Lärarutbildningen och skolan

Det finns många som tycker till om lärarutbildningen. Många som blandar äpplen med päron och tror att det är ”flum” som ”flum” det handlar om. Många som inte har en aning om vad som händer på lärarutbildningen och som tror att det är en lekstuga. Samtidigt finns krafter som arbetar hårt för att få igenom varenda student genom utbildningen, som om det inte krävdes så mycket av lärarna att de kan klara sig igenom utan att faktiskt ha klarat den nu så ”lätta och flummiga utbildningen”.

”Flumskolan”

Vi börjar med de pedagogiska kurserna.

Som lärare kommer du att läsa en hel del pedagogiska kurser. Det är dessa som brukar förknippas med ”flum” eftersom de är rätt så svåra att se syftet med. Ett exempel jag kan ta upp är kursen ”Skriva för att lära”, en kurs om kognitivt skrivande. Den hade jag min första termin på lärarutbildningen (LHS) och flertalet av de ”rutinerade” lärarstudenterna avfärdade kursen som ”flum”. Det räckte med att närvara för att bli godkänd. Vilket många tyckte räckte, nöjde sig med det och gick vidare…

Syftet med kursen var att visa ett av de många verktyg som finns för en lärare när det gäller utveckling av elevers kognitiva förmåga. Fritt skrivande kan, vid träning, göra mycket gott för förståelsen av ämnet, avsnittet eller om sig själv. Personligen tar jag med mig denna kurs och använder kunskapen genom att låta elever få en fråga eller ett ord i början av lektionen, som de får skriva fritt kring. I slutet av lektionen får de samma fråga/ord och får skriva igen. De får nu se sin egen utveckling och jag som lärare får ett fantastiskt underlag för formativ bedömning. Kursen var riktigt bra, användbar och viktigt för mig i mitt yrke. Men det är klart… Det är ju ”bättre” med salstentor och svåra problem… Sådant som verkligen är användbart.

Jag kan fortsätta med kurser om läroplansteori, utvecklingspsykologi, etnografi, sociologi, antropologi etc. Sådant som det är ”lätt” att ta sig igenom men som är svårt att förstå. Som jag ser det så behövs dessa kurser då det inte finns något rätt sätt att undervisa.

Upprepning på egen rad: Det finns inte ett rätt sätt att undervisa på – det finns en myriad.

Det går alltså inte att genomgå lärarutbildningen och tro att du är färdig för yrket. Du kan bli mer eller mindre förberedd och ha fler eller färre verktyg till din hjälp (som du behöver förstå), matriser, IUP:er, underlag, kunskaper etc. Dessa finns tillgängliga inom lärarutbildningen men det är studentens eget ansvar  att ta till sig av informationen och kunskapen. Den som tror att lärarutbildningen serverar en färdig lösning och gör en till lärare kommer att bli besviken.

Det är inte förrän jag avslutat mina studier som jag insett förträffligheten med flertalet av de ”flummiga” kurser jag läst…

”Alla ska med”

Ett av problemen med lärarutbildningen är att många studenter slinker igenom trots att de inte borde göra det. Det har skrivits om lärarutbildningen i ganska många tidningar och en artikel, av Maciej Zaremba, berättar om lärarstudenter som känner sig kränkta när de inte klarar av utbildningen. Självfallet skall likabehandlingsplan råda. Samtidigt måste ett golv för bedömning (främst av lämplighet) finnas när det gäller människor som är ute och arbetar med våra barn och ungdomar. Jag kan förstå att vissa känner sig kränkta när de får kommentarer om språket, vilket jag kan tycka är onödigt om personen i fråga inte ska undervisa i språk. Däremot behöver den blivande läraren kunna förklara begrepp, resonemang och kunskaper inom sitt ämne – på svenska. Om detta inte görs så är personen inte lämplig att vara lärare. Sedan får hen känna sig hur kränkt som helst. Våra barn ska inte behöva ha en lärare som inte är kompetent bara för att hen klagade sig igenom utbildningen. Hårdare krav på lärarutbildningen är ett måste för att ge lärarna legitimitet.

De lärare som inte klarar av sin uppgift kommer inte att bli bra lärare. De kommer inte att kunna arbeta inom skolan och slösar helt enkelt bort sin tid. Går alla igenom så kommer vi dock att få ha dessa i skolan eftersom det inte finns någon annan som kan göra jobbet – en behörighet är viktigt, den ska inte ges bort till personer som inte förtjänar den.

Med det sagt så vill jag understryka att en student som klarar av sin ämneskompetens och som kan kommunicera nog bra på svenska kan bli en utmärkt lärare. Ska personen bli språklärare så krävs hög kompetens i det aktuella språket – allt annat är orimligt (jag skulle aldrig få för mig att gå in som språklärare då jag inte har den kompetensen).

Ute i skolorna så bör skolan avgöra om lärarstudenten är en rimlig kandidat till att bli lärare. Vilket tar oss vidare till nästa problem.

Teori och praktik inom lärarutbildningen

I början av februari blev jag inbjuden till Stockholms universitet för att hålla en liten föreläsning kring lärarutbildningen. På plats fanns holländska studenter och lärare, chefen för CeHum samt flertalet ansvariga för lärarutbildningen på Stockholms universitet. En av de stora sakerna jag tog med var det jag nämnde ovan (att det är ohållbart att ”alla ska med”) men också skillnaden mellan den teoretiska skolan och verkligheten för lärare. Under utbildningen får vi en hel del teorier (som jag lovordade i början), vilka är bra att ha med sig. Det viktigaste är dock att få se hur lärare arbetar. Att få se hur olika lärare arbetar och att få diskutera metoder, tankar och syften med deras undervisning. Ett steg i rätt riktning är detta:

lärareEn bild från min föreläsning

Kort sagt behöver lärarutbildningen bli mer verklighetsförankrad. Studenter kan ta sig ut i skolor och auskultera (observera), gärna i grupp. Det kan inte vara någon större kostnad och ger en inblick som inte går att få i det teoretiska rummet. De bör också få chans att auskultera varandra när de håller i undervisning – för att kunna ge och få feedback på undervisning men också för att få chans att reflektera och sätta teorierna i praktik. Diskrepansen mellan utbildning och praktik är enorm, vilket gör att väldigt få studenter är beredda på vad läraryrket egentligen innebär. Som färdig lärare har du också ett ansvar att visa studenter hur du arbetar, vilket innebär att alla lärare skulle kunna få ett par timmar i veckan där de tar emot studenter, diskuterar och förevisar hur de gör. Dessa erfarenheter skulle kunna vara en god grund för vidare diskussion på lärarutbildningen. Idag får studenterna hitta på situationer som de ska analysera, vilket känns menlöst och märkligt – vi har en komplex verklighet där studenter kan få träna på att brottas med de problem som kommer att bli deras vardag när de börjar arbeta.

Ett par sista ord

Jag vill också rikta ett par ord till alla ”förståsigpåare” som uttrycker sig om det ena och det andra i skolan.

Om du har barn så kan du förstå det komplexa i att förstå ditt eget/dina egna barn. Det finns ingen utbildning i världen som kan göra en lärare redo att möta, förstå och knyta kontakt med en klass eller hundratals barn (vilket är fallet för ämneslärare). Det är kunskaper som bara kan nås genom kontakten med det specifika barnet. Utbildningen kan inte förbereda en student på att möta alla olika barn, lika lite som den kan förbereda en människa på att möta och hantera alla typer av människor (barn som vuxna). Relationen behöver byggas upp och du kan hjälpa läraren att förstå ditt barn genom att vara engagerad i skolan och öppen för samtal kring ditt barn.

Om du är politiker så behöver du förstå att det finns några som kan berätta mer om vad som behövs i skolan än andra politiker. Nämligen de som arbetar där. Lärare, kuratorer, sköterskor, rektorer, administratörer. De som möter eleverna varje dag. Att investera ekonomiskt i skolan är att investera i Sveriges framtid. Att se till att de som arbetar i skolan får möjlighet att göra det är en god investering. Jag förstår vitsen med att kvalitetssäkra men i nuläget har skolan blivit bra på rapportskrivning eftersom det är vad som eftersträvas – kostnaden har blivit mindre tid med eleverna, sämre psykisk hälsa för elever och lärare i skolan och sämre resultat. Vill vi ha bättre resultat så krävs bättre förutsättningar – för att få en god skörd så krävs goda investeringar!

Om du allmänt har hört att lärarutbildningen är ”flum” och och barnen ”inte lär sig något idag” så föreslår jag att du kontaktar närmaste skola, hör om du får sitta med på några lektioner och sedan frågar läraren om varför denne gör som den gör. Sedan kan du fråga dig själv om detta är något som skulle kräva utbildning eller om du skulle kunna gå in och göra samma sak (jag tror att det finns många goda pedagoger därute, det är dock skillnad på att lära ut och att ha en långsiktig plan i elevernas lärande).

Det finns många saker som kan förbättras inom lärarutbildningen men det finns fler saker som kan förbättras för lärarnas möjligheter att faktiskt främja elevers lärande och den glädje som kunskap kan innebära.

Annonser

8 thoughts on “Lärarutbildningen och skolan

  1. Håller med om i princip allt du skriver! Men visst är det väl ändå så att lärarstudenten har praktik rätt så omgående i ubildningen? Just för att verklighetsförankringen behövs, och för att praktiken skapar nya frågor, som man förhoppningsvis hinner reflektera över under tiden? Är inte helt uppdaterad men så borde det vara! Sen är det säkert tabu att prata om att alla inte passar för läraryrket, men det är ett krävande yrke, som kräver hög kompetens, så jag tycker att det är bra att du väcker frågan.

    När jag gick min utbildning hade jag två personer från lärarhögskolan som kom ut under slutpraktiken och såg mig under två lektioner, och ”godkände” min insats. Det var nervöst, men väldigt givande att få repons på sättet.

    Min praktikkollega fick inte godkänt, främst pga att hans lektioner saknade struktur. Så han skulle göra om sin praktik. Allt detta var plågsamt att bevittna, och jag blev nog ändå chockad över det besked han fick, men det var ett korrekt beslut enligt mig. Dock lite väl jobbigt att han fick denna feedback så sent i utbildningen (fast vår handledare och även jag hade försökt ge stöd i flera veckor). Ja, nu blev det lite mycket här, men du tar upp ett intressant ämne som väckte tankar och minnen hos mig!

    Ha det bra!/Johanna

    • Hej Johanna,

      Det finns fem parallella lärarutbildningar samt kombinationsprogrammet (just nu) på SU, samtliga med egen studiegång. Vissa kommer ut tidigt men inte alla…

      Mer kontinuitet i praktiken skulle gr förutsättningar för att förändra det som inte fungerar. Eller så skulle student/skola kunna göra bedömningen tidigt.

      Det viktiga är dock att teorierna kulle få verklighetsanknytning.

      Kan inte vara roligt att bli underkänd på sista praktiken… Men alla kanske inte ska med…

      Vänligen
      Andreas

  2. Kan det vara så ,att vi svenskar har blivit dummare, nu litar vi på våra hjälpmedel (räknedosa och datorn)tidigare hade man räknesticka till sitt hjälpmedel, då var man tvungen, att se om det var rimligt och logiskt, det svar man fick via sin räknestickan. Huvudräkning har många ,av den yngre generation, svårt med. Det gör att man har svårigheter, att se om svaret är inom gränsen av rimlighet.
    Hur ska vi få bukt på att eleverna blir bättre på att lösa matematiska tal.

    Per-Olof Bentley, professor i matematikdidaktik vid Göteborgs universitet, är inte förvånad. Han säger att om man ger svenska elever en rutinuppgift som de gjort tidigare så presterar de lika bra som de andra. Om de däremot får en uppgift som de inte sett förut och där de ska tillämpa kunskaperna i ett nytt sammanhang, då ”rasar det”.
    Och det är ju den situationen de stöter på i näringslivet, där är det inga tillrättalagda rutinuppgifter.
    Problemet är lärarnas kompetens, enligt Bentley som förordar fortbildning.

    OECD:s chef för utbildningsfrågor, Andreas Schleichter, säger i ett uttalande: ”Dagens 15-åringar med dåliga kunskaper att lösa problem kommer att bli morgondagens vuxna som har svårt att hitta ett bra jobb”.
    Det är ett svek mot våra ungdomar. Det brukar i debatten hävdas att svenska elever trots låga kunskapsresultat ändå är duktiga när det kommer till kritiskt tänkande och kreativitet. Men det stämmer inte, enligt denna rapport.
    De svenska femtonåringarna klarar sig relativt bra när det gäller att lösa statiska problem liknande dem som finns i läroböcker och läxförhör. Men de klarar sig sämre när det kommer till uppgifter som kräver mer intuitivt tänkande, där all information inte läggs fram, utan behöver kompletteras med tolkningar, kreativitet, uthållighet och nyfikenhet.

    OECD rekommenderar därför att svensk skola fokuserar mer på att träna ett öppet sinne inför nya situationer, att eleverna vågar tvivla, ifrågasätta och i större utsträckning använda intuition för att lösa problem.

    Nu kan man undra, har lärare tillräckligt med tid för förberedelser? Arbetar man systematiskt med kvalitetsarbete? Arbetar man forskningsbaserat och modernt?
    Vi tycker också det är allt viktigare att försöka förstå vad som ligger hos eleverna själva. Vad är deras attityder till skolan och studier? Vi vet att elever i länder som ligger högt i Pisa skattar utbildning väldigt högt, att det är en central väg till framgång.
    När det gäller orsakerna till resultaten är det viktigt att tala om att studien hänger samman med resultatet i hela Pisa.

    Vi hade hoppats och trott att svenska elever skulle vara bättre på interaktiva problem än på statiska. Men tyvärr var det inte så. Snarare är det tvärtom.

    När man jämför den finska skolan med den svenska skolan, så har de senaste tio åren har skolpolitiken i de båda länderna delvis gått åt olika håll.
    Sverige har följt en trend som finns i västvärlden, mot fler nationella prov och ökad statlig inspektion. Tanken är att alla skolor ska hålla samma nivå.
    I Finland finns varken nationella prov eller statlig inspektion. Enligt vad finländarna själva kallar ”en förtroendekultur” bestäms mycket av det som försiggår i skolan på lokal nivå.
    Ändå lyckas Finland bäst med att få alla skolor att prestera lika. Skillnaden mellan skolornas resultat i Pisa är lägst bland alla OECD-länder.
    Det finns inte A- och B-skolor. I Finland tycker man det är viktigt att barnen går i skolan i närheten.

    När många svenska lärare på besök i finska skolor. De känner igen sig, så här såg den svenska skolan ut när de själva var skolbarn.
    Finska rektorer, har tid och utrymme att ta sig an det pedagogiska ledarskapet. Många praktiska saker, som sjukfrånvaro och ekonomi, lägger de inte mycket tid på. Mycket delegerar till lärarlagen, som planering inför temadagar.
    Som rektor i Finland har man föräldrarna på sin sida. Politikerna vet att den viktigaste framgångsfaktorn för barnen är att föräldrarna och skolan drar åt samma håll. Skolan har fått vara ifred och utvecklats på sina egna villkor.
    De finska elevernas framgång kan inte förklaras enbart med skolan.
    Både hemmet och skolan, och som en tredje part samhället, alla samarbetar.

    Finland lägger mindre pengar på skolan än Sverige. Finska lärare får något mer i lön än sina svenska kollegor, men båda länderna ligger under EU-genomsnittet och har båda dålig löneutveckling. Till skillnad från i Sverige har finska lärare en fast tariff för sina lönehöjningar, så de har nästan exakt samma lön oavsett var de arbetar.
    Många vill bli lärare. Till varje plats på den 5-åriga lärarutbildningen går det tio sökande. De väljs ut både genom kunskapstester och personliga intervjuer. Svårast är att komma in på utbildningen till klasslärare för de yngre klasserna.
    Det innebär att det kan välja de bästa. Vad är det då som gör yrket så attraktivt? Kanske att en avslutad lärarexamen leder till närmast säkert arbete. Att en färdigutbildad lärare har stora möjligheter att forska. Eller att lärare är attraktiva även på andra delar av arbetsmarknaden. Kanske är det arbetstiden.

    Finska lärare har undervisningstid max 24 lektioner i veckan, när man ska vara på skolan. Utöver det kommer tid för planering och möten med kollegorna. Men planera lektionerna kan läraren göra vart och när som helst, bara det blir gjort. När eleverna har skollov, har lärarna det också. Svenska lärare har större andel av sin arbetstid i skolan.

    I det nordiska samarbetet var Sverige alltid en förebild.
    Den svenska skolan har mycket att lära den finska. När det gäller genuspedagogiken som exempel. Och medmänskligheten, att det är viktigt hur eleverna mår.
    Och då sitter Sverige med många av svaren på hur Finland ska utveckla sin skola. Så har Finland gjort förut, sett hur Sverige provat något, avvaktat i tio år för att se om det fungerar, och i så fall infört samma sak.
    Dessutom är skolan i Finland ingen politisk stridsfråga, diskussionen präglas mest av att man är nöjd att skolan går så bra.
    Sverige har varit framstående, när man satsa på skolutbildningen på 60-talet.När man införde enhetsskola(9år) år 1962.
    Då hade man försök skolor, som testa enhetsskolan, redan 1949. 14 kommuner att påbörja försöksverksamhet från och med läsåret 1949/50. Dessa var Bollnäs stad och landskommun, Burlöv, Hiteaniemi, Lerum, Lillhärdal, Sura, Timrå, Åhus, Österåker, Öland, Vifolka(Linköpings kommun), Skelleftehamns skolområde och Björkhagens skola i Stockholm.
    På den tiden förstod skolpolitikerna, att skolan var viktigt, för att få en välutbildat befolkning, som skulle göra Sverige, till framstående industristat.

    Lennart. W

    • Det är möjligt att svensken blivit dummare, jag vet inte. PISA har åtminstone under en längre tid visat att kunskapsnivåerna sjunkit samtidigt som självuppskattningen ökat. Kunskaperna har alltså gått ned samtidigt som eleverna tror att de har större kunskaper än tidigare – en dålig kombination och detta gick att se redan för c:a 10 år sedan.

      Jag har några hypoteser kring varför det blivit så men jag tänker inte gå djupare på det just nu. Kortfattat handlar det dock om en kombination av låga krav, att eleverna främst ges positiv kritik samt betygsinflationen.

      En annan viktig faktor är att allt fler behöver och vill studera på akademisk nivå. Det har även blivit enklare att studera på akademisk nivå. Sammantaget blir resultatet att gruppen studenter fått sämre förutsättningar för att klara av en akademisk utbildning. Personer som inte tidigare behövt eller varit motiverade studera vidare har idag valt att studera vidare. Det är inte utan anledning som Sverige är det land som har överlägset flest studenter som hoppar av en högre utbildning.

      Lärarubildningen är antagligen mer drabbad än andra program eftersom det är låga intagningskrav vilket resulterar i att vem som helst kommer in och att många som inte har det som förstahandsval kommer in, exempelvis i år är det 25 personer som fick 0,1 poäng på högskoleprovet som kom in. 2012 var det 123 personer med 0,1 poäng som kom in.. Regeringen har dock lagt ett förslag om att höja kraven för att komma in på lärarutbildningen: http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/55/32/424da132.pdf

      Det gör också att de kanske inte är lika motiverade att fullfölja utbildningen. Det kan vara en anledning till att så många hoppar av lärarutbildningen. http://www.dn.se/nyheter/sverige/halften-hoppar-av-lararutbildningen/

      • Hej Andreas,

        Det finns lärare som gör den björntjänst du skriver om. Ända upp på universitetsnivå (se Zarembas artikel där lärare på LHS ledsnade och godkände).

        Det enda som inte tas upp av alla utanför skolan är obarmhärtigheten som elever har mot ”dåliga” lärare…

        Vänligen
        Andreas

    • Hej Lennart,

      Som sagt skrev jag om lärarens förutsättningar…

      Ett tips är att besöka en grundskola och se vad som händer. Prata med en, eller flera, lärare och fråga om de skulle göra på något annat sätt i sin undervisning.

      Det är ett problem att för många ”slinker igenom”. Dock är inte läraryrket ett yrke som du ”bara har”. Utan engagemang så kommer orken att tryta.

      Jag ger inte så mycket för diverse externa mätningar… Men det är jag…

      Vänligen
      Andreas

  3. Att de finns bättre eller sämre lärare, så finns de i alla yrken Likväl att det är låga intagningspoäng, för att bli lärare.
    Det brister i undervisningen, när resultaten försämras. Hur ska man annars sätta betyg, på våran svenska skola(genom mätningar)

    Nu har den svenska skolan, kommit i fokus. Därför att vuxenvärlden, har kommit till insikt, att ungdomar måste skaffa sig en gedigen utbildning.
    Annars måste föräldrarna bistå de med bostad och pengar.

    Föräldrarna som var födda i början av 1900-talet, fick inte möjligheter att förkovra sig .
    Krav från de föräldrarna, var att barnen skulle studera och skapa sig ett yrke och få ett bättre liv, vad de hade(De som är födda på -40talet och -50 talet, har gjorde en klassresa)

    Skolan på -60 talet expandera, så att många fick möjligheter att utbilda sig.
    Sedan har tidsandan varit, du behöver inte utbilda dig , arbete finns de än då.(satsa på själv -80 talet)
    Med den attityder, som gör att många ungdomar är arbetslösa, idag.
    De har brustit i engagemang från föräldrarna , att sätta krav på barnen(läsa sina läxor)samt att skolan har outbildade lärare, som gör att föräldrarna har en låg förtroende för lärarkåren.

    Andreas Schleicher från OECD, pekade vid presentationen av rapporten på betydelsen av de föreställningar som finns om vad som leder till studieframgång: I högpresterande länder tillmäter eleverna egen ansträngning stor vikt. I Sverige talar eleverna i stället om läroböckerna, lärarna och betydelsen av medfödd talang.(De är inte elevens vilja att förbättra resultaten, utan att de andra faktorer, läroböckerna och lärarna år dåliga samt har ingen anlag att studera)
    Har man den attityder, då får man svaga betyg i skolan. Vi föräldrar måste börja ställa krav på barnen,att de ska kämpa och ta ansvar för sina skolresultat.

    Här har vi den stora faran, för framtiden. När ungdomar blir utslagna.

    Bland de som är under 30 år har förtidspensioneringarna ökat med över 40% under de senaste tio åren, en utveckling som enligt flera experter är dyr och farlig.

    Enligt statistiken ökar också takten i utslagningen. Det är fler och fler unga som kliver in i förtidspensionering. De senaste tio åren har antalet nybeviljade aktivitetsersättningar ökat med 75% för de som är under 30 år.
    Det är på grund av den med europeiska mått höga ungdomsarbetslösheten i Sverige som EU-kommissionen beslutat att ge krispengar till tre regioner i Sverige.
    De svenska storregionerna som får krisstödet är mellersta Norrland, norra Mellansverige och Sydsverige.

    Den höga ungdomsarbetslösheten, enligt EU-mått, gör alltså att kommissionen skjuter till 780 miljoner kronor de två kommande åren till de tre svenska regionerna. I slutänden handlar det om över en miljard, eftersom regionerna och svenska staten måste skjuta till en tredjedel. Finansieringen av den delen återstår.

    I varje årskull på ungefär 110.000 barn, så är det ungefär 13.000 som lämnar gymnasietiden för ett livslångt utanförskap. Prislappen för en enda årskull är 260 miljarder.
    .
    Ungdomsarbetslösheten i vissa delar av Sverige är så hög att EU-kommissionen nu griper in. Kommissionen delar ut stödpengar till krisregioner där arbetslösheten bland unga överstiger 25 procent.
    Det ”ett ohyggligt resursslöseri”, samtidigt att utvecklingen går att vända. Arbetslinjen har väl inte, varit någon höjdare, när man lämnar ungdomarna åt sitt öde och EU-kommissionen beslutat att ge krispengar till tre regioner i Sverige.

    Framtiden är tjejerna inte grabbarna.
    När tjejerna som är födda på 90 talet och senare, när de blir klar med sin utbildning och får den erfarenhet, av arbetslivet. Medan grabbarna lämna skolan, med sämre betyg, än flickorna.

    Nu ska man inte vara dyster i sinnet.

    De(kvinnorna) kommer att” ta för sig”och få ledande befattningar i statliga och privata företag, likväl inom politiken. Jag ser med tillfredsställes, på framtiden..För den kvinnliga befolkningen i Sverige. (jag förstår att Gudrun S, har det svårt att ändra på manliga strukturen, som finns i samhället).

    Medan framtidens män, kommer att får det svårt, att hävdas sig. När kvinnorna ta över samhällets frågorna och makten i samhället. Vi ser det redan idag, hur vilsna män(låg utbildat), som går in i grupperingar(huliganer, MC-gäng, nazistiska partier och kriminella nätverk),där man hatar, demokratiska och moraliska värderingar.

    Skolan har en viktigt del, att förmedla demokratiska värderingar och medmänskligheten, till sina barn och ungdomar. Därför ställs, det stora krav, att vi har en engagerade lärarkår.

    Lennart.W

  4. Ping: Hundhuvudet åt läraren – nyss! | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s