Intersektionalitet berör alla!

Detta är en av texterna som behandlar intersektionalitet. Det är tankar kring hur vi alla kan sluta upp gemensamt istället för att träta inbördes, kritik är välkommen. Denna text har jämlikhet mellan kön som exempel. Den del som är specifik finns utifrån andra utgångspunkter här: etnicitet, socialt utanförskap.

Begreppet intersektionalitet är ett relativt nytt begrepp där olika samhällsgruppers relation till den sociala normen problematiseras. I utgångspunkt från tidigare och, till stor del, nuvarande diskurs kan vi synliggöra skillnader mellan kamper som förs av marginaliserade grupper och hur de skulle kunna samlas under ett intersektionellt paraply.

Vi kan tänka det som om kampen för jämlikhet tidigare har förts på flera fronter där varje enskild grupp har kämpat för just deras rätt till jämlikhet. Oavsett om det gäller kvinnorätt eller jämlik behandling för olika etniska grupper, funktionsnedsättningar, socialt utanförskap eller annat som inte ses som normativt så har grupperna i mångt och mycket utgått från att det främst är de individer som ingår i grupperna som har rätt att diktera villkoren för jämlikhet. Att hålla fast vid detta kan vara problematiskt av några olika anledningar.

För det första finns människor som tillhör flera marginaliserade grupper, de måste föra flera kamper på flera fronter om deras rätt till jämlikhet skall höras. En person som anses som kvinna kan även ingå i gruppen socialt utanför och/eller annan (än svensk, vilket vi kan tala om då vi befinner oss i Sverige) etniskt tillhörighet. I och med detta splittras kampen och styrkan i mångfalden försvinner. Speciellt eftersom varje enskild grupp anser att de, och bara de, vet hur kampen skall föras och vad som behöver göras. Vilket för in oss i problem nummer två.

Ännu en psykolog om könsneutralitet

Psykologen, författaren och föreläsaren Alf B Svensson har skrivit en artikel som heter ”Sluta försöka göra barn könsneutrala”. Självfallet ska vi har en öppen debatt om hur vi ska bemöta våra barn, det är inte vad jag reagerar på. Dock används en hel del argument på ett sätt som inte riktigt fungerar. Jag börjar med att tydliggöra att jag utgår från normen med två kön, därför att det är detta artikeln debatterar. Jag är medveten om diskurser kring transpersoner, vilka indirekt påverkas genom en samhällelig norm. Detta kommer dock inte att få utrymme i denna text. Vi börjar.

”Att vi föräldrar vill att våra barn ska utvecklas efter sina förutsättningar och inte hämmas av stereotypa könsroller om hur en kille eller tjej ska vara är inget nytt. Personalen i förskolan och skolan har också under många år försökt motverka traditionella könsroller. Trots det är fortfarande 98 procent av förskollärarna kvinnor. Män begår också fortfarande mer än 90 procent av alla våldsbrott. Så vi har inte lyckats särskilt bra.”

Kommentar: Personalen i förskolan och skolan har under många år försökt motverka traditionella könsroller. Med många år så menas ca 20 år, där en stor del har varit att försöka föra upp frågorna internt på förskolor och skolor. Trots detta finns många förskollärare och lärare som inte har varit med på tåget av olika anledningar eller som helt enkelt inte brytt sig då de jobbat inom förskola/skola länge. De traditionella könsrollerna har också införlivats i kulturen över tusentals år, vilket inte förändras genom en kurs i genusvetenskap – som alla inte förstår. De som är förskollärare och/eller gärningsmän i våldsbrott skulle med denna logik ha behövt gå i skolan under den tid som detta undervisningsparadigm var rådande… Det är de som går nu som blir undervisade med dessa metoder. Det finns ingen relation mellan yrkesroller och hur skolan har arbetat. Samhället har inte ändrat sig så mycket och de individer som tagit del av en mer genusmedveten utbildning är för unga för att kunna synas i statistiken.

Hijabupprorets problem

Vi har kunnat se ett stöd för den gravida kvinna som blev misshandlad i fredags, för att hon bar hijab. Ett fruktansvärt dåd som utmynnat i något som nu kallas för ”Hijabupproret”.

Hijabupproret gick ut på att ikläda sig slöja (oavsett om en är muslim eller inte) för att visa solidaritet med den misshandlade kvinnan.

Detta har fått stöd av diverse debattörer:

”Ty hur man än vrider på det kan manifestationen inte ses som annat än stöd för rätten att få uttrycka en religiös identifikation genom klädval.” – Länk

Jag kommer återkomma till citatet ovan.

Mycket kritik har också kommit mot upproret:

”Vad står slöjan för?

– Slöjan är något som män har skapat för att de är rädda att bli kåta när de ser håret på en kvinna.” – Länk

”Om vi för en stund vågar låtsas att Sverige inte är världens centrum så finns det två stora länder där det är obligatorisk att bära hijab, Iran och Saudiarabien. Tillsammans har dessa två länder mer än 100 miljoner invånare. I Iran är straffet för att inte bära hijab, eller bära hijab fel, 70 piskrapp eller 60 dagar i fängelse. I stora delar av Mellanöstern finns ett strukturellt förtryck mot kvinnor som inte bär hijab, som ofta manifesterar sig våldsamt.” – Länk

Sexbrottslingar i svensk skola!

Borde det inte vara omöjligt för en person som är dömd för sexualbrott att arbeta i skolan? Visst kan vi tycka att en person har sonat sitt brott när straffet är utmätt och avtjänat, men att denne sedan skall kunna komma ut och arbeta med barn verkar något makabert.

BO, Skolverket och Skolinspektionen har reagerat efter att en utomstående granskning har gjorts där det visar sig att ett hundratal personer, dömda för sexualbrott, arbetar i skolor. Nu är det inte bara jag som tycker det, även FN tycker att Sverige har en felaktig lagstiftning i ärendet. Vissa saker kanske inte behöver dras i långbänk utan kan beslutas med sunt förnuft, direkt.

DN skrev en artikel om det (då det tydligen var de som gjorde granskningen).

”Det är tillåtet att anställa personer som är dömda för sexualbrott i Sverige. Det är något som FN kritiserat oss för och jag håller med om att det borde finnas ett anställningsförbud mot dem som begått den typen av brott” – Barnombudsmannen

Vi har en hel del bisarra lagar i Sverige, som tidelag och att det är förbjudet att köpa sex – men inte att sälja sex…? Däremot har någon tagit sig tid att skriva ner en lag om att eventuell ersättning för organdonation skall vara skattebefriad…

Självfallet kan vi inte veta vad som ligger bakom ett brott. När det gäller sexualbrott verkar det vara så svårt att få någon fälld att domaren skall behöva sitta och se övergreppet ske för att dom skall falla. Har någon blivit dömd för sexualbrott så är det rimligt att anta att brottet faktiskt har begåtts. Jag är så misstänksam och rädd om mina egna barn att jag tycker att lagen som förbjuder sexualbrottslingar från att arbeta med barn borde ha införts för länge sedan. Ibland är makten helt efterbliven.

EU = ja till abortmotstånd…?

 

 

 

Idag är det den internationella kvinnodagen. En dag som många inte anser har något syfte eller mening. En dag som går obemärkt förbi. En dag för de som orkar gnälla. En dag för… dem.

 

Att det ska behövas en kamp för kvinnor är, 2013, en skandal. Att det enda som skiljer mellan de som får lön hela dagen och de som slutar få betalt 15:52 är vad som finns mellan personens ben är en skandal. Det är i Sverige, ”världens mest jämställda land”. Det ser dock inte bättre ut i framtiden. Mörka krafter hotar från främmande länder. Vi vet detta, de vet detta och de gör allt för att ta över vårt samhälle med sin konstiga normer och kvinno-, och homofientliga regler.

Hur ska vi ställa oss till ledare som vill göra skilsmässor olagliga? Som har infört fängelsestraff för abort och vill införa reseförbud för gravida (så att de inte reser någon annanstans och gör abort)? Som anser att homosexualitet skall vara olagligt? Vill vi ha dessa i vårt samhälle? Jag vill inte det.

Men de kommer. De blir fler och arbetar aktivt för att ta över vårt styrelseskick. Med förlegade normer och en konservativ syn på maktförhållandet mellan män och kvinnor. De inte bara kommer, de är här.

Lisa Magnusson och påhoppen

Jag blev uppmärksammad om en krönika av Lisa Magnusson. Hennes texter brukar dyka upp i Metro och kommenteras i diverse sammanhang. Jag håller inte med henne i allt det hon skriver främst det hon skriver om RUT-avdraget (som de som läser denna blogg nog förstår. Däremot är jag starkt emot de trakasserier hon får utstå av människor som inte ens verkar ha läst det hon skriver. Eller som tolkar texten mycket fritt. Jag kommer bryta ner den krönika jag läst för att visa hur jag tolkar texten. Kommentarerna kan ni läsa i orginalinlägget, jag kommer inte att skriva ut dessa i min blogg.

Könsneutrala leksakskataloger

Så var det min tur att ge mig in i debatten om de könsneutrala leksakskatalogerna som har fått internationell uppmärksamhet. Vi kan läsa om detta i SvD där internationella reaktioner på katalogerna uppmärksammas. I Sverige finns dock positiv respons på detta. Vad är det som är problemet? Vad är det som gör att människor blir så upprörda? I gammal vanlig floskelanda kommer inlägget att handla om makt.