Om islamofobi

På senaste tid har jag befunnit mig i flera debatter kring den islamkritik som har tilltagit den senaste tiden, och då främst normaliseringen av att kritisera islam – som någon form av folkrörelse.

Hur jag ställer mig till religion överlag har jag tagit upp i ett tidigare inlägg, där de viktigaste aspekterna är dessa:

”Något att komma ihåg är dock att religion fyller ett syfte, speciellt för de som tror på den. Som jag har uppfattat det så finns det några saker som är gemensamt för de flesta religioner:

  • Trygghet i livet
  • Mening med livet
  • En tro på liv efter döden
  • Upprättelse för ett liv i dygd
  • Hopp när allt känns hopplöst
  • Glädje i gemenskap

Sen finns en användning av religionen som också följer med, för de flesta religioner:

  • Maktmissbruk av människor som påstår sig företräda religion för att kunna styra över andra människor
  • Se till att regler och lagar följs även när de världsliga resurserna inte räcker (tänk gud/gudar som Panopticon)
  • Använda religion för att främja vissa mänskliga beteenden (dygd, måttfullhet, vänlighet etc.)
  • Skapande av religiös tillhörighet, för att kunna definiera ett ”vi” och ”de” (tänk Israeliter och Filistéer i Bibeln, trots att alla är ”Guds barn…?)

Självfallet ska människor få tro på vad de vill. Min respekt för religion sträcker sig till de första sex punkterna. När vi är inne på de fyra sista så kan jag inte tycka att det är religionens (med dess företrädare) plats att befinna sig i den samhällspositionen. Som jag försökte visa med berättelsen så finns det inget unikt för en en speciell religion (inte världsreligionerna i alla fall). De är relativt lika och vill ge trygghet och normer för den som tror på religionen.”

Med det sagt ska jag nu välja hur jag ser på vissa typer av islamkritik.
Slår vi upp ”islamofobi” på Wikipedia så kan vi läsa:

”Begreppet islamofobi används som beskrivning av negativa eller kulturrasisitska generaliseringar kring kulturella särdrag bland muslimer, till följd av att muslimer betraktas som ett kollektiv med oförändliga kulturella särdrag istället för som individer från en rad skilda kulturer (det finns inte bara en muslimsk kultur).”

Det är just dessa kulurrasistiska generaliseringar som utgör skillnaden mellan att kritisera islam och att underordna sig en islamofobisk världsbild. Om en person betraktar muslimer som ett kollektiv, i anslutning till att de anser att detta kollektiv inte kan förändras så är det en, enligt definitionen ovan, en islamofobisk inställning.

Däremot finns det människor som gör skillnad på olika typer av muslimer eller olika syn på islam. I dessa skillnader synliggörs aspekter som kan strida mot ett visst lands (ex. Sveriges) lagstiftning eller de mänskliga rättigheterna. Att synliggöra dessa aspekter och verka för en förändring kring detta är inte islamofobi. Att kritisera sharialagar, homofientlighet, barnaga, kvinnoförakt/patriarkala strukturer, brott mott MR etc. är inte något som ingår i definitionen islamofobi. Det kan utan större problem skrivas som islamkritik och lär förmodligen inte stöta på några större mothugg (möjligtvis från islamistiska organisationer som anser sig ha tolkningsföreträde för religionen islam).

Det är just i generaliseringen som islamofobin gör sig gällande. Tillsammans med den kan även en rädsla för ett samhälle om ökat islamistiskt inflytande finnas, eller som det kan kallas ”ökad islamisering”. Den definitionen (islamisering) ligger också på gränsen då den indirekt anser att islam är homogen och utgör ett kollektivt hot.

Att sedan gå vidare och diskutera som att ”ökad islamisering” är ett överhängande hot, utan att specificera vad med islam och vilka delar det är som kan utgöra detta hot, så når vi just det generaliserande resonemang som utgör grunden i ”islamofobi”.

Det finns krafter i Sverige som verkar för att förändra islam för att mer passa in i ett mer sekulärt samhälle, precis som kristendomen gjort det senaste århundradet, i alla fall i de nordiska länderna, Västeuropa och stora delar av Nordamerika. I denna artikel är det kunskapen om att dessa människor finns som jag vill visa.

”Att religionen, i det här fallet islam, i viss mån förändras av det omgivande samhället och av den kultur som man lever i, är inte bara naturligt utan även nödvändigt, menar Tahir Selava.” – Länk ovan

På samma sätt går det att diskutera nödvändigheten av att reformera islam, precis som kristendomen har reformerats utan att behöva se sig som islamofob, där jag kan se flera goda poänger av Mohamed Omar. De konkreta saker som ifrågasätts är:

Det är dags för de muslimska ledarna att börja prata om hur dessa texter ska förstås. Ska man förkasta texten som förordar stening som oäkta? Eller ska man anse att den gällde då men inte nu? Och hur kommer det att påverka hur man ser på andra texter? Om steningstexten inte längre gäller, varför ska då andra texter gälla? Vilka nya kriterier har man för att bedöma äkthet?” – Länk ovan

Det är en avsevärd skillnad att då ifrågasätta och kritisera specifika delar av en religion, i detta fall Islam, mot att kritisera religionen som en homogen och stagnerad grupp.

Att spä på fördomarna om att alla som tillhör islam vill införa sharialagar eller att alla muslimer vill nedvärdera kvinnor bidrar enbart till att skapa rädsla i samhället. Att kritisera de islamska krafter som faktiskt vill radikalisera världen mot en religiös stat och då utifrån de aspekterna är något som vi alla både bör och får göra – i enlighet med etiska och lagliga rättigheter.

Att generalisera islam och se religionen som en homogen grupp, där gruppen då ska utgöra någon form av kollektivt hot är dock att uttrycka sig islamofobiskt.

Annonser

Strukturer eller trams?

Varför finns det inte ett enkelt sätt att se på samhället?

Att befinna sig i debatten som handlar om människor och värderingar är lite knepig. Det finns de, på båda sidor, som menar att allt är väldigt svart eller vitt. Det är till dessa jag riktar detta inlägg. Till er som tycker att ”det gått lite långt” när det gäller att se ”stukturer i kaffesump och val av skosnören”.

Antingen så är det på ett sätt, till hundra procent, eller så gäller det motsatta till hundra procent. Det blir ett problem när vi talar om människor, vilket också syns i den vetenskapliga världen. Jag ska försöka förklara.

Vissa saker kan vi se på som ”sanning” eller i alla fall som ”mycket trovärdigt”. Om vi släpper ett föremål hemma så kan vi vara tämligen övertygade om att föremålet kommer att falla till marken. Vi har lärt oss att detta beror på något som heter tyngdkraften och att den alltid gäller. Det finns naturligtvis undantag även här (saker som är lättare än atmosfären kommer lyfta etc.) men det är inget som stannar kvar på samma ställe och svävar i alla fall. Detta kan bevisas. Släpper vi en boll med en viss densitet i ett visst lufttryck så kommer den att falla, hundra gånger av hundra. Samma boll kommer, vid samma förutsättningar, att reagera på samma sätt. Det kan vetenskapligt bevisas genom att göra otaliga undersökningar, samla ihop data (empiri) och dra slutsatser som skapar fysiska lagar. Vetenskap har skapats.

Läs mer

Halalslaktad mat i skolan

Jag har nåtts av ett upplopp. Föräldrar till elever i Svedala, Skåne, har anmält en skola för att de serverar halalslaktad kyckling. Anledningen ska vara att skolan är icke-konfessionell och detta strider mot detta.

Det är i stort sett bara trams och nu ska jag berätta varför.

Jag börjar med ett litet sidospår. Jag har tidigare skrivit om halalslaktat kött i Sverige. Det finns ingen etisk skillnad när det gäller svensk halalslakt. Dock är jag emot köttkonsumtion överlag, än mer konsumtion av importerat kött – inklusive halalslaktat kött.

Nu till skolmaten.

Det kan verka som om halalmaten är det som gäller i skolan, vilket det inte är. Den ”vanliga” skolmaten kan innehålla halalslaktat kött, men likväl vara uppblandat i en baconsås. Det är helt enkelt pengarna som styr. Det billigaste, inom ramarna för kraven, är det som köps in – halal eller inte. Det handlar med andra ord inte om religion, utan om ekonomi (pengar kan väl förvisso ses som religion).

Läs mer

Så lätt blir du rasist!

Hur kommer det sig att vi börjar skapa oss negativa uppfattningar om människor som är precis som vi? Otaliga experiment har genomförts inom detta forskningsområde. Det är dock ganska komplicerade saker som sker i all sin enkelhet, vilket gör att det är mycket lättare att tro på lögnerna än att inse att det är våra mänskliga faktorer som ligger bakom en hel del av den rasism som så enkelt genomsyrar vårt samhälle idag. Jag börjar med att visa några exempel på filmatiserade experiment. Vi börjar med ett som gick bra:

Det finns också en filmserie som fortsätter där Jane Elliott avslutade, den serien börjar här.

Läs mer

Min tro, min penis!

Sprang på något intressant. Ska sammanställa en berättelse, som skulle ha kunnat sammanställas av en läskunnig för sisådär 1500 år sedan…

Kanhända att jag trampar på ömma tår, men jag väljer att ignorera det (förklarar mot slutet), vi börjar berättelsen:

Han hamnade i sin moders mage utan att sexuell förbindelse skett mellan modern och den värdslige fadern. En far som ska ha arbetat som snickare. Den riktige fadern ska ha varit en gud, som befruktade modern genom en helig ande. När barnet var fött, runt den 25:e december, kom visa män, som guidats till födelseplatsen av stjärnor på himmelen.

När barnet var i tolvårsåldern befann han sig i ett tempel, där han fick en uppenbarelse som skulle förändra hans liv. Barnet kom att växa upp och kallas för ”lejonet av sin stam”, en god man utan synd. Det tog ett tag innan han började genomföra sitt livsverk, han blev döpt i en flod och började se ett syfte med sitt liv. När han var i trettioårsåldern började mannen utföra mirakel, som att hela sjuka, gå på vatten och återge synen till blinda, men inte innan en period av fastande genomförts (ungefär 40-50 dagar). Människor samlades kring honom, de trodde på hans upphöjdhet och hjälpte till med spridandet av de ord och handlingar han uppförde. Han blev kritiserad för att ha umgåtts med syndare, han blev likställd med ett hot mot makten. Innan han blev korsfäst så förgav han sina fiender. Han dog och återuppstod för deklarera ett löfte om ett himmelrike på jorden. 

Känner du igen något?

Läs mer

Soran Ismail och rasism

Skrivet för Motargument.se

Det finns få personer som har en tunga som är så vass och träffsäker som Soran Ismail. Förutom att gå och se honom uppträda, eller på något av alla de radio- eller tv-program han deltagit i och deltar i så går det att lyssna på det han säger i något av de två radioprat han gjort.

Soran Ismail
joakima2 / Foter / CC BY-NC-SA

Ett mycket uppskattat prat gjorde han i P1 Sommar, 2012. Under hösten 2012 blossade den s.k. ”järnrörsskandalen” upp, där Soran om och om igen fick återberätta om vad som hade hänt honom 2 år tidigare, då han blev hotad och filmad av tre riksdagsledamöter. All uppståndelse kring Soran och denna incident ledde till att hans nästa prat hördes av många, ett ”Vinterprat” i Sveriges Radio samma år. Efter skandalen pågått i media i några veckor skrev Soran även en mycket uppmärksammad debattartikel i Expressen.

Jag laddade ner och lyssnade på Sorans vinterprat ännu en gång för ett par dagar sedan och ger här en liten smakbit av vad han pratade om;

I samtalet, idag, så missbrukas ofta ordet ’yttrandefrihet’, tycker jag. Efter att man sagt något som sårar så blir svaret, inte sällan: ’men vi har väl yttrandefrihet, får jag inte säga vad jag vill längre?’. Jo, det är klart att du får. Men jag får ju också bli upprörd. Att försvara det man precis har sagt, enbart med att det inte strider mot lagen – det är inte värdigt en vuxen människa. Då kan du lika gärna penetrera en gris och bajsa i ditt handfat, det är nämligen också lagligt. Allt som är lagligt är inte klokt.

– Vinter i P1 med Soran Ismail, 10:40

Mot slutet av programmet (45:47) får vi ta del av en ljudupptagning från en stand-up-föreställning som Soran gjort. Han berättar om incidenten med SD för kanadensisk radio (KR):

KR: Så du var alltså ute på stan och sedan var du på McDonalds?

— Ja precis.

KR: Vad skulle du göra på McDonalds?

— Eeeh, jag ville ha nuggets…

KR: Ok, vad hände sedan då?

— När jag står i kön och ska beställa mina nuggets så kommer det fram tre män bakifrån, som frågar: ’varför snackar du skit om Sverigedemokraterna för’? För jag hade lagt upp videoklipp på Youtube där jag hade gjort det.

KR: Ok, Sverigedemokraterna är ett politiskt parti i Sverige eller?

— Ja, precis. De sitter i våran Riksdag.

KR: Ok, och de här människorna var sympatisörer med partiet?

— Ehh, nej det var politiker…

KR: Jaha, några… Ute i någon kommun i glesbygden…?

— Neeej, Riksdagen…

KR: Ok… Vad hände sedan då?

— Sen blev det lite hätsk stämning så vakterna där inne på McDonalds föreslår att vi ska gå ut, så går vi ut och fortsätter diskutera och så säger de olika rasistiska och sexistiska saker och förklarar för mig att det ’är inte mitt land’ och att jag har pass spelar ingen som helst roll och det är upp till dem att avgöra och så börjar de tjafsa med någon kille och någon tjej lägger sig i och tycker att det är fegt att gå på tre mot en och då säger de att hon är en hora.

KR: Va? Finns det bevis för det här?

— Ja, det finns på film.

KR: Ah, du har filmat det här?

— Nej det var de…

KR: Vad sa du? Har de själva filmat det här?

— Det var det som hände…

KR: Ok, det är det som är den stora skandalen, så tog det slut där?

— Nä… Eeeh… De gick vidare sen… Och så hittade de några järnrör som låg och skräpade på gatan så de bestämde sig för att… ’ah men vafan… det är bästa att vi plockar upp ett varsitt…’. Och så plockade de upp ett varsitt järnrör och så går de runt på stan och letar upp någon som kanske kan hota dem.

KR: Va, så de går med varsitt järnrör på stan?

— Ja…

KR: Hur vet man det här?

— De fortsatte filma…

KR: Ok, men de har blivit uteslutna ur partiet nu då?

— Nä…

KR: Ok, men väljarstödet – det har minskat?

— Tvärtom… Det… Det är det som händer i Sverige… Hur är läget i Kanada?

Ja, vi kan fråga oss. Vad är det som händer i Sverige? Egentligen?

Troll spricker i solljuset

Lena Andersson har gjort ett mycket intressant vinterprat om hur vår hjärna fungerar. Om hur föreställningar och fantasier ofta spricker när de börjar synas i sömmarna. Om vad som ligger bakom talesättet: Troll finns inte. Troll spricker i solljus”. Det vill säga: det som anses vara troll finns egentligen inte, när du tittar på det ordentligt så visar det sig att det inte var ett troll – det har spruckit. För att kunna ha någon uppfattning om någonting så krävs referenspunkter. Dessa referenspunkter har hamnat i medvetandet på ett eller annat sätt.

Hela programmet är intressant att lyssna till men för den som inte klarar av att ta in långa stycken om hjärnans funktion och hur vi faktiskt hanterar intryck, erfarenheter och vår omgivning så går det att spola till 32:23 in i programmet. När upplevelsen av att födas beskrivs så har du kommit rätt.

Finns det verkligen 33 ord för snö på Grönland? Det är ju väldigt exotiskt, då vi bara har ett ord. Snö. Eller har vi det…? Har indianer en utvecklad hörsel och kan höra tramp av mockasiner på en kilometers avstånd? Eller är detta hörsägen för att skapa något exotiskt, om dem?

36:58 in i programmet:

”Främlingen skapas av framhävda skillnader. Gränser mot andra kommer ur uppförstorade likheter och förbisedda skillnader inom den egna gruppen och uppförstorade skillnader och förbisedda likheter utanför gruppen. När skillnader etablerats i medvetandet spelar det ingen roll om det skett i välvilja eller motvilja, förr eller senare utnyttjas skillnaderna i motviljans syften.”

Läs mer