Strukturer eller trams?

Varför finns det inte ett enkelt sätt att se på samhället?

Att befinna sig i debatten som handlar om människor och värderingar är lite knepig. Det finns de, på båda sidor, som menar att allt är väldigt svart eller vitt. Det är till dessa jag riktar detta inlägg. Till er som tycker att ”det gått lite långt” när det gäller att se ”stukturer i kaffesump och val av skosnören”.

Antingen så är det på ett sätt, till hundra procent, eller så gäller det motsatta till hundra procent. Det blir ett problem när vi talar om människor, vilket också syns i den vetenskapliga världen. Jag ska försöka förklara.

Vissa saker kan vi se på som ”sanning” eller i alla fall som ”mycket trovärdigt”. Om vi släpper ett föremål hemma så kan vi vara tämligen övertygade om att föremålet kommer att falla till marken. Vi har lärt oss att detta beror på något som heter tyngdkraften och att den alltid gäller. Det finns naturligtvis undantag även här (saker som är lättare än atmosfären kommer lyfta etc.) men det är inget som stannar kvar på samma ställe och svävar i alla fall. Detta kan bevisas. Släpper vi en boll med en viss densitet i ett visst lufttryck så kommer den att falla, hundra gånger av hundra. Samma boll kommer, vid samma förutsättningar, att reagera på samma sätt. Det kan vetenskapligt bevisas genom att göra otaliga undersökningar, samla ihop data (empiri) och dra slutsatser som skapar fysiska lagar. Vetenskap har skapats.

Om det är liknande ”bevis” som måste till för att upprätthålla en vetenskaplig standard i allt så är det väldigt få saker som kan bevisas. När det gäller människor så kan vi bara gå till oss själva för att se hur mycket vi ändrar oss, trots att förutsättningarna (premisserna) är desamma.

Varje dag äter du frukost (äter du inte frukost så får föreställa dig någon som äter frukost).. Detta gör du i 20 års tid. Vi skulle kunna säga att det är en regel. Däremot ligger det i din valfrihet att ändra på detta. Du kan när du vill byta frukost eller sluta äta den. Du behöver heller ingen anledning att göra ditt val. Någon gång kanske du inte äter frukost för att du försov dig. Eller så kanske det bara blev mackor, på väg till dit där du ska.

Bollen jag talade om nyss har inte det valet. Den kan inte tröttna på att falla, för att helt plötsligt dra iväg i 90 graders vinkel.

Går det att säga något om människans beteende trots att vi kan avvika från det vi brukar göra?

Ja, det gör det.

För ett par hundra år sedan var det inte så viktigt hur en uppförde sig, så länge det var innanför lagen. Eller så länge du höll dig innanför de lagar som gällde dig. Vissa människor såg det som naturligt att de var bättre än andra människor, eftersom det fanns en massa saker som behövde göras – men de var lite jobbiga att göra själv. De tillfångatog helt enkelt en massa människor och använde dem som boskap. Det var inget konstigt med det, inget konstigare än att vi använder djur för att kunna leva som vi gör. Att prata om vad som var ”normalt” gick inte eftersom det inte fanns normalt eller onormalt i den bemärkelse vi använder orden nu. Folk kunde vara konstiga, de konstiga fick också skulden för mycket ont som hände i samhället (betänk häxprocesserna).

I och med att vetenskapen började ta mark och tryckte undan religionen som enda kunskapsbärare så utfördes en massa experiment som kunde förklara vår omvärld, som att studsa bollar och bestämma att de föll. Intresset började också väckas för att bestämma hur människor agerar och vad som bestämmer detta. Under många år ansågs dessa studier vara verkningslösa eftersom det inte gick att säga så mycket mer än att ”det beror på omständigheterna” hur en människa agerar. I processen började vi dock att se mönster i samhället, och värdera dessa mönster. Att agera så som de flesta gjorde började kallas för normalt, medan annat var onormalt. De som inte passade in i det normala skulle anpassas. Detta pågick länge, och pågår än idag (lobotomi användes i Danmark fram till 1983). Vi får vara som vi är, så länge vi är som alla andra.

Att däremot inse att människor agerar olika, trots samma förutsättningar är ett framsteg inom vetenskapen. För att göra en extrem förenkling så handlar debatten om två begrepp. Positivism och hermeneutik. Inom positivismen gäller hårda fakta och bevisbara teorier. Inom hermeneutiken synliggörs något som sedan kan tolkas med hjälp av teorier. Båda dessa förhållningssätt är forskning och vetenskap.

Hermeneutiken, som oftast används för att förstå människans sociala sida, är dock inte svart eller vit. Omständigheter, förutsättningar, humör etc. påverkar oss. Det går inte att säga exakt varför en viss person agerar på ett visst sätt, vi kan använda oss av tidigare erfarenheter för att styra personer så mycket det går, men vi kan inte vara helt säkra på att det fungerar. Det är med andra ord inte fel att tolka saker genom en teori, det är vetenskapligt. För att kunna bemöta resultatet så kanske kritikern behöver veta vad teorin går ut på.

Jag skrev tidigare om ”Likgiltighetens ondska” som handlar om att människor agerar på olika sätt trots samma situation. Tv-program/idéer som ”What would you do” (sök på Youtube) handlar också om att vi människor agerar på olika sätt, trots samma situationer.

För att inte stå helt ovetandes om vad vi kan förvänta oss så utförs en rad studier, både där vi påverkas och där vi agerar enligt våra tidigare erfarenheter. För att kunna säga någonting över huvudtaget så sammanställs resultat (empiri). Empirin kartläggs för att urskilja mönster eller strukturer och tolkas sedan med hjälp av teorier (sociologi, psykologi, fenomenologi etc.). Resultatet kommer enbart att gälla för just den undersökningen, just de personerna och just enligt den tolkning som görs efter den valda teorin. Detta kan verka konstigt och ovetenskapligt men detta har utförts ganska omfattande och de stora teorierna har faktiskt en poäng.

Vi reagerar på vår omgivning, det har vi alltid gjort. Vad som görs genom en hermeneutisk forskning är att försöka kartlägga varför vi reagerar på ett visst sätt och vilka faktorer som ligger bakom.

Så. Svart eller vitt fungerar utmärkt att tillämpa. På de saker som förändras på samma sätt varje gång en förändring sker. Vatten kokar vid ett viss temperatur i ett visst lufttryck, bollar studsar på ett visst sätt beroende på densitet, underlag, hastighet etc.

Vissa människor blir kategoriskt särbehandlade. Det är inte en generell sanning, som gäller för alla, alltid. Däremot är det ett mönster som har framkommit genom att resultatet från många olika studier har sammanställts. Bara för att något inte går att förklara med en eller ett par ”självklara” och lättbegripliga meningar så innebär det inte att det inte finns ett värde och fakta bakom förklaringen.

En tanke på “Strukturer eller trams?

  1. Pingback: Den hyllade fadern, eller moderns plikt. | Världen, politiken och miljön

Lämna en kommentar