Min tro, min penis!

Sprang på något intressant. Ska sammanställa en berättelse, som skulle ha kunnat sammanställas av en läskunnig för sisådär 1500 år sedan…

Kanhända att jag trampar på ömma tår, men jag väljer att ignorera det (förklarar mot slutet), vi börjar berättelsen:

Han hamnade i sin moders mage utan att sexuell förbindelse skett mellan modern och den värdslige fadern. En far som ska ha arbetat som snickare. Den riktige fadern ska ha varit en gud, som befruktade modern genom en helig ande. När barnet var fött, runt den 25:e december, kom visa män, som guidats till födelseplatsen av stjärnor på himmelen.

När barnet var i tolvårsåldern befann han sig i ett tempel, där han fick en uppenbarelse som skulle förändra hans liv. Barnet kom att växa upp och kallas för ”lejonet av sin stam”, en god man utan synd. Det tog ett tag innan han började genomföra sitt livsverk, han blev döpt i en flod och började se ett syfte med sitt liv. När han var i trettioårsåldern började mannen utföra mirakel, som att hela sjuka, gå på vatten och återge synen till blinda, men inte innan en period av fastande genomförts (ungefär 40-50 dagar). Människor samlades kring honom, de trodde på hans upphöjdhet och hjälpte till med spridandet av de ord och handlingar han uppförde. Han blev kritiserad för att ha umgåtts med syndare, han blev likställd med ett hot mot makten. Innan han blev korsfäst så förgav han sina fiender. Han dog och återuppstod för deklarera ett löfte om ett himmelrike på jorden. 

Känner du igen något?

Allt som finns i denna text kommer från berättelser som skrivits långt innan kristendom eller Jesus (eller tanken på Jesus) fanns. Det går att göra en hel del efterforskningar men sammanfattningen finns på denna sida. Berättelserna finns, huruvida det är rimligt att göra den koppling jag gör går ju att diskutera.

Något att komma ihåg är dock att religion fyller ett syfte, speciellt för de som tror på den. Som jag har uppfattat det så finns det några saker som är gemensamt för de flesta religioner:

• Trygghet i livet
• Mening med livet
• En tro på liv efter döden
• Upprättelse för ett liv i dygd
• Hopp när allt känns hopplöst
• Glädje i gemenskap

Sen finns en användning av religionen som också följer med, för de flesta religioner:

• Maktmissbruk av människor som påstår sig företräda religion för att kunna styra över andra människor
• Se till att regler och lagar följs även när de världsliga resurserna inte räcker (tänk gud/gudar som Panopticon)
• Använda religion för att främja vissa mänskliga beteenden (dygd, måttfullhet, vänlighet etc.)
• Skapande av religiös tillhörighet, för att kunna definiera ett ”vi” och ”de” (tänk Israeliter och Filistéer i Bibeln, trots att alla är ”Guds barn…?)

Självfallet ska människor få tro på vad de vill. Min respekt för religion sträcker sig till de första sex punkterna. När vi är inne på de fyra sista så kan jag inte tycka att det är religionens (med dess företrädare) plats att befinna sig i den samhällspositionen. Som jag försökte visa med berättelsen så finns det inget unikt för en en speciell religion (inte världsreligionerna i alla fall). De är relativt lika och vill ge trygghet och normer för den som tror på religionen.

Religion is like a penis!

It’s fine to have one.

It’s fine to be proud of it.

But please don’t whip it out i public and start waving it around.

And please don’t try to shove it down the throat of someone who’s not interested of it.

Penises can be of different sizes and shapes, yours is fine, so is mine.

Edit: Jag använder penismetaforen av den enkla anledningen att det verkar vara män som är mest benägna att slänga runt sitt könsorgan (faktiskt och genom sin ”manlighet”).