Centralt rättade prov – bra grej?

Jag blev nästan överrumplad av ett argument som vande mig i en fråga. Jag har varit emot centralt rättade prov av anledningen att jag inte tycker att staten ska ha så mycket med min undervisning och bedömning att göra… Att jag har egentlig makt att påverka vad jag ska undervisa om och hur det ska bedömas är tyvärr en chimär eftersom vi redan som det är har blivit brutalt överkörda. Det centrala innehållet måste vara med och det är ju klart att det är så men vi får ju inte godkänna en elev som inte klarar de/den del av det, i kursplanen,  specificerade kunskapsinnehållet som Skolverket skriver ut. Vi får heller inte utesluta bedömning eller sakna bedömningsunderlag för någon del av kunskapskraven för ett ämne eftersom:

”Inför slutbetyget bedöms elevernas kunskaper mot hela kunskapskravet.” – Skolverket

Det jag tycker är knepigt är att hinna med att behandla allt centralt innehåll och hinna undervisa på ett sätt som gör att jag kan pröva mot hela kunskapskravet (självfallet skapar jag matriser som ser till att jag får med flera saker samtidigt men det är ett hästjobb). Det är här det förträffliga med centralt rättade prov kommer in…

Tänk att inte lägga tiden på att göra prov, rätta prov, diskutera prov, utvärdera prov och förbättra dem. Tänk att inte behöva lägga all den tid på bedömning (till största del summativ) utan istället kunna fokusera på att hjälpa och stötta eleverna för att nå målen. Fördelen blir också att vi lärare står på samma sida som eleverna och kämpar ”mot proven”.

De som rättar proven känner inte eleverna och rättningen bli rättvis men vi lärare kan sedan anpassa bedömningen av kunskapskraven genom fler delar, vilket vi hinner om vi inte lägger all den tid på proven – vi kan fokusera på det formativa och fungera som den byggnadsställning vi teoretiskt ska vara (scaffolding). Så mycket mer tid skulle frigöras, tid som kan ägnas åt att lärare kan utforma och genomföra undervisning som gör att resultaten förvisso ökar men främst gör det att vi kan anpassa undervisning och verkligen få elevernas förtroende.

Det finns en elefant i bedömningsrummet men rent krasst så är det inte bara eleverna vi bedömer när vi gör våra bedömningar och prov. Vi bedömer också vår egen förmåga att nå fram till eleverna och se till att de tillgodogör sig undervisningen – där står jag hellre på samma sida som eleverna än att jag byter stol och sätter mig och bedömer saker som jag är medveten om att jag kanske har hastat igenom för att vi inte hunnit med allt (det är väldigt olika hur långt vi hinner beroende på vilken grupp det är jag undervisar).

Jag välkomnar med andra ord centralt gjorda prov och central bedömning av dessa prov. De kommer hålla sig till centralt innehåll och de uppsatta kunskapskraven och jag får bedömningsunderlag serverat där den summativa bedömningen sköts av någon annan. Så att jag kan fokusera på att vara lärare och faktiskt undervisa…

Tillbaka i verkligheten så blir det en tuff vecka med kursavslutning i 5 klasser…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s