Respekt, livsval och kött.

”Det är viktigt att vi respekterar allas åsikter” – är något som hör till en debatt. Det är också något som är vanligt i Sverige, att vi inte behöver hålla med andra men att de skall ha samma rättigheter att uttrycka sin åsikt. Som en grundpelare i hyfs och vett. Men är det verkligen viktigt? Att alla har rätt att tycka och tänka som de vill skriver nog de flesta på. Huruvida de skall vara respekterade är ju en annan fråga.Vi, som boende i Sverige, är allmänt duktiga på att visa respekt. Vi hetsar inte upp oss i onödan utan kan vifta bort galna påfund och tänka att de som tycker så är ju lite knäppa, men låt dem hållas. Vi står över att börja bråka om småsaker. Men finns kravet på respekt även från andra hållet? Bör den som noggrant tänkt igenom ett ställningstagande också respektera den stora massan. Finns kravet på respekt kvar. Kravet på att den som inte satt sig in i just den frågan, utan likt en död fisk följer normen, skall mötas med respekt och förståelse?

Det enklaste exempel jag kan komma att tänka på, ett exempel som finns i vår vardag och som de flesta stöter på nästan dagligen. Vegetarianer. De som, av olika anledningar har valt att inte äta kött, fisk eller annat som har haft ett medvetande.

De har satt sig in i vad det innebär att äta kött. Vad det innebär att inte göra det. Vägt sitt beslut mot moral, nödvändighet, smak, näring, klimatpåverkan, resursåtgång och/eller en hel del andra faktorer. Utefter det har de valt att fatta ett beslut. Beslutet att kliva ur en del av deras liv som tidigare delades med resten av det normativa samhället. Ett beslut som, till mångt och mycket försvårar deras liv. Som innebär att de inte kan äta på alla restauranger eller bli förpassade till det som kocken kanske inte ens vill eller kan tillaga. Att bli ifrågasatt och förlöjligad. Att bli bemött av den stora massan som ”en stackare” som inte vet hur viktigt det är att äta varierat.

Och trots det fattat sitt beslut.

Bör en icke-vegetarian förvänta sig respekt och förståelse från vegetarianen i just denna fråga. Är det en social skyldighet att uppvisa respekt och förståelse från vegetarianens håll? Kan den oreflekterade konsumtionen förvänta sig att bli respekterad i något så centralt som köttfrågan av någon som har tagit ställning till mina tidigare nämnda påståenden?

Jag tror att det är lättare att ha respekt för andras åsikter desto längre mot den sociala normen en befinner sig. Det är sällan en då behöver förklara sig eller försvara sig. Sällan kommer frågor som: ”När visste du att du var hetero?” eller ”Jaha, och varför hatar inte du alla invandrare?”. Desto längre från normen du kommer, i alla fall när det gäller ideologier, åsikter och värderingar, desto mer måste du befästa dina åsikter. Du måste rannsaka dig själv. Inom normen behövs inte det. En storsinthet och förståelse för att någon gjort lite ”annorlunda” val är lättare. Så är det för mig i alla fall. Jag har aldrig blivit ifrågasatt om varför jag är gift med en kvinna, har barn och studerar/jobbar. Som singel, barnlös och arbetslös tror jag att välvilliga ”tips” hade strömmat in, kanske att jag i förbifarten har gett och ger sådana tips (jag ber då om ursäkt).

Något att begrunda. Resonemanget går att applicera på flera saker, som feminism, motstånd mot rasistisk jargong etc. Är det rimligt att den som sökt information, värderat informationen och fattat livsavgörande beslut i frågan bör respektera dem som tillnärmelsevis inte ens har tangerat att ifrågasätta sitt eget beteende?

Idag fattade jag ett beslut. Beslutet grundar sig inte så mycket i moral eller etik som det är för de flesta som fattar samma beslut, även om det är en välkommen bieffekt. Beslutet grundar sig i att jag inte tror att det beteende vi har är rimligt för en hållbar framtid. Det är baserat på resurser. Resurser och förhållandet mellan resursanvändning. Jag har kommit till en punkt där min enda brasklapp inte längre har något värde. Jag vill inte längre vara en del av den värld som obetänksamt tar ut onödigt mycket resurser utan att det egentligen behövs.

Mitt arbete med denna blogg, mina studier, mitt intresse för klimat och det faktum att jag varit i närheten av vegetarianer på daglig basis i drygt 7 år (jag är gift med en, utan att för den delen ha anammat en helvegetarisk kost). Mina sista argument som främst är att det är väldigt gott (det tycker jag fortfarande) och att jag inte vill förvägra mig något som jag har möjlighet att få har inte samma bäring för mig längre. Det arv jag vill ge mina barn, i värderingar, resurser och framtid ligger också till stor grund för mitt beslut. De som känner mig (främst min fru) kommer kanske inte att tro mig, men så är det.

Ska jag fortsätta med mitt intresse för miljö, rättvisa och en hållbar framtid så finns det bara ett beslut att fatta. Jag måste sluta äta kött.

Ett beslut som, för mig, är mycket svårare att ta än något annat. Främst eftersom jag älskar mat i alla dess former och har svårt att förlika mig med tanken att jag inte längre kan äta enbart med gommen som ledstjärna. Men jag måste sluta ljuga för mig själv. Den senaste tiden har det kött jag ätit inte varit njutning. Jag vet för mycket om branschen, resursanvändningen och miljön för att jag ska ha kunnat äta med gott samvete.

Frågan är om jag kan fortsätta respektera åsikten som försvarar köttkonsumtionen när jag senaste tiden inte ens kunde respektera mig själv som köttkonsument?

För att citrera Thomas Gray: ”Ignorance is bliss”

Annonser

5 thoughts on “Respekt, livsval och kött.

  1. Ett starkt beslut. Har själv varit vegetarian en gång i tiden (ja, okej, det var huvudsakligen pga min dåvarande flickvän, men ändå). Att leva upp till det är inte lätt, mina problem att utelämna kött grundade sig främst i samma orsaker som du har, dvs att jag tycker om mat helt enkelt. Det mest påtagliga i vardagen var att fantasin tröt mycket tidigare i matbutiken, vilket gjorde handling till en nervpåfrestande uppgift.

    Eftersom jag idag äter kött försöker jag påverka genom aktiva val av produkter. Detta bedövar de värsta etiska dilemmorna med köttkonsumtion, även om jag vet att jag ofta lurar mig själv.

    Min övertygelse är dock att köttkonsumtion faktiskt kan vara naturligt, men att det är svårt att realisera detta i matbutiken. Jag har en kollega som är hobbybonde. Han har (och äter) både höns, grisar och lamm. Det är en inställning som jag köper helt och hållet, just för att han tar ansvar för alla bitar från födsel till middagsbord.

    Det för tankarna till en idé som flera gånger slagit mig som med all säkerhet skulle minska köttkonsumtionen avsevärt. Tänk om man själv var tvungen att ta livet av det djur man avser att äta. Min kollega är ett bra exempel på detta. Och vare sig han elle någon av de andra som jag känner som sysslar med liknande djurhantering, faktiskt även jägare, skulle jag kalla för blodtörstiga eller känslokalla. Men man undrar hur många skulle bli vegetarianer då i detta samhälle?

    • Hej Alf,

      Tack:).

      Visst är det skillnad (tycker jag i alla fall) när det gäller att föda upp, ta hand om och sörja för det djur som du sedan äter. Jag har inte den möjligheten och jag ser inte värdet i att ”jaga” etiskt kött istället för att bara sluta äta kött överlag.

      Jag har läst och kopplat ihop för mycket för att kunna stå för min politiska syn och mitt engagemang i Gröna partiet för att inte påverka det jag kan, speciellt de lättare valen.

      Jag vet inte om jag gör ett inlägg som sammanfattar det eller inte men inte inom den närmaste tiden i alla fall… Det är lite ”nyfrälst”-varning på något sådant…

  2. Ping: Genusmedvetet föräldraskap | Världen, politiken och miljön

  3. Ping: Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s