Taharrush – vad är det?

Detta (nedan) är skrivet av Tankesmedjan Politifon: https://www.facebook.com/Tankesmedjan-Politifon-880546395355282/?fref=photo

Det är alltså ingen ”våldtäktslek” som kommit till Europa via flyktingar. Att det finns kulturella skillnader mellan människor som är uppvuxna i olika kulturer är helt klart. Om vi inte skulle erkänna detta så skulle vi förminska allt som människorättskämpar och feminister har gjort i Sverige för att vi ska kunna leva i en strävan att alla ska behandlas lika i detta land. Jag skrev ett inlägg om vad som skulle behövas för att klara av integration på ett bättre sätt och den texten kan du läsa här: En tanke om integration

Vi kan inte tillåta människor att skapa egna lagar som trumfar den svenska lagen. Aldrig. Vi kan samtidigt inte generalisera samhällsgrupper/etniska grupper utifrån vad individer gör. Lagen är till för att följas. Den som inte är nöjd med lagen får arbeta genom politisk och demokratisk förändring av rådande lagstiftning. Särlagstiftning baserat på religion eller kultur är inte ett alternativ.

Inlägget från Politifon:

”Mycket har skrivits de senaste dagarna om något som kallas Tahharush al-Jamia. Det är alltså en sexualbrottslag som implementerats i Egypten, med syfte att kriminalisera sexuellt ofredande. Lagens förverkligande föregicks av ett antal händelser där män i grupp trakasserade kvinnor genom att tafsa på dem på offentliga platser.

Ett känt fall är händelserna vid Tahrirtorget, där man misstänker att politiserat sexuellt våld användes mot kvinnor för att stävja upproret mot regimen, som anklagades för att ha avlönat så kallade baltagiya, gängmedlemmar underordnade den egyptiska staten, som specialiserade sig på att tafsa på och ibland våldta kvinnor.

Läs mer om baltagiya här:

http://mondoweiss.net/…/military-will-regain-its-pride-by-s…

De sexuella övergreppen upphörde i princip i anslutning till president Mubaraks avgång. Vickie Langohr skrev om en aktivist på torget som bland annat hade sagt att de följande arton dagarna var de första utan sexuella övergrepp och trakasserier.

http://www.merip.org/mer/mer268/our-square

2014 godkände den egyptiska regeringen tillägget tahharush i lagen (FIDH 2014) under artikel 306 i brottsbalken, efter gediget feministiskt arbete på aktivistisk NGO och akademisk nivå.

http://harassmap.org/…/Reconceptualizing-Sexual-Harassment-…

”Taharrush” är alltså en relativt ny beteckning på sexuella trakasserier, som fått genomslag i samband med kriminaliseringen av sexuella trakasserier som genomförts i Egypten efter att stora problem med sådana vid protesterna på Tahrirtorget i Kairo föranlett omfattande debatter och kritik.

Det är inte något slags tradition av våldtäktslekar, utan den fantasin är den nyfascistiska kulturens egna, nu under nytt namn.

http://alhourriah.org/english/article/18779

Den som söker den finner…

Den som söker den finner. Så brukar det låta och det ligger en stor mängd sanning i detta. Den som söker efter mönster i sin omvärld kommer att finna mönster – från rasism till genus och varför samhället ser ut som det gör. Det som skiljer en lös åsikt från en verklig problematisering är just att ta upp olika perspektiv för den tes och/eller slutsats som sedan ges. Den lösa åsikten behöver inte stå till svart för vilka källor som ligger bakom åsikten eller hur representativ/överensstämmande med verkligheten åsikten är. Sedan går det bra att dunka på med många sådana åsikter och sprida ett ”budskap”.

Jag har arbetat nära en sida som heter ”Motargument.se” där en hel del myter och felaktigheter tas upp. Viralgranskaren brukar också knäcka myter och reda upp felaktigheter. Det är ett massivt arbete bakom detta men problemet är att de människor som skulle behöva ta till sig av informationen har slagit dövörat till. Det uttalas som ”vänsterflumfeministpropaganda” och sedan är det bra där. Men jag vill tro att det finns en större del människor som ändå vill ha någon form av objektivitet. De som aktivt är ute och söker efter information. Den som söker den finner…

För inte så länge sedan så delades det en text om hur sharia-poliser var lagliga i Tyskland. Grunden ska ha varit att de som greps, iförda västar med texten ”sharia police”, blev friade. Det var inte olagligt att bära dessa västar… Snabbt skrev ett inlägg som delades friskt och helt plötsligt såg det ut som att det var lagligt att islamistiska extremister fick gå runt och döma folk inom lagens gräns. Något som den något källkritiska individen avfärdar snabbt men som ändå fick spridning med ”Så hemskt, snart har vi det i Sverige”. Vad…? Folk som går i reflexväst med diverse budskap? Folk som beter sig risigt och dömande? Så fort något kommer upp om att det är rätt långsökt så dör diskussionen ut. Till förmån för en ny… Lika tramsig.

Den som söker den finner…

Ja… Den som söker efter information om hur dålig integrationen är, hur mycket problem det finns i landet eller hur mycket pengar vi skulle spara om vi stoppade all invandring, alltid, kan hitta information som stödjer detta. Kanske inte helt korrekt info, eller relevant, eller överhuvudtaget kopplad till verkligheten men informationen finns. På samma sätt går det att hitta sidor som inte på något sätt tar upp det negativa med att vi i Sverige tänker att vi ska integrera alla på samma sätt, oavsett varifrån de kommer eller vilka konflikter som kan finnas från olika hemländer. Det finns många medier som inte tar upp problem med att blanda olika muslimska grupper, folk från samma inbördeskrig eller olika kulturell bakgrund i samma hyreshus i en förort. Vi väljer så klart var vi tar vår information ifrån och vilka det är vi litar på. Så oavsett vilken ståndpunkt det är vi vill visa så kan vi se till att finna stöd i den. Den som söker den finner…

Den väsentliga skillnaden är dock om vi söker efter lösningar. Om vi vill tro på det positiva och se till att överkomma de hinder som faktiskt finns. De som enbart söker stöd i det negativa kommer kunna finna det. De som ser förklaringsmodeller som går ut på att ställa svaga grupper emot varandra, för att de ska kunna fortsätta vara nertrycka i leran, utan att fundera över var den stora pengapungen ens finns. De som förkastar forskning, journalistik, logik och medmänsklighet kommer att kunna finna vatten till sin kvarn. Den som söker den finner…

Men tänk om frågan var föräldraskap. Tänk om all din kunskap och alla dina känslor kring föräldraskap kom från sidor som enbart tog upp det negativa. Sömnlösa nätter, oro inför allt, mobbing i skolan, kiss i sängen, konstiga sjukdomar, syskonbråk, krävande barn, aldrig få vara ifred, skolångest, social samvaro, den där jävla datorn/telefonen/paddan, vilka kompisar har hen, mer oro, fylla, duger jag som förälder, vilka regler gäller, droger, sex, barnbarn, skilsmässa, curla, pengar, älskar mitt barn mig…

Eller vad det nu kan vara som kan vara negativt med barn. Tänk om detta är allt du söker om barn. Om detta är din inställning till barn, vare sig du har barn eller inte, och detta är synen du har på barn och föräldraskap. Det är ju inte fel. Men heller inte hela bilden av föräldraskapet (även om det ibland kan kännas så… kanske…). Den som söker den finner…

Den som söker efter hur mycket skit det finns i världen kommer också att hitta en stor del av den skit som finns i världen. Om vi nu ska plocka in det där vattenglaset som är halvfullt eller halvtomt så slutar det inte bara med att personens glas är halvtomt. Den del som är full, är full med skit…

Den som har ett halvtomt glas som är fullt med skit har till stor del sig själv att skylla… Letar du efter skit så är det vad du komma att ha att fylla livet med.

God fortsättning och ta hand om dig!

Länk till Motargument.se

Länk till Viralgranskaren

Hemgjorda proteinbars

Hej mina kära vänner,

De flesta som läser denna blogg gör det för att få se hur jag ser på världen. Denna senhöst 2015 är dock den politiska debatten så äckligt infekterad att jag inte kan stå för en konsekvent åsikt utan att dra iväg med många och långa inlägg… Det orkar jag inte…

Den andra kategorin människor som söker sig hit är de som vill göra eget snus hemma. De läser inlägget som har (tills idag) 41 650 visningar. Det är i denna anda som detta inlägg görs.

Varför göra detta?

Det finns ju en uppsjö av dessa proteinbars att trycka i sig och en del är ju till och med riktigt goda. Det är lätt att bli mätt men lite dyrt. Problemet är dock att jag inte har en aning om vad de köpta proteinbarsen (heter det så..?) egentligen innehåller. Jag googlade på några recept och tänkte att jag vill ha något enkelt, gott och nyttigt. Låga krav alltså… Väl testat så inser jag att det är ungefär lika svårt att göra egna proteinbars som att göra chokladbollar – alltså klarar de flesta av detta.

Vad behövs?

Det är inte så mycket som krävs, förutom ingredienserna. En stor bunke och någon form av mixer/matberedare är bra. Min ser ut såhär:

beredare

Alltså en liten rackare som är ett tillbehör till stavmixern. Sedan är det en bunke, plastfolie och en vass kniv. Och ett kylskåp…

Receptet (äntligen)

Blanda detta:

2,5 dl havregryn (LCHF=byt mot annat torrt), mixade till pulver
2,5 dl proteinpulver (hampa för mig)
3 msk chiafrön eller psylliumfrön
1 dl solrosfrön
1-1,5 dl hackade jordnötter

Blanda sedan i detta:
1,5-2 dl jordnötssmör
1-1,5 dl kokosolja
Ca 1 dl agavesirap (LCHF=byt mot ren stevia i önskad mängd)

Om det är för torrt, späd med lite olja/kokosolja. Forma ”bars” och slå in i plast. Förvara i kyl eller frys.

IMG_2372

Jag väljer att använda ekologiska/biodynamiska ingredienser, vilket gör att de inte blir jättebilliga men det räcker ju till ganska många omgångar…

Alternativt
Byt ut jordnötter och jordnötssmör mot:
2-3 msk kanel
2-3 msk kardemumma
3 msk kakao (valfritt)
1½ dl kokosflingor

Rulla dessa i kokosflingor innan inplastning (de blir lite torrare än de ovan så då kan mer olja behövas).

Konsistens

Det är alltid det där med konsistens. Jag lade upp bilden ovan och ingredienserna och fick en del frågor (i PM) om konsistens. Det kan vara så att smeten känns väldigt kladdig. Då kan du låta den stå och mogna lite eftersom det torra och chiafrön/psylliumfrön kommer att binda fukten rätt bra. De behöver också vara rätt kletiga eftersom det fuktiga kommer att bli hårt när det blir kallt (jordnötssmör, kokosolja, sirap). Såhär ser det ut när jag gör det:

När de har legat i kylen ett tag så blir de hårdare. Detta är efter ca 1½ timme:

Denna gång blev det 13 stycken bars. Räcker ett tag i alla fall…

Färdigt

Om det är så att du inte gillar smaken så är det ju bara att ändra. Ett recept är ju bara ett förslag – inget lag att följa.

Lycka till!

Legitimera inte terrorn!

Vi ser ett nytt Sverige, med våldsamheter som vi inte är vana vid. Detta är självfallet skrämmande och det är lätt att falla in i kören av skrämda röster. Vi har sett hur asylboenden blivit nedbrända och det kan knappast ha undgått något att en person har begått fruktansvärda dåd på en skola i Trollhättan. Innan jag börjar så vill jag sända mina kondoleanser till alla som på ett eller annat sätt (direkt eller indirekt) blivit offer för dåden – där de i Trollhättan får extra tankar då jag också har skolan som arbetsplats.

Gärningsmannen i Trollhättan har identifierats som Anders Lundin Pettersson (ALP), 21 år gammal. Jag kommer göra en jämförelse med andra händelser som diskuterats, en jämförelse är inte att jämställa – något som är viktigt att poängtera. Det jag kommer jämföra är inte heller händelserna i sig utan diskussionen som förts kring dessa händelser.

Det dåd som ALP gjort har kastat ljus på politiker och politiska partier. När det gäller skuld så vilar det mellan SD som ska ligga bakom det hela eftersom de öppnat upp fönstret till en normaliserad rasism eller så är det regeringen och de etablerade partierna som bär ansvar på grund av den invandringspolitik som förts ”de senaste 40 åren”.

Den som väljer att skylla på SD fullt ut missar att hatbrott skett långt innan SD fanns. De för en rasistiskt politik men det politiska partiet kan inte stå till svars för brott som enskilda människor gör. Då skulle vi behöva fråga oss vad Anders Eklund har för politisk tillhörighet etc. Jag skyller inte detta på SD, jag skyller detta på ett bristande vuxenansvar och för lite resurser för att kunna fånga upp barn/ungdomar som mår så uppenbart dåligt att de är kapabla till dylika dåd. Till detta har vi en bristande psykvård och för lössläppta regler gällande hot och kränkningar på nätet och IRL (självklart gällande både rasister och människor med ”annan etnisk bakgrund” som kränker/hotar/våldför sig). Den retorik som SD har öppnat upp för spelar in på många ställen, kanske att det kan vara det som ligger bakom bränder på asylboenden – det är dock en lång sträcka mellan att kritisera samhället och att sätta tändstickan till plånet.

Den som väljer att skylla på etablissemanget  och se deras agerande som en legitim anledning till dåden, skulle då behöva ställa sig bakom Husbykravallerna (jag gjorde inte det), bakom AFA:s härjningar och alla de uppror som skett i orättvisans namn. Varför då…?

Alla som arbetar med människor kan relatera stora delar av destruktivt/våldsamt beteende till faktorer i personens närhet. Blivit mobbat, är fattig, har känslan av maktlöshet eller att bli utnyttjad i och av samhället. Det går att förstå vad som ligger bakom fruktansvärda handlingar men handlingen ges inte legitimitet av omständigheterna.

Låt mig förtydliga.

När det gällde Husby så var det få människor som tyckte att det var förståeligt att dessa människor genomförde irrationella handlingar – med all rätt. Liksom vi inte tolererar våld i förorterna (det sker men samhället tolererar det inte) eller för diskussionen på denna nivå och med detta mediala utrymme. ALP:s agerande försvaras inte av så många vettiga människor, däremot är det många vettiga människor som härrör detta till Sveriges förfall. Alltså att skylla dådet på omständigheter som ökad invandring. Att detta missnöje är godtagbar förklaring och att det är där insatserna ska sättas in. Alltså att rätta till invandringen (genom att strypa den).

Hur kommer det sig att det inte var lika många som diskuterade segregation och glastak under Husbykravallerna?

Fruktansvärda handlingar kan inte legitimeras genom samhällsstrukturer. De kan förklaras och diskuteras men om vi ser terrordåd som utförs och använder den rädslan som uppstår för att genomföra de förändringar som terroristen/terroristerna vill ha så har ju de vunnit. Om det var en extrem islamist som genomfört dåden så tror jag knappast att det hade talats om avsaknaden av sharia-lagar som en giltig förklaring till dåden… På samma sätt kan inte fokus flyttas till migration utan istället behöver fokus ligga på hur vi kan motarbeta de mörka krafter som verkar bli vardag i vårt land.

Tills dess så behöver ordningsmakten göra sitt jobb. Media behöver göra sitt jobb (ex. jämförandet med IKEA-morden där hatbrott också var en viktig del i det hela då GM ska ha menat att han ville döda människor som såg svenska ut). Vi behöver få ordning på våra prioriteringar gällande fritidsgårdar, SOC och vuxna i skolan och samhället. Vi behöver bryta den cementerade segregation som återfinns i förorter som Tensta, Rosengård, Bergsjön eller var det nu kan vara. Vi behöver ha en jämnare fördelningspolitik och vi behöver sluta med att ställa de mest utsatta grupperna mot varandra.

Men vi kan inte börja diskutera huruvida vi ska gå terrorister till mötes eller inte. Vi kan inte skapa förståelse för deras handlingar. Inte utan att kliva in på väldigt grumliga vatten – oavsett om det är rasism, nazism, extrem islamism, extrem sionism eller vad det nu kan vara.

Sluta skuldbelägga krigets offer!

Vill lägga mig i debatten lite. Ett kort inlägg…

Jag har sett att folk undrar varför de syriska flyktingarna har mobiler/inte ser fattiga ut/inte verkar ha samma nöd som bilder vi sett från fattiga delar i Afrika. Nåväl.

Syrien är inte lika rikt som Sverige men de som flyr (och tar sig ända hit) är de som har haft råd att fly. Det kan vi ju tycka vad vi vill om men det är liksom så det funkar med migration. De som är absolut fattigast har inte råd att betala flyktingsmugglare eller har andra möjligheter att förflytta sig på annat sätt än med sina ben (kanske utan mat och rent vatten långa sträckor).

De som flyr från Syrien flyr alltså inte från fattigdom. Ser vi på 2010 så låg Syriens BNP på $5040/capita (mycket lägre än Sverige $38 171/capita). Länder som låg på ungefär samma nivå var ex. Indien ($3419), Georgien ($5064) och Paraguay ($5208). Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP_(PPP)_per_capita

De som flyr från Syrien gör alltså det på grund av krig, inte på grund av att de var fattiga i sina hemländer och ”söker lyckan” i kalla norden där de får bli föremål för försmädelser av ”invandringskritiker” och sova i gymnastiksalar…

Vad orsakerna till kriget är kan ju gå isär beroende på vem en frågar med de som styr idag var inte så sugna på att se landet demokratiseras, speciellt inte i anslutning till den Arabiska våren som påbörjades året innan inbördeskriget bröt ut. Läs gärna mer om du är intresserad: http://www.sakerhetspolitik.se/Konflikter/Syrien/Fordjupning-Syrien/

När det gäller människor som väljer att ansluta sig till diverse extremistgrupper så är det rätt så ofta för att finna en väg ut ur misär och vara en del av makten istället för att bli utnyttjad av den… Afghanistan, Irak, Kongo, Pakistan etc. har styrts väldigt hårt och folket har sett extremister som en väg bort från det som nu råder – i utbyte mot vad som helst. Det är lätt för mig att sitta med fredagsvinet i glaset och smaska Naturchips samtidigt som jag fördömer alla som gör elaka saker i ondskans namn. I efterhand kan jag ju förstå hur Ryssen sågs som positiv av vissa när det gäller krigsslutet 1945, även om vi idag vet hur det gick när de väl fick mer stabil makt över sitt rike, världen och ekonomin. Stalin är ju inte någon som vanligt folk förknippar med något positivt… Även om Ryssland var en av de mest bidragande faktorerna till att Hitler förlorade kriget…

När det gäller fattigdom och de som flyr därifrån så är bistånd såklart en del av lösningen. En annan del av lösningen är ju att västvärlden ger fan i att exploatera fattigare länder för att kunna götta sig i överflöd och konsumtion (ja, en mycket förenklad generalisering, men den är inte direkt FEL).

Bland annat har vi våra frihandelsavtal att tacka för att vi kunnat utnyttja billig arbetskraft eller förflytta våra problem till fattigare länder.

Självfallet behöver vi prata om lösningar på de storpolitiska frågorna. Vilket ansvar har vem och vad bör de nationer/organisationer med makt agera mot världens orättvisor. Men att ta ut sin frustration på människor som flyr av en eller annan anledning är utanför min begreppsvärld. Ilskan finns hos oss alla. Krig bör inte få finnas och de som är ansvariga för detta bör naturligtvis få stå till svars internationellt.

Men människor är inte så olika varandra. Se gärna klippet som gjordes för att visa ”om kriget kommer till England” (1:34 min):

”The tipping point” för medmänsklighet

Efter att ha blivit lätt avtrubbad från den samhällsdebatt som fått verka de senaste åren, där allt bara verkar bli jävligare och jävligare så kan jag nu se en ”tipping-point”. Alltså att vi kommit till en punkt där en stor förändring sker, i detta fall en positiv. Många har skrivit och debatterat, försökt resonera och argumentera kring invandring/flyktingar och orsaker till konflikter. Ännu fler (har det verkat som) har tagit debatt för hårdare krav och lägre intagning av människor till det egna landet. Populismen har vuxit och de tomma tunnorna har skramlat så högt att jag varit tvungen att sätta på mig hörselskydd.

Men nu. Nu verkar det som att medmänskligheten äntligen får komma fram i media, sociala såväl som vanliga. Den första stora nyheten jag reagerade på var hur människor på Island menade att de ville hjälpa till att ta emot flyktingar från Syrien:

Länk till artikel i DN: http://www.dn.se/nyheter/varlden/islanningar-uppmanar-sin-regering-ta-emot-fler-syrier/

I samma veva visade det tyska folket var de stod i frågan och manifesterade för att ta emot fler flyktingar: http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21336734.ab

Tyskland hade tidigare gått ut med krav på att Facebook behövde skärpa sina regler kring rasism: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21318527.ab

Detta är något som kommer från folket. Ett exempel på folkets makt är England där David Cameron har fått svänga i sin åsikt och nu bekräftar ett ökat mottagande (han har varit emot detta tidigare): http://www.dn.se/nyheter/varlden/cameron-vi-ska-ta-emot-tusentals-flyktingar/

Nu händer detta inte så fort och den politiska verksamheten är trögflytande, vilket gör snabba insatser till en svår eller omöjlig uppgift. Det som sker i Syrien har pågått länge men konsekvenserna av konflikten är otroligt omfattande, vilket vi kan se i vårt nyhetsflöde (vi som har ett nyhetsflöde). Under onsdagen blev en bild på ett barn som omkommit viral och reaktionerna var många. Jag håller med den sidan som menar att barnet och familjen blir exploaterade samtidigt som jag håller med om att vi inte kan blunda för konsekvenserna av detta krig. Jag väljer att inte lägga upp bilden utan en länkar till en artikel som skriver om bilden (den är dock där och en varning för stark bild är på sin plats): http://www.svt.se/kultur/flyktingbilden-som-skakar-europa-varning-stark-bild

En artikel om barnet hittar du här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21353885.ab

Bilden på Aylan (som barnet heter) verkar ha varit en katalysator, jämförbar med den napalmbombade flickan i Vietnam. I tisdags påbörjades en privat insamling (Vi gör vad vi kan) som på några dagar samlat in över 6 miljoner kronor till flyktingarna: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=161&artikel=6247723

Länk till organisationen ”Vi gör vad vi kan”: http://vigorvadvikan.com/ (jag skänkte också en slant)

Även i Stockholm visar människor vad medmänsklighet innebär och går man ur huse för att hjälpa flyktingar: http://www.expressen.se/nyheter/rusning-for-att-hjalpa-flyktingar-i-stockholm/

Företag har prioriterat om och ersatt företagsresan mot humanitär hjälp (även om jag sett argument som ”PR-kupp” så är det ett gott steg): http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21361527.ab

Det finns många exempel på hur folk ställer upp och det är skönt att kunna vara med och sprida denna bild av människor istället för den dystopiska bild som fått regera i media under flera år. Hans Rosling, en optimistisk professor menar att media är ansvariga i hur världen porträtteras – fakta är fakta och media väljer att snuttifiera och skrämma människor med fördomar och ”smaskiga reportage”. Ett klipp där han läxar upp en dansk journalist har också blivit viral: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21355838.ab

Hatet och avhumaniseringen verkar ha fått ett stopp. Det verkar som att folk har fått nog och sätter ner foten. Vi är många fler som tror på medmänsklighet och kärlek än de som har fått styra debatten alldeles för länge.

Organisera

En högstadielärares tankar om läxor

Jag såg just en tråd på Facebook där läxor diskuterades. Inte konstruktivt om utformningen utan att läxor är en negativ sak som inte bör förekomma i skolan. Punkt. Anledningen var denna debattartikel.

Jag vill gärna bredda den debatten lite och visa några tankar kring läxor. Min uppfattning är att läxor som enbart finns för att läraren inte hinner med i skolan är dåliga läxor, liksom de som ska behandla ett område som inte har tagits upp i skolan. Ingen ny faktakunskap eller metodik bör innefattas av läxor – det är min uppfattning.

Varför har vi läxor i skolan?

Detta finns inget generellt men beroende på ålder så finns olika syften. Min uppfattning är att alla läxor som ges ska kunna utföras av barn som har svåra hemförhållanden eller där föräldrarna inte pratar svenska/inte är så närvarande. De ska kunna utföras med hjälp av andra elever eller vilken vuxen som helst, oavsett dennes utbildningsnivå.

F-3 (Föreskoleklass till åk 3):

Läxan som ges kan fungera som en länk mellan vårdnadshavare (VH)/vuxen och barnets skolgång. Det kan vara att lästräna eller att diskutera något (vad äts till frukost eller liknande). Även konstruerande av egna problem (mattetal eller liknande) skulle vara ”goda läxor” (enligt mig).

4-6:

Förutom att läxan fortfarande är en länk mellan hemmet och skolan så behöver barnet fundera på eget ansvar och lärdomen att göra färdigt uppgifter/ansvara över sin egen tid. Innehållet ska fortfarande vara relativt enkelt men något mer producerande kan vara rimligt då eleven bör (inom gausskurvan) vara läs-, och skrivkunnig. Diskussionsuppgifter och/eller tankar från privatlivet är också goda läxor. Exempel kan vara: ”Ta med din favoritbok/film/spel/app och motivera varför du tycker att den/det är bra”. Även: ”Fundera över vad du tycker är orättvist i livet” kan vara en bra läxa att ta med till skolan (nedskriven för skrivträningens skull och för att visa att det faktiskt är en uppgift som ska utföras).

7-9:

Även här bör läxan vara en koppling mellan hemmet och skolan men nivån kan inte vara så svår att en vuxen person inte kan hjälpa till med läxan (gäller naturligtvis även i de lägre åldrarna). Att skapa ett eget mattetal, läsa i en bok, eller titta på nyheterna kan vara rimligt att begära av elever i åk 7-9. Då detta är mitt arbetsområde och jag undervisar inom humaniora så har jag enbart ”tankenötter” som läxor. Ex. ”Skriv ner ett företag som du anser är dåligt/oetisk och motivera detta. Skriv ner ett företag som du anser är bra/etiskt och motivera detta”. Med elevernas egna motiveringar kan vi ha en diskussion om arbetsmarknad och jag får goda exempel att hänga upp deras kunskaper på. De blir delaktiga i innehållet och motivationen ökar.

Jag gör också inspelningar av många av mina föreläsningar som jag kan be eleverna att se hemma (går att se på mobil/padda/dator – vilket finns tillgång till på skolans bibliotek/läxhjälp om eleven inte har detta hemma). Detta gör att eleverna har viss förkunskap och ofta frågor om själva innehållet, redan när lektionen börjar – vilket också är en god grund för en mer utvecklad kunskapsprocess.

I de flesta ämnen krävs någon form av mängdträning. I en del av dessa ämnen ges mängdträningen som läxor och jag har full förståelse för att detta kan ses som negativt. Den enskilda eleven/VH ser detta utifrån sitt perspektiv och kan tycka att det är för mycket/lite/svårt/lätt/tråkigt/svårt etc. För läraren handlar det om att försöka få upp nivån för de elever som inte riktigt hänger med. Inom mitt ämne handlar det främst om begrepp och att förstå definitionerna av de begrepp som är nödvändiga att kunna om eleven ska ta kunna ta till sig undervisningen och kunna föra underbyggda resonemang. Dessa läxor får naturligtvis inte vara extremt omfattande och mängden är någon som varje lärare behöver värdera i kontrast till sin undervisningsgrupp.

Vanliga invändningar mot läxor:

”Det tar för mycket av barnens tid”

– Självfallet bör lärarna bli uppmärksammade på mängden läxor eleverna har. Detta ligger främst på mentor/klassföreståndare, som brukar ha ganska bra koll på detta (via någon form av infotid eller liknande). Men tankeprocessen slutar inte bara för att skoltiden slutat. Läxor som föder tankar och funderingar är goda läxor och ger en ökad kunskapsprocess (jag har ingen forskning på detta utan det är min uppfattning).

”Skolan tror att vi har tid med alla dessa läxor”

– Ja, detta är korrekt. I skolan vill vi gärna att föräldrarna engagerar sig i barnens skolgång. Det är en av anledningarna till att jag vill ge läxor som inte är ”rätt/fel” utan mer som diskussionsunderlag för kommande lektioner. Detta vill eleverna gärna återberätta för VH och en god kontakt gällande själva lärandet kan upprättas. Är det läxor som är helt nya för eleverna så är det en helt annan sak och då kan en diskussion om utformningen ske men undervisande lärare.

”Barnen är helt slut och stressade av skolan, läxorna knäcker dem”

– Det är självfallet inte önskvärt och mängden läxor måste stå i paritet till undervisning och mängden läxor generellt. Att ha läxor bara för läxors skull ser jag inte som något gott.

”Läxorna är meningslösa, innehållet verkar inte spela någon roll”

Det kan tyckas så när det gäller vissa läxor. Ofta så handlar det om att ta ansvar för sitt eget lärande och kunskap om att kunna färdigställa det som påbörjats. Min åsikt är att läxan inte behöver vara lång eller omfattande för att detta ska förstås av eleven. Som mentor kan jag anse att hantering av kalender och hjälp att planera sin tillvaro kan vara den svåraste men mest givande läxan.

Slutkommentar.

Att bara uttrycka negativitet kring läxor, generellt, är inget jag ser som produktivt. Läxan/hemuppgiften är en av de få hjälpmedel vi lärare har för att få med VH i kunskapsprocessen, vilket bör vara något som intresserar de flesta VH. När det gäller mängdträning/repetition så kan det vara så att eleverna inte har gjort det den ska i skolan eller varit borta vid viktiga lektioner. För elevens skull så kan då begrepp/ord/uppgifter delas ut så att eleven ska kunna följa med i den undervisning som utförs just nu i klassrummet (exempelvis att se den missade föreläsningen på nätet hemma).

Som förälder är det (enligt mig) helt ok att fråga läraren om syftet med läxan. Återkom gärna om det visar sig att läraren inte har något svar… De som har barn i mina klasser är välkomna att fråga/delta/ifrågasätta närhelst de vill. Nu ger jag bara ca 5 läxor per termin då jag inte tycker att mer behövs, men det är min personliga uppfattning och kan inte vara generellt för alla lärare.