För ett tag sedan fick vi ta del av nyheten att en del rasistiska partier bestämde sig för att gå samman och bilda en EU-grupp. Jag vet…: De som ogillar folk från andra länder går ihop med andra länder för att se till att folk från andra länder hålls utanför det egna landet. Jättekonstigt och smått ologiskt, men vi släpper det för nu.
Detta har hänt förut. Det fanns en grupp som hette ”Identitet, tradition och självständighet”. De satt i EU-parlamentet ett tag, innan några av ledamöterna tyckte att de blev utsatta för rasism… Tydligen hade en av Italiens ledamöter, Alessandra Mussolini (barnbarn till en annan känd italienare vid namn Mussolini), uttalat sig negativt om rumäner. Hon menade att alla rumäner var kriminella. Det var inte direkt ovanligt att generaliserade uttalanden om länder och etnicitet gjordes av denna grupp, dock fanns ett problem. Fem av ledamöterna i gruppen som värnade för rasism var rumäner… De gick ur gruppen, som nu inte hade nog många medlemmar för att få vara en grupp – vilket ledde till att gruppen upplöstes.
Kan ju ses som lite smått ironiskt om ni frågar mig.
Vi har ju ett parti som vill gå med i den nya koalitionen, med Front National och PVV (Holland), nämligen SD. Av exemplet ovan så kan vi se hur det går när grunden för samarbete är självständighet, något som också kan ses genom den oro SD och underorganisationer nu möts av. Även personer, inom SD, med stort väljarstöd kritiserar toppen. Dock intressant att ordvalet ”De Fyras Gäng” används, eftersom det har sin grund i skapandet och upprätthållandet av den kommunistiska diktaturen Kina.
SD har just nu partidagar, där deras politik skall diskuteras internt. De är numera ett riksdagsparti vilket innebär att vi kan följa en del av debattera i media. Det har varit ett turbulent resa när medlemmar och folkvalda inte riktigt agerar som ledningen vill att de ska agera. Frågan är om den interna debatten kommer att nå deras marginalväljare (de som röstar på SD bara för att de är less på alla andra partier). De som, genuint, vill införa ett Sverige som är avskärmat från omvärlden kan inte vara så många. SD:s politik är segregerande, deras företrädare (inte ”bara” väljare) uttrycker sig nedvärderande om olika etniska grupper och de har en blogg som för fram deras åsikter utan att reagera på klara fall av rasism (och hets mot folkgrupp) i kommentarsfälten.
Att det sedan inte finns några lösningar med SD:s politik gynnar dem heller inte. Visst kostar det en del att se till att nyanlända får tak över huvudet, mat, utbildning och trygget. En hel del återgår via konsumtion och annat via inkomstskatt. Kostnaden för att öka bevakning vid gränser, förvaring och logistik kring utvisningar (av alla som söker asyl) kostar också en del, utan att en krona återgår…
Jag tycker att det kan vara dags att lyssna på vad förespråkarna säger, se hur de tänker sig att framtiden ska se ut och ge oss (väljare och befolkning) en tydlig bild av sin politik. Inte visionerna, utan hur de faktisk menar att någon större förändring kan komma med en besparing om ca 30 miljarder per år… Motsättningen är inte mellan välfärd och invandring, det är en fördelningsfråga för samtliga resurser, inte bara skrapet som finns för de behövande.
Världen, politiken och miljön 
En rasistisk koalition
Det är onekligen en oroande utveckling i Europa , med framväxande extremistiska partier i de flesta länder. Det är fråga om rasism, men det är också frågan om försämrade levnadsförhållanden i många länder på grund av ensidiga ekonomiska nedskärningar som påtvingas länderna av EU,internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken.
Men det finns en annan rasism som det sällan talas. Det är svenska statens rasism mot samerna.
Nyligen har FN anklagat Sverige för rasdiskriminering mot samerna och uppmanat Sverige att inte öppna en gruva på renbetesmark i Tärnaby-området.
Sverige har heller inte skrivit på urbefolkningskonventionen. Man fördröjer detta för att man är rädd för juridiska komplikationer i norra Sverige bl a om markrättigheter.
Statens förtryck av samer har hållit på åtminstone sedan början av 1800-talet.
Under 1800-talet erövrade staten samernas marker. Det gjorde man med hjälp av fogdar och förvaltning. I efterhand har staten försökt att ge det ett sken av laglighet och därför är det svårt att komma åt markrofferiet i svensk domstol.
Men som sagt, här förhalar man påskrift av rättighetskonventionen år från år.
Enda möjligheten att få till stånd förändringar är genom internationella påtryckningar av FN och EU.
Sverige kritiserar andra länder för brist på mänskliga rättigheter, men är märkligt tyst för vad som händer på sin egen bakgård, där svenska staten har ansvaret.
Saken har blivit aktuell genom konflikten mellan rennäringen och gruvbrytning i Jokkmokk.
Här är det märkligt att utländska riskkapitalbolag för en ytterst billig penning får borra efter malm.Det borde ju vara en fråga för staten, då det gäller våra nationella tillgångar.
När det gäller Norrland kan man också väcka frågan om vårt koloniala arv . Men det är bara andra länder som diskuteras i detta sammanhang och det kanske är en annan fråga.
Rasismen och behandlingen av samerna är en sak som sopats under mattan av staten.
Bloggartikeln behandlade ämnet rasism, så jag tog upp saken ur denna vinkel som inte diskuteras så mycket.
Hej RM,
Ja, Sverige vilar knappast på ett solidariskt fundament.
Dock bör vi kunna förändra detta. Jag vet inte riktigt vilka krav samerna ställer men segregation av samer är inte acceptabel. Samt att någon form av retroaktiv kompensation är på sin plats.
Vänligen
Andreas
Hej Andreas,klart det är en fråga om fördelning.
Det finns ju grupper i samhället som tjänar på att vi småfolk slåss sinsemellan .
Att vi riktar vår vrede mot våra egentliga vänner istället för att rikta vår gemensamma vrede mot vår gemensamma fiende.
jag har ju oändligt mycket mer gemensamt med en städare från Somalia än vad jag har med en direktör från Saltsjöbaden.
Detta är egentligen helt självklart,men det vill inte ägarklassen vi ska inse.
Precis!