Varför saknas det pengar i skolan?

Alla som har haft med skolan att göra kan skriva på att det alltid saknas pengar för att göra en massa saker. Köpa in material, hjälpa elever med särskilt stöd eller rusta upp lektionssalar. Det jag kommer skriva är såklart inte hela problemet men det är ett av dem och främst är det en av anledningarna till att satsningarna på skolan inte alltid hamnar så rätt.

Sedan borgarnas givmildhet mot friskolor, i och med friskolereformen 1992, så har vi skattebetalare fått betala de tidigare enskilda skolorna i mycket högre grad. En viss reglering infördes av S vid regeringsskiftet men friskolekulturen var ett faktum. Detta i samband med kommunalisering och en ”behovsstyrd” skola gav skolans kvalitet en riktig törn. Från att ha haft en av världens bästa skola, ett föredöme i världen, så befinner vi oss i ett sluttande plan. Jag är en av de som menar att skolan bör förstatligas men tror knappast att det är en åtgärd som, i sig, kommer att förändra situationen i någon större omfattning. Vad som behövs är en attitydförändring och en helt annan ”företagskultur” inom skolledningar runt om i landet.

I och med att skolor började drivas på samma sätt som företag så fick en utomstående aktör mycket mer att säga till om, för att senare bli den som helt och hållet satte ramarna för skolan. Denne aktör heter ”budget” och är den bestämmande faktorn inom dagens skola. Rektorskulturen innebär att en bra rektor är en rektor som ”klarar sitt uppdrag inom budget”. Det låter som vilket VD som helst och innebär att företaget, förlåt jag menar skolan, får en budget som är balans och investerarna får en bra utdelning… Oavsett om den styrs privat eller genom den offentliga sektorn.

Så länge rektorerna och ledningen har budget som roder när de styr skutan så kommer vi aldrig att ändra kurs. Budget är ofta satt baserat på historik och vad skolan förväntas behöva för att kunna bedriva sin verksamhet. Hålls budget så sänder det en signal till företagsledningen, förlåt jag menar kommunen: ”Vi behöver inte mer pengar, det går bra som det är”. Detta är en av de viktigaste kriterierna för en rektor, generellt, och ett kriterium som kan tillsätta eller avsätta en rektor.

Hur rimmar det med den behovsstyrda skolan och ansvaret att ge likvärdig undervisning oavsett vilken skola eleven går på? Det rimmar inte alls naturligtvis. Det är en av anledningarna till att friskolor väljer bort vissa elever. Om de väljer att ta elever med större behov så kostar det mer pengar. Kostar det mer pengar så hålls inte budget och då anses inte rektorn vara lämplig på sin plats…

Det är här vi behöver en radikal förändring. OM vi får skolledningar som väljer att arbeta efter de faktiska behov som skolan har så kommer vi att se en stor skillnad i hur skolan kan ta upp och arbeta med de elever som kräver mer än ”vanligt”. OM skolan struntar i budget och helt enkelt visar att de pengar som är avsatta inte täcker det egentliga behovet så kan rätt insatser läggas där de faktiskt behövs. OM vi får skolledningar som faktiskt äskar pengar till det som pengarna behövs till, som resurser, bra skolmat, bra lokaler, specialpedagoger och främst: fler vuxna i skolan – så kommer vi att se en stor skillnad i landets skolor.

Alla som arbetat på företag, offentliga eller privata vet att det finns olika budgetposter som behöver ses över inför varje bokslut. Om företaget främst ska få en sista rad som går ihop så finns inte möjligheten att överskriva budget – samtidigt så bör VD:s eller den lokala chefen se till att denne inte går under budget i för stor utsträckning eftersom kommande anslag då kommer minskas till nästa gång (”ni behöver tydligen inte dessa pengar…”). De pengar som ser ut att inte behövas används upp när bokslutet närmar sig, för att de inte ska gå förlorade – hur sjukt är inte det när vi börjar fundera på det? Istället för att gissa vad som behövs innan skolåret börjar så behöver vi väl utvärdera det efterhand som skolåret har börjat och behoven börjar synas. Hur mycket kostar det inte när vi snålar med våra ungdomar. Hur mycket kostar det inte med vård, våld och utanförskap?

Skolan har inte som mål att leverera en tillfredsställande sista rad, inte gällande ekonomi i alla fall. Skolans uppdrag är inte att ”ha en verksamhet som är i balans med budget”. Skolans uppdrag är ett helt annat och det kräver att vi får skolledningar som vågar lyfta vilka problem som finns och föreslå de lösningar som kan göras – utan att reflektera över om de är i balans mot budget eller inte. De skolor som inte klarar budget är de som har ledningar med lite mer driv, som vill mer för sina elever och vill tillgodose elevernas behov så att skolans uppdrag kan uppfyllas (så långe det inte är något olagligt som sker…). Läs gärna igenom skolans uppdrag och försök föreställa dig att möta dessa, med tanke på alla de olika elever som kommer till skolan, med olika bakgrund och förutsättningar. Försök se hur detta kan mötas i klasser med upp till 32 elever i varje klass, en lärare och ont om tid. Försök sedan motivera hur viktigt det är att en gissning i form av en budget ska kunna möta de förväntningar vi bör kunna ha på vår svenska grundskola…

Jag klistrar in en del av det som står om skolans uppdrag, uppdraget i sin helhet kan du läsa genom att klicka på denna länk:

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare. Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen.

Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan ska förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna ska kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ.

Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva ska varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna ska tillägna sig kunskaper. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.

En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. Skolan ska därigenom bidra till att eleverna utvecklar ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.

I all undervisning är det angeläget att anlägga vissa övergripande perspektiv. Genom etthistoriskt perspektiv kan eleverna utveckla en förståelse för samtiden och en beredskap inför framtiden samt utveckla sin förmåga till dynamiskt tänkande.

Genom ett miljöperspektiv får de möjligheter både att ta ansvar för den miljö de själva direkt kan påverka och att skaffa sig ett personligt förhållningssätt till övergripande och globala miljöfrågor. Undervisningen ska belysa hur samhällets funktioner och vårt sätt att leva och arbeta kan anpassas för att skapa hållbar utveckling.

Ett internationellt perspektiv är viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet.

Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Perspektivet ska prägla skolans verksamhet för att ge grund för och främja elevernas förmåga att göra personliga ställningstaganden.

Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap i dag och i framtiden och om hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanseras och blir till en helhet.

Skolan ska främja elevernas harmoniska utveckling. Detta ska åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer. Gemensamma erfarenheter och den sociala och kulturella värld som skolan utgör skapar utrymme och förutsättningar för ett lärande och en utveckling där olika kunskapsformer är delar av en helhet. Ett ömsesidigt möte mellan de pedagogiska synsätten i förskoleklass, skola och fritidshem kan berika elevernas utveckling och lärande.

Skolan ska stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet ska de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas.

Eleverna ska få uppleva olika uttryck för kunskaper. De ska få pröva och utveckla olika uttrycksformer och uppleva känslor och stämningar. Drama, rytmik, dans, musicerande och skapande i bild, text och form ska vara inslag i skolans verksamhet. En harmonisk utveckling och bildningsgång omfattar möjligheter att pröva, utforska, tillägna sig och gestalta olika kunskaper och erfarenheter. Förmåga till eget skapande hör till det som eleverna ska tillägna sig.”

Annonser

3 thoughts on “Varför saknas det pengar i skolan?

  1. Varför saknas det pengar i skolan?

    Det bör vara ett krav från staten att de pengar man delar ut ska användas till skola och ingenting annat.Därför bör pengar från staten öronmärkas till skola så att inte kommunerna använder pengarna till annan verksamhet.Annars förlorar ju staten möjligheten att via finansering styra verksamheten.
    Kommunerna har olika ekonomisk styrka och skolan skall inte vara beroende av detta, utan för att erhålla en likvärdig skola måste man förstatliga denna för att erhålla en likartad fördelning av resurser.
    Staten behöver ta ansvar för lärarnas löner.Det bör finnas ett tydligt regelsystem. När man fördelar resurser bör man också göra en socioekonomisk bedömning.
    Skolan skall aldrig vara en marknad. Skolan är en av statens kärnuppgifter.

  2. Hej
    Är det kommunaliseringens fel? När kommunerna tog över skolan, det var Ingvar Carlsson, som gav uppdraget till Göran Persson, att genomdriva och verkställa. SACO var emot förslaget och Lärarnas Riksförbund protesterade genom att organisera demonstrationer från Sveavägen till Utbildningsdepartementet med namnunderskrifter. I november 1989 tog Lärarnas Riksförbund ut sina medlemmar i strejk flera veckor mot förslaget att kommunalisera skolan och varnade för konsekvenserna. Ett av de viktigaste skälen till protesten var att man befarade att skolan skulle bli mindre likvärdig, alltför olika förutsättningar för eleverna, och alltför beroende av hur de olika kommunerna förvaltade sitt uppdrag. Man befarade också att läraryrkets status skulle urholkas med en sämre löneutveckling som följd, trots Göran Perssons förutsägelser om motsatsen. Lärarna möttes med misstro. Det är en första förklaring till reformens misslyckande. Den drevs igenom med minsta tänkbara majoritet i riksdagen av en socialdemokratisk regering under protester från den borgerliga oppositionen och lärarfacken. Protesterna gällde inte bara förändringen av huvudmannaskapet. Ämneslärarna hade under en följd av år varit kritiska till en skolpolitik, som enligt deras mening försummade ämneskunskaperna. En stor grupp av lärare kände också sin professionella autonomi(självständighet) hotad genom att deras förtroendearbetstid nu ersattes av hårdare reglerad arbetstid. Att genomföra en reform under motstånd från dem som ska verkställa den bäddar för ett implementerings (genomföra)misslyckande.
    Skolminister Göran Persson genom denna reform, räknade upp ett antal styrmedel som staten även i framtiden skulle behålla för att säkerställa likvärdigheten i skolan, tillsyn, meritvärdering vid tillsättning av lärartjänster, målformulering i läroplanerna, uppföljning och utvärdering, lärarutbildning, nationellt motiverad fortbildning samt det specialdestinerade statsbidraget till skolan. Men när en borgerlig regering kort därefter tillträdde, togs dessa regleringar bort eller förändrades i grunden. I nyliberal anda och i skuggan av den svåra ekonomiska krisen avskrevs varje regel som kunde vara ett hinder för den ekonomiska saneringen. I och med krisen i början -90 talet, då ställde det stora sparkrav på kommunerna samt de fick ingen stöd av Skolverket. De nya huvudmännen hade nu ansvar, staten skulle ”stanna vid kommungränsen” och inte längre komma med pekpinnar. Kommunerna var emellertid otillräckligt förberedda på sitt nya ansvar. Under åren som gått har det visat sig att kommunerna inte gett lärarna och rektorerna stöd i tillräcklig utsträckning för det kollegiala utvecklingsarbetet. I många fall har kommunerna inte heller fördelat resurser till skolan efter de behov som lärarna och rektor identifierat. Decentralisering betydde att Även lärarna var oförberedda och fick inte behövlig fortbildning för sitt ansvarsfulla uppdrag att medverka i målformuleringen i den nya läroplanen, som var anpassad till den decentraliserade skolan. En konsekvens blev att eleverna fick alltför lite lärarledd undervisning.
    Kommunerna bär i egenskap av arbetsgivare ansvaret för lärarnas usla löneutveckling. Lärarlönerna har utvecklats sämre än för andra jämförbara grupper, sämre än för andra kommunanställda och sämre än för lärarna i andra länder. Lärarna är skolans viktigaste resurs men kommunerna har i handling knappast visat att de delar denna uppfattning. I mitten av 1990-talet kunde det alltså se ut som om skolan hade lämnats vind för våg. Någon måste ta ansvar. Staten kom tillbaka, men i annan skepnad än förr. Skolverket utarbetade mer stödmaterial till läroplanen och regeringen gav större resurser för fortbildning och skolutveckling. Tillsynen har förstärkts efter hand. Genom den nya läroplanen har kunskapsmål och resultatkrav förtydligats. Är slutsatsen att skolan åter bör bli statlig? Viktigast är i stället att, oberoende av huvudmannaskap, lärarna ges bästa tänkbara förutsättningar att bedriva undervisning. Statens uppgift är att varligt understödja lärarnas professionella utveckling genom kvalificerad lärarutbildning, fortbildning, ämnesfördjupning och tydliga kunskapsmål. Skolans huvudman har på det lokala planet en viktig uppgift att understödja lärare och rektorer i arbetet med att utveckla och anpassa undervisningen för varje enskild elev och avsett om huvudmannen är statlig, kommunal eller enskild .I mönsterlandet Finland är skolan också kommunal.
    I åratal har Sverige sneglat mot Finland där man starkt betonar vikten av ämnes- och andra kunskaper, allmänbildning, ordning. Där lärarna är auktoriteter utan att vara auktoritära. De lysande finländska skolresultaten får delegationer från många länder att göra studiebesök för att få en bild av hur man i det lilla landet med sina korta terminer, inte så långa skoldagar och avsaknad av nationella prov kan nå så goda studieresultat.
    Vad är det som skiljer ländernas skolsystem åt?”I Sverige vill man” ha världens bästa skola”. I Finland har man inte den ambitionen, där vill man i stället” ha en bra skola i hela landet för alla barn.” Som exempel på det som brukar kallas ”det finska skolundret”, att man i Finland har en längre, mer krävande lärarutbildning, att lärarna är suveräna i klassrummen och att skolan aldrig diskuteras i valrörelser eller i andra politiska sammanhang, den är inte alls politiskt kontroversiell. I den svenska skolan råder konstant oro bland lärare och elever som aldrig vet vad som ska hända när nya politiska konstellationer får makten.
    I Finland liksom i många andra länder centralrättas nationella och andra viktiga prov, i Sverige rättas de av lärarna själva. Riskerna med ett sådant förfarande är uppenbara i ett land med stark skolkonkurrens föräldrar kan ju välja att flytta sina barn till andra skolor om dessa inte får höga betyg.
    I Finland ges sluttentamen i form av studentexamen, där proven rättas centralt av Studentexamensnämnden, ett kvitto på hur väl eleverna tagit in och hur väl lärarna förmedlat kunskap.
    Sluta politisera skolan, ge lärarna en gedigen och krävande utbildning, återinföra studentexamen, ge lärarna så stor frihet som möjligt att lägga upp sitt arbete utan för mycket pappersarbete och sist men inte minst, göra klart för föräldrar att i skolan är det lärarna och rektor som bestämmer.
    Skolan lever kvar i -90 tal krisen med sparkrav och kommunerna ger ingen extra pengar till skolor, som visar goda skolresultat. Medan nöjda rektorer signalera” Vi behöver inte mer pengar, det går bra som det är”

    Framtidens Sverige står och faller med att dagens skolresultaten är svaga. Vi ska vara minst, i samma klass, som våran broderland Finland.

    Lennart. W

  3. Ping: Om vinster i välfärden | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s