Ett ljus i det parlamentariska mörkret

Valet är slut. Stridsyxan är nedlagd. Förhoppningen om en mer vänsterorienterad politik (min förhoppning) är släppt. Förvisso blir det en S-regering men en tämligen uddlös sådan. Nu vill jag ta tillfället i akt för att se vilka fördelar vi kan ta till oss under denna mandatperiod.

Men först behöver vi reda ut några saker…

Moderaterna/Alliansen har varit tydliga med att de värnar om landets finanser. Internationellt har de lyckats eftersom kronan är stark och vår ekonomi står sig bra mot resten av världen, det kan inte ens den rödaste proletär förneka. Ändå har M tappat ca 7 % i valet. Det kan bero på att kostnaden för den starka ekonomin har varit trygghet för många av de fattigare (oavsett vad M eller deras väljare tycker om fattiga och kravet på arbete). Det kan vara ett missnöje från dem som gjort att M förlorade så många väljare. Moderaterna har gjort det de ville och lyckats med den politik de vill genomföra – det kanske var så att de som inte gynnades av den politiken fick nog och övergav dem efter två val.

Socialdemokraterna har försökt ligga på (precis som Vänsterpartiet) med högre skatter och mer statlig styrning. Inget som går hem i den individuella svenskens sinne. Det kan vara anledningen till att S har så svag regeringsställning.

Min röst på F! känns helt rätt, trots att de inte kom in i riksdagen. Det kan till och med vara en fördel att de inte kom in. De etablerade partierna ser att F! växer och bör ta detta på samma allvar som de valde att inte göra när Ny Demokrati kom in i riksdagen och när SD kom in och har visat sig starka i opinionen. Jämställdheten är en viktig fråga som inte kan ignoreras så länge till – men jag vet inte om F! egentligen skulle klara sig så bra i maktposition – Varför jag röstade på dem kan du läsa här.

SD har fått 13 % i valet, vilket visar att den förda politiken inte tilltalar dessa och de känner sig överkörda. Socialdemokraterna och deras allierade har inte visat att de ger ett bättre alternativ, vilket visar sig i siffrorna. Om de andra 7 partierna ska kunna möta dessa 13 % (vilket inte är samma sak som att möta SD halvvägs) så behöver de ta frågorna om migration/integration på allvar. Det går inte att friskriva sig med ”öppenhet”, utan en egentlig plan för integration måste till. En plan som är långsiktig och human – men som faktiskt fungerar och är realistisk.

I och med mandatfördelningen så kommer S+Mp (+V?) inte kunna genomföra så radikala förändringar eftersom de då behöver stöd i antingen något Alliansparti eller SD. Stora skattehöjningar kommer inte kunna genomföras, inte heller någon större fördelningspolitisk förändring. Jag förutsätter att de 7 partierna kommer att fortsätta med att hålla SD utanför om de inte ska skjuta sig i foten inför nästa val…

Alliansen har visat hur ett samarbete ska se ut mellan partier, exemplariskt till och med. Samtidigt behöver Alliansen se över sin politik när det gäller fördelning och socialfrågor, om de inte vill sjunka än mer till nästa val.

Detta kan innebära att S+Mp(+V) och Alliansen behöver sätta sig ner och finna sina minsta gemensamma nämnare och utforma en bredare politik. Blockpolitiken kan få sig den törn den behöver för att utvecklas till en politik som kan ge en god mittenväg (vilket är vad väljarna verkar vilja ha). Majoriteten vill inte ha partier som står långt åt något håll, vilket vi visat med våra röster.

Kan vi komma överens om:

  • Nationalekonomi
  • Integration (för att vända SD:s framgång)
  • Miljöpolitik/Naturresurspolitik
  • Skattetryck
  • Socialpolitik
  • Jämställdhetspolitik (för att isf fortsätta hålla F! utanför riksdagen)

Så har vi kommit en bra bit. Kan vi utveckla ett samarbete som sträcker sig längre än en mandatperiod så kanske vi kan skapa kontinuitet och stabilitet i Sverige. Lyckas vi med detta så kan det bli det bästa valresultatet på mycket länge. Jag har följt med i debatten ett tag och de flesta verkar rösta med rädslan som grund (för skattehöjningar/problem med egna företaget/sämre privatekonomi/bostaden/räntan etc.). Om vi i nästa val klarar oss ifrån att vara rädda när vi röstar så kanske vi kan rösta med hjärtat, och behålla en stabilitet oavsett vem som sitter i regeringsställning 2018 och framåt.

Jag har inget förtroende för en Socialdemokratisk politik och inte heller för en Moderatledd. Med SD springandes i maktens korridorer så kan ett samarbete kanske tvingas fram – en gemensam yttre ”fiende” är en otroligt positiv kraft. Med hjälp av de mindre partierna så kan miljöfrågor, sociala frågor, jämställdhet och fördelningspolitik komma upp på bordet. På grund av SD:s närvaro behöver Sverige se på integration med en lösningsfokuserad politik – och floskelfri!

Svenskarna har röstat mot mitten. Se nu till att vi kan mötas i mitten och lösa de stora frågorna. Självfallet behöver vi ha ett starkt näringsliv, men det är inte näringslivet som ska styra vårt samhälle. Det är vi. Folket. Det är dags att politikerna lägger ner sin stolthet (de har inget att vara stolta över) och ser till att samarbeta så långt det bara går och att värna om oss som lever i det samhälle de skapar.

Annonser

3 thoughts on “Ett ljus i det parlamentariska mörkret

  1. Hej!
    Jag håller inte riktigt med. Fick fundera på det ett tag men snubblade sedan över följande artikel som förklarade mina tankar bra:
    http://dagensseglora.se/2014/09/15/allt-ar-inte-morker/
    Min poäng är att jag tror det är ännu viktigare nu att INTE prata integration. Att inte köpa problemformuleringen. Jag tror att om alla som kommer hit blev ”integrerade” och ”precis som oss” så skulle inte problemen lösas. Att skylla på en grupp handlar ju egentligen inte om den gruppen utan om något annat – en förlorad välfärd och rädsla. Det är DE problemen som behöver adresseras. Om det görs på rätt sätt kommer missnöjet att försvinna (tex en mer jämställd värld). Om ”integreringen” blir mer ”lyckad” kommer inte problemen att försvinna. Eller vad tror du?

  2. Hej.

    Det betyder att projektet med Nya Moderaterna nått vägs ände. Nu får man börja om från början i ett antal frågor.
    Alliansen arbetslinje, har misslyckas, därför att man har haft svårigheter att förklara pedagogiskt , varför arbetslösheten har ökat, som gör att väljarkåren, vill inte ge dem(Alliansen) stöd, att fortsätta behålla regeringsmakten. Fredrik, hade svårt vid partiledardebatterna och få ut sitt budskapet, att vi har lyckas, med arbetslinjen , utan att behöva slå näven i bordet, så att Ramlösa flaskorna hoppade upp och ner och skrika ut sin frustration, att arbetslinjen är den rätta vägen.
    Hur ska vi kunna hitta en politik som gör att människor känner sig mer trygga, att samhället håller ihop i större utsträckning än idag. Det är alldeles för enkelt att säga att SD:s framgång är liktydigt med en framgång för rasismen i Sverige. Jag tror inte det.
    Människorna idag med en akademisk utbildning , har ett ringa samröre i sitt privatliv, med de personer som kommer från LO-grupperna(lågutbildade).
    De har svårt att förstår, hur det här människor, har svårigheter att ta vara på den valfrihet och större svängrum, som Alliansen har gått till val med.
    I den högtekniklogiska samhället, som är idag, krävs att man kan framföra sina krav, via tal eller skrift samt att man har goda kontakter , med personer som har ett inflyttande, i samhället.
    Cirka 30-40 % av den vuxna befolkningen har sådan förmåga att ta tillvara på den valmöjlighet. De beror vi har olika förutsättningar, har man en arbetar bakgrund, har man svårt att göra en klassresa, som 40 och 50-talisterna, kunde göra Få studenter med arbetarbakgrund läser till läkare, jurist eller civilingenjör, utan de väljer kortare utbildningar, exempelvis till högskoleingenjör, lärare och sjuksköterska. Handelshögskolan i Stockholm, 5% procent av eleverna har en arbetarbakgrund.
    Det är viktigt att umgås , med människor som har olika bakgrunder och ställningar i samhället, på sin egen fritid.(de gäller alla personer som lever och verka i Sverige)

    Många av svenska politiker, ska ta av sig sina kalejdoskopglasögonen, då kan de se och få en uppfattning, hur verkligheten ser ut.
    Politikerna är valda av folket.
    Fredrik. R har åkt runt i Sverige, för att ta reda på hur människor, har de på sina arbetsplatser, att bagarna arbetar på nätterna.(det hade jag ingen aningen om, säger Fredrik för sig själv). Det saknades fingertoppskänsla hos Fredrik. Hade han utvecklat Alliansen, då hade Alliansen fortlevt och att han har blivit en landsfader, som Tage Erlander och fått sitta minst 8 år till. De är för många teoretiker(politiker) som sitter och styr, utan vetskap vad människornas vardag är..
    Då åker man runt i Sverige och besöker olika arbetsplatser.

    Många av de trogna socialdemokraternas väljare, lämnade partiet, när godsägaren Göran Person byggde sin herrgård i Södermanland. Det var en av orsakerna att Alliansen vann valet 2006.Många kom inte tillbaka när Mona, tog vid. Nu har vi en genuin socialdemokrat, som vet hur arbetslivet fungera och fått en del skit under naglarna(svetsare).

    25% av de som rösta i riksdagsvalet(2010), har inget minne, av vilket parti, de röstade på(ointresse för politik och avsaknad att läsa partiernas partiprogram).

    I den svenska själen, sätter man stora värden på ,att vara ärligt och uppriktigt, Och inte förhäva sig.
    Fredrik gav en förtroende när man bildade Alliansen. Nu har hans förtroende vackla, i och med NUON affären, han tog inte de fulla ansvaret. Där lämnade en del personer Moderaterna, de som hade tidigare rösta på socialdemokraterna.

    I det sociala mediala landskapet, har personernas varumärke, blivit allt viktigare

    Reinfeldt sa på valnatten 2010,att alla är förlorare för att SD kommit in i riksdagen, det var då en katastrofen för moderaterna. Han gav ett erkännande, att migrations- och integrationsfrågan inte är möjlig att sköta. Hela mandatperioden har man misskött denna fråga,
    Kommer misskötseln att fortsätta , då kommer SD öka, i nästa val. Då kan SD dubbleras och blir lika stor, som socialdemokratin och moderaterna.

    Stefan Löfven har en grannlaga, att få ihop en fungerande regering. Hans förhandlings förmåga kommer att sättas på prov. Han kommer kanske att behöva både karatesparkar och jiu-jitsugrepp för att få en handlingskraftig regering. Stefan Lövfen sträcker ut sin svetsar hand till Fp+Cp. Risken finns att de sätter hämsko, för att få ett samarbete, över blockgränserna. Då kan nyval ,bli aktuellt till våren.

    Lennart .W

  3. Det parlamentariska mörkret

    Vi får se om det spelar någon roll för framtida politik att det blir regeringsskifte.Jag har svårt att tro att det skall bli någon större skillnad för både allians och opposition har ju ett gemensamt ansvar för den politik som förts under de senaste regeringsperioderna.

    Problemen i sjukvård och skola liksom t ex systemkollapserna i invandringspolitiken, järnvägssystemet och försvarspolitiken är alltså bådas problem, för att ta några områden.

    Man har väl mest i valrörelsen diskuterat jobb,skola, vård och omsorg som vanligt.

    Det finns två områden som man undvikit att diskutera under valrörelsen, men som man inte kan undvika i framtiden eftersom de är så viktiga för nationen Sveriges framtid. Dessa två områden är invandringspolitiken och försvars- och säkerhetspolitiken. Alliansen och de rödgröna tycker inte om att tala om detta eftersom det är känsligt.

    Invandringspolitiken kan och vill inte partierna diskutera eftersom man inte kan bemöta Åkesson utan att börja tala om rasism och värdegrund (elitens uppfattning)

    Större delen av de 800 000 som röstat på SD är inte rasister utan de har drabbats av nedskärningarna i välfärden och känner en genuin oro för framtiden.

    Orsaken till SD:s framgångar är de andra partiernas oförmåga att ta debatt. Som man bäddar får man ligga!

    Det säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde är det sämsta sedan slutet av det kalla kriget. Krig råder i Europa, i Ukraina. Detta kunde ju inte hända numera!

    Alliansregeringen har totalt felbedömt säkerhetsläget och Rysslands militära styrka och dess avsikter.Tecknen på händelseutvecklingen i Krim-Ukraina har ju funnits sedan åtminstone Georgien-kriget 2008. Men enligt alliansregeringen har Ryssland haft en liten och sönderrostad krigsmakt. I själva verket är det tvärtom!

    Och nu står vi här med en nedrustad försvarsmakt som inte kan försvara landet mer än några dagar.
    Och vi har inget civilförsvar!

    Sverige har nyligen skrivit på ett värdlandsavtal med Nato som reglerar hur Sverige och Nato skall uppträda när Nato måste använda svenskt territorium som bas för en eventuell operation mot t ex en rysk framstöt mot Baltikum. De baltiska länderna tillhör Nato och länderna är nu oroliga mot bakgrund av vad som hänt på Krim och i Ukraina. Enligt vår solidaritetsdeklaration skall vi också kunna hjälpa till.

    Om detta har inte hörts ett ord i valdebatten!

    Jag vill bara påpeka att det finns frågor som är minst lika viktiga som jobb, skola och omsorg och som måste lösas i en nära framtid i det parlamentariska läge (mörker) som kommer att råda och som vi nu inte vet så mycket om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s