Fördelning av rikedom – ett systemfel.

Jag har skrivit ganska mycket om välfärd, vinster inom välfärd och fördelning mellan rika och fattiga i Sverige.

Gång efter annan hör jag hur viktigt det är att vi skapar mer. Att vi ökar resurserna för att få dem att räcka till alla. Nu ska jag komma med något upplyftande… Det behövs inte. Vi har så det räcker. Till alla. Problemet är att vi inte vill fördela dem rättvist. Inte ens lite.

Vi ser hur välfärden stramas åt. Exempelvis genom genom hårdare krav (ibland helt emot läkares inrådan) på sjuka, som istället blir utförsäkrade. Hur arbetslösheten ökar (även om sysselsättningen genom låtsasjobb döljer en del av statistiken) och hur otryggheten ökar. En otrygghet som skapar klyftor, inte bara mellan ekonomiska grupper utan även sociokulturella grupper. Kort sagt spär den ökade otryggheten på fördomar och rasism. Den spär på missnöje och hat. Den spär på tanken: ”sköt dig själv och skit i andra”. Den raserar solidaritet och medmänsklighet.

Allt för att ”mycket ska ha mer”. För en frihet för de rika. För att kunna handla och konsumera. För att kunna upprätthålla en standard som inte är rimligt på ett globalt plan.

Jag är en av dem som har råd att göra saker som alla inte har råd med. Jag är en del av systemet och tillhör den övre delen med tanke på att jag inte behöver oroa mig för att få vardagen att gå ihop. Jag säger som Nina Björk: ”Jag kan inte leva som jag lär eftersom jag lever i ett system jag inte lär” (se gärna ”Min sanning” med Nina Björk, om hennes bok ”Lyckliga i alla sina dagar”). Jag betalar gärna skatt för en en fungerande skola, för en värdig välfärd och för att de som inte klarar sig själva ska ha rätt till drägliga liv. Jag betalar ogärna skatt för att medelklassen och överklassen ska få sänkt moms på restaurangbesök, få dra av renoveringar av villor och bostadsrätter på skatten eller för att företag ska betala mindre i bolagsskatt utan att ha krav på sig att anställa fler.

Ska marknaden vara fri så krävs riktig konkurrens. Ska arbetsmarknaden fungera så kan den inte undermineras av värdelösa låtsasjobb som tar skattepengar och håller arbetssökande i schack. Vi kan inte tillåta att pengar pressas ut till ett girigt näringsliv och riskkapitalister inte mina skattepengar i alla fall. När systemet utnyttjats och vinsterna plockats ut från verksamheten och ner i fickan på aktieägare (och andra investerare) och verksamheten (ex. en skola) läggs ner, så är något fel. Det ska inte gå att få in hundratals miljoner i vinst i flera år och sedan lägga ner så fort ett år går back – inte när inkomsten kommer från min skattsedel!

Det är dags för ett systemskifte – en samhällsomställning där solidariteten än en gång får utrymme!

Annonser

5 thoughts on “Fördelning av rikedom – ett systemfel.

  1. Angående privata aktörer i välfärdssystemet så är problemet komplexare än det faktum att de privata aktörerna alls existerar. Blir det bättre om man helt förbjuder privata aktörer i välfärden? Jag tror inte det, men jag tror definitivt att det behövs någon form av reglering för att rensa bord parasiter.

    Hur väl en verksamhet sköts beror helt av de personerna som driver den. Sen må det vara privat eller offentligt driven verksamhet, jag tror det finns mängder av exempel på misskötsel i bägge fallen. Jag tror inte att det är det som är din huvudpoäng, men det är enligt min uppfattning så att en misskött offentlig förvaltning löper en betydligt mindre risk att bli synad och uthängd än en misskött privat motsvarighet.

    Jag vet flera fall av privata aktörer inom välfärden som är oerhört seriösa och erbjuder en service som är jämförbar och i flera fall bättre än offentlig motsvarighet. Mina barns dagis är ett exempel. Inte för att jag vet vad som skulle hända om de gick förlust ett par år, men de har iaf drivit verksamheten i över 10 år, så någon form av långsiktighet finns.

    Jag vet även många exempel på motsatsen, där kanske JB och Lundsberg är de mest kända exemplet inom området skola.

    Varför kan man inte helt enkelt konstatera att det finns bra och dåliga offentliga verksamheter liksom det finns bra och dåliga privata verksamheter? Och att lösningen inte går ut på att utesluta det ena eller andra alternativet, utan istället se till att skilja seriösa aktörer från oseriösa – må det så vara offentliga eller privata alternativ? Hur detta skall ske är en självklar följdfråga som jag inte har svar på just nu.

    • Hej Twilfy,

      Nej jag är inte emot privata aktörer inom ex. välfärd. Däremot är jag emot privat ägande (och ansvar) inom välfärd, där upphandlingen är det enda ”staten” har att reglera verksamheten.

      Främst handlar det om att få bort vinstuttagen från välfärden. OM det nu finns företag som gör ett bra jobb så ska det naturligtvis gå att tillsätta människor med rimlig lön MEN inte att plocka ut vinsten från verksamheten. Görs så mycket vinst på välfärd (som vi idag ser exempel på genom ex. äldrevård, asylboenden, skola etc.) så att ägare/investerare kan plocka ut ca 100 miljoner per år (har länk på det) från välfärden så är det väldigt snett. De privata aktörerna ska få driva verksamhet och gå med vinst. I och med det så kan företaget stärkas och löner kan öka. Att plocka ut pengar ur företaget, där pengar kommit in genom skatter, är fel (enligt mig).

      Vänligen
      Andreas

      • Hej Andreas,

        Jag förstår absolut din poäng. Men en av idéerna med privata aktörer i välfärden var väl att delvis hantera ev ineffektivitet i de offentliga verksamheterna? Tänk dig ett jämförande exempel med två skolor, en privat och en kommunal, som bägge har samma dåliga kvalitét och resultat. I det första fallet beror det på att man plockar ut pengar för vinstuttag och i det andra fallet om ren ineffektivitet och dåligt ledarskap.

        Om samma summa pengar leder till samma dåliga kvalitét på verksamheten så kan man fråga sig vad som är värst? I det ena fallet försvinner en stor del av pengarna till ett antal girigbukar (aktieägarna) och i det andra fallet ner i ett svart hål av oidentifierad ineffektivitet. Och rent känslomässigt är det förstnämnda värre när man lätt kan peka ut girigbukarna och hänga ut dem (med rätta!). Men för eleverna så är det frågan om det är värre än det andra. Visserligen kan/får inte kommunala skolor gå i konkurs hur som helst, men är detta verkligen alltid en fördel om man tvingas gå kvar i samma, dåliga skola år efter år bara för att den är kommunal och inte kan gå i konkurs?

        En fördel med det privata alternativet i ovanstående exempel är att det är busenkelt att ta reda på orsaken till den dåliga kvalitén, det är bara att läsa årsredovisningen. Det är minsann inte lika enkelt i det kommunala fallet? Vad som händer med kommunala skolor som går med underskott vet jag inte, men jag gissar att det blir färre lärare, begagnade läroböcker, slitna lokaler etc.

        Sammanfattningsvis så håller jag alltså med dig, uttag av stora vinster i välfärden skall inte kunna ske. Samtidigt är det lättare att komma tillrätta med detta (i vissa fall). I slutändan borde det viktigaste vara vilken kvalitet på undervisningen det är, oberoende av ägarform?

      • Du har självfallet en god poäng.

        Det handlar inte om att enbart stoppa vinstuttag utan att se till det finns redovisning även inom offentlig sektor (och företag som är ägda av allmänheten). Det är en viktig poäng för att höja kvaliteten.

        Det finns ett problem när anslagen inte används upp… Då ”hittar” en del på saker som kostar pengar för att anslagen inte ska minska till nästa år. Jag kommer ihåg en dag i det militära då vi skulle ”ut och skjuta lite”. Anledningen var att vi inte gjort av med nog mycket pengar… Vi sköt upp ammunition för ca 20 000:- ”bara för att”. Anslagen var använda och pengarna kunde komma även nästa år. Detta är självfallet förkastligt och måste tas tag i på samma sätt. Båda är hål i fickan som måste täppas till. Fördelen med en statlig verksamhet är att det kan göras utan inblandning från privat part.

        Privata företag får gärna agera på marknaden men ägandet bör finnas kvar hos allmänheten. Incitamenten för att göra stora vinster bör försvinna, där tillväxt (ekonomisk) bör ske genom god kvalitet, inte genom försämrad kvalitet och tuffare personalsättning (det finns ju arbeten som kan utföras istället för diverse sysselsättningsprogram).

        Vänligen
        Andreas

  2. Ping: Nyliberalism har inget med frihet att göra | Världen, politiken och miljön

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s