Pengar, skuld och bostadslån

Har du funderat över vad pengar är? Egentligen? I vårt samhälle använder vi pengar. Det är mycket lättare än att få betalt i mat, eller bli inackorderad i ett boende eller få en tröja titt som tätt (när vi jobbar). Vi får betalt i något har ett reellt värde, även om materialet inte har något större värde, lite metall, papper eller siffror på ett konto. Värdet ligger inte i dessa utan i överenskommelsen mellan de som är med i samma system. Vi har ingen större glädje av pengar som inte ingår i vårt system, även om de är värda mycket i ett annat system, säg ett annat land. Vi måste först föra in dessa pengar i vårt system – eller växla pengarna som det också kallas.

Nåväl. Vi håller oss till Sverige, även om vi har en global ekonomi. Jag har varit i samtal med människor som är så skuldsatta att de inte förstår hur de ska kunna välja en annan väg än det system som just nu råder. Systemet som råder får göra det för att vi tillåter det att råda. Jag ska försöka förklara med hjälp av en berättelse.

Det var en gång en bonde som var skyldig mekanikern 100 :-. Hen hade inte ett öre, men var tvungen att betala skulden på en gång. Bonden gick till sin gode vän skomakaren och frågade om ett litet lån kunde gå för sig. Det gick bra och bonden lånade 100:-, som direkt gick till mekanikern. Tyvärr hade skulden bara förflyttats men återbetalningsdatumet hade i alla fall skjutits längre fram. 

Mekanikern blev glad, då denne hade en skuld till bagaren. En skuld på 100:- som nu kunde återbetalas. Sagt och gjort. Bagaren blev också glad eftersom denne hade en skuld till traktens konstnär. Konstnären hade hjälpt bagaren att måla om skylten till bageriet men hade inte kunnat få någon lön innan bagaren sålt nog mycket bröd. Nu hade bagaren pengar och konstnären kunde få sin hundring. 

Nu var det så att konstnären inte hade så mycket pengar, som konstnärer sällan har, utan hade kritat både vete, smör och mjölk. Skulden för detta tillhörde bonden, som inte hade kunnat se på medan konstnären svälte. Nu kunde konstnären äntligen betala av sin skuld till bonden.

Bonden hade helt plötsligt fått tillbaks den hundring hen just lånat och kunde gå till skomakaren med detsamma för att återbetala lånet. 

I sagan blev alltså bonden, mekanikern, bagaren och konstnären skuldfria, utan att några pengar egentligen tillförts dem – de pengar som löste det hela hade ju återgått till sin tidigare ägare. Självfallet är vår värld något (=)) mer komplex men principen är densamma. De som ger ut bostadslån och andra lån sitter ju inte på alla dessa pengar. Det är inte ens några pengar utan bara krediter. Dessa krediter går det sedan att ta ränta på (då blir det pengar). Den som egentligen står för alla kostnader är de som tagit krediterna, det vill säga de som lånat pengar. Den vi är skyldig till är (efter några omvägar) oss själva. Banker har förvisso en hel del pengar, men knappast så mycket att det täcker våra lån. De skulle inte kunna återbetala dem och vi har inte ens så mycket pengar att det skulle täcka krediterna (med reservation för definitionen av pengar, en definition som inte ens Alan Greenspan, förre chefen för USA:s centralbank,  kunde ge). Vi har sedlar till ett värde av ca 100 miljarder…

Vad vill jag ha sagt med detta då? Eftersom det är vi, som skuldsatta, som samtidigt äger de egentliga skulderna så skulle vi alltså kunna kvitta av dem mellan varandra. I berättelsen skulle personerna kunna ha samlats och komma överens om att alla var skyldiga alla och bara stryka skulderna. Vi talar ibland om statsskuld, vilket Sverige har. Den uppgår till ca 40 % av BNP. Den skuld som företag och hushåll har är ca 270 % av BNP… Till oss själva, genom kreditinstitut (som inte gör mycket mer än att skapa krediter och sedan tar ut ränta på krediterna). Den säkerhet som finns för kreditinstituten är just det som ska köpas (ett hus, en bil etc., vilket beslagtas om överenskommelsen inte hålls).

Den som egentligen borde bestämma över dessa skulder är vi. Den som just nu bestämmer över skulderna är ”de”. Självfallet går det att resonera på detta sätt:

”Utan att dessa banker och kreditinstitut funnits så hade vi inte kunnat låna”. Detta är naturligtvis sant. Hade de dock inte funnits, eller gett oss så lättvindiga lån (vissa har 50-70 % av inkomsten bunden i återbetalning av lån, främst bostadslån) så hade vi inte varit lika skuldsatta som idag. Banker bör agera på ett sätt som faktiskt gagnar samhället. De ska förvara pengar, mot ränta till inlånaren och de ska låna ut pengar, mot ränta till banken. Räntan är deras sätt att tjäna pengar. Problemet är att det faktiskt inte finns några pengar som täcker krediterna. Pengarna. Finns. Inte.

Liksom förkortning av bråk inom matematiken kan vi dock komma överens om att vi stryker en del skulder, stoppar låneinflationen och säkerställer att utlånade mängden pengar faktiskt har täckning av samhället och av de som lånar ut. Denna maktordning upprätthålls av människor som tjänar pengar på att den upprätthålls. De som skall bestämma hur ett land fungerar bör vara folket. Genom representanter de kan lita på. Genom en politik som förs för allmänhetens bästa. Inte en politik som stöttar finansvärlden, kreditbluffen och den spekulativa skuldekonomin. Vi behöver inte konsumera oss ur någon kris. Vi behöver inse att krisen är ett symptom på ett irrationellt och ohållbart system.

Läs gärna mer:

Bankerna skapar pengar ur luft

Bankerna skapar inte pengar ur luft därför att vi har ett reservkrav, vilket innebär att banken måste ha 8 kronor för varje utlånad hundring. Vilket dock inte är helt sant eftersom kravet på lån (hur mycket vi vill/tror att vi behöver låna bestämmer) egentligen bestämmer, samt att räntan på lånet som har fraktionell täckning också ses som en reserv (dvs. desto fler lån en bank gett, desto mer kan den låna ut, så länge den får ränta – att lånen återbetalas är irrelevant). Läs gärna mer här. Att amortera ett bostadslån kan ta upp till 90-110 år, vilket inte innebär att bankerna är idioter, utan att räntan är viktigare – mer lån = mer ränta. Lägre lån = lägre ränta. Bankerna hade ju egentligen inga pengar så de går inte back, de behöver räntan på så mycket skuld som möjligt. Dock har FI börjat ställa krav på att lånen ska återbetalas inom 60 år…  Det kan ju slå hårt mot de som inte tänkte betala sitt lån… Så banken skapar egentligen krediter ur små fraktioner av pengar.

Det finns de som menar att vi inte bör återbetala våra lån eftersom vi då inte har några pengar i omlopp. Det har vi inte nu heller, vi har en massa skulder som vi dribblar fram och åter – för att någon (ekonomer och politiska ledare) vill att det ska vara så. Samma ekonomer som tycker att konstant tillväxt och börslotteri är ”bra grejer”.

Visst skulle vi ha mindre pengar att röra oss med, men de pengarna skulle ju ha ett reellt värde. Hellre en överenskommelse som grundar sig på pengar än på skuld. Det borde vara vi som sitter på makten. Vi som har skulderna, till varandra.

Jag är en av dem som vill bryta detta system. En av dem som inte vill oroa mig för framtiden bara för att kreditmarknaden hejat på en vansinnig bostadsmarknad. Det är dags att ta tillbaks makten över våra pengar. Men först måste vi ta makten över våra skulder – speciellt eftersom det är vi som ska återbetala till oss själva.

Annonser

One thought on “Pengar, skuld och bostadslån

  1. Ping: Fredrik Lindström kritiserar marknadsekonomin | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s