Skolan, hemmet och institutionen del 2

Skolan. En institution, en mängd tankar känslor och åsikter. I förra delen, om hemskolning, mötte jag en rapportsammanställning som ville visa hur hemskolning klarade sig i jämförelse med traditionell institutionell skola. Denna del kommer också att bemöta en text.

Del 2 – Sluta skolan

Det finns en bok som jag fick mig tilldelad som lästips. Den heter ”Sluta skolan” och är tillgänglig via länken.

Det finns två utgångspunkter som författaren menar att föräldrarna ska ha. Den första är att alltid stå på sitt barns sida och vara en förälder som ställer upp. Det andra är att samverka, föräldrar emellan för att påverka skolan så att den passar för barnen på ett sätt som föräldrarna vill. Två saker som jag verkligen håller med om. Föräldrarna måste ta sitt ansvar och visa att de är närvarande och delaktiga i sina barns skolgång. Det är jättebra med organiserade föräldragrupper och transparens inom skolan (det finns inget som säger att föräldrar inte är tillåtna i skolan – från min sida är det mycket välkommet).

Sid. 7-9 innehåller en del punkter, där jag bemöter de relevanta (en del har gått ur tiden eftersom betygssystem och annats förändrats sedan den skrevs). Punkterna kommer att kortas ner men går att läsa i sin helhet via ovanstående länk. Mitt i, sid. 48-55 återknyter författaren till punkterna och skriver ut vad som bör göras, jag sammanfattar det direkt under punkten och sätter en 2:a efter. Mina reflektioner kommer sedan under dessa båda.

Punkt 1

1. Skolplikt – staten ålägger varje svensk medborgare att underkasta sig den utbildning som staten bestämmer. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (art 26:3) säger: ”Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar” [Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar]

1.2 Skolfrihet. Ansvaret för lärande ligger på föräldrarna. Skolan skall vara frivillig. Undervisningen skall vara individuell, där hemskolning, friskolor och alternativa skolformer skall inbegripas som norm. Så länge inga andra lagar och grundläggande rättigheter kränks ska friheten vara total.

Mina tankar: Är det nu FN som ska sätta reglerna så finns ju två sektioner till i artikel 26. Där står bland annat:

”Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk.” 

 Och

”Utbildningen skall syfta till att utveckla personligheten till fullo och till att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Utbildningen skall också främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt främja Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande.”

Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk. Det finns vissa grundläggande saker som ett barn måste kunna. Dessa går naturligtvis att diskutera och normen för dessa sätts idag genom den röstsedel som läggs i valurnan (även parlamentarisk demokrati kan diskuteras – jag är för ett systemskifte som går mot direktdemokrati). Vem ska kontrollera att föräldrarna verkligen genomför det som står i det undre citatet? Ska vuxna som har vissa politiska sympatier (nazistiska, fascistiska etc.) nekas att undervisa sina barn? Ska vi införa åsiktsregistrering för att se till att detta inte får ske? När det gäller frihet så har jag skrivit om det begreppet utifrån ett etiskt perspektiv. Att raden från artikel 26:3 betyder att vi strider mot FN:s MR genom att ha en skollag är ju en tolkning som jag inte håller med om. Som det ser ut nu så skall det vara en person som är utbildad som undervisar, för att säkra kvaliteten på undervisningen. I del 1 skrev jag om hemundervisning, där jag gick igenom den rapport som skall visa hur positivt det är med hemskolning. Det är i dagsläget inget gott alternativ, och bör så förbli. Däremot bör föräldrarna få välja vilken skola, byte av klass samt ha inflytande på den individuella utvecklingsplan som gäller för det egna barnet – som det är idag för den engagerade och insatte föräldern.

Punkt 2

2 Lektioner – arbetspass avgränsas av orubbliga tidsbegränsningar oberoende av arbetets art och omfattning. Hälften av skoltiden, 6 år, består av att vänta (på att börja, sluta, få hjälp, få material och så vidare).

2.2 (Rätt abstrakt och långsökt koppling till lektioner) Inlärning sker hela tiden. Vi kan bli fria och slippa klockan som ringer ut och in.

Mina tankar: Visst går det att kritisera upplägget med strikta lektionstider. De är, som de flesta förstår, administrativa. I dagens skola arbetas det ofta med tematiska projekt där lektioner suddas ut till förmån för tvärvetenskap. Samtidigt är det upp till läraren att se till att undervisningen anpassas efter den faktiska tidsramen, vilket är en nyckel till lyckad undervisning. Detta kan alltid utvecklas och utvecklingen sker ständigt. Jag tycker att författaren har en barnsyn som speglar passiva individer som inte tar för sig det minsta, en bild av barn och ungdomar som jag inte delar.

Punkt 3

3. Betyg. OBS! Författarens kritik är inte längre relevant eftersom det inte längre finns restriktioner för antal betygsvalörer per klass (normerade betyg). Om vi ska ha betyg går ju att diskutera, men det skulle vara likadant för att utbildningsformer (om skolplikten försvann) vilket gör att det inte är någon egentlig kritik mot skolan.

Punkt 4

4. Åldersindelning – alla elever delas in i ålderssegregerade grupper. Det anses onaturligt att blanda barn i olika åldrar eftersom skolan anser att barn mognar kollektivt i takt med sin ålder. Det finns förstås inga vetenskapliga belägg för att detta är en naturlig indelning.

4.2 Alla med alla. Skillnad finns mellan hur barn leker i skolan och hemma, gällande åldrar. Uppblandningen är större utanför skolan.

Mina tankar: Nu är boken några år gammal men jag har gått i en åldersblandad klass (på 90-talet). Det har gjorts försök med detta i över 20 år men resultaten har varit dåliga, vilket har gjort att ålder och de gamla ”stadierna” har återinförts. En av de viktigaste forskarna inom ålder och kognitiv utveckling är Jean Piaget, främst i boken ”Barnets själsliga utveckling”. Åren är självfallet inte satta i sten utan normativa, vilket skolan måste komma ihåg och ta hänsyn till. Dock är ettårsplaner rimliga att ha uppsatta, och ett litet steg att hoppa upp eller ner för den som behöver det (den möjligheten finns ju idag).

Punkt 5

5. Klasser – undervisning sker kollektivt. Skolan gör att unga ser sig som en del av en klass och hämmar den individuella viljan.

5.2 Självständighet. Författaren ger inga förslag på hur klasser skall undvikas inom ramarna för utbildning men skriver: Unga människor behöver vara ensamma med sig själva och upptäcka sin inre styrka och rikedom. Vuxna borde ge stöd till sådana erfarenheter.

Mina tankar: ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.” Skolverket

Det jag kan hålla med om är för stort fokus på extroverta människor, där grupparbeten och diskussioner får ta stor plats i skolvärlden. Även de introverta borde få den plats de förtjänar. Inom AUO3 på lärarprogrammet fick jag se denna film: Styrkan hos de introverta – TED med Susan Cain.

Punkt 6

6. Isolering – skolan är sig själv nog. Kontakt med yttervärlden behövs ej. Föräldrar vistas praktiskt taget aldrig i skolan. Datoriseringen spelar ingen roll för datorerna är bara skrivmaskiner. Datorer är avskydda av skolan därför att de ger möjligheter till ett arbetssätt som leder till individuell utveckling utan kontroll av lärare.

6.2 Öppenhet och nyfikenhet. Öppna upp skolan för omvärlden.

Mina tankar: Nu var det, som sagt, ett par år sedan denna bok kom. Föräldrar är välkomna i skolan, det är bara att stiga på (jag vet inte någon skola som har ett förbud mot besök av föräldrar). Datorer är hjälpmedel som används från förskoleåldern, inte bara som skrivmaskiner utan som det verktyg eleverna kommer att ha tillgång till även efter skolan. En stor del av utbildningen (i äldre åldrar och där internet är en hjälp, ex i humanistiska ämnen) ligger i att lära eleverna hur datorer och internet kan användas för att få ut så mycket som möjligt av dem.

Slutord i denna del

Författaren till boken, som verkar grunda en del tankar om skolan, var lärare. En lärare som tröttnade på systemet. Jag förstår den frustrationen, en frustration som delas av många lärare även idag. I dagsläget finns frustration över mycket, främst är det administration och dokumentering (som tar väldigt mycket tid och resurser från skolan). Även EVK-samtal och åtgärdsplaner är en stor del av lärarens liv. Läraren skall självfallet finnas där för sina elever, dock behövs ett mycket större föräldraansvar när det gäller fostran och uppförande (fostran är inte av ondo, det kan innebära en stor frihet för individen att veta hur denna förväntas bete sig i olika situationer). Vi kan självfallet kritisera skolan, dess utbildning och synen på lärare. Jag har gjort det och andra har gjort det. En samling av mina texter kring skolan finns här (inte bara renodlade skoltexter).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s