Ondska i sagans värld

Vi, eller jag i alla fall, ser med förskräckelse på omvärlden och ser hur den så kallade polariseringen tilltar för fler och fler frågor och delar befolkningen i ett svart/vitt tänk som verkligen kan leda till stora konflikter. Vi har ökade sociala och ekonomiska klyftor, ökad segregation och fler människor som hamnar i marginaliserade grupper.

”Att vara marginaliserad innebär att individen inte på egen hand kan förändra sin livssituation till det bättre” 

De människor som anser sig tillhöra den sociala normen (har en helt ok livssituation) kan antingen se till att de människor som inte har en självklar plats i samhället blir inbjudna eller så kan vi välja att stänga dörren och leva i någon form av parallellsamhälle, där klass och etnicitet styr vad vi tillhör (kanske också kön men där är det främst skillnader inom de olika grupperna – en ”vit” rik kvinna har mer social makt än en ”svart” fattig man). Det finns politiska och samhälleliga krafter som drar i denna polarisering allt vad de kan för att flytta makten än mer åt de som tillhör en viss etnicitet eller de som redan nu har den befintliga makten. Historiskt sett har resultatet blivit krig/konflikter/revolution, vilket är vad som händer när någon/några blir förtryckta för länge…

Vi kan dra en parallell till sagornas värld för att se på ”skurken” och dennes plats i samhället.

Vi kan börja med Bamse där vi har den nedrige Vargen, som pendlar mellan att vara snäll och vara riktigt elak. I flera av berättelserna är Vargen elak för att han inte får vara med de andra och det är en form av avundsjuka som gör att han stjäl julklappar eller karameller… Bamse säger ”Ingen har någonsin blivit snäll av stryk” och tar med Vargen vid julfirandet. När Vargen får vara en del av helheten, av vännerna, så ”blir” han snäll.

I ”Folk och rövare i Kamomilla stad” så vill rövarna enbart få röra sig i stan som alla andra. De vill åka spårvagn och gå på gatorna. De vill vara en del av samhället. När de sedan får möjlighet att delta så visar det sig att de har drömmar om att hjälpa till och vara goda medmänniskor. Sagan slutar med att Kasper blir brandmästare, Jesper blir cirkusdirektör och Jonathan blir bagare. Det viktiga är inte deras yrken utan att de inte längre ses som något utanför samhället utan som en naturlig och välkommen del i helheten – ett mänskligt drag då vi är ett flockdjur.

Det finns flera exempel men det gemensamma är att de ”onda” befinner sig i periferin av samhället. Det är från periferin de utgör ett hot mot den rådande ordningen. de får inte vara med i den uppsatta ordningen, deras värde räcker inte till (enligt samhället eller enligt dem själva) för att få delta.

I sagan räcker det med att erbjuda möjligheten att delta. I verkligheten är det inte lika enkelt. Däremot har vi möjligheten att släppa in dessa människor, att se till att deras människovärde erkänns och att de får delta i den sociala samhörigheten på samma villkor som alla som redan är ”inne”.

Något som verkligen motarbetar detta är alla krafter som avhumaniserar människor på grund av etnicitet, klass eller kön. Att göra detta kan göras i syfte att ”nå ett bättre mål” eller ”stabilisera samhället”. Det enda som görs när människor får sitt människovärde ifrågasatt är att öka klyftorna och föra samhället närmre en konflikt. I sagan är det den lilla människan som kämpar mot den förtryckande överheten som är ”den goda”.

Förtryck och elitism har prövats tidigare. Det har alltid slutat på samma sätt. I misär.

Avhumanisering genom ”humor”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s