte behövs på ett ekonomiskt plan längre) men det är några saker som funkar.

Att inte ha råd att leva på en rimlig nivå börjar bli vanligare i Sverige (kanske därför detta program klarade sig förbi piloten) men samtidigt börjar egenansvaret bli ett minne blott. Det är helt OK att inte ha råd med allt. Vissa saker får vi helt enkelt avstå för att kunna äta oss mätta och inte somna kallsvettiga och fundera på bankkontots saldo varenda vaken minut.

Jag läste just igenom inlägget och såg mig själv på en hög häst med en fet pekpinne i näven men det är inte meningen. Detta är riktat till alla som undrar varför det inte finns pengar på kontot trots arbete/lön/inkomst. I min vision om samhället så är vi jämnare än i dag och ingen behöver svälta – ett fungerande socialt skyddsnät alltså. Läs gärna mer om mina tankar kring privatekonomi.

Om miljön vore en mätbar resurs

I den politiska debatten finns klimatfrågan med som en perifer fråga, det är en fråga som är underordnad både tillväxt och jobb. Varken tillväxt eller arbetstillfällen kan, rent faktiskt, må bra innan vi väljer att tänka om kring vår miljö och våra naturresurser. Naturen kan vara abstrakt för många ekonomer så jag väljer att göra en liknelse.

Tänk att du i din ungdom får ett stort arv av en rik släkting. Detta arv verkar oändligt och du vilar på det även i ditt vuxna liv. Nu, när du arbetat något decennium och har en stabil ekonomi så har du ett konsumtionsutrymme som gör att du fortfarande behöver ta en del av arvet, varje månad. Arvet står för nästan en tredjedel av dina månatliga utgifter så det är en väsentlig del. Du ser på kontot att arvet börjar ta slut men tänker att det nog löser sig. Det kommer ju inte ta slut ”på riktigt”. Och så tuffar du på…

Oavsett vilken ekonomisk utbildning du nu har så kan vi nog tänka oss att du kommer säga något i stil med: ”Men varför anpassas inte utgifterna efter inkomsterna? Det är inte hållbart att göra av med mer pengar än vad som kommer in, det är faktiskt motsatsen till tillväxt.”

Precis så ser det ut med naturresurserna. Vi har haft ett överflöd av naturresurser, vilka vi började använda på allvar tack vare industrialiseringen (jämför med att flytta hemifrån). I dagsläget använder vi ungefär 1,5 gånger så mycket naturresurser mot vad som återväxer, årligen. Ekonomer, politiker, företag, alla som har den egentliga makten, väljer att ignorera detta och menar att vi ska fortsätta plocka ut mer än vad vi faktiskt har. Det funkar ju än så länge. Detta görs mot bättre vetande eftersom de flesta är fullt medvetna om detta (precis som du skulle se hur pengarna från arvet minskar) och förstår att det mest är en tidsfråga tills resurserna når en kritisk gräns – där vi på andra sidan gränsen kan vänta oss konflikter om naturresurser och/eller extrema prisökningar på ex. olja, livsmedel och odlingsmark.

Läs mer

Höga löner ger bra lärare…?

Skolan är en het valfråga. Det är bra. Det finns många förslag på vad som behövs för att den svenska skolan skall bli bättre, det är också bra. Jag kommer att tillföra lite kring hur jag ser på skolan och vilka mål jag anser att vi bör sträva mot. Jag har gjort det förut men kanske inte såhär tydligt.

Till att börja med så kan vi se på artikeln som gjorde att jag ens funderade på att skriva detta. En ledare i Expressen, signerad Anna Dahlberg. I texten får vi fram två problem som borde ha fått en lösning, där jag håller med om båda men på lite olika sätt.

Det första handlar om en utredning som menar att kommunaliseringen av skolan inte har skapat större frihet. Snarare tvärtom. Staten har ingen kontroll över skolan men de har (jag vet det låter sjukt) fortfarande ansvaret. Vad som har hänt är att lärare och skolor måste visa att de klarar de uppsatta målen och detta visas genom en extrem mängd papper och underlag som skall skickas in för kontroll av lärarnas arbete. Kritiken mot detta är befogad. En av lösningarna är att återgå till en statlig skola, förbjuda privata aktörer att kunna göra vinstuttag ifrån skolan (vilket är en riskfaktor för kvalitet) och arbeta fram nationella referensramar kring handlingsplaner. Jag vill även gå längre och ha ett större utbud av undervisningsmaterial som ligger i linje med ämnesövergripande och landsomfattande lärandemål.

Det andra är en knäckfråga som jag till viss del håller med om. Lärarlönerna.

Läs mer

Pension och basinkomst

Igår kom detta:

PensionNi känner igen det som ett kuvert som visar en summa pengar som vi får i pension om vi lyckas leva så länge…

Ni som inte har tänkt på det ska nu få ett alternativ… Föga förvånande heter det basinkomst.

Säg att den ligger på 10 000:- per månad. Vi väljer att jobba som vi gör och lägger 5000:- i månaden på pension och 5000:- som buffert (arbetslöshet(sjukdom etc.). Ponera att vi (jag) behöver jobba i 30 år och att kronan har samma värde hela tiden (det kommer den inte att ha men BI kommer öka i samma takt).

Så. 5000:- x 12 = 60 000:- per år. Gånger 30 = 1 800 000:- i sparade pensionspengar. Skulle jag alltså gå i pension vid 61 års ålder (om 30 år) och leva tills jag blev 91 så skulle jag kunna räkna såhär. 1 800 000/30 (30 år med pension) = 60 000:- per år, eller 5000:- per månad (samma som när jag sparade). Jag vill ju att BI ska vara högre för pensionärer, ca 12 000:-. Detta ger en pension på 12 000:- (eftersom basinkomsten fortsätter komma) plus 5000:- per månad från mina besparingar. Alltså en nettopension på 17 000:-.

Beräknat på nuvarande penningvärde. Alltså kommer det se annorlunda ut i ett senare skede men basinkomsten kommer såklart att följa med. Förutom att alla som inte kan spara pengar kommer att ha en fast inkomst så kommer de som kan spara pengar att kunna säkra sin egen pension (de som idag jobbar heltid).

Jag vet att det är kontroversiellt att tala om basinkomst som positivt även för medelklassen, men det gör ju inte att jag kommer dölja faktumet att de som kan spara undan sin BI kommer att trygga sin framtid än mer än med dagens osäkra spekulationsekonomi…

Har du lite pengar så kommer du få mer i och med att BI är ovillkorad och skall ge dig en tryggad försörjning.

Behöver du inte basinkomst nu så går det att se på reformen som en möjlighet att trygga din framtid eller ge trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom.

Vill du läsa mer om mina tankar kring basinkomst så finns länkar lite överallt på sidan, eller så kan du söka i sökrutan uppe till höger.

 

Helena Riviére och försörjningen

Den 28:e februari fick vi det tveksamma nöjet att läsa en debattartikel av Helena Riviére. Riviére är en av de före detta moderatpolitiker som utformat socialförsäkringarna genom sitt arbete i socialförsäkringsutskottet och riksdagsledamot för (M). Den text hon skrev speglar en del av det tänk som Moderaterna propagerar för och du kan ta del av texten genom att klicka här. Nu riktar hon kritik mot Mp men det är ett slag mot alla som inte går med på devisen: ”sköt dig själv och skit i andra”. Jag kände mig helt enkelt tvungen att svara henne. Texten är inskickad till SvD men jag har inte hört ett pip och chansen att få den publicerad där ligger väl mellan ”låg” och ”obefintlig”. Tur att jag har en blogg då…

Mitt svar:

Det finns många som uttrycker sig kring medborgarlön/basinkomst och diskussionerna börjar väga över till det positiva för reformen. Vad som förvånar är att en person som Helena Riviére får plats att skriva om (eller ner) socialförsäkringar i en av de största morgontidningarna.

Läs mer

Märkligt om basinkomst – långa versionen

Detta är den längre versionen av ett svar på Mattias Håkanssons krönika i Flamman 29/1.

Det kortare svaret är publicerat i Flamman.

Mattias Håkansson kritiserar reformen medborgarlön (hädanefter basinkomst) i en krönika i Flamman den 29/1. Eftersom basinkomst är en av Gröna partiets nyckelfrågor vill vi gärna bemöta denna kritik. En brasklapp får dock inflikas med att basinkomströrelsen inte är någon homogen rörelse och att vårt svar därför speglar just vår hållning i frågan.

Håkansson konstaterar att en nivå för basinkomsten på 8 000 – 10 000 kr/månad är strax över socialbidragsnormen eller nivån för de lägsta pensionerna och menar att det inte är något som kan användas vid förhandling gällande arbetsvillkor.

Vi kan utan större problem hålla med om nivåns jämförelse med befintligt socialförsäkringssystem. Den nivån är satt som exempel på vad som krävs för att trygga grundläggande behov, det vill säga kunna betala i första hand hyra och mat. Det finns flera förslag där nivåerna sätts högre för sjukskrivna och pensionärer, med andra ord ett tillägg baserat på behov, men där den som anses kunna lönearbeta ska ha möjlighet att göra detta om hen vill för att kunna öka sitt privata konsumtionsutrymme.

Det borde vara självklart att en basinkomst tillåter att arbetstagaren kan säga nej till eller avsluta en tjänst. Basinkomsten är nämligen inte behovsprövad eller tidsbegränsad, vilket är en avgörande skillnad till a-kassa och socialbidrag.

En annan viktig aspekt av basinkomst är att vi ges chans att gå ner i arbetstid och främja arbetsfördelning. Samtidigt kommer vi på ett snillrikt vis bort från arbetsmarknadsåtgärder som ”tar jobb” – exempelvis fas 3 – och dessutom finansieras av skattemedel.

Slutsatsen blir rimligen att vi med basinkomst kan få en mer öppen arbetsmarknad där det går att få konstruktiva arbeten som genom lön höjer inkomsten så mycket eller lite en vill i förhållande till basinkomsten. Och vi vill här poängtera att basinkomst verkligen inte är tänkt att främja ett liv i lyx.

I krönikan ifrågasätts därefter inkomstbortfallsprincipen och om den verkligen är rimlig.

Den som har en hög lön har möjlighet att själv ta ansvar för att inkomstbortfallet blir så litet som möjligt vid eventuell uppsägning. Så fungerar det idag, vilket är den verklighet vi måste förhålla oss till när det gäller basinkomst. Den a-kassa som finansieras av statliga medel ger en inkomst på i runda tal högst 11 000 kr/månad. Resten är inkomstförsäkringar genom arbetsgivare och/eller fackförbund, vilka kommit till tack vare att a-kassan som Håkansson verkar vurma för är så låg. Dessa inkomstförsäkringar har dock inte mycket med basinkomst att göra eftersom de inte är statligt finansierade.

Enligt Håkansson är det en logisk tankevurpa att det blir mer lönsamt penningmässigt att ta ett lönearbete och mindre lönsamt att bli av med jobbet samtidigt som förhandlingssituationen för arbetstagaren antas förbättras.

Vi tycker att det här är ett mycket märkligt påstående. Innan vi bemöter resonemanget, så är det dock på sin plats att konstatera att det finns andra värden i livet än strikt monetära. För oss gröna är sådant som sociala relationer, empati och kultur viktiga delar av vår tillvaro som är värda att värna och lägga tid på. Tid som skulle kunna frigöras för de människor som vill avsätta tid för sådant. Med betoning på vill. I en sådan bred definition av lönsamhet är det inte självskrivet att hög inkomst automatiskt ger högre välmående.

Men åter till Håkanssons resonemang om lönsamhet i monetärt perspektiv. Vi ser basinkomst som en reform där arbetstagare får en klart starkare position att säga nej till framförallt dåliga arbetsvillkor. Möjligheten att tjäna pengar utöver basinkomsten anser vi bör finnas kvar, även om vi är väldigt kritiska till de stora löneskillnader som råder i samhället idag.

I Gröna partiet har vi inget problem med låg eller rentav ingen skatt på arbete. Däremot behöver vi inkomster till statskassan för att finansiera en god, lagom avpassad välfärd. Vi är därför positiva till skatteväxling där skatten på arbete minskas, medan den höjs på sådant som konsumtion, nyttjande av naturresurser och miljöförstöring.

Väljer vi att behålla det befintliga skattesystemet och korrigera det utifrån basinkomst så kommer de som har låg lön eller inte kan eller vill arbeta så mycket få skattelättnader, medan de som har hög lön och diverse förmåner bör få känna av ett större skattetryck. Det borde rimligen gynna den lilla människan. Den som vill ha en högre inkomst kommer kunna välja att arbeta mer för att tillfredsställa det behovet, men grundtryggheten är för alla.

Håkansson väljer tråkigt nog att drämma till med ett likställande mellan basinkomstförespråkare och Anders Borgs uttalanden om att det bör vara mer lönsamt att arbeta än att inte arbeta.

Det är möjligt att det i skrivstundens hetta kändes som en finurlig vinkel, men vi kan definitivt inte skriva under på att basinkomstförespråkarnas perspektiv och agenda är densamma som Moderaternas. Snarare tvärtom.

Däremot kan vi utan problem tillstå att det med en basinkomst bör gå att tjäna pengar på lönearbete. Den fråga vi kan ställa oss är däremot hur mycket? En basinkomst skulle sannolikt vända upp och ner på rätt många av de processer och strukturer som råder på arbetsmarknaden idag. Som exempel skulle ersättningen inom låglöneyrken med säkerhet bli klart högre än idag eftersom arbetstagare kan ställa högre krav. Det skulle å sin sida ge möjlighet att kunna jobba färre timmar för att tjäna sitt uppehälle i de fall själva basinkomsten inte anses vara tillräcklig.

Det här är förstås något som är väldigt positivt för alla utom möjligen för dem som efterfrågar tjänster som är tunga, tråkiga och/eller farliga att utföra eftersom dessa naturligtvis blir dyrare. Att minska på tendensen löneslaveri tjänar den lilla människan och gör samhället rättvisare och jämlikare.

Som avslutning ifrågasätter Håkansson att de ovan skissade nivåerna av basinkomsten är lägre än nuvarande a-kassa och menar att det i sig är en lönesänkare.

Det är värt att återigen poängtera att det finns andra värden i livet än pengar och prylar. Skillnaden i reda pengar mellan basinkomst av den i det här sammanhanget tänkta nivån och dagens maxnivå av a-kassa är en eller ett par tusenlappar per månad. Dessutom går basinkomsten att räkna med på ett säkrare vis då den inte är behovsprövad eller tidsbegränsad.

En riktigt intressant aspekt av basinkomst är att vi sannolikt skulle se en hög flexibilitet på arbetsmarknaden samtidigt som arbetslösheten skulle ha förutsättningar att försvinna helt. Människor skulle sannolikt vara mer benägna att gå ner i arbetstid och därmed som en konsekvens dela mer på de konstruktiva jobb som finns och behöver utföras.

Den som i basinkomstens värld har en fast inkomst kan välja att spara en del av sitt överskott för att skapa en egen inkomstbuffert. Det står var och en fritt. Om personen sedan går i pension, blir sjukskriven eller väljer att gå ner i arbetstid, så finns en eventuell buffert tillhands som kan komplettera utbetalningen av basinkomst. En sådan buffert bör emellertid aldrig behöva vara en nödvändighet, utan då är snarare principer som att rätta munnen efter matsäcken samt sund konsumtionsminimalism viktigare.

Essentiellt är att basinkomsten räcker till grundläggande behov. Och där ingår inte att ha bil, byta garderob en gång i halvåret eller spela på lotto. Naturligtvis måste också basinkomsten följa aktuellt penningvärde för att inte bli en imploderande reform.

Med anledning av ovanstående bemötanden kan vi alltså inte se att Mattias Håkanssons invändningar har någon egentlig grund. Vi vill ändå passa på att tacka för inlägget och är tacksamma för möjligheten att få diskutera frågan här i Flamman. Det vi ändå hoppas mest på är att fler får tid, råd och ro att delta i debatten.

Andreas Meijer

Joakim Pihlstrand-Trulp

Två av Gröna partiets (G) talespersoner

http://www.grona-partiet.se