Åtgärder extremism

Då jag skrivit en text om extremismen och en om populism så är det dags att tala klarspråk och öppna upp några punkter för debatt. Det jag skriver kanske inte är helt genomtänkt men det är ungefär det bästa jag kan komma på med den information jag har i dagsläget. Ändras informationen så kan det bli så att jag ändrar min uppfattning…

För det första: Extremistgrupper som IS/Boko etc. är väldigt skrämmande. De utför fruktansvärda dåd och de insinuationer mot att jag skulle försvara deras handlingar undanbedes. Det gör jag verkligen inte.

För det andra: De förslag som tagits upp är inte direkt klockrena. Det jag uppskattar är att det i alla fall ges konkreta förslag, som skulle kunna göra något utan att för den delen starta en medborgarrörelse som är direkt hotfull mot människors trygghet.

Under dessa dagar har jag hört en del från tidigare Allianspolitiker som har handlat om hur dåligt frågan kring extremism skötts. Det enda som jag (veterligen) har sett är det förslag som nu tydligen inte längre finns kvar på Stockholms stads hemsida men citatet löd:

”När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov. Därför är det viktigt med samverkan mellan socialtjänstens socialpsykiatri och missbruksenheter, samt vårdcentraler och psykiatrin (PTSD, trauma etc.). När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling. Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism 6 (9) Slutligen, är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan under efterperspektivet.” – Punkt 2d i ovan nämnda dokument.

Mig veterligen är detta det enda som ligger till grund för ”gräddfil” gällande jobb och bostad. Som om det är vad dokumentet menar (se länken om extremism för min tolkning av det). Jag har hört att detta ska ha skett under hösten 2014 men allt jag hittar är att ca 250 IS-krigare har återvänt, inget mer. I frågan har Stockholms socialborgarråd uttalat sig:

Ingenstans i strategin föreslås att ”ge jobb och bostad till IS-krigare” eller nazister.” länk till artikeln

Alltså är det en så kallad ”halmgubbe” där en felaktig åsikt tillskrivs motståndaren, för att sedan bemötas.

Nog om detta…

Jag skrev ju att det kanske finns lösningar som inte går ut på att neka människor tillträde, naturligtvis under förutsättning att deras medborgarskap är svenskt (om det inte är svenskt så bör de inte få möjlighet att stanna här). mer om det under texten om populism. Mina förslag på åtgärder är som följer:

Ökade anslag

Till underrättelseorganisationer som Säpo. För att kunna kartlägga och samla information om extremistgruppers förehavanden i landet. Detta är en initial kostnad som kan rädda liv, vilket gör att den bör anses som vital.

Problem: Det kan inskränka på ”vanliga” människors frihet och eventuellt förslag bör vara konkret där det är en riktad verksamhet för att kunna förebygga hot mot riket och befolkningen.

Information

De muslimska organisationer (främst då det är IS som är på tapeten) bör åläggas anmälningsplikt om någon medlem tenderar att dras till extremistgrupper eller på annat sett verkar för att dessa ska få ökat inflytande. De flesta av offren är muslimer och det handlar också om att skydda de människor som flytt från terror.

Problem: Risken finns att muslimer blir mer stigmatiserade än vad de är. Dock är detta något som måste innefatta samtliga organisationer som gör anspråk på att stå upp för Mänskliga Rättigheter. Är detta något som organisationen inte kan stå bakom så bör organisationen inte få bedriva sin verksamhet här. En del av dessa organisationer kan redan idag ifrågasättas när det gäller upprätthållande av ex. hedersvåld etc. och dessa bör också sättas under lupp.

Förhindra

Som förslaget angav så handlar det om ett samarbete mellan flera samhällsorganisationer för att identifiera de människor som ligger i riskzonen. Skolor, polis, församlingar, sjukvård, myndigheter 8ex. migrationsverket), polis säpo etc. behöver samarbete i kartläggning såväl som riktade insatser. De som är på väg in behöver fångas upp och stöttas av människor i deras närhet – samtidigt som personens förehavanden behöver kartläggas så att brott mot MR inte kan begås.

Problem: Risk för bevakningssamhälle finns där oskyldiga människors frihet inskränks. Även här behöver vi se över vilka bestämmelser som skall gälla och hur detta ska genomföras i praktiken. Fler organisationer än islamistiska kan ingå i detta även om vi i dagsläget ser den islamistiska extremismen som mest påtaglig.

Inte förrän vetskapen om vilka det är som reser ut/in så kan vi gå vidare med arbetet. De som visar sig har samröre med extremistgrupper kan vara föremål för följande påföljder, även innan nuvarande straffskala tar vid, problem med detta är naturligtvis att oskyldiga kan bli drabbade och åtgärderna bör omfatta mycket goda belägg. Identifieras personen innan brott begås så krävs samhällsinsatser liknande ”förhindra” här ovan:

Nekade utresor: Spärra pass och gör det svårare att lämna landet.

Begränsad rörlighet även inom landet. Där misstänkta brott mot mänskligheten finns så kan fotboja/liknande vara ett alternativ. För att än mer få information och kartlägga personen men också för att veta var personen befinner sig.

Gällande människor som återvänder, med svenskt medborgarskap, så bryter det mot nuvarande internationella bestämmelser om vi skulle ta bort människors medborgarskap. Detta är därför inget alternativ. Australien ser just nu över frågan, vilket kan bli intressant att följa. Är dessa identifierade som återvändande ”krigare” etc. så finns fortfarande åtgärder att vidta. Främst handlar det om att se över huruvida personen genomfört något brottsligt. Är så fallet så är det antingen rättegång här eller krigsdomstolen i Haag. Är personen skyldigt så gäller den straffskala som finns vid tillfället.

Är det säkert att personen har varit med i en extremistorganisation men brott inte kan styrkas så gäller samma sak som ovan, som för de identifierade aktivister som finns i landet men som inte åkt någonstans.

När det gäller dessa personers försörjning så finns ingen fördel för samhället att se till att dessa får arbete (som någon annan behöver). Försörjningsstöd behöver dock utbetalas (om det inte är så att personen har ett arbete sedan innan men det är nog inte så många arbetsplatser som vill anställa en ex. jihadist), vilket skulle kunna göras i utbyte mot ex. samhällstjänst. Detta kan ses som kränkande men i jämförelse med dagens system för att få försörjningsstöd eller långvarig a-kassa så är det inte orimligt. Detta kan breddas även till andra brott, för att motverka utanförskap och för att minska trycket på arbetsgivare. Skillnaden kan vara tidsfristen. Anledningen till detta (fler människor ute på dessa jobb) är att de som utför dessa arbeten skulle vara väldigt utsatta gällande säkerhet – dödsstraff är inget jag är för.

På en större skala gäller det att upprätta ett samarbete med de militära och polisiära organisationer som finns världen, där samlade FN/Nato-insatser utförs för att oskadliggöra det övergripande hotet. Det kan låta fruktansvärt när det uttrycks men vi behöver komma ihåg att det inte alltid går att resonera sig ur alla situationer och med alla människor. De som agerar inom IS har visat vad de går för och adekvata åtgärder är ett måste.

En viktig aspekt i detta är att de flesta av dessa organisationers offer är muslimer, vilket gör att den muslimska majoriteten inte ska behöva lida mer än de redan gjort. Det är ett enormt problem att nå rätt människor utan att oskyldiga blir skadade (fysiskt och mentalt).

Jag vill avsluta med en liknelse:

Eldsvådor är ett reellt problem. Vi kan antingen ta i från tårna och skrika ut vårt hat mot eldsvådorna, förbjuda dem eller förakta dem. Det kanske känns bra men det har ingen egentlig effekt. Vad som krävs är att investera i brandvarnare, brandsläckare och annan skyddsutrustning. Vi behöver också kunskap om hur vi undviker eldsvådor så att vi inte ställer brinnande ljus under ex. fladdrande gardiner. Om det väl börjar brinna så måste vi bekämpa elden. Det hjälper inte att önska att det inte brann eller hävda att ”det faktiskt inte får brinna”. Gör vi ett bra förarbete så kan vi förhindra många eldsvådor… Däremot finns det folk som tänder på hus eller på annat sätt ser till att det börjar brinna.

När elden är släkt så behöver vi ett efterarbete för att se över skador och reparera det som går att reparera. Källan till branden måste åtgärdas och vidare förebyggande insatser måste till.

Det hjälper inte att blunda/förneka reella problem. Världen är en skrämmande plats och nya faror finns nu. Dessa behöver vi identifiera och förebygga – något alternativ finns inte. Men det hjälper heller inte att hetsa upp människor och springa runt och tömma brandsläckaren på ställen som ”kanske” skulle börja brinna, eller att göra människor irrationellt vettskrämda för eld.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s